Har socialismen, de religiösa ledarna, jultomten eller vetenskapen förminskat religionen?

Lenin, demokratins och socialismens fader i Ryssland, menar att religionen levde kvar i Ryssland av sociala orsaker, James Connolly att socialistens ateism kan beror på den religiösa ledarens skuldbeläggande av människor som gör sitt allra bästa. Jag menar att historien om Jultomten, samt de olika religionerna i sig själva, är en bidragande orsak, men förmodligen också vetenskapen i sig självt. Lenin skrev:


”Varför förhåller sig religionen kvar hos efterblivna skikt av stadsproletariatet, hos breda skikt av halvproletariatet och hos bondemassan? På grund av folkets okunnighet svarar den borgerlige framstegsmannen, radikalen eller borgerliga materialisten … Marxisten säger: det stämmer inte. En sådan uppfattning är ytlig, den är ett borgerligt inskränkt kultursnobberi. En sådan uppfattning går inte tillräckligt på djupet, förklarar inte religionens rötter, på ett materialistiskt utan på ett ideologiskt sätt. I de moderna kapitalistiska länderna är dessa rötter av social natur.”
/Vladimir Lenin, Valda band i 10 delar

Men givetvis har socialister ofta kritiserat religionen såsom ateisten Karl Karx, kommunismens fader. Han ville helt klart avskaffa religionen genom kritiken av den:

”Religiöst lidande är, på en och samma gång, ett uttryck för verkligt lidande och en protest mot verkligt lidande. Religionen är sucken från den förtryckta varelsen, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen i själlösa förhållanden. Den är ett opium för folket.

Avskaffandet av religionen som folkets inbillade lycka krävs för deras verkliga lycka. Att uppmana dem att ge upp sina illusioner om sitt tillstånd är att uppmana dem att ge upp ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför, likt ett frö, kritiken mot den dal av tårar i vilken religionen utgör glorian.

Kritiken har plockat bort de inbillade blommorna på kedjan, inte för att människan ska fortsätta att bära den där kedjan utan fantasi eller tröst, men så att hon ska kasta av sig kedjan och plocka den levande blomman.”

/ Karl Marx bidrag ur Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin , Introduktion …, s. 1 (1843).

Båda två kommunisterna ovan ursäktar människor som tror på olika vis, på ett fint sätt, men det kan naturligtvis anses vara en slags fin retorisk brännmärkning av religionerna, som om de är till för mindre mentalt bemedlade, något som givetvis kan orsaka hat hos den djupt religiöse, den mindre mentalt bemedlade och givetvis ett enormt hat från religionens ledare. Felix Morrow sade:

”Det är just på grund av religionens samhälleliga roll – att lära ut undergivenhet, uppmana alla att lida i tysthet i utbyte mot belöning i ’livet efter detta’ etc, och på detta sätt försöker dämpa arbetarens klasskamp mot kapitalismen eller böndernas kamp mot godsägarna – det är just av denna orsaken Marx kallade religionen ’opium för folket’ och Lenin brännmärkte den som ’en sorts andlig majswhisky´.”
/Felix Morrow

Jodå. Socialismens grundfigurer är helt klart ute efter att förminska religionen, men till synes av ren välvilja för att frigöra människan. Hur är det då med de religiösa ledarna själva? Har de förminskat religionerna? James Connolly menade följande:

[…] Några söndagar går han [socialisten] som vanligt i mässan, och han upptäcker att i predikan börjar prästen hålla ett politiskt tal om hans ärliga, självuppoffrande, arbetsamma, rena kamrater är elaka, gudlösaktiga, en utsvävande sekt som önskar att slå sönder hemmet, sprida av fördelningen av förtjänsten till världens lättjefulla och lata, och rumla runt i orena tankar om kvinnor. Och eftersom har är en irländsk katolsk socialist lyssnar han på det vidriga förtalet

[…] Det är då den irländska katolska socialisten ofta reser sig, går ut ur kyrkan och för evigt torkar av dammet från fötterna. Sedan säger vi att socialismen tog kyrkan ifrån honom. Men var det verkligen så?

[…] vi vet att en man som aldrig i hela sitt sätter sin fot i kyrkan kommer, om han är rik, bli mer ärad av det kristna samfundet än en fattig som alltid går till kyrkan varje söndag, och ber varje morgon och kväll. Vi vet att kapitalister av alla religioner betalar mer för servicen att anlita en bra advokat för att hålla dom borta från djävulens grepp. […] Dessa saker vet vi. Vi vet också att varken kapitalisten eller arbetaren kan praktisera den moraliska aspekten av religionen. Utan dessa moraliska regler är religionen enbart en skam.

[…]Vi vet att kristna lär ut oss att älska vår medmänniska lika mycket som vi älskar oss själva

[…]Och, för arbetaren. Well, vid New York börsens fall 1908 tryckte New York World en ansökan om en åkare till Brooklyn, lönen skulle vara 12 dollar per vecka. Över 700 sökte arbetet. Hur kan varje man av dessa 700 älska sin medmänniska i kön av hungriga konkurrenter? Kunde männen som stod i denna kö be för andra medmänniskor i kön för att få arbetet, och förväntade han sig att bönen följde upp hans önskan om att få chansen, och göra slut den långa nöd som hans hustru och barn led av?

[…] Nej, min vän. Socialism är en fråga om bröd och smör.

[…} Ingen arbetare är tvingad att stiga in i kyrkan och tjäna Gud, men varje arbetar är tvingad att stiga in i arbetslöshet av kapitalismen och tjäna honom.

