Jenny Holmstrand Jernberg – ”Jag skulle vilja att du INTE publicerar någonting av det jag har sagt”

Samnytts egen journalist, Egor Putilov, som tidigare arbetat på Migrationsverket, gör en intervju med den kommunikationsanvarige Jenny Holmstrand Jernberg på nätverket #jagärhär men Holmstrand ångrar sig mitt i intervjun. Eftersom en ”kommunikationsansvaring”, eller någon annan i den mycket kommunikativa organisationen, inte vill vill, kan eller får kommunicera så är det extra intressant att uppmärksamma naturligtvis, särskilt då organisationen tydligen medvetet förhindrat andra att göra det, vilket faktiskt kan vara olagligt, vilket jag noterat tidigare.

Jag tycker att Holmstrand och hennes organisation förtjänar publicering, även om avstängning från CIA:s sociala spionnätverk Facebook ändå måste anses vara något väldigt positivt, enligt min mening: Här förevigar vi Jenny Holmstrand Jernbergs svar enligt Putilov.:


”Det där med massanmälningar… jag är ju med i gruppen och jag ser hur saker och ting… sker. Och massanmälningar är det ju inte tal om, utan det är ju mer… ehm… att man i en grupp som… uppmärksammar att det finns hat och hot i kommentarsfälten. Men det är inte så att det handlar om att #jagärhär kan påverka Facebook. Det finns ju regler för det.”
/Jenny Holmstrand Jernberg, Kommunikationsansvaring på nätverket #jagärhär


”Ehm.. vet du, jag tycker att du håller på att driva den här intervjun åt det håll där jag inte riktigt vet vad du vill få fram… så jag tycker nog att…”
/Jenny Holmstrand Jernberg, Kommunikationsansvaring på nätverket #jagärhär


”Ja. Men jag… nu vet jag att jag har svarat dig… men jag skulle vilja att du inte publicerar någonting av det jag har sagt faktiskt… för jag känner mig inte bekväm i den här intervjun och jag vet inte riktigt vart du vill komma med det.”
/Jenny Holmstrand Jernberg, Kommunikationsansvaring på nätverket #jagärhär

(E-postadress och telefonnummer till Jenny Holmstrand Jernberg för den som vill kommunicera med henne)

Mer intressant om #jagärhär:
https://www.nordfront.se/gangrape-sweden-avslojar-vansterextremt-trollnatverk.smr

Annonser

Kultur – Leif Stålhammer & Shebly Niavarani – Svensk eller Universell? – Vad är så svenskt med Hemsöborna?

Via Nyhetsbanken läser jag en kulturartikel skriven av Leif Stålhammer. Den heter ”Svensk eller universell”. Stålhammer kritiserar Shebly Niavarani från Iran som i Teaterförbundets tidskrift ”Scen & Film” 5/2017 (sid.29) ställde frågan:


”… vad det är som är så svenskt med Hemsöborna? En berättelse om överlevnad, kärlek, arv, högmod och girighet Det nya kontra det gamla. Har inte dessa historier berättats i hundratals år? På olika språk och ur olika perspektiv?”
/Shelby Niavarani


”Är Strindberg svensk? Vad är så svenskt med Strindberg? Finns det överhuvudtaget någon svensk kultur? Det är naturligtvis absurt att behöva ställa denna fråga. Men det är ännu mer absurt att frågan ställs i Sverige och att så många svenskar inte klarar att ge ett vettigt svar. I kölvattnet på denna förvirring förekommer att man rensar bibliotek på icke politiskt korrekta åsikter inom litteraturen, som att man censurerar Astrid Lindgren, mm.”
/Leif Stålhammer


”Sverigedemokraterna hävdar att de vill försvara svensk kultur, men när partiets representanter blir tillfrågade om vad det är, så kommer de dragandes med ”julen och midsommarafton”. De har lika lite som Sahlin någon aning om kultur och kulturens roll i samhället.”
/Leif Stålhammer


”Att förneka att det finns en svensk kultur har blivit den svenska elitens idé. Och den sprider sig. Den sprids i systemmedia och ropas ut av okunniga journalister i den pladdrande klassen. Det är naturligtvis lögn och förbannad dikt, men den idéen är farlig.”
/Leif Stålhammer

Jag tror därför själv att konflikten som uppstått mellan skådespelarna förmodligen inte enbart beror på att åsikterna går isär om vad som är svenskt, vilket naturligtvis kan vara fullkomligt förståeligt, ex. i kampen om den där rollbesättningen. Jag tror heller inte enbart att det handlar om personlig smak som kan bero på hormonet oxytocin.

Jag tror även att svaret ligger i den monopolkapitalism som belastar vårt samhälle och som gjort klimatet mellan människor allt hårdare i allmänhet, ett klimat som på så vis splittrar oss, än i svenskar och invandrare, än i Sverigedemokrater och DÖ-förespråkare, eller kommunister, ofta i komplett obalanserade motpositioner.

Politikeradeln använder ofta floskeln ”vi ska inte ställa människor mot varandra”, men i realpolitiken som de bedriver, d.v.s. Monopolkapitalets EU-politik, hög arbetslöshet för att locka monopolkapitalets gunst, ökad segregation genom en makaber typ av massinvandring, omfördelad budget från behövande svenskar till invandrare, samt ghetto-skapande, så leder det inte enbart till bastardisering av det typiskt svenska, och ett full naturligt motstånd, men naturligtvis också till att politikeradeln de facto ”ställer människor mot varandra”.

Mitt förslag på lösning heter först och främst att acceptera läget, att se läget som det är. Att se vad politikerna faktiskt åsamkat Sverige, helt oavsett om vi älskar det eller hatar det, för det rår vi inte för. Känn således ingen skam för era känslor av naiv kärlek till det våldsamt exotiska eller avskyn inför det främmande, men fördöm inte heller den som känner kärlek eller avsky! De kan inte rå för det. Jämför det med något som du själv älskar eller avskyr! Hur ska du rå för dina egna känslor? Det kan vi inte, men det finns kreativa lösningar som gör att vi bättre kan respektera varann.

Så för det andra bör vi alla inse vem som skapat problemet, samt med vilken rasistisk agenda problemet har skapats. För det tredje heter min lösning att inte ställa sig i extrema motpositioner, vilket båda skådespelarna tyvärr gör, enligt min mening. Vi ska rida ut den här stormen tillsammans, sakta men säkert, anser jag.

Så för det fjärde heter lösningen respekt och inkludering av alla parter, där konsensus eftersträvas, men också att den som blir förfördelad inte ska drabbas ekonomiskt. Vi ska ta till kreativa lösningar, ex. att skapa uppsättningar för att enkelt kunna inkludera invandrare, helt utan att det skapar avsky hos 25% av befolkningen. Vi kan ex. dramatisera kalabaliken i Bender med en iransk skådespelare med brytning, helt utan att skapa någon avsky hos någon, men vi ska även försöka återskapa Sverige efter den attack som George Soros och andra monopolkaitalister utsatt oss för.

