I Polarfront nr 123, 2006, s. 9-12, har meteorologen Per Holmgren (numera politiker i Miljöpartiet) skrivit en artikel med titeln ”Sund skepsis eller sunt förnuft?”, enligt Klimatupplysningen. Holmgrens drivkraft anges vara:
”en djup oro för mina tre barns framtid, och i ännu högre grad deras eventuella barns framtid, och kommande generationer!” … ”För mig i min roll som förälder är osäkerhetsprincipen mer än tillräcklig för mitt eget engagemang!”
Först den positiva kritiken. Holmgren framstår, i min mening, som en mycket ädel person som är försiktig och tänker på sina barn och barnbarn, kanske även på världens alla barn, vilket också är Vetenskapliga partiets moralfilosofiska motivationsgrund, vilket vi vill applicera vetenskaplig metod på, vilket vi tror är i alla människors gemensamma intresse. Med de varningar som fanns och fortfarande finns i fulmedia så är det givetvis också helt ok att bli både rädd och försiktig, särskilt om man inte besitter kompetensen att avslöja lögnerna, eller helt enkelt är en lättskrämd och påverkbar person.
Holmgrens engagemang i Miljöpartiet verkar givetvis också fullt logiskt och känslomässigt korrekt, anser jag. Jag gick själv med för den ekologiska hållbarhetens skull. Miljöpartiet var då dessutom ett parti för social rättvisa, vilket tycks sänka mordfrekvensen i samhället, enligt vetenskapliga metastudier. Denna utmärkta hållning förändrades när partiet blev ett klandervärt EU-vurmande tillväxtparti och då gick jag följaktligen ur, precis som Birger Schlaug. Vi känner oss nu ungefär så här, tror jag.
Nu till min negativa kritik av Holmgren. Så här skriver han:
”Vi meteorologer kan spela en viktig roll i klimatfrågan om vi vill det. Naturvårdsverket fick under 2005 mycket beröm från EU för att de använt TV-meteorologer i sin informationskampanj. EU vill nu att övriga länder gör likadant.”
Holmgren erkänner alltså att det pågår en politisk kampanj och att EU ligger bakom, samt att Naturvårdsverket underkastat sig denna, fått beröm för underkastelsen till EU:s önskningar, samt antyder, enligt min tolkning, att alla andra borde göra likadant, sannolikt med argumentet att om Naturvårdsverket gör något så måste det vara bra för naturen, men forskare är oeniga om vad som är bäst för naturen. Vissa forskare anser att CO2 är bra för naturen, t.o.m. tror att ökad temperatur kan vara gynnsam, andra varnar för populationens faror för naturen. Holmgren skriver:
”Vi är inte forskare, det finns andra som är kunnigare i frågan, men vi som jobbar inom massmedia är duktiga på att kommunicera, prata på ett sätt som gör att även ’Nisse i Bagarmossen’ förstår vad vi säger. Att vi dessutom, i varierande grad, är Tv-kändisar är så klart ingen nackdel i sammanhanget.”
Holmgren förstår och erkänner sin egen inkompetens, vilket är intelligent. Alltså är han inte helt dum i huvudet, vilket så många andra blint troende idioter är, som är fullt medvetet inkompetenta, ex. låser in sig i bubblor på olika sociala medier och fullt medvetet hjärnförsmutsar varann på ett obalanserat vis, istället för att undersöka det som de har åsikter om lite mer skeptiskt.
”Se till att du får svara på de frågor som DU vill svara på, de frågor som du tycker att reportern borde ha ställt! Även om hon eller han av någon anledning inte frågar dig det. ’Beror det här på växthuseffekten?’ behöver inte besvaras med ett ’nej’, även om detta i och för sig skulle vara vetenskapligt riktigt. Du kan kanske lika korrekt svara exempelvis: ’Ja, det finns en risk att det här blir vanligare i framtiden.’ Då får du dessutom antagligen betydligt intressantare och viktigare följdfrågor om vad det beror på och vad vi kan göra åt det. Och i det läget hamnar du i en valsituation igen.”
Alltså vet Holmgren att han INTE är sanningsenlig och uppmanar andra att också vilseleda folket på ett ovetenskapligt sätt, via Public Service, vilket folket själva betalar för. Hur kan vilseledning gynna den ekologiska hållbarheten eller ens klimatet eller barnen? Detta får jag faktiskt inte ihop.
Eftersom Holmgren alltså inte är helt dum i huvudet så spekulerar jag i om han antingen är offer för EU-kampanjen, eller är en mycket verbal och förtroendeingivande psykopat som på något vis tjänar extra pengar på den kampanj som han uppenbarligen bedriver åt EU, vilken givetvis skadar Sveriges konkurrensförmåga inom EU, vilket kanske skulle kunna betecknas vara trolöshet mot huvudman, enligt brottsbalken? Huvudmän är givetvis alla de som betalat för Public Service, samt har betraktat den, samt har blivit medvetet bedragna av Per Holmgren. Eller kan det t.o.m. vara ett folkförräderi, enligt brottsbalken?
