Så omfamnar Kajsa Ekis Ekman och Vänstern i realiteten tyvärr fascismen

Jag läser en halvt utmärkt artikel i ETC av Kajsa Ekis Ekman som heter Vänstern måste gå sin egen väg. Första delen är utmärkt och riktigt trevlig läsning.  När nazistargumentet och hatretoriken skalas bort kan den bli ännu bättre. Låt mig förklara! I en fungerande kommunikation ska man givetvis försöka undersöka saker och förstå varann innan man bestämmer sig för vilken åsikt man vill gå vidare med.

Ohövlighet uppfattas som mindre attraktivt och odemokratiskt. Donald Trump vann inget på sin ohövlighet, lika lite som Lars Ohly gjorde det. Donald Trump vann p.g.a. att han utmanade den rådande Wall street-korruptionen med ord plockade ur Bernie Sanders program, samt andra märkliga odemokratiska samband inom Demokraterna. Han vann dessutom p.g.a. att Demokaterna valde olämplig retorik.

Begreppet “populism” är dessutom relativt luddigt. “Populism” antyder en form av extremism eller att det är förenklade lösningar på komplexa problem. Den som använder ordet anser sig själv vara balanserad, intellektuellt utvecklad och god. “Populisten” anses vara extrem, primitiv och ond. Detta sätt att tänka och uttrycka sig är naturligtvis olämpligt om man försöker förstå varann.

Ordet “populism” kan även ses som en kritik från aristokraten mot demokratin som system. Ordet “populism” är således olämpligt för den som tror på demokratins principer, oavsett politisk färg. Ordet “höger” är också olämpligt och mångtydigt. För Ekis och för mig själv är sannolikt allt höger om Vänsterpartiet “höger”, men för de flesta Sverigedemokrater är borgarna “höger” och de rödgröna “vänster”, men inte ens det är någon självklarhet.

Sverigedemokraternas egna “vänstermänniskor” kan bli sura internt när någon vrålar “socialism” i nedsättande syfte mot massinvandringsförespråkarna eller få djup skräck när Jimmie Åkesson flirtar med borgarna, helt enkelt för att de vet alla fina saker demokratisk socialism betyder, ex, välfärd, men också vad borgerlig politik betyder.

Samtidigt vrålar massinvandringsförespråkarna ofta “rasism”, “islamofobi” eller “högerpopulism” mot det islamkritiska Sverigedemokraterna, vars medlemmar inte nödvändigtvis ens är etniska nordeuropéer, eller speciellt “höger”, men ofta har flytt konsekvenserna av islams fascistiska doktriner, kanske är från Iran eller Afrika, eller är mycket intellektuellt utvecklade, men ändå absolut vill behålla en relativt fri kultur, inkl. yttrandefrihet och demokrati i Sverige, exakt det som socialismen skapat. Hur kan vänstern fortsätta kalla dessa individer för “rasister”, “islamofober” eller ens “högerpopulister”? Hur går det ihop?

Alla dessa nedsättande ord har således inte nödvändigtvis något samband. De som använder orden vet oftast inte ens vad de verkligen betyder, men strör dem kring sig likt dynga. Att vi tolkar orden på ungefär samma sätt är givetvis grunden för rationella samtal där vi kan enas om rimliga sympatiska lösningar på de problem som olika individer i vår gemensamma demokrati upplever.

Meningslöst käbbel blir parodi på demokrati, anser jag, och eftersom demokratin är själva grunden för rättvisa, samarbete och välfärd måste vi således fråga oss vad är det vi vill ha? Vill vi använda samma ord och vill vi förstå varann eller vill vi göra parodi på oss själva?

Ekis skriver:

Andra väljer att omfamna fascisterna. Inte så många, måste sägas, men det finns en del, främst maoister, som börjar tala väl om SD. Det här är ett misstag som en del socialister gjorde på 30-talet också, läs Håkan Blomqvists bok om Nils Flyg.”