Tänk er själva en rollbesättning i ex. Syrien av en typiskt muslimsk pjäs där någon typiskt arabisk krigsherre, ex. Saladin, besattes av en råblond nordisk viking! Reaktionen skulle sannolikt bli likartad, helt i linje med George Soros vilja, kanske särskilt våldsam, med tanke på de rasistiska kalifat-muslimer som upphöjer Muhammed och hans arabiska ättlingar såsom mer värda än andra.

Och jag antar därför att Shelby Niavarani redan gjort det enda rimliga en muslim idag kan göra, nämligen begå apostasi, som så många andra intelligenta apostater som förtjänar beröm och uppmärksamhet. Ja hur är det Niavarani? Har du begått apostasi till ateismen eller dyrkar du krigsherren Muhammed? Hur ligger det till egentligen? Är du ateist är du varmt välkommen till Vetenskapliga partiet, precis som Stålhammar är om han också är ateist.

Där är vi i Vetenskapliga partiet ganska hårda. Vi ser ingen fredlig framtid för vare sig religion eller s.k. ”mångkultur”. Båda är konfliktskapare som för med sig galna virrpannor och hör därför inte hemma i ett vetenskapligt modernt och fredligt samhälle. En vilja till naturlig integration som leder till assimilering har vi däremot inget emot.

Mer av skådespelaren Leif Stålhammer:
Youtube – Hopsnackat: Intervju med Leif Stålhammer – YouTube

Kritik till Kommunistiska partiets partiprogram – Därför kommer de inte över 4%

När en migrant-vurmande individ nedsättande angriper vänsterfolk med ordet ”brunvänster på Anders Romelsjös blogg, vilket Romelsjö märkligt nog inte censurerat, så känner jag en viss medkänsla med med den s.k. ”brunvänstern” och beslutar därför att åtminstone läsa och kommentera Kommunistiska partiets partiprogram och med konstruktiv kritik kompensera för de nedsättande ord som många av dem nu fått utstå helt utan rimlig anledning.

Jag har tidigare nämnt vissa raljerande irrelevanta individer i Kommunistiska partiet, men partiprogrammet är helt klart mycket intressant och har helt klart sina poänger, även om det känns något pompöst, okritiskt, gammaldags och i viss mån grundlurat, men det är nog ofrånkomligt när människor i grupp sekteristiskt hjärntvättar varann, samt utan korrekta faktaunderlag och med argumentationsfel som grund beslutar om innehållet, men det är nog inte hela orsaken varför Kommunistiska partiet inte kommit över 4%, för även andra partiers partiprogram visar helt klart upp liknande brister.

Jag tror att Kommunistiska partiet inte kommit över 4% av främst två orsaker. 1. Att de varken valsamverkar med SKP eller med några andra partier i en bred folklig valsamverkan. Det är enligt min egen mening inte enbart märkligt, men misstänkt bisarrt och löjeväckande att på detta vis motverka sitt eget inflytande. 2. Girigbukars raljerande i fulmedierna mot begreppet kommunism och människors betraktande av dem. Människor har i allmänhet inte motivationen att slå upp ord, eller undersöka delarna av orden kritiskt. Nu några citat ur Kommunistiska partiets partiprogram:

”Kommunistiska Partiet är ett revolutionärt arbetarparti. Vårt mål är en fullständig omvandling av samhället. Vi vill avskaffa kapitalismen och i dess ställe upprätta ett arbetarstyrt, socialistiskt samhälle.”

Det känns något motsägelsefullt. En förutsättning för att ett maktövertagande ska kunna kallas ”revolutionärt” är väl ändå att maktövertagandet ska ske med brett folkligt stöd som det ex. gjordes på Kuba där maffian och kolonisatörerna kördes bort och revolutionärerna och kommunistisk demokrati inrättades?

Samtidigt har vi ett någorlunda demokratiskt valsystem i Sverige, trots dess brister, även om medierna vilseleder folket alltför ofta. Kommunistiska partiet har endast en bråkdel av svenska medborgare bakom sig. Samtidigt tror jag inte att arbetarna helt vill avskaffa kapitalismen, men förmodligen vill avskaffa dess avarter, ex. monopolkapitalismen och privatiseringarna av allt det som nästan alla arbetare tycker ska vara gemensamt, nämligen skola, vård, omsorg, försvar och kollektivtrafik.

”Kapitalismens vinstmaximerande tillväxt står i vägen för social utveckling och hållbar resurshushållning.”

Viljan till tillväxt har inte nödvändigtvis med socialism eller ett kapitalism att göra. Den kan bero på att man ännu inte fått motivation att förstå exponentialfunktionen, eller inte ens kan förstå den ens med enklare exempel. Vilja till absurd tillväxt och miljöförstöring har även Sovjetunionen såväl som Mao Zedong uppvisat, men visst är det vanligt att både religiösa och kapitalister är mentalt oförmögna att förstå tillväxtens effekter.

”Kapitalismen har byggt upp ett gigantiskt produktionssystem som gör varje arbetande till en länk i en kedja som omfattar alla sektorer i samhället. Den kapitalistiska produktionen är samhällelig till sin karaktär. Men under kapitalismen är ägandet fortfarande privat. Produktionen inrättas efter kapitalägarnas krav på profit, inte efter samhällets och människors behov. Motsättningen mellan produktionens kollektiva, samhälleliga karaktär och det privata ägandet, som ger kapitalet rätt att tillägna sig produktionsresultatet, är den grundläggande motsättningen under kapitalismen. Den kan bara lösas genom att också ägandet blir samhälleligt.”

Människor reflekterar nog inte över vilka behov som är verkliga eller konstlade. Behoven är oftast konstlade genom monopolkapitalismens marknadsföring av meningslös eller farlig konsumtion. Modeindustri är ett tydligt exempel, men även giftbesprutade matvaror. Jag anser att tyngden bör ligga på att förklara detta och förklara den meningslösa konsumtionens olika delar så att vi kan upphöra med den samtidigt som vi kan poängtera var kapitalismen misslyckats med sin produktion, ex. vad gäller bostäder, d.v.s. ett verkligt behov. Lösningen är således inte ”bara” konfiskation eller beskattning av ägandet över produktionsmedlen, men även en ökad medvetenhet hos människorna själva om verkliga behov. Jag kan rekommendera den nyazeeländska regissörens Slavko Martinovs film Propaganda som informationskälla för ökad medvetenhet.

”Sedan sin uppkomst har det kapitalistiska systemet utlöst återkommande kriser som kastar ut arbetare i massarbetslöshet och social misär.”

Det är sant, men oavsett system har nu den industriella revolutionen också befriat oss från arbetet i allt högre grad genom automation och robotisering, t.o.m på byggområdet. Den sociala misären beror enbart på kapitalismens oförmåga att fördela välståndet, men naturligtvis även av hur miljömässigt korrekt produktionen är för oss människor, mängden varor som produceras, hur de producerats, samt mängden population. Det är inte att arbetsplatser slår igen som är problemet i vår automatiserade tidsålder men att populationen ökar och att välfärden rustas ner helt i onödan.

