Patrik Engellau beskriver med god självkännedom sin egen arrogans och uppblåst enfald genom att beskriva en av sina egna livserfarenheter. Han går tillbaka till sin tid som chef för svenska ambassaden i Guinea-Bissau, en före detta portugisisk koloni i Västafrika. Där möter han vad han med sin arrogans bedömmer vara ”rasistiska” biståndsarbetare. Läsvärt.
Mer intressant:
Rebecca Sommer – Människorättsaktivist erkänner att hon och hennes kollegor blivit grundlurade
Jens Ganman – Intervju med tre kvinnor som arbetar på asylboende/HVB-hem för ensamkommande
En reaktion till “Ska man rynka på näsan arrogant åt rasistiska biståndsarbetare?”