Svensk utländsk journalist blir visselblåsare – Sveriges journalistkår i ett intellektuellt och moraliskt haveri

Jag ska försöka rädda journalisterna nu, för de kan behöva all hjälp de kan få. Jag läser en mycket intressant och lång intervju med en journalist som känner att dennes yttrandefrihet är starkt inskränkt och jag måste berömma journalistens mod och samtidigt påpeka att personen bör hålla modet uppe även om visselblåsningen skulle leda till avslöjande och avskedsbrev.

Denna visselblåsare skulle vid ett avsked kunna träda fram och gå till historien som den journalist som inledde räddningen av vår demokrati, för demokrati hänger givetvis intimt samman med yttrandefrihet.

Journalisten inte ensam journalist om att vara rädd för avskedsbrevet. Det beror givetvis på den centralisering som girigbukarnas uppköp, rationaliseringar och nedläggningar leder till, men givetvis också på folkets nya upptäckt, smartphones och högkvalitativ alternativ media (som vi länkat till i högerspalten), samt alternativ medborgarjournalism, vilket visselblåsaren tar upp.

Jag har länge spekulerat i orsakerna till lögnerna som repeteras av fulmedia till leda, vilket givetvis är en bidragande orsak till att folk lämnar den, och har nu fått flera av mina teorier bekräftade genom visselblåsaren. Det handlar om helt vanlig mänsklig sekterism, likriktning, rädsla för att bli av med arbetet, etc.

Några individer som kommenterar intervjun menar att hela intervjun kan vara uppdiktad, vilket givetvis kan vara sanningen, men intervjun kan givetvis också vara verklig. Jag anser faktiskt att flera inslag tyder på dess äkthet, så även det faktum att skepticismen till innehållet tillåts i kommentarsfältet.

För att rädda så många journalister som möjligt skulle jag vilja föreslå att alla journalister, på alla olika svenska medier, ex. på ett fackmöte, formulerar självkritiska frågor med utgångspunkt från denna intervju och sedan ställer fram en hatt och en hög lappar och pennor där varje fråga kan besvaras ärligt utan risk för repressalier.

Orsaken är att rädslan inom en sekt, såväl journalistisk som islamistisk, förmodligen endast kan brytas genom att viljan till apostasi inom den synliggörs utan att individer riskerar att utsättas för repressalier.

På samma vis som två islamister sida vid sida kan tänka på apostasi från sekten och vill kapitulera när bomberna regnar, tänker de samtidigt att den andre islamisten kanske kan skada dem i fall de bekänner sina tankar på apostasi. I ren rädsla ligger de då hellre kvar i sitt skyttevärn och fortsätter en kamp som de i själva verket inte tror på, allt medan demokratin kommer närmare. Det är där den anonyma gemensamma utfrågningen kan leda till viktiga insikter för alla i sekten, anser jag.

I verkligheten finns det inget att vara rädd för i ett kosmiskt perspektiv, men det krävs naturligtvis lugn och mod för att inse det, ex. genom att öva upp sitt lugn och sitt mod genom meditation där man finner sitt lugn och sitt mod, likt Jesus, Tomas tvivlaren eller Buddha.

Slutresultatet av meditationen kan ex. bli att rädslan försvinner och att journalister väljer att starta nya, mer objektiva och mer vetenskapliga medier med högre kvalitet som kommer slå ut de de alltmer krympande medierna som folket numera ratar p.g.a. den likriktade sekterismen.

Det kan även tänkas att sekterismen minskar successivt och att skrivandet förändras successivt i en långsam övergångsfas i takt med att allt fler journalister finner sitt inre lugn och sitt inre mod. Lugn och mod kan i själva verket vara ett recept för överlevnad, beroende på hur revolutionen kommer arta sig.

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s