Rysslands svaghet är dess ekonomiska politik – Paul Craig Roberts och Michael Hudson

En översättning av Russia’s Weakness Is Its Economic Policy — Paul Craig Roberts and Michael Hudson följer nedan. Märk väl likheten med Sveriges Novemberrevolution i denna dokumentär av Dan Josefsson! Här en länk till Dan Josefssons egen sida om den dokumentär han skapat.

Nu till min översättning av Paul Craig Roberts och Michael Hudsons artikel:

Enligt olika rapporter, omprövar den ryska regeringen den nyliberala politik som har tjänat Ryssland så illa sedan kollapsen av Sovjetunionen. Om Ryssland hade antagit en intelligent ekonomisk politik, skulle den ryska ekonomin vara långt före där den står idag. Detta skulle ha undvikit den största delen av kapitalflykt till väst genom att förlita sig på egenfinansiering.

Washington, drog dock fördel av en naiv, godtrogen och demoraliserad rysk regering som vände sig till Washington för att få vägledning i den postsovjetiska eran. Ryssarna trodde att rivaliteten mellan de två länderna hade slutat med Sovjetunionens kollaps och litade på amerikanska råd att modernisera den ryska ekonomin med bästa praxis av västerländska idéer. Washington missbrukade istället detta förtroende för att sadla om Ryssland medelst en ekonomisk politik som syftade till att dela upp ryska ekonomiska tillgångar och överföra ägandet till utländska händer.

Genom att lura Ryssland att acceptera utländskt kapital och utsätta rubeln för valutaspekulation, försäkrade sig Washington om att USA skulle kunna destabilisera Ryssland med kapitalutflöden och angrepp på rubelns bytesvärde. Endast en regering som var obekant med det neokonservativa syftet med den amerikanska världshegemonin skulle ha utsatt sitt ekonomiska system för en sådan utländsk manipulation.

De sanktioner som Washington införde – och tvingade Europa att införa – på Ryssland visar hur den nyliberala ekonomin fungerar mot Ryssland. Politikens krav på höga räntor och åtstramning sänkte den ryska ekonomin – i onödan. Rubeln slogs ned av kapitalutflöden, vilket resulterade i den nyliberala centralbankens slöseri med Rysslands utländska reserver i ett försök att stödja rubeln, men stödde de facto kapitalflykt.

T.o.m. Vladimir Putin finner den romantiska föreställningen om en global ekonomi, där varje land har lika tillgång, attraktiv. Men problemen som följer av nyliberal politik tvingade honom att vända sig till importsubstitution för att göra den ryska ekonomin mindre beroende av import. Detta gjorde att Putin också insåg att om Ryssland skulle ha en fot i västs ekonomiska ordning, behövde det ha den andra foten i den nya ekonomiska ordningen som byggdes med Kina, Indien, och de tidigare centralasiatiska sovjetrepublikerna.

Den nyliberala ekonomin föreskriver en beroendepolitik som bygger på utländska lån och utländska investeringar. Denna policy skapar en utländsk valutaskuld och utländskt ägande av ryska vinster. Dessa är farliga sårbarheter för en nation som förklarats att vara ”ett existentiellt hot mot USA” av Washington.

Det ekonomiska etablissemanget som Washington installerat i Ryssland är nyliberalt. Chefen för centralbanken Elvira Nabiullina, minister för ekonomisk utveckling, Alexei Ulyukayev, och nuvarande och tidigare finansministrar, Anton Siluanov och Alexei Kudrin, är indoktrinerade nyliberaler. Denna skara ville ta itu med Rysslands budgetunderskott genom att sälja offentliga tillgångar till utlänningar. Om detta faktiskt genomförts, skulle detta gett Washington mer kontroll över Rysslands ekonomi.

I motsats till denna denna samling av ”skräpekonomer,” står Sergey Glaziev. Boris Titov och Andrei Klepach rapporteras vara hans allierade.

Denna grupp förstår att den nyliberala politiken gör Rysslands ekonomi mottaglig för destabilisering av Washington om USA vill straffa den ryska regeringen för att den inte följer Washingtons utrikespolitik. Deras sikte är inställt på att stödja ett mer självförsörjande Ryssland för att skydda nationens suveränitet och regeringens förmåga att agera i Rysslands nationella intressen snarare än att underkasta sig de intressen som Washington har. Den nyliberala modellen är inte en utvecklingsmodell, men är totalt utsugande. Amerikanerna har karakteriserat det som att göra Ryssland eller andra beroende besittningar till ”trähuggare och vattendragare” – eller i Rysslands fall dragare av olja, gas, platina och diamanter.

Självförsörjning betyder inte att vara importberoende eller beroende av utländskt kapital för investeringar som skulle kunna finansieras av Rysslands centralbank. Det innebär också att strategiskt viktiga delar av ekonomin finns kvar i offentliga, inte privata, händer. Grundläggande infrastrukturtjänster borde tillföras ekonomin via kostnad, på en subventionerad basis eller fritt, inte överlämnas till utländska ägare för att extrahera monopol-ränta. Glaziev vill också att rubelns bytesvärde skall fastställas av centralbanken, inte av spekulanter på valutamarknaden.

Nyliberala ekonomer erkänner inte att den ekonomiska utvecklingen i en nation, som är frikostigt begåvat med naturresurser, såsom Ryssland, kan finansieras genom centralbanken som skapar de pengar som krävs för att genomföra projekten. De låtsas att detta skulle vara inflationsdrivande. Nyliberaler förnekar det länge erkända faktumet att, i fråga om penningmängden, gör det ingen skillnad om pengarna kommer från centralbanken eller från privata banker som skapar pengar genom att göra lån eller från utlandet. Skillnaden är att om pengarna kommer från privata banker eller från utlandet, måste ränta betalas till bankerna, och vinsten måste delas med utländska investerare, som får en viss kontroll över ekonomin.

Tydligen är Rysslands nyliberaler okänsliga för det hot som Washington och dess europeiska vasaller utgör för den ryska staten. På grundval av lögner har Washington infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Denna politiska demonisering är lika fiktiv som den nyliberala ekonomiska propagandan är. På grundval av sådana lögner, bygger Washington upp militära styrkor och missilbaser intill Rysslands gränser och intill ryska vatten. Washington försöker störta tidigare ryska eller sovjetiska provinser och installera regimer som är fientliga till Ryssland, som i Ukraina och Georgien. Ryssland demoniseras kontinuerligt av Washington och Nato. Washington politiserade även de olympiska spelen och förhindrade deltagandet av många ryska idrottare.

Trots dessa uppenbart fientliga schackdrag mot Ryssland, tror ryska nyliberaler fortfarande att den ekonomiska politik som Washington uppmanar Ryssland till är i Rysslands intresse, och inte är avsedda att få kontroll över dess ekonomi. Att häkta fast Rysslands öde till västs hegemoni under dessa förhållanden skulle innebära undergången för den ryska statens självständighet.

Annonser

3 reaktioner på ”Rysslands svaghet är dess ekonomiska politik – Paul Craig Roberts och Michael Hudson

  1. Ping: Kritik mot Clas Svahns artikel i DN om konspirationsteorier | Vetenskapliga partiet

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s