[…] Några söndagar går han [socialisten] som vanligt i mässan, och han upptäcker att i predikan börjar prästen hålla ett politiskt tal om hans ärliga, självuppoffrande, arbetsamma, rena kamrater är elaka, gudlösaktiga, en utsvävande sekt som önskar att slå sönder hemmet, sprida av fördelningen av förtjänsten till världens lättjefulla och lata, och rumla runt i orena tankar om kvinnor.

[…] Och eftersom har är en irländsk katolsk socialist lyssnar han på det vidriga förtalet, inte undra på att hans heta blod av ilska rusar till ansiktet, och han börjar tro på att själva templet av Gud i själva verket har blivit utsåld till vanhelgande grepp av kapitalismen.

[…] Det är då den irländska katolska socialisten ofta reser sig, går ut i kyrkan och torkar för evigt av dammet från fötterna. Sedan säger vi att socialismen tog kyrkan ifrån honom. Men var det verkligen så?

/James Connolly, i kapitlet Socialism and Religion

Jodå. Religiösa ledare som sålt sig till kapitalet, finare bilar, fler fruar eller större hus. Såväl präster, mullor som rabbiner, kan nog säkert få hederligt religiöst folk att lämna religionen i vredesmod och skapa nya sociala samlingsplatser som en konsekvens av religiösa ledares hyckel och skambeläggning.

Jultomten är sannolikt en stor källa till att lämna religionen. Så var det för mig, vid fyra års ålder när IQ:t redan var för högt och tomtens mask var alldeles för dålig. Min insikt om att min mor var med på lurendrejeriet gjorde mig till en sann skeptiker. Historier om flygande gubbar med skägg, oavsett om de satt på moln likt Demiurgen eller släpades runt på himlavalvet med renar, fick jag misstro till.

De tusentals olika religionerna i sig själva, vilka alla tycks påstå att du är utvald, speciellt älskad av den store guden och där du får en massa olika saker OM du bara gör som de religiösa ledarna säger, men du får inget just nu, tyvärr bara när du är död, tills dess ska den religiösa ledaren ha en andel av dina pengar, OCH du ska jobba på lydigt och får absolut INTE ta livet av sig för att nå till himmelriket, FÖRUTOM om du gör det på den religiöse ledarens order, naturligtvis.

Om du inte gör som guden säger genom ledaren ska du brinna i helvetet i evighet MEN … guden älskar dig. Detta skulle rimligen kunna peka på att något är fuffens med precis alla religioner, vilket naturligtvis kan leda till en hel del funderingar hos den religiöse om vad det egentligen handlar om.

Vetenskapens utveckling i sig självt, där felaktiga modeller ersatts med bättre, är naturligtvis en källa till skepticism. Den hypotetiska deduktiva metoden såväl som de vanligaste formerna av osanning, leder naturligtvis bort från blind tro på religioner, i vilka ett vanligt argumentationsfel kan vara att endast en förklaringsmodell får vara allenarådande. Exempel:

  • Om Gud finns kan Gud skapa människor
  • Människor finns
  • Alltså finns Gud

Att människor kan finnas p.g.a. kosmiska tillfälligheter under vår geologiska tidsskala och Darwinism och att ingen Gud behöver finnas, kan med argumentationsfel hållas hemlig eller på annat vis bekämpas av den religiösa sektens ledare. Ett annat sätt är cirkelresonemang:

  • Definitionen av Gud är att han är allsmäktig.
  • Man kan bara vara allsmäktig om man existerar.
  • Alltså existerar Gud.

…men även Argumentum ad nauseam:

  • Gud finns.
  • Gud finns.
  • Gud finns.
  • Alltså finns Gud.

… d.v.s. att någonting antas vara sant för att det har upprepats tillräckligt många gånger, ibland av flera olika personer för att förstärka det sociala hjärntvättande grupptrycket, tills ingen längre orkar säga emot, d.v.s. ungefär som lögnmedierna gjort om massmordet på sekulära kristna, muslimer och andra minoriteter i Syrien.

Så har vi det irrelevanta konsekvensargument ”önsketänkande”:

  • Vi vill komma till himmelriket efter detta liv
  • Alltså finns himmelriket

Hot. Det senaste som många säkert konfronterats med nyligen genom salafismens härjningar i Syrien och Irak, men även ett argumentationsfel som även brukade gälla kristendomen under inkvisitionen, är Argumentum ad baculum (argument till käppen), att använda hot om våld för att dominera fram en önskad slutsats. Exempel:

  • Du tror att Gud inte finns
  • Alltså kommer du till helvetet när du dör

eller

  • Du hädar mot sektens doktrin
  • Därför ska du dö

eller

  • Ta tillbaka det du sa om Gud, eller …

Konsekvenser som är effekter av ett visst handlande, finns inte ens med som argumentationsfel i det sista argumentet. Argumentet bygger helt på hotet. Så finns alltid argumentet att erbjuda motpart eller åhörare en förmån om denne accepterar ståndpunkten.

  • Tro på Gud i vår församling, vi har många snygga killar/tjejer

Även om man som vetenskapsman eller vetenskapskvinna ska vara öppen för nya teorier, hjälper vetenskapen för att åtminstone göra sig av med de allra värsta vanföreställningarna som härstammar ur argumentationsfel eller indoktrinering.

Mot grupptryck och hot kan meditation i enskildhet fungera för många människor. Därför försöker ofta religiösa avråda eller skrämma människor att inte göra meditation i enskildhet i tystnad. Även den rådande ”vetenskapliga” fabeln om Big Bang framstår för mig som tämligen bisarr.

Annonser

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s