”Den globala uppvärmningen är framförallt kapitalismens verk. På några få århundraden har kapitalismen skapat en klimatkris som dramatiskt ändrar livsvillkoren på jorden och som hotar att förvandla hundratals miljoner människor till klimatflyktingar. Miljö- och klimatkrisen visar att kapitalismen måste ersättas av en ekonomisk ordning som planmässigt hushållar med naturens resurser i avsikt att lämna dem i förbättrat skick till kommande generationer.”

Påståendet kommer sannolikt genom en vilseledande och välrepeterad massmedial hjärntvätt, inkl. från de data som förfalskats av NOAA samt från andra fuskare som ex. Michael ‘hockey stick’ Mann, vilket jag översatt här. Det har också blivit evident genom en svensk forskare, Jakob Nordangård, vilka som ligger bakom korruptionen av vetenskapen. Miljökrisen har dessutom fått minskat utrymme p.g.a. klimathysterin, men den är med stor sannolikhet mycket viktigare för allas vårt välmående.

”Det svenska klassamhället styrs av den minoritet, borgarklassen, som i kraft av ägande och kontroll över kapitalet lever på andras arbete. Det stora flertalet människor tvingas berika denna minoritet genom att sälja den enda tillgång de har, den egna arbetskraften.”

Så är det.

”Den kapitalistiska samhällspyramiden bärs upp av arbetarklassen, som utgör utsugningens källa och nödvändiga förutsättning.”


Så är det
även om automatiseringen allt mer befriar oss från arbetet.

”Arbetarklassen har en särskild roll i det kapitalistiska samhället. Arbetarklassen kan göra sig av med borgarklassen, som inte är nödvändig för produktionsprocessen, men kapitalisterna kan inte göra sig av med de arbetande utan att samtidigt förgöra sig själva. Arbetarklassen har allt att vinna och inget att förlora på en socialistisk samhällsomvandling.”

Allt färre arbetare är nödvändiga för produktionsprocessen. Därför har 99% av alla människor allt att vinna på en socialistisk samhällsomvandling. Att kalla en arbetarklass, som arbetsbefrias allt mer, för ”arbetarklass” är naturligtvis också tveksamt.

”För mellanskikten i samhället – som småföretagare och de grupper av löneanställda som har tilldelats en styrande ställning, den så kallade medelklassen – är situationen en annan. I den mån dessa skikt hamnar i konflikt med borgarklassen kämpar de i första hand för att bevara sin ställning som just mellanskikt.”

Jag ser här en förskjutning vänsterut även hos denna medelklass när den krossas av monopolkapitalisternas orättvisa form av skurk-kapitalism, d.v.s. det riggade monopolspelet som inte går att vinna, den falska amerikanska drömmen. Bernie Sanders och Jill Stein i USA blev ex. mäkta populära, även hos medelklassen, men mörkades nästan helt av dessa monopolkapitalister, till förmån för två tvättäkta psykopater.

”I kamp för dagsaktuella krav går det att sluta allianser med dessa grupper, och enskilda människor bland dem kan vinnas för arbetarklassens intressen. Men som skikt i samhället har de en ställning att försvara mellan de båda huvudklasserna. Mellanskikten vacklar därför i klasskampen.”

Mellanskiktet är också på väg att vakna har jag noterat. De förstår numera att monopolkapitalets medier ljuger för dem. Vänsterns svaghet är att de själva är besmittade av de lögner som monopolkapitalet krossar underklass och medelklass med.

”Det nyliberala systemskiftet har drivit fram ökade klassklyftor, massarbetslöshet och etnisk segregation. Denna utveckling har skapat ett socialt underskikt i samhället som permanent hålls utanför den reguljära arbetsmarknaden och som hänvisas till social isolering och utanförskap. En liten del av detta skikt hamnar i kriminalitet, men till sin huvuddel har de socialt marginaliserade gemensamma intressen med arbetarklassen.”

Det är sant, men Rothchild-sionismen har redan skickligt krossat underklassens och medelklassens sammanhållning medelst samma galna ”mångkultur”, inkl. massimporten av hedersmord och våldtäkter, som vänstern märkligt nog verkar vurma för istället för att helt folkligt och rakryggat högljutt fördöma och yrka på fullt rimlig utvisning när lagen inte följs. Konsekvensen är att det Rotchild-sionistiska högerpartiet Sverigedemokraterna växer på vänsterns bekostnad.

”Kampen mellan klasserna utgör huvudmotsättningen under kapitalismen. Vid sidan av klasskonflikten verkar andra konflikter, som påverkas av klassamhällets över- och underordning. En av dessa är patriarkatet, att män som grupp är överordnade kvinnor. Denna konflikt är lika gammal som klassamhället. Patriarkatet har sin grund i materiella villkor. Med hjälp av en ideologisk överbyggnad upprätthålls strukturer och normer som underordnar kvinnor och gynnar män. Kapitalismen drar nytta av de patriarkala strukturerna, som dels håller kvar kvinnorna i särskilda delar av arbetsmarknaden och dels gör det möjligt att fortsätta sätta lägre löner och behålla sämre anställningsvillkor för kvinnor på hela arbetsmarknaden. Arbetarklassens kvinnor är dubbelt förtryckta, både som arbetare och som kvinnor.Patriarkatets rötter i klassamhället gör kampen för kvinnans frigörelse till en nödvändig del i kampen för socialismen.”

Detta är ytterligare ett ofolkligt sidospår som inte ens kommer över 4%-spärren, saknar samarbetsförmåga, och som inte ens behöver behandlas av ett kommunistiskt parti som eftersträvar jämlikhet där jämställdhet ingår fullkomligt naturligt. Det extremfeministiska ordvalet, som kommer från bittra kvinnor som ofta betett sig illa mot såväl kvinnor som män, repellerar naturligtvis såväl kvinnor som män och skapar ytterligare konflikter i samhället som gynnar högern och missgynnar vänstern.

”Trots lagar som förbjuder diskriminering finns en strukturell rasism i Sverige. Människor med ursprung i undertryckta och tidigare koloniserade länder hänvisas till lågavlönade och otrygga jobb, om de alls får några, och har sämre chans till bostad och utbildning. Rasistiska strukturer leder till segregation i arbetslivet och i boendet och utgör en källa till kränkande behandling. Idéerna om vissa folks överlägsenhet är gamla. Men rasismen som ideologi utvecklades under kapitalismen för att legitimera slavhandel och kolonialism. Idag används rasismen för att splittra arbetarklassen.”

Det stämmer inte. Rasismen finns i princip inte i Sverige. Ett evidens är att det rasistiska Svenskarnas parti (typ NMR) slutade på 0,02% i valet 2014 och att de kämpar febrilt för den uppmärksamhet som Rothchild-sionistiska medier ger dem för att söndra Sverige. Fördomar har inte svenskarna, men givetvis har de gjort vissa efterdomar baserad på statistik, egna upplevelser och vänners upplevelser, vilket naturligtvis gör dem mindre naiva och mer försiktiga. Signal-politiken har ju bevisligen lockat till sig en hel del kräkmedel, men svensken skyller ofta dåligt beteende på religion, kultur, segregation, och klass, men mycket sällan på ras, även om NMR:s 0,02% ofta gör det i sina forum ibland.