Ska vi ta till nazistargumentet? Ok! Hitler, lika lite som S kallar sig international-kapitalister även om de stödjer kapitalismens olagliga invasioner i land efter land, med stöd av borgarna, vilket naturligtvis leder till mordet på miljontals människor av andra raser. Sverigedemokraterna har ännu inte gjort något sådant makabert, men istället röstat mot dessa vettlösa krig.

Dessa s.k. “socialdemokrater” och borgare handlar dessutom med individer som understöder sekteristiska proxy-arméer mot demokratin i Syrien, samt importerar sedan denna fascistiska “kultur” in i vår s.k. “mångkultur” där den givetvis aldrig kan integreras, eftersom den sekteristiska doktrinen föraktar yttrandefrihet och demokrati och godkänner kvinnoförtryck i flera olika makabra former.

Det är på detta sätt många vänstermänniskor tyvärr omfamnar fascismen, anser jag. Vänsterpartiet är kanske grundlurade av dessa fascistiska extremister genom ordet “islamofobi” eller genom argumentet att 90% av alla muslimer är goda människor. Det är som att säga att 90% av alla nazister var goda människor, vilket naturligtvis också var många tyskars uppfattning, men man måste ju titta på ideologins innehåll, dess texter, tolkningar, dess ledare, vad de faktiskt pysslar med och konsekvenserna för medborgarna när inte sekulära demokratiska fredliga krafter har kontrollen.

Ekis menar att “Fascisterna förs inte en enda centimeter åt vänster”, men vem är det egentligen som är ”fascist” och vem är egentligen “vänster”? Jag menar att den som är emot sekteristiska fascistiska doktriner har tagit ett tydligt steg åt “vänster”, medan Ekis verkar menar att det är ett steg åt “höger”?

Och är det inte så, så frågar jag mig varför det är så tyst om just denna till synes utvalda sekteristiska fascism inom vänstern? Sök på islam på Vänsterpartiets hemsida ska du få se ytterligare en förtryckt muslimsk kvinna som ville ta sig an denna fascism, men genast förtrycktes internt. Varför? Varför ska denna fascism omfamnas och ingen annan fascism?

Advertisements

3 reaktioner på ”Så omfamnar Kajsa Ekis Ekman och Vänstern i realiteten tyvärr fascismen

  1. Den som använder fula invektiv och negativa omdömen som rasist, fascist, islamofob etc mot sin motståndare i en debatt eller sakfråga har förlorat. En debatt som vilar på sådana utsagor blir totalt meningslös. Vederbörande har därvid satt agendan i förväg. Att gå i polemik med vederbörande med liknande omdömen och invektiv ska undvikas helt.

    Värdeomdömen och invektiv kan endast härröra från personens egna känslotillstånd och kan aldrig återfalla på ett annat subjekt (person). Därmed inte sagt att man inte kan förlora sig själv i ett känsloläge där sådant kan förekomma i hetsig dispyt. Någon saklig debatt kan det inte bli tal om.

    Det förekommer i offentligheten att sådana tillmälen och insinuationer eller fula övergrepp från folkvalda politiker förekommer, men de är alltid förlorare i sak. Lars Ohly försökte detta vid upprepade tillfällen med dykande opinionssiffror som följd och tom Löfvén och andra hemfaller åt detta emellanåt. En politiker som tar till sådant få ingen kredit alls i opinionssiffror visar det sig.

  2. Riktigt. Varje ord har dock en definition, värderande eller ej. Det viktiga är att vi klargör ordens innebörd definitionsmässigt så att vi talar samma språk. Att använda olika definitioner på samma eller liknande ord kommer annars leda till att vi inte förstår varann när vi kommunicerar. Sedan är det givetvis lämpligt med hövligheten att låta varje individ beteckna sin egen ideologi med dessa definitioner som grund. Motsatsen leder naturligtvis lätt till käbbel.

    ”Intolerans, oartighet och hårda ord….. är tabu i alla goda samhällen och strider helt klart mot demokratianda.”
    / Mahatma Gandhi

  3. Ping: Mitt Media – Roger Vikström på Hela Hälsingland sprider nazistpropaganda | Vetenskapliga partiet

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s