Hans Brun – Sekterister som inte får hävda sig – Ett tragikomiskt problem?

”Ibland är [sekterister som inte har lyckades komma ner till Syrien] ett större problem än de som reste iväg. De senare har visat vad de går för och har inget att bevisa när de kommer hem, men de som inte kom iväg utan misslyckades kan mycket väl ha ett större behov av att visa vad de går för, ett hävdelsebehov. Det är många inom polisen som är bekymrade över den kategorin, säger Hans Brun.” Källa: https://doku.nu/2019/09/25/gripne-svensken-misslyckades-resa-till-syrien/

När jag läser ordet ”hävdelsebehov” kommer jag osökt att tänka på ”de andra tjurarna” som vill stångas i den berömda julfilmen om tjuren Ferdinand och jag börjar skratta.

Så kommer jag att tänka på Eddie Medusas låt Glasögonorm (lyrik) om hur han ville hävda sig mot en ”glasögonorm” för att han själv hade fått på truten. Jag skrattar då, men så tänker jag på sekteristen och tänker att det kanske är ett resultat av att han fått på truten alldeles för ofta, kanske av sin far, kanske har han mobbats, kanske har han ”fått på truten” allt för ofta i vårt samhälle, som har blivit allt hårdare, allt sedan Palmemordet. Numera koncentrerar fåtalet girigbukar sitt ägande på det belånade folkets bekostnad och folket är för vilselett av fulmedia för att rösta rätt.

Kanske har sekteristen blivit provocerad på andra vis och därför tagit tillflykten till extrem sekterism som ett opium eller som en ersättning för droger? Det är tragiskt. Jag slutar skratta och tänker på moralfilosofen Karl Marx som beskrev problemet fint:

Bild på Karl Marx

”Religiöst lidande är, på en och samma gång, ett uttryck för verkligt lidande och en protest mot verkligt lidande. Religionen är sucken från den förtryckta varelsen, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen i själlösa förhållanden. Den är ett opium för folket.

Avskaffandet av religionen som folkets inbillade lycka krävs för deras verkliga lycka. Att uppmana dem att ge upp sina illusioner om sitt tillstånd är att uppmana dem att ge upp ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför, likt ett frö, kritiken mot den dal av tårar i vilken religionen utgör glorian.

Kritiken har plockat bort de inbillade blommorna på kedjan, inte för att människan ska fortsätta att bära den där kedjan utan fantasi eller tröst, men så att hon ska kasta av sig kedjan och plocka den levande blomman.”

/ Karl Marx bidrag ur Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin , Introduktion …, s. 1 (1843).

Sekterister! Plocka den levande blomman! Gör något gudibehagligt för barnen och framtidens generationer istället för att kriga åt fel krafter! Gör som profeten Muhammed! Ta er till en grotta och sitt där i stillhet och andas djupt tills ett högre medvetande svarar! Prova även ett träd som Buddha och öknen som Jesus!

Om ni sedan efter lite studier om sanning kommer fram till att ni gärna vill rösta på Vetenskapliga partiet, det ENDA partiet i Sverige som försöker vara helt sant och rättfärdigt mot barnen och framtidens generationer, så kommer jag alls inte bli förvånad, snarare förvånad om ni inte gör det.

 

Annonser

Välkommen att kommentera! Läs gärna kommentarsreglerna i menyn!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s