”Borgarklassens makt i samhället skyddas av staten och vilar ytterst på dess våldsorgan, såsom polis, militär, domstolar och fängelser, kompletterade med ett växande inslag av privata säkerhetsbolag. Makten legitimeras av ideologisk propaganda, där ett alltmer kommersialiserat och likriktat medieflöde används för att hålla arbetarklassen i okunskap och passivitet. Individuella lösningar genomsyrar samhället och försvårar kollektivt agerande och kamp.”

Det stämmer, det är därför märkligt att betrakta hur vänsterns debattörer ofta sätter fokus på exakt den media som skapar deras egen okunskap och passivitet. Lev som ni lär! Sluta länka till lögner och illusionism där era repliker eller kreationer inte tas in och där det inte finns öppna kommentarsfält!

”Den folkfientliga politiken verkställs och försvaras av politiker och byråkrater i samhällets överbyggnad. Höga löner, skattefria förmåner och rader av andra privilegier gör att detta samhällsskikts intressen flätas samman med kapitalisternas.”

Det stämmer. Samtidigt är ofta korruption alltid ett problem, oavsett lön, när makten koncentreras till ett fåtal, såvida inte dessa gjorts omutbara av ett högt moralfilosofiskt medvetande. Staten är till sin grundläggande karaktär ett organ för klassförtryck, men den är också ett uttryck för styrkeförhållandet mellan klasserna. I perioder när borgarklassen känner sig hotad kan arbetarklassen via staten tillkämpa sig sociala och politiska reformer. Staten kan styras av folket genom större inslag av direktdemokrati. man kan rösta på ett sådant parti, ex. detta, och visserligen skulle då fortfarande ett 2/3-dels samhälle vara en möjlighet, vid en låg medvetande-nivå i samhället, men knappast ett 1/99-dels samhälle som i dag.

”Den så kallade välfärdsstaten utgjorde en borgerlig kompromiss i en tid när kapitalismen hotades både av en hårdnande klasskamp inom landet och av en reellt existerande socialism i andra länder. Men så snart styrkan i hotet minskade inledde borgarklassen en offensiv, det nyliberala systemskiftet, för att återta det som arbetarklassen vunnit.”

Det stämmer förmodligen. I Sverige gjorde Rothchild-sionisterna förmodligen detta genom statsministermord och en intern kupp inom socialdemokratin där högersossarna tog över och i maskopi med högern bedrivit borgerlig skuldsättnings-, kris- och frihandelspolitik, samt nedmonterad välfärd. Borgarna har i sin tur öppnat en motpol för missnöjet som också är borgerlig, nämligen SD, samtidigt som hela vänstern har missat tåget helt p.g.a. oförmåga att fraktionera sig och fånga upp missnöjet, samt ofta framstår som ömsom naiva, rabiata, våldsamma, gammaldags och mossiga.

”Reformer kan tillfälligt förbättra arbetarklassens läge, men de avskaffar inte kapitalismen. För att kampen för reformer skall ge bestående resultat måste de göras till en del av kampen för en socialistisk samhällsomvandling.”

Man kan och bör inte avskaffa kapitalismen helt om inte en övervägande del av folket vill det och det på allvar verkar vara en ersättande sund och funktionell idé. Med tanke på Sveriges läge och handelspartners framstår det idag politiskt självmord att göra det dessutom. Reformer är rätt väg i en demokrati och i vår situation. Tvära kast är generellt sett inte att rekommendera även om det i vissa fall kan vara att föredra, ex. då demokratin utvecklats till en odemokratisk maffia-oligarki.

”Under kapitalismen är demokratin den statsform som bäst tjänar arbetarklassens kamp. De demokratiska fri- och rättigheterna underlättar facklig och politisk organisation och därmed arbetarklassens självständiga agerande. Arbetarrörelsen gick därför i spetsen i kampen för demokratins införande.”

Korrekt.

”I det kapitalistiska Sverige är demokratin ändå inskränkt och till delar skenbar, på grund av kapitalets makt över ekonomi och opinionsbildning. Folket reduceras till väljare med rätt att yttra sig en gång vart fjärde år om vilka som ska förvalta kapitalismen. Mellan valen är folket hänvisat till demokratins åskådarläktare.”

Detta stämmer inte helt längre. Monopolkapitalet är ett ord jag föredrar att använda eftersom det belyser vad kapitalism leder till och kan inte missuppfattas som det kapital folket har i sina plånböcker. Genom Internet är monopolkapitalets makt hotat, om bara vänstern väljer att använda Internet med förnuft. Vi kan skapa öppna direktdemokratiska partier som diskuterar deliberativt och försöker nå stor enighet innan beslut. De behöver inte ens kallas ”socialism” eller ”kommunism”, men kan naturligtvis leda dit helt automatiskt i en balanserad takt med hela folkets inflytande på politiken.

”För borgarklassen är demokratin en av många möjligheter. Om demokratin används till att begränsa eller bryta kapitalets makt så försöker borgarklassen inskränka eller avskaffa de demokratiska fri- och rättigheterna. Den demokratiska kampen förblir därför en del av arbetarklassens kamp.”

Det är nog förmodligen riktigt. Således är en verkligt demokratisk evolution endast att rekommendera när väl hela världen är monopolkapitalistisk och hela världen gör fredlig demokratisk revolution samtidigt. Tiden börjar onekligen bli allt mer mogen i lydstater såväl som inuti stormakter. På så vis kan inte monopolkapitlet värja sig effektivt. Hur detta ska organiseras är jag ingen expert på. Kanske det inte ens kommer behövas. Folket kommer kanske självt att, vid en viss punkt, reagera och agera direktdemokratiskt?

”I kampen för att flytta fram kapitalets positioner samarbetar borgarklassen internationellt, främst genom det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen. EU utgör de europeiska monopolkapitalens gemenskap. Syftet är att stärka de europeiska storföretagens position på världsmarknaden. Priset betalas av arbetarklassen genom sämre löner, arbetsvillkor och sociala rättigheter. EU innebär grundlagsfäst högerpolitik, direkt genom EU:s fördrag, som står över nationell lagstiftning, men också indirekt genom att nationell lagstiftning måste anpassas efter EU-lagarna. Makten förskjuts från medlemsländernas valda parlament till EU:s byråkratiska institutioner. Genom EU-medlemskapet urgröps den nationella suveräniteten och demokratin.”

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv.

”Kommunistiska Partiet motsätter sig allt förtryck, all utsugning och all ojämlikhet mellan nationer, länder och folk. Vår solidaritet känner inga nationsgränser. Arbetarklassens kamp är nationell till formen, men internationell till innehållet.”

