Kommunistiska partiet vaknar upp inför terrorist-problemet men kritiseras av Marina Weilguni i Riktpunkt

Citat ur Marina Weilgunis artikel:

”…med både förstasidesrubriker och på ledarplats, stämmer KP [Kommunistiska partiet] in i den högljudda kören av främlingsfientlighet, kallar terrordådet i Stockholm för en väckarklocka och förordar terrorismbekämpning medelst statens våldsapparat. Här saknas helt både politisk analys och vanligt vett och förstånd.”

Hur Marina Weilguni kan få terroristbekämpning till ”främlingsfientlighet” verkar inte framgå av artikeln, men kanske kan hon förtydliga det? Är även Bashar al-Assad som bekämpar utländska terrorister, finansierade beväpnade och massmedialt skyddade av terrorstaterna och deras monopolkapitalistiskt ägda medier, plötsligt ”främlingsfientlig”? Nej. Naturligtvis inte. Det betyder inte att Assad, eller syrierna som valt honom, är glada på de utländska terrorister som åderlåter Syrien och vill göra om det till ett kalifat (religiös diktatur).

Man behöver INTE vara främlingsfientlig för att ogilla terrorismen. Det är fullkomligt friskt att ogilla terrorismen oavsett om man är utlänning som flytt den eller som svensk. Weilguni begår här enligt min egen mening argumentationsfelet ”Guilt by association”.

P1: Främlingsfientliga ogillar terrorism.
P2: Främlingsfientliga är onda.
S1: Terrorism är något gott.

Weilguni kallar polisen för ”statens våldsapparat”, förmodligen i nedsättande syfte, trots att vi alla, i en demokrati, väljer vart fjärde år vilka som ska styra staten och trots att majoriteten vill att laglydig polis med adekvat utbildning ska ha våldsmonopolet i samhället och ingen annan.

När således Weilguni anser att det ”saknas helt både politisk analys och vanligt vett och förstånd” anser jag att det är en reflektion hon kanske bör omformulera utan argumentationsfel och pejorativa uttryck mot vår folkvalda statsapparat och vår välutbildade svenska polismyndighet, ja så vida hon inte vill att maffia eller andra rövarband ska ta över den kontrollen och göra halva Sverige till en ”no-go-zon”, likt Syrien. Weilguni fortsätter:

”KP resonerar som så att terrorbrottet i Stockholm hade kunnat undvikas om vi bara hade kastat ut terroristen i samma ögonblick som han fick avslag på sin asylansökan. Därför ska vi nu lära av detta och kasta ut alla som fått avslag omedelbart. Statens polisiära resurser bör användas till att spåra upp papperslösa flyktingar som gått under jorden. Och gränsskyddet ska skärpas, förstås.”

Jag anser att det är en lämplig åtgärd. Det kommer förmodligen kunna rädda livet på många människor (utlänningar som flytt terrorismen inräknade) för många av dem shoppar väl också i våra svenska städer för de pengar som dagens monopolkapitalistiska politiker tagit från pensionärerna? Är det inte så? Weilguni fortsätter:

”Det här är KP inte alls ensamma om att tycka – borgare och sossar tycker ungefär samma sak. Kristdemokraterna tycker till och med att avslag på asylansökan ska följas av automatiskt beläggande med elektronisk fotboja, som om den asylsökande vore en brottsling. En papperslös människa som går under jorden är alltså automatiskt suspekt, misstänkt för terrorbrott, måste spåras upp med alla till buds stående medel och kastas ut ur Sverige.”

Återigen begår Weilguni argumentationsfelet ”guilt by association” med den underförstådda meningen:

P1: Borgare och sossar tycker att vi ska kasta ut potentiella terrorister direkt.
P2: Kommunistiska partiet vill kasta ut potentiella terrorister direkt.
S1: Kommunistiska partiet är därför som borgare och sossar.

Att Kristdemokraterna tycker att avslag på asylansökan ska följas av automatiskt beläggande med elektronisk fotboja är visserligen något märkligt. Precis som övrig övervakning kommer det knappast kunna avvärja en terrorattack mot oskyldiga människor, även om man kommer kunna följa den via datorskärmen i efterhand, men nu tillhör kanske inte heller ledande kristdemokrater den allra intelligentaste delen av befolkningen?