Belöningen med EU-arvode är kanske inte det enda han s.a.s. har fått för utförd klimat-kampanj? Någon form av bestickning, kanske? Kanske något för en grävande journalist att undersöka, eller är det ett fall för polisen? Eller är han bara vilseledd p.g.a. rädslan och inkompetensen vad gäller skillnaden mellan lögn och sanning? …eller av sitt stora ego att vilja framstå som godheten offentligt? Det är givetvis fullt möjligt.
”Nu kan du antingen svara något vagt om att ’man’ borde minska utsläppen av växthusgaser (åtminstone i ett globalt perspektiv). Eller så svarar du raskt, och med bara lite glimt i det ena ögat: ’Höj bensinpriset till minst 100 kr litern!’ Gör du det senare kan jag av personlig erfarenhet garantera att du får ännu intressantare följdfrågor och dessutom antagligen ännu större utrymme i massmedia!”
Räddhågsen Holmgren, eller inte, men är det verkligen Holmgrens uppgift att mitt i den EU-frihandel som ökar konkurrensen mellan länder, företag och arbetare, föreslå höjd bensinskatt och riskera att lamslå hela landet och skapa massiv företagsflykt, med ”glimten i ögat”? Personligen anser jag INTE att detta är Public Service uppdrag.
Det Holmgren föreslår leder givetvis även till följdfrågor. Ska inte konkurrensen i EU vara rättvis mellan medlemsstaterna? Ska bara skatteparadisens företagare i EU gynnas, medan Sverige missgynnas? Varför vill Holmgren detta? Ska han inte enbart förmedla väder och vetenskapliga fakta, så objektivt och sanningsenligt som han bara kan, när han faktiskt har betalt för att göra det?
Holmgren verkar håna sina kollegor på SMHI, som är vetenskapligt skeptiska till klimathotet, genom att kalla deras skepticism för ”förnekelse”, som om det skulle handla om sekteristiskt religiösa och envisa människor som inte bryr sig om hållbara argument, samt är oförmögna att ändra sig när de är överbevisade. Holmgren ignorerar det faktum att människor med vetenskaplig kompetens, som tagit till sig vetenskapsteori, sannolikt är både öppna och skeptiska nog att ändra uppfattning, men de vill nog helst att argumenten ska hjälpa oss i riktning mot sanningen, inte vara vetenskapligt felaktiga, likt Holmgrens argumentationsteknik.
I polarfront finns f.ö. flera artiklar av dessa människor, som faktiskt har kompetens för klimatanalys, vilka ingående har påtalat osäkerheten med klimatmodellerna och många olika klimatfaktorer som inte tagits med i beräkningarna. En ödmjuk hållning av vetenskapsmän som i princip säger att de inte vet någonting om framtida klimat.
Men låt mig ändå förutsätta att Holmgren är en hederlig individ! Det kan faktiskt vara så. Alltså. Oavsett vem som har rätt, är inte beredskap, mot både väder och klimatförändringar, det allra bästa för oss alla? Är inte ekologisk hållbarhet det som tryggar oss allra bäst? …och varför finns det INGEN miljöpartist som vill svara på mina frågor i så fall? Varför ska Miljöpartiet ignorera en f.d. miljöpartist som är för ekologisk hållbarhet?
Är det för att de, likt Holmgren, enbart tänker ”svara på de frågor” som de ”vill svara på”, men inte på frågor som kan försvaga den sekteristiska tron, eller minska den ologiska rädsla som tvingar ut stackars intelligenta, men uppskrämda barn, på gator och torg i ren panik, fastän de förmodligen skulle gynnas allra bäst av modet att undersöka, möta vetenskapsmän med kompetens, en ordentlig beredskap mot klimat och väderevent, samt ex. påskrifter på kärnvapenavtalet, asteroidforskning och kanske kolonisering av rymden? …men tjänar verkligen barnen på den vetenskapligt inkompetente Per Holmgrens enorma arvoden i Bryssel?
Frågorna lär väl eka i cyberrymden obesvarade, som vanligt, kan man tänka? Så sista frågan kvarstår förmodligen ett tag till, tror jag. Vill miljöpartister som Holmgren verkligen barnens bästa, genom att undersöka sanningen tillsammans om vad som sannolikt är bäst för dem, eller hycklar de enbart inför fulmedierna och folket och för höga EU-arvoden? I media vet vi vad svaret kommer bli, men uppgiften är för alla i den gröna rörelsen att ta med sig den frågan in i en meditationsreträtt. Det är en fråga för era egna samveten.