I dag när det monopolkapitalistiska Israel-vurmande SD drar nationella röster bland medborgarna borde Kommunistiska partiet förmodligen bli med tydliga med vad som egentligen avses med arbetarklassens nationella kamp. Ska nationens arbetarklass tyngas ned av de makabra påhitt som de monopolkapitalistiska partierna dragit in i Sverige för att krossa välfärd och sammanhållning? Ska medborgarna acceptera den ”mångkultur” av hedersförtryck och fascistoid sekterism som förtrycker och skapar motsättningar i samhället eller inte? Ska medborgarna acceptera den skuldsättning av landet som dessa monopolkapitalistiska lakejer skapar eller inte? Här måste alla kommunister bli tydliga. Är ni blint vurmande batiktanter för fullvuxna s.k. ”baarn” eller är ni för landets medborgares väl i första hand och hur avser ni att hjälpa andra nationer internationellt mot monopolkapitalet?

”Det kapitalistiska systemet binder ihop jordens länder och folk i ett världsomspännande system av utsugning, beroende och förtryck. Kapitalismen befinner sig i sitt imperialistiska stadium. Efter socialismens sammanbrott och kapitalismens återupprättande i länder som Ryssland och Kina omsluter det kapitalistiska systemet hela världen. Den kapitalistiska världsmarknaden är åter enhetlig. Men enheten bär fröet till splittring. När det globala kapitalet söker sig till nyöppnade och mer lönsamma marknader avstannar mogna ekonomier och nya kapitalistiska centra skapas. Den olikmässiga utvecklingen skärper konkurrensen och lägger grund till växande konflikter om kontrollen över råvaror och marknader. Under 1900-talet gav konkurrensen mellan olika stormakter och block upphov till två imperialistiska omfördelningskrig, första och andra världskriget. Länder med snabbare ekonomisk utveckling gjorde anspråk på mer livsrum och större del i den imperialistiska utsugningen. Efter andra världskriget har USA kontrollerat den kapitalistiska världsmarknaden, i växande utsträckning i allians med Europeiska Unionen. Denna ordning utmanas av kapitalismens mycket snabbare utveckling i framförallt Asien, men också av självständighetssträvanden i det Latinamerika som USA betraktar som sin bakgård. Länder som Kina och Indien står med ena benet i fattigdom och underutveckling, men den expansiva kapitalismen i dessa stora länder har potential att på sikt utmana världsmarknadens nuvarande makthavare. Det tidiga 2000-talets krig om kontrollen över olje- och gastillgångarna i Mellanöstern och Centralasien utgör ett förspel till den olikmässiga utvecklingens växande konflikt. I förlängningen hotar nya imperialistiska omfördelningskrig. Med existensen av kärnvapnen utgör detta ett hot mot allt liv på jorden.”

Korrekt. Samtidigt kan vi se att kärnvapnen i princip stoppat imperialismens möjligheter att invadera på ett traditionellt sätt, efter att de stater som tagit bort sina massförstörelsevapen redan invaderats. T.o.m. i imperialistiska stater, som USA, där psykopatiska ledare ifrågasätter varför de inte ska använda kärnvapen om de har dem så blir slutsatsen hos resterande individer i den regimen att sådana ledare inte är vid sina sinnens fulla bruk och genast påbörjas då åtgärder som vingklipper en sådan ledares möjligheter att starta kärnvapenkrig. När kraften i vedergällningen hotar att totalt utplåna anfallaren så blir det vanliga anfallet i realiteten en praktisk omöjlighet om regimen inte, mot förmodan, låtit sig inspireras av den komiska figuren Dr. Strangelove. Imperialismen måste således invadera genom infiltration, färgrevolutioner, proxy-armeer, LIC-krigföring/terrorism, vilket enbart är effektivt om det finns inre motsättningar, ex. skapade genom införseln av extrema sekter, såsom införseln av extrem islamism i Sverige eller genom uppmuntran av extrema ideologier, såsom fulmediernas fokus på NMR, USA:s stöd till nazister i Ukraina, USA/EU:s stöd till muslimernas invasion och stöld av Kosovo från Serbien.

”Imperialismen skapar en ojämlik och orättvis världsordning. De transnationella monopolen exploaterar hänsynslöst arbetskraft, naturresurser och marknader över hela världen för att lägga beslag på imperialistiska extraprofiter. Fattiga länder är inte fattiga i brist på resurser, utan för att de plundras på sina rikedomar. Exploateringen bromsar fattiga länders utveckling och tvingar en stor del av jordens befolkning att leva i fattigdom och hunger. Klassorättvisorna i de enskilda kapitalistiska länderna motsvaras av en lika djup motsättning mellan rika och fattiga länder. Ett relativt välstånd i delar av världen svarar mot ett utbrett elände i andra.”

Det stämmer delvis. Många av dessa länder slagit sig fria för egen maskin och samtidigt tampas många av dem ofta med religionens effekt på populationstillväxt, vilket förvärrar misären.

”Klimatkrisen är orsakad av kapitalismen i de rika länderna, men den drabbar de fattigaste i de fattiga länderna hårdast, genom torka, översvämningar, stormar och andra naturkatastrofer. Krisen är global och kan bara lösas på ett globalt plan. Ansvaret är gemensamt, men inte likartat. De rika länderna, som släpper ut i särklass mest växthusgaser och som har gjort det under lång tid, måste genomföra drastiska nedskärningar av sina utsläpp. De har också ett ansvar att bidra till klimatomställningen i de fattiga länderna, så att en sådan kan kombineras med ekonomisk och social utveckling. Dessutom ska de kompensera de fattiga länderna för klimatkrisens följder. På det globala planet måste kampen mot klimatkrisen riktas mot imperialismen och inte minst mot USA, som släpper ut mest växthusgaser per person, men som vägrar att bidra till en minskning.”

Förmodligen är Kommunistiska partiet här vilselett av monopolkapitalistiska massmedier och deras psykologiska trix. En normalintelligent tolvåring som intar en skeptisk attityd till fulmediernas trixande och mutade klimatforskares utsagor kommer se igenom lögnen.

”Exploateringen av de fattiga ländernas naturresurser och billiga arbetskraft skyddas av de imperialistiska ländernas politiska, diplomatiska och militära resurser. Ofta har de imperialistiska länderna hjälp av en inhemsk härskande klass, som säljer ut tillgångarna i utbyte mot ett liv i lyx. Men i mer oberoende länder kan en nationellt inriktad borgarklass ställa sig i vägen för imperialismens anspråk på total makt. Det ger den nationella borgarklassen i undertryckta länder en dubbel karaktär; den är förtryckande i förhållande till sitt eget folk, men representerar legitima intressen i förhållande till imperialismen. När det är nödvändigt upprätthålls den imperialistiska exploateringen med militärt våld.”

Det är korrekt.

”För att rättfärdiga krig och anspråk på världsherravälde döljer imperialismen sina verkliga avsikter bakom en demoniserad fiende. Kommunismen har tidigare fått spela denna roll. Under tidigt 2000-tal var det islam och en påstådd kamp mellan civilisationerna som pekades ut när USA och dess allierade tog sig rätten att intervenera i och gå i krig mot resursrika länder i Centralasien och Mellanöstern. Det så kallade kriget mot terrorismen har lett till rättsövergrepp över hela världen, även i Sverige. Det har också underblåst en rasistisk strömning mot muslimer. Islamofobin är ett av den imperialistiska politikens ideologiska uttryck. När imperialismen söker andra marknader kommer nya fiender att skapas.”

