Fem alternativa lösningar för Miljöpartiet

Alternativ 1 – Kompostering

Med tanke på att komposteringsviljan aldrig varit så stor som idag gör att man åtminstone bör överväga alternativet kompostering, anser jag. Många Miljöpartister har nämligen redan beslutat sig för att kompostera den stinkande halvruttna dollargröna fisken genom att lämna partiet. Därför blir en återvinning av den ruttna gamla fisken således svårare och svårare för varje sekund. Förruttnelsen har helt enkelt gått för långt.

Fortsatt ruttenhet utan hänsyn till kärnvärden som ekologi eller rättvis fördelning kan liknas vid en kompostering av Miljöpartiet. Ruttenheten gör visserligen processen snabbare och partiet kommer då upplösas och snabbare kunna utgöra näring för ett nytt och friskt alternativ. De mest ruttna delarna av fisken, ex. de som röstat för krig och de som gjort att Sverige har kvar kärnkraften kan kanske portas mer permanent i ett nytt alternativ. Men kommer ett nytt alternativ ha kraft att ta sig över 4%?

Alternativ 2 – Entrism

Ralph Monö, Annika Lillemets och Mattias Kauttmann vill enligt Birger Schlaug återta ”sitt miljöparti” från de som ”huka på regeringstaburetterna”. Jag frågar mig hur detta ska gå till rent praktiskt? En slags intern ekologisk organisation som går in och röstar in sig själva i ledningen genom entrism? Hur stor måste den organisationen i så fall vara för att kunna göra detta effektivt? Kommer motståndarna utföra entrism som motåtgärd?

Alternativ 3 – En nystart av partiet under namnet Alternativet

Birger Schlaug, som för övrigt redan lämnat partiet precis som jag, har skissat på hur ett Miljöparti hade kunnat se ut om det startats idag. Märkligt nog har han undvikit den fråga som är på allas läppar, nämligen migrationen av flyktingar som saknar asylskäl, vilket naturligtvis är ytterligare en ekologisk katastrof för Sverige och världen för den som förstår den exponentiella funktionen.

albert_bartlett_80x80
”Den mänskliga rasens största tillkortakommande är vår oförmåga att förstå den exponentiella funktionen.”
/ Albert Bartlett (Källa: Citat om Demokrati)

Likt en gås som inte bryr sig om man häller vatten på den har Birger heller inte nämnt Ekologiska partiet eller Vetenskapliga partiet i sammanhanget, märkligt nog. Ej heller har han nämnt att MP också varit pådrivande vad gäller den rasism som den vettlösa migrationen skapat ej heller har han nämt de förslösade pengar som hade kunnat användas på ett humanare, effektivare och mer ekologiskt vis loklt än att föda socialdemokratiska och borgerliga migrantbaroner.

Jag är, precis som Birger Schlaug, en av alla de som har den ekologiska delen av MP i mitt hjärta och jag känner stor sorg för det som pågått under flera år. Jag känner även sorg för de barn som tvingats dö i Medelhavet p.g.a. den förda migrationspolitiken. Jag känner mig på sätt å vis medskyldig eftersom jag inte lyckats vända idiotin.

Jag insåg att det var kört för MP redan då partiet tog bort sitt utträdeskrav ur EU. Det var ett internt direktdemokratiskt beslut över internet, vilket innebar att partiet redan då var infiltrerat av den ruttna miljövidrighet som ville öka miljöförsmutsande transporter och senare förlänga kärnkraften i Sverige med 30 år.

Jag som maskiningenjör och konstruktör tillhör inte dem som tror på för snabba kompromisser. Det blir sällan bra. Man måste först positivt och kreativt spåna på förslag som leder till fullgoda lösningar.

Alternativ 4 – Intern falangbildning där falangerna representeras i riksdagen

Det förslag som jag finner bäst för Miljöpartiet, för Sverige och för världen är någon typ av uppdelning som ger den ekologiska delen bärkraft inom MP och kan ta Miljöpartiet förbi 4%. Miljöpartiet måste också skaffa sig en migrationskritisk falang och en rättvisefalang om de ska ha någon som helst chans att utmana de andra partierna om väljarna för annars kommer inte partiet utgöra någon nämnvärd skillnad i kontrast till de andra partierna.

Om partiet således skulle motsvaras av väljarnas vilja till ekologi, ökad lokalt bistånd istället för finansiering av socialdemokratiska asylbaroner, samt social rättvisa istället för bomb-högerpolitik skulle partiet möjligtvis kunna fortleva som ett alternativ.

Alternativ 5 – Uppsplittring av partiet och valsamverkan mot 4%

Att partiet splittras i olika falanger som valsamverkar genom Valsamverkanspartiet mot 4% där den enda fråga som enar de nya partierna är en vilja till bättre miljö, men där de olika gröna partierna möts i debattsofforna och attackerar varandras fastfrusna föreställningar.

Att känna tillit till att vi blir representerade är nämligen demokratins kärna. Ett direktdemokratiskt parti kan ha fördelar om det inte kör över sina medlemmar, men istället representerar dem, men intern direktdemokrati som gör om ett parti till oigenkännlighet är naturligtvis lika förödande för vilket parti som helst.

Ett parti måste konstrueras så att det kan behålla sin linje och stå emot entrism. På valdagen måste ett parti utgöra ett alternativ till de andra partierna på riktigt om det ska bli demokratiskt enligt ordets verkliga betydelse.

Med vänlig hälsning
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

Advertisements

En reaktion på ”Fem alternativa lösningar för Miljöpartiet

  1. Ping: Endast Vänsterpartiet vill skapa ”finhandel”, men ”frihandel” är INTE ”fin handel” | Vetenskapliga partiet

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s