I Sverige pågår olika filosofiska diskurser, som jag gladeligen deltager i, helt oavsett vilka partier som folk föredrar, men Schlaug som efterfrågar fler filosofiska diskurser via ETC, har själv abdikerat från dem, anser jag.
Schlaug är inte ensam om att ha abdikerat från moralfilosofiska frågor. Ingen i den gröna rörelsen har ex. haft modet att svara på mina 14 frågor om ekologisk hållbarhet. Ingen och heller inte Schlaug. Hur moralfilosofiskt rätt är det att vägra diskurs, med ett ekologiskt hållbart demokratiskt parti, vars moralfilosofiska grund är det bästa för framtidens alla barn, samt har en partiorganisatör (jag), som faktiskt varit medlem i Miljöpartiet, ända tills MP tog bort utträdeskravet ur EU, blev ett miljövidrigt och orättvist parti, och han(jag) fick spykänslor och gick ur?
Personligen tror jag att människor, inkl. Schlaug inte vill delta i diskurser om de riskerar att ”förlora” dem, men det är ju faktiskt ingen förlust att ändra sig och bli mer sann. Det är faktiskt en vinst. En dundervinst faktiskt. Man har chansen att få känna kraften av sin egen superintelligens på kuppen, något som även den mest prestigefyllde narcissist måste gilla.
I bland är rädslan att tänka nya tankar så stor att man jämför nya tankar med ”virus” som man inte vill ha. Ibland hänvisas det till ”traditioner” av tyckande. Jag skojar inte. Föreställ dig den moralfilosofiskt skolade Karl Marx, eller någon annan stor filosof, nedtystad av jämförelser med ”virus” eller ”tanketraditioner”! Jisses! Tankarna går till medeltida inkvisition och modern extrem sekterism.
Eller har ni hört de räddhågsna i sommarvärmen när politik kommer upp och leder till moralfilosofiska frågor? Ex. om det är rätt att vi medverkar till USA:s krigsförbrytelser, olagliga massmord och kärnvapen riktade mot våra oskyldiga barn, istället för att verka för kärnvapenavtalet, fred och nedrustning, när vi röstar?
”Nej, nu ska vi inte prata politik”, bestämmer då oftast någon av kvinnokön, ofta diktatoriskt men som om de visar medkänsla.
Men jag låter inte dessa vidriga kvinnor bestämma, men ifrågasätter dem, med ex:
”Nähä, varför ska vi inte tala om barnens framtid och den fred vi kan skapa tillsammans? Gillar ni inte era barn? Är ni inte för fred på jorden? Är det inte viktigt med humanism? När ska vi annars diskutera saken, om vi inte gör det när vi faktiskt träffas?
De vidriga kvinnorna drar sig då oftast undan. Schlaug, likt de vidriga kvinnorna, vill inte heller diskutera moralfilosofi. Evidenset: Han har inte och kommer inte svara på mina 14 frågor. Han kommer inte skicka ens ett ping från sin egen blogg, eller från ETC, där han svarar på frågorna och hans kommentarsfält kommer förbli avstängt. Det beror på att han är en hycklare, i min mening en av de största, vare sig han vill se den sanningen eller ej. Hans stora ego vill nog inte se det.
ETC, där det ofta ljugs friskt, istället för att hålla sig till sanningen, har heller inget kommentarsfält. Där förs ingen moralfilosofisk diskurs, men den förs ofta på öppna och fria WordPress-bloggar, ex. som Vetenskapliga partiets, och andra bloggar i vår högerspalt, där vanligt folk kan kommentera, helt utan att köra ofria, dolda och potentiellt skadliga skripts på sina datorer, ex. i skydd av Firefox och NoScript.
Vissa pekar kanske på att sådana diskurser förs på Twitter och Facebook etc., men hur moralfilosofiskt rätt är det att låta bankmaffian, som ligger bakom krigen och massmorden på oskyldiga barn, kontrollera människor, via sina egna vidriga skriptskadade plattformar, medelst censur och shadowbanning mot varje individ som granskar eländet och ställer frågor som ev. kan leda oss mot sanning och fred?
De där plattformarna är INTE vår vän. De vidriga kvinnorna och Schlaug är INTE vår vän i alla väder, inte heller barnens vän…än. Tvärtom. De är en del av den amerikanska drömmen som rektalpenetrerar folket, i vart fall tills de byter stil. Det är min mening och den är öppen för kritik eller dementi, rakt i kommentarsfältet här nedan, eller via en ping från egen blogg.
vetenskapligapartiet.wordpress.com 