Islamofobi används ofta som ett nedsättande osmakligt epitet mot någon som inte vill härbärgera extrema islamister i sitt land. De extrema fascistiska formerna av islam, ex. wahhabism, samt de salafister som olagligen invaderat demokratin i Syrien, fördrivit människor och skurit halsen av människor med stöd i islams skrifter, samt har utsatt oftast helt oskyldiga människor urskiljningslöst i våra demokratier för vettlösa attacker, dessa individer är sannolikt ingen fantasi, men verklighet.

”Fobi” är dessutom en överdrivet ologisk rädsla för något som påverkar människors liv på ett sjukligt sätt. Väldigt få människor har således ”islamofobi” som ogillar den extrema islamismens kvinnoförtryck och extrema sekterism. Den verkliga ”islamofobi” som kan finnas hos de som undkommit den extrema islamismen, eller fått sina vänner eller familj ritualslaktade på ett bestialiskt vis, är naturligtvis inget vi bör fördöma med detta osmakliga epitet, men istället ha medlidande med.

Ibland kallar människor sig ”muslimer” i ren rädsla för andra extrema muslimer, just p.g.a. sektens fascistiska strofer. Som ett kommunistiskt parti är det min åsikt att partiet snarare bör ställa sig skeptisk till alla religioner, med citat av Marx och Lenin som stöd och istället porta extremt religiösa människor ur partiet eftersom, helt tydligt, utgör en verklig fara, oavsett om de tar sig fram i världen under ett hakkors, en davidsstjärna eller två korslagda svärd.

Islam är f.ö. ingen ras, lika lite som någon annan religion är en ras, även om Islam i sig självt har rasistiska inslag, precis som judendomen och kristendomen, således kan den som är emot dessa fascistiska religioners strofer inte kallas rasist av den orsaken. Detta kan i själva verket leda till att människor vill kalla sig rasister och således kan det lögnaktiga uttrycket bli självuppfyllande och därmed i själva verket anses vara rasistiskt. Med denna retorik kan man aldrig locka vänstermänniskor som insett monopolkapitalets lögn och splittring av vårt samhälle.

”Imperialismens krig och de enorma klyftorna mellan fattiga och rika tvingar miljontals människor att lämna sina hem och söka trygghet någon annanstans. Den överväldigande majoriteten av alla flyktingar är internflyktingar i sitt eget land eller flyr till ett grannland. Bara en liten del försöker och lyckas ta sig till Europa. Trots att det är de rika ländernas exploatering och krigföring som orsakar flyktingströmmarna gör de allt för att stänga oönskade migranter och flyktingar ute. En allt högre mur byggs runt Europeiska Unionen.”

Det stämmer att imperialismen orsakat mycket av eländet och att detta problem bör adresseras, men genom att ta emot extrema former av islam, våldtäktsmän, vuxna som kallar sig ”baarn” och annan kriminalitet, så splittras folkets sammanhållning mot det monopolkapital som orsakat grundproblemet. Dessutom minskar möjligheterna till verklig hjälp till verkliga flyktingar lokalt om vår egen välfärd raseras och landet skuldsätts. Ett framtida inbördeskrig som det i Syrien eller Kosovo kommer inte heller vara i någons intresse, vare sig de hederliga invandrarnas eller de hederliga svenskarnas.

”Kommunistiska Partiet hävdar varje nations rätt till självbestämmande som en princip för ett demokratiskt och jämlikt förhållande mellan jordens nationer och folk. Nationell ojämlikhet och nationella motsättningar kan bara utrotas om varje folk ges rätt att självt bestämma över sin egen framtid. Om det nationella självbestämmandet inte respekteras sprids nationell självgodhet, främlingsfientlighet och rasism i den förtryckande nationen. Detta påverkar också arbetarklassen, som ideologiskt riskerar att knytas till den härskande klassen och splittras i nationella grupperingar. När arbetare i sådana lägen sluter upp bakom ”sin” borgarklass förhindras arbetarklassens kamp för frigörelse.”

Intelligent och välformulerat, men det pekar inte tillräckligt tydligt på upprätthållandet av vår nation och vårt folk. Ni levererar inte ett tydligt nationellt vänsteralternativ för nationen genom att ex. använda ord som ”islamofobi” och ”rasism” mot arbetarklass som reagerar mot monopolkapitalets massinvandring av extrema islamister i syfte att krossa den nationella sammanhållningen och skapa kaos.

”Sverige är ett litet imperialistiskt land som aktivt deltar i imperialismens anfallskrig. Svenska soldater mördar för att försvara imperialistiska intressen. En mäktig vapenlobby har stort inflytande över svensk utrikespolitik och svenska vapen exporteras och används i krig över hela världen. Sverige deltar också i utplundringen av den fattiga delen av världen genom kapitalexport, ojämlik handel, ränteutplundring och genom medverkan i en lång rad av den imperialistiska världens gemensamma organisationer. För Kommunistiska Partiet är internationellt samarbete och internationell solidaritet en självklar del i strävan att utplåna all ojämlikhet i världen. Men så länge kapitalismen härskar är internationalismen klassmässig. Kommunistiska Partiet motsätter sig varje form av internationellt samarbete mellan kapitalister i syfte att ytterligare förslava folken i världens fattiga länder, eller i syfte att stärka en grupp kapitalister i konkurrens med en annan. Vår internationalism omfattar jordens förtryckta, vars kamp för frigörelse är en del av vår egen.”

Det verkar vara helt korrekt med det som finns vid handen.

”Kommunistiska Partiet kämpar för en socialistisk samhällsomvandling. Vi vill ersätta kapitalismens kaos och girighet med ett samhällssystem som bygger på gemensamt ägande och en planmässig produktion som utgår från folkets behov och respekt för jordens ändliga resurser. Den socialistiska revolutionen bryter fåtalets herravälde och upprättar folkflertalets fulla makt över samhällets alla delar. Den socialistiska demokratin spränger den borgerliga demokratins begränsningar. Den utvidgar demokratin till att omfatta också ekonomin och gör ingen skillnad mellan beslutande och verkställande makt. Genom att upphäva rikedomens och ägandets makt gör socialismen formella rättigheter likvärdiga och reella.”

Kommunismens kärna.

”Den socialistiska demokratin strävar efter att vara en deltagande demokrati, det är en förutsättning för socialismens överlevnad och utveckling. Målet är att ersätta myndighetsutövning och förhållandet mellan styrande och styrda med medborgarnas delaktighet i alla beslutsprocesser och i den dagliga skötseln av samhällsfunktionerna.”

