Ann Charlott Altstadt attackerar vänstern med ”Upp till kamp” via Fokus

Via Anders Romelsjös blogg läser jag en utmärkt artikel av Ann Charlott Altstadt. Den heter ”Upp till kamp emot arbetarna” och har publicerats genom Fokus. Det är en artikel som rimligen bör definieras som ”alternativt vänster”.

Tidningen Fokus har ett till synes utmärkt fokus, nämligen innehåll. Jag tackar Romelsjö för tipset och lägger upp tidningen som RSS-feed, trots att den tyvärr saknar kommentarsfält och därför befinner sig i sin egen lilla sociala bubbla.

Om Tidningen fokus:

Fokus vill varje vecka ge sina läsare nya kunskaper och så nya frön till nya tankar om politik, kultur, ekonomi, vetenskap och samhälle i stort. De står för analys, snarare än löst tyckande. De står för oberoende och självständighet politiskt, men också i förhållande till sin egen bransch och sina kollegor.

Fokus har ett intresse för samtiden, utan att vara samtidens fångar. De vill vara uppriktiga, även när den gränsar till det oförskämda. Fokus har en en vilja att beskriva världen som den är, snarare än att tala om hur den borde vara. De strävar efter ett språk och en stilistik i klass med de bästa internationella förlagorna.

År 2013 utsågs Fokus till »Årets tidskrift« av branschorganisationen Sveriges Tidskrifter (kategorin Populärpress) av branschorganisationen Sveriges Tidskrifter med motiveringen:
”Det här är en tidning som brinner för en enda sak, att göra sin läsare smartare utan att de märker det”.
Tidigare har Folkus även mottagit Publicistklubbens Stora pris:
”för att ha återskapat ett utrymme i svensk press för det berättande nyhetsreportaget”.
Medarbetare i tidningen har fått utnämningar för:
”Årets journalist”, ”Årets krönikör” samt ”Årets genombrott”. År 2009 blev Fokus.se ”Årets tidskrift – digitala medier”.

För närvarande är Fokus krönikörer: Ulrika KnutsonMalcom KyeyuneAgnes WoldEdward BlomAnn Charlott AltstadtQaisar Mahmood och Nils Erik Forsgård. Utgivning sker via förlaget FPG Media AB.

Det som kan vara till nackdel för Fokus är att tidskriftens målsättning är att vara en svensk variant av etablerade internationella veckotidskrifter som exempelvis TIME Magazine, Newsweek och The Economist, samt att tidskriften beskriver sig som ”politiskt oberoende”.

Även ägarförhållandena är i min mening något som kan komma att begränsa riktiga vänsterjournalisters yttrandefrihet genom Fokus. Största ägaren är idag ex. familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan kultur och media AB, vilket gör att kritik mot företag som den familjen är inblandad i kan bli problematisk eller omöjlig, särskilt då ledarskapet, genom chefredaktören Claes de Faire, tidigare har arbetat för Moderata ungdomsförbundet och man därför måste fråga sig vari lojaliteten för Sverige ligger.

Nu åter till mina kommentarer om artikeln:

Bild på Ann Charlott Altstadt
”Vänstern har alltså blivit systemlojal med budskapet att det ändå går jättebra för Sverige trots växande klyftor och dramatisk ökning av gängvåld.”
/Ann Charlott Altstadt

Ann Charlott Altstadt och den vänster hon beskriver, den ”kaviarvänster” som tillåts komma fram i monopolkapitalistiska medier, samt genom de monopolkapitalistiskt kontrollerade statliga kanalerna, d.v.s. den ”kaviarvänster” som internettrollar även Romelsjös kommentarsfält, t.o.m. ibland under beteckningen ”kommunister”, har naturligtvis ingenting med riktig traditionell vänster att göra egentligen. Som evidens för det påståendet hänvisar jag till gamla demokratiska socialisters citat.

Dagens monopolkapitalistiska ”kaviarvänsters” mission är att förstöra vänsterns och egentligen Sveriges och socialismens traditionella mål genom genusdagis, vettlös migration och klappande av fascistiska jihadisters skägg, samt spela arga och skrika ”rasism” och ”islamofobi” när arbetarklassen överger vänstern, men arbetarklassen är inte rasistisk alls, ej heller fobiskt rädd för islamismens fascistiska kvinnoförtryckande kultur, men de vill heller inte ha sådana vidriga religioner inpå sin egen knut.

P.g.a. oförrätten att bli kallad för ”rasist” av den monopolkapitalistiska ”kaviarvänstern” tar folk för evigt avstånd från vänstern och sällar sig till den borgerlighet vars mål är att krossa arbetarklassen. Vissa blir t.o.m. så förbannade att de går med i NMR, t.o.m. blir rasister och kallar sig för det i ren ilska, även om det tack-o-lov tillhör ovanligheterna.

Borgarna däremot har alla de olika facetter som kan locka folk genom sina borgerliga partier inkl. SD och dessa partier samverkar på olika vis när de behöver det, men vad gör egentligen vänsterns partier för att locka in folket? Bespottar folk som obildade lantisar för att de uttrycker sig som vanligt folk när deras döttrar blivit våldtagna eller deras vänner blivit hotade i det kaos som uppstått i spåren av monopolkapitalismen?

Det är naturligtvis ingen hållbar taktik. Vänstern måste rycka upp sig och se sin egen del i det elände som de tillåtit monopolkapitalet att släpa in i vårt land för att krossa vår välfärd, oavsett om det gäller social turism, drogförsäljare eller migrationsfusket.

Vänstern måste åtminstone starta nya partier om stoltheten att pudla är för stor i de andra vänsterpartierna. Vänsterns nya partier måste faktiskt valsamverka brett såsom vårt politiska system ser ut idag med en 4%-spärr. Det är essentiellt om vi ska få en alternativ vänster som vi kan räkna med i svensk politik.

Annonser

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s