Det är klart att man kan tycka synd om en papperslös människa som vill gå under jorden. Det gör nog de allra flesta av oss och det är mänskligt och mentalt friskt, men det faktiskt synd om så många människor i världen och vi vill väl genom politiken hjälpa så många som möjligt på rätt sätt långsiktigt, inte bara några stycken papperslösa som valt illegal invandring eller sympati med terror?

Migrantens asylansökan har avslagits. Det kan naturligtvis ses som ett utmaning, men alla möts vi av utmaningar i livet. Asylförfarandet är till för att se till att människor med verkliga asylskäl faktiskt får hjälp, inte att härbärgera hela tredje världens ekonomiska flyktingar, inte att möjliggöra ankarbarn inkl. social dumpning eller härbärgera notoriskt kriminella som söker nya jaktmarker. Asylförfarandet är till för att skydda människor med särskilda skäl för skydd, ex. journalister, politiker eller författare med ex. fatwor på sina huvuden och ja, faktiskt också RIKTIGA barn med verkliga skyddsbehov.

En riktad insats som löser kortsiktiga problem och långsiktiga problem effektivt, utomlands, där varje krona hjälper flest människor borde vara i varje hjälpares bästa intresse, om man nu verkligen hjälper på ett altruistiskt sätt och inte bara, som en äcklig gammal tant eller gubbe, bara gömmer en papperslös flykting i källaren för att kunna utnyttja denne samtidigt som man lyfter sitt eget ego i tron att man är ”godheten” själv, när det i själva verket är egoism och ondska. Weilguni ställer sig frågan:

”Var börjar man resonera mot något som är så fel på så många plan?”

Det är en bra tanke. Resonera är verkligen det vi bör göra i en demokrati innan vi alls tycker något och innan vi fattar några beslut, så att politiken blir långsiktigt logisk och innehåller medkänsla med alla inblandade, men en intelligent medkänsla.

Rätt. Man ska givetvis börja med att fråga sig varför människor överhuvudtaget flyr. Det är en utmärkt fråga som jag funnit några svar på. Det finns flera orsaker. Ondskan finns i flera olika former. Globalismens kolonialism och frihandel. Religionens repression av kvinnan. Utbildningsbristen av flickor. Överbefolkningen. Monopolkapitalismens imperialism. Korruptionen. Lösningen är givetvis att inte underkasta sig dessa klandervärda beteenden, men istället bli en del av lösningen.

Lösningen heter nationell protektionistisk politik, vetenskapliga skolor till alla barn, skilja religionsutövandet från samhället i övrigt, helst avskaffa religionen helt, jämställdhet i varje aspekt i varje nation, födelsekontroll, valet av fredliga och hederliga partier som är villiga att ta sig över 4% och balanserad välfärdspolitik genom demokratin.

Men vi ska INTE göra kardinalfelet som ”hjälpare” att låta någon kriminell migrant som spelar döende svanen få ta på sig offerkoftan! Vi bör kanske fråga oss: Är det inte klandervärt att ta familjens samlade pengar? Är det inte klandervärt att ta lån från monopolkapitalets girigbukar? Är det inte klandervärt att ge pengar till skrupelfria människohandlare? Är det inte klandervärt att sätta sig själv och andra i en knappt sjöduglig gummibåt över Medelhavet, speciellt om man inte har asylskäl, men endast ekonomiska skäl, speciellt om man själv varit en del av att skapa problemet, ex. genom sin kultur/religion av massavel eller extrem och våldsbejakande islamism?

Det är klandervärt att USA, Saudiarabien, Israel och EU, inkl. Sverige, är för terrorismen, anser jag. Det är sant att valet att stanna kvar i ex. Syrien skulle kunna innebära ett värre öde, p.g.a. av dessa terrorstater, ex. att utsättas för terrorismen, men det är nu bevisligen inte ett asylskäl.

Syrien har relativ fred. Terrorismen kollapsar i Syrien. Ryssland står upp för Syriens demokrati och terror kan nu bevisligen inträffa närsomhelst, även i Sverige precis som i Syrien. Varför? Du vet varför. P.g.a. den medvetna importen av kända terrorister som faktiskt saknar asylskäl, importen av exakt den typen av extrema vedervärdiga människa som andra migranter med verkliga asylskäl faktiskt flytt ifrån.

Det är sant att det, för unga män, kan betyda att man tvingas in i ett krig mot terrorismen, men vem skulle annars bekämpa de skäggbeprydda rövhålen som förtrycker kvinnan under hucklen? Ska kvinnorna kämpa? Ska de gamla männen eller spädbarnen som de lämnat kvar kämpa? Varje folk måste självt frigöra sig från sina bojor nationellt och unga män måste faktiskt ha lite djävla ryggrad också om varje nation ska kunna befria sig från monopolkapitalets ombud, terroristerna.

Det är sant att världen är en farlig plats, men vem ska göra den tryggare? Kriminella papperslösa och terrorister har kanske anledning att vara rädda för polis och militär i hemlandet, men vad är alternativet? Att hela världens kriminella och terrorister ska få löpa vind för våg i våra svenska städer?

Nej. Det är ingen medkänsla med de framtida offren, oavsett om de råkar vara svenskar eller invandrare. De papperslösa ska självfallet gripas och deporteras till hemlandet. Assad ger asyl till f.d. terrorister. De kommer inte utsättas för misshandel eller mord p.g.a. etnicitet eller religion, möjligtvis bestraffas för terrorismen de gjort sig skyldiga till, men knappast om de var tvingade av omständigheterna, ex. utländska salafisters hotelser.

Huruvida ett annat land väljer att bekämpa fattigdom och överbefolkning genom socialism eller ej ligger inte enbart på vårt ansvar i Sverige. Det ligger på folket i detta land också. De som svälter eller är sjuka kan inte fly. De behöver hjälp på plats och de kan hjälpas bättre om vi INTE väljer politiker som inför sanktioner mot Assad och INTE lägger ner biståndet till de mest behövande för att bekosta de s.k ”barnen” som liknar 20-40-åringar. Bistånd måste dessutom vara långsiktigt och villkoras mot att man löser grundproblemen, för annars blir biståndet bara en förvärring av tillståndet, d.v.s. ondska.

Det är behjärtansvärt att tycka synd om människor. Vi ska tycka synd om dem. Det är mänskligt. Det som ska till är den långsiktigt emotionellt korrekta lösningen som dessutom måste vara långsiktigt förnuftig.

Det finns ingen motsättning mellan att bekämpa imperialismens statsterror-krig, som bedrivs via ombuden terroristerna. Det finns ingen motsättning med det och att bekämpa de enorma klyftorna mellan fattiga och rika i världens nationer, men det finns ingen kraft att hjälpa andra nationer och folk om vi flyttar problemet till vår egen nation. Det kommer leda till exakt den motreaktion ingen av oss vill se, det som SD och monopolkapitalet profiterar på, d.v.s. motsättningarna, samma motsättningar som Weilguni försöker skapa mellan olika kommunister eller 99,5% av medborgarna. Det finns ingen motsättning mellan förnuftet och känslan om man är mentalt frisk.

Vi behöver inte en mur runt Europeiska Unionen. Varje nation behöver en mur, inte enbart mot illegal migration, men mot droger, vapen och den skatte- och välfärds-dumpning som EU-frihandeln är orsaken till. Varje nation behöver fullständig protektionism och ett fungerande neutralt totalförsvar, inte en beroendeställning till Nato som ändå är fullkomligt fiktiv och enbart utsätter oss för onödiga risker.

Det är klart att vi ska ha solidaritet med andra nationer och folk i deras kamp mot orättvisorna i sina hemländer. Vi ska stödja dem i den kampen på olika vis, men stödet för deras nationer och folk är INTE överkonsumtion i kallt mörkt Sverige på våra pensionärers bekostnad. Vårt stöd bör gå ut på att komma över 4% och kunna stå för fred i riksdagen. Vårt stöd bör gå ut på att göra biståndet långsiktigt effektivt. Vårt stöd bör gå ut på det bästa för framtidens generationer, istället för det kortsiktigt och urbota korkade. Weilguni frågar några saker:

Hur känns det att ropa på polis och stängda gränser tillsammans med borgare och sossar, KP? Hur känns det att tappa klassperspektivet och internationalismen i en enda utskåpning? Hur känns det att skämmas över sitt partiprogram?

Det känns bra att polisen ska skydda oss alla från kriminella, anser jag. Det känns bra med bättre trygghet vid våra gränser. Det känns bra att hela samhället inkl. kommunister, sossar och borgare nu förhoppningsvis kommer sätta hela Sveriges väl främst mot terrorn, om de nu talar sanning. Det känns inte som kommunisterna ”tappat klassperspektivet”. Ingen klass vill ha terrorismen. Internationell solidaritet står inte i motsats till nationell terrorbekämpning. Nationell solidaritet står inte i motsats till internationell solidaritet.

Att illegala papperslösa arbetar svart är ett bekymmer för varje arbetare, svensk eller invandrare. Vi arbetare kan inte få rättvisa löner eller dela på jobben om någon vedervärdig kriminell islamist arbetar för halva lönen och tolv timmar om dagen, åt en vedervärdig kapitalist, för att kunna föda en överbefolkad terrorist-familj.

Jag har inget emot att hederliga arbetare i andra länder som befinner sig på medeltida nivåer i löner och arbetsmiljö går samman och förändrar sina samhällen. Jag gillar den tanken, men de ska fan inte förstöra våra samhällen på ett osolidariskt vis eller terrorisera oss! De ska respektera våra lagar och regler eller bestraffas och utvisas permanent. Det är välvilja mot varje hederlig arbetare och varje hederlig företagare.

Att gå bort från monopolkapitalisternas terrorpolitik och svartjobbs-politik är inte att gå ”åt höger i dagens Sverige”. Det är ett förnuftigt kliv åt vänster, anser jag. Det fanns sossar som kanske hade varit med på kommunisternas linje också. Det är monopolkapitalets medier i hop med kaviarvänstern och brutalhögern som skapat SD och jag anser att Weilguni har vilseletts av dem.

Det handlar inte om främlingsfientlighet eller rasism, men om självbevarelsedrift. Det är mänskligt, naturligt och otroligt förnuftigt. Vi skyddar inte enbart Sverige och svenskarna, men alla andra med invandrarbakgrund som flytt till Sverige, har svenska pass och vill leva i ett solidariskt fredligt Sverige.

Monopolkapitalet försöker slå sönder nationalstater och folk för att kunna skapa osämja mellan oss. Vi, 99,5% av folket, har inget som helst intresse av detta. Vi behöver en gemensam hederlig kultur som svetsar oss samman mot monopolkapitalets söndrande och härskande. Vi behöver inga bråkmakare, förtryckarkulturer eller svartfötter i maskopi med dem, vare sig de är terrorister eller kriminella. De ska tillbaka till sin kultur eller in på mentalsjukhus. Det är det bästa för alla inblandade.

Kärlek, i betydelsen medkänsla, måste stå i harmoni med förnuftet om en majoritet av nationens alla medborgare ska kunna använda sin demokratiska makt och kunna verkställa en balanserad välfärd. Medborgare i alla läger! Vi måste sluta resonera likt känslosamma kortsiktiga tanter eller kalla elaka gubb-rasister från borgerliga tankesmedjor på Avpixlats forum! Men vi ska inte lämna någon på den soptipp där Weilguni anser att vissa hör hemma, men med förnuft och känsla upplysa alla om deras belägenhet!

Jag välkomnar Kommunistiska partiets uppvaknande och plockar härmed bort Riktpunkt från länklistan! [Nej. Det gör jag inte alls. Det här var enbart en förvirrad person i Kommunistiska partiet.]

Mer intressant om poängen med olika typer av vänsterpartier:
Ledarskap – Kajsa Ekis Ekman intervjuas av Kommunistiska partiets ordförande

Advertisements

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s