Utmärkt och intressant. Denna punkt är alldeles för väl dold i partiprogrammet. Jag, som varit en av grundarna till det växande (men borgerligt infiltrerade) Direktdemokraterna, kände faktiskt inte till att direktdemokrati faktiskt var Kommunistiska partiets politik. Detta är en väl dold styrka som ni dolt alltför väl, anser jag. Följdfrågorna kommer naturligt. Var Sovjetunionen direktdemokratiskt? Varför inte bilda ett rent direktdemokratiskt parti, med vissa grundläggande skydd, hålla undan monopolkapitalisternas infiltratörer, såväl som de ord de gjorts om till negativa kontrollord av borgerliga tankesmedjor och monopolkapitalistiska fulmedier, samt erbjuda folket exakt det ni förespråkar redan 2018, ex. genom valsamverkan? Eller är er enda verkliga uppgift enbart att stjäla mandat från Vänsterpartiet och att på detta vis stärka borgerligheten?

”Den socialistiska demokratin varken utesluter eller förutsätter flerpartisystem. Formerna bestäms av de förhållanden under vilka socialismen byggs, av klasskampen. Utgångspunkten är att garantera folkmajoriteten utvidgad demokrati inom ramarna för den socialistiska samhällsomvandlingens försvar, inkluderande rösträtt, strejkrätt, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet, pressfrihet, demonstrationsfrihet och religionsfrihet. Så snart omvälvningen är säkrad garanterar socialismen alla medborgare fulla demokratiska rättigheter.”

Utmärkt förutom att vissa av friheterna som nämns ibland alls inte uppfattas som friheter av alla. Pressfriheten är ifrågasatt i Sverige där fulmediernas monopolställning är förlamande för en verklig pressfrihet, åsiktsfriheten utsätts för repressalier, muslimer är ofta rädda att byta tro p.g.a. andra muslimer, yttrandefriheten är starkt inskränkt i brottsbalken och barnens och människors frihet från religion respekteras inte av många religiösa.

”Socialismen ersätter den kapitalistiska profitproduktionen med en ekonomi som styrs av människors behov. För att möjliggöra en behovsstyrd produktion överförs alla viktiga produktionsresurser och verksamheter i gemensam ägo. Mot kapitalismens kaos och splittring ställer socialismen planering och samarbete. Socialismens ekonomiska organisation bestäms av det socialistiska samhällets utvecklingsnivå. För socialismens seger krävs en allsidig utveckling av samhällets produktionsresurser och av produktiviteten, som minskar den nödvändiga arbetstiden och ger människor möjlighet att fullt ut delta i samhällets förvaltning. För att vara livskraftig måste socialismen finna former som förenar det gemensamma ägandet med det enskilda initiativet och den långsiktiga planmässigheten med det kreativa nytänkandet. Socialismen organiserar produktionen i syfte att ge arbetarna makten över det egna arbetet. Kapitalistiskt direktörsstyre ersätts av socialistiskt arbetarstyre. Målet är att avskaffa det privata ägandet av produktionsmedel.”

Kommunismens kärna.

”Socialismen strävar efter att bryta ner alla former av förtryck och att ersätta alla strukturer av över- och underordning med ett solidariskt samhälle, där varje individ ges möjlighet att fritt utvecklas efter egna färdigheter och intressen. Socialismen tillåter inte ekonomisk vinning på förtryck och underordning, vilket skapar förutsättningar för att genom målmedveten och långvarig kamp utplåna alla rester av klassmässigt, patriarkalt, sexuellt, rasistiskt och annat förtryck. För att kampen ska lyckas krävs en social och kulturell revolution som sträcker sig över generationer.”

Helt i kommunismens anda.

”Den avgörande kraften i en socialistisk samhällsomvandling är en klassmedveten och organiserad arbetarklass. Samhällsrevolutioner görs inte av partier eller självutnämnda eliter. Det är de breda folklagrens egen aktivitet och vägran att leva på det kapitalistiska sättet som för revolutionen till seger.”

Helt i kommunismens anda.

”Formerna för den socialistiska revolutionen bestäms av aktuella omständigheter och av styrkeförhållandet mellan klasserna. Ju enigare och mer välorganiserad den revolutionära arbetarrörelsen är, desto lugnare och mer ordnade kommer formerna att vara. All historisk erfarenhet visar att borgarklassen, när dess makt och privilegier hotas, kommer att ta till alla medel för att skydda sin ställning, inklusive vapenmakt och fascistisk diktatur. Därför måste arbetarklassen och dess förbundna vara förberedda på väpnad kamp. En socialistisk samhällsomvandling ryms inte inom det borgerliga samhällets ramar, utan måste ske i strid mot dessa. Socialismen upprättas inte i samarbete med, utan i kamp mot, den härskande klassen. I revolutionen erövrar arbetarklassen den politiska makten, krossar den borgerliga staten och ersätter den med sin egen statsmakt, arbetarstaten, för att med den som verktyg förhindra kontrarevolutionen och upprätta ett demokratiskt socialistiskt samhälle.”

Det är inte nödvändigtvis så. Ifall kommunismen genomförs stegvis med sociala reformer genom en allt större majoritet direktdemokratiskt så kommer idag ca 99% förmodligen gynnas av en socialistisk utveckling och det beror på den extrema obalans som existerar. Tiden är mogen för en i stort sett helt fredlig revolution, tror jag. Det viktiga i processen är förmodligen enbart att underklassen kräver samma privilegier som medelklassen i denna process i utbyte mot att samarbeta fullt ut och att de i annat fall inser att de fredligt bör blockera samhällets hela funktion. Det kan man göra helt utan att skada någon annan människa fysiskt.

”Som alla stater är arbetarstaten ett organ för klassherravälde. Socialismen innebär att borgarklassens diktatur i samhälle och stat under en övergångsperiod ersätts av arbetarklassens makt, av proletariatets revolutionära diktatur. Arbetarstaten skiljer sig från alla tidigare stater genom sin strävan att helt avskaffa klassförtrycket och därmed sig själv. Under socialismen dör klassförtrycket och staten successivt bort för att helt försvinna i det klasslösa, kommunistiska samhället.”

Så kan man se det, eller att staten styrs av folket via direktdemokrati, då statliga funktioner kan behövas för att upprätthålla funktionerna i sig självt, givetvis.

”Socialismen utgör en revolutionär övergångsperiod. Målet är det klasslösa kommunistiska samhället, där resurserna fördelas enligt principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Vid tidigare försök att bygga socialism har övergången varit lång och mödosam. Men svårigheterna får inte innebära att det kommunistiska målet överges eller skjuts på framtiden. En viktig erfarenhet är att arbetarklassens parti inte får ersätta eller ta över arbetarstatens funktioner. Partiets uppgift är att leda arbetarklassen mot målet, politiskt och ideologiskt. Det ger en kontrollerande funktion i förhållande till staten, inte en förvaltande. Om det revolutionära förändringsarbetet ersätts av ett passivt förvaltande av det som redan uppnåtts går kommunismen förlorad.”

Jag har ingen aning om vad det där betydde.

”En avgörande och dyrköpt erfarenhet från 1900-talets försök att bryta med kapitalismen är att arbetarrörelsens egna organisationer måste hållas rena från byråkrati, karriärism och korruption. En viktig del i denna kamp är att hålla på den socialistiska principen att ledningen för landet, fackföreningarna och företagen, liksom ledningen för Kommunistiska Partiet och dess organisationer, inte får avskilja sig materiellt från folket i övrigt. Lönerna för förtroendeuppdrag får inte överstiga en genomsnittlig arbetarlön och alla privilegier vad gäller anställnings- och levnadsförhållanden måste bannlysas. Folket måste ha direkt kontroll över dem som i olika sammanhang väljs som representanter; politiker, ämbetsmän, företagsledningar, ombudsmän, fackliga funktionärer och andra. Alla ombud måste väljas, alltid svara öppet för och ta ansvar för sina beslut och handlingar och omedelbart kunna avsättas vid minsta tecken på maktmissbruk, korruption eller inkompetens.”

Det låter vid första anblicken rimligt, men kan givetvis visa sig svårt att få tag på kompetenta människor som villigt arbetar hårt för samma lön som en människa som saknar kompetens, drar benen efter sig eller skiter i allt och kastar sten på stadens gator likt en apa. Jag tror att en kommunism som inte värderar och belönar goda insatser lätt kan mista sitt stöd. Rättvis är här nyckelordet, anser jag. Fundera på saken!

”Kommunistiska Partiet har inga från arbetarklassen i övrigt skilda intressen. I all sin verksamhet strävar partiet efter att mobilisera arbetarklassen till strid för sina intressen, både på lång och på kort sikt. Partiet menar att det bara är klasskampen, arbetarklassens självständiga rörelse mot borgarklassen och kapitalismen, som ger arbetarklassen möjlighet att driva igenom sina krav. Om nödvändigt måste denna kamp föras i öppen strid mot rådande lagar och regler. I varje kamp för dags- och delkrav representerar partiet också arbetarklassens grundläggande intressen; det kapitalistiska systemets avskaffande och tanken på ett nytt, socialistiskt samhälle som den enda verkliga och varaktiga lösningen på dagens samhällsproblem.”

Ett kommunistiskt utrop. Helt normalt.

”I den övergripande kampen för arbetarnas rättigheter utgör striden för att Sverige ska lämna Europeiska Unionen en nödvändig del. Lika nödvändigt är ett fortsatt nej till att Sverige ansluts till euron. Genom EU-medlemskapet inskränks de demokratiska och fackliga rättigheterna, välfärden rustas ned, massarbetslösheten permanentas, profiten sätts före miljön och Sverige ansluts till en framväxande militärpakt med ömsesidiga försvarsförpliktelser. Kampen mot EU-medlemskapet är en klassfråga. EU stärker borgarklassens positioner i den svenska klasskampen och gör det möjligt för den att med än större kraft driva sin folkfientliga politik. Som mål för denna attack står framförallt arbetarklassen och inte minst dess kvinnor. Men kampen mot EU är också en demokratisk fråga. Genom EU-medlemskapet inskränks det svenska folkets rätt till självbestämmande, vilket utgör en möjlig grundval för en bred folkallians mot EU-medlemskapet.”

Nu är ni inne på något som jag repeterat ofta. Folket vill inte ha EU, politikeradeln som får privilegier via EU vill ha EU. Således behöver vi en ”folkallians mot EU-medlemskapet”. Likväl vägrar Kommunistiska partiet likt åsnor att valsamverka sig in i riksdagen för att driva den frågan. Istället drar KP röster från Vänsterpartiet och minskar på så vis denna påverkanskraft, precis som Fi gör. Det är klandervärt.

”I kampen för arbetarklassens politiska rättigheter hävdar Kommunistiska Partiet obegränsad åsikts-, yttrande-, tryck-, press-, strejk-, mötes-, demonstrations-, religions- och föreningsfrihet. Dessa fri- och rättigheter underlättar de arbetandes organisering och möjlighet att hävda sina intressen. Trots att den borgerliga demokratin är inskränkt och begränsad är de demokratiska fri- och rättigheterna viktiga och måste försvaras. Inte minst mot borgerligheten själv, som vill återta de rättigheter som arbetarklassen har tillkämpat sig. Kommunistiska Partiet deltar efter förmåga i valen till de parlamentariska församlingarna, motsätter sig varje inskränkning av de demokratiska fri- och rättigheterna och kämpar för att utvidga demokratin till att omfatta fler samhällsområden, också de ekonomiska. Kommunisterna vill avskaffa monarkin och införa republik.”

Gott så. Visa nu också att ni menar det i handling! Valsamverka eller lägg ned partiet och gå med i V!

”I kampen för arbetarklassens ställning på arbetsmarknaden står Kommunistiska Partiet utan förbehåll på de arbetandes sida. Lönenivåer och arbetsförhållanden bestäms av styrkeförhållandet mellan arbetarna och arbetsköparna och kan därför bara försvaras och förbättras genom kamp. Kollektiva avtal, principen lika lön för lika arbete och trygga anställningar är nödvändiga värn mot arbetsköparnas försök att spela ut olika individer och grupper mot varandra. I försvaret av anställningsskyddet hävdar partiet principen sist in först ut. För trygga jobb krävs tillsvidareanställningar. Otrygga anställningsformer och bemanningsföretag gynnar endast arbetsköparna och syftar till att pressa ner lönerna och försämra arbetsförhållandena för hela arbetarklassen. Kommunistiska Partiet anser att svenska kollektivavtal skall gälla alla som arbetar i Sverige. Partiet motsätter sig EU:s strävan att genom social dumpning spela ut arbetare mot varandra och vi säger nej till kapitalisternas cyniska import av billig utländsk arbetskraft.”

Bra. Här var det tydligt vad det är KP vill. Utmärkt. Man kunde i stycket ev. lägga in ”dela på jobben”.

”I kampen för arbetarklassens fackliga organisering slår Kommunistiska Partiet vakt om den kollektiva organiseringen och avvisar alla attacker på de fackliga fri- och rättigheterna. Utan solidaritet och organisation kan arbetarklassen varken försvara sina intressen här och nu eller kämpa för en bättre framtid. Kommunistiska Partiet hävdar den fria strejk-, organisations-, förhandlings- och avtalsrätten. Framgångsrik facklig kamp kräver enigt agerande mellan arbetare på olika arbetsplatser och inom olika branscher. Grunden för facklig organisering är kollektivism och demokrati. Man beslutar gemensamt och kämpar tillsammans. Därför är vi starkt kritiska till dagens fackföreningsrörelse. Den har förvandlats till en centraliserad, byråkratisk koloss som i samförstånd gör upp med arbetsköparna bakom medlemmarnas ryggar. Facklig kamp innebär att kämpa för arbetarintresset mot arbetsköparna. För att stärka den fackliga kampen är det nödvändigt att bryta med samförståndet. Därför bejakar Kommunistiska Partiet alla ansatser till självständig arbetarkamp. Facklig organisering får inte inskränka sig till att bara handla om den egna arbetsplatsen eller branschens frågor. Kampen måste också röra arbetarnas gemensamma intressen i hela samhället. Kommunistiska Partiet vill se fackföreningar som står på socialistisk grund.”

Personligen ser jag inget hopp om fackföreningarna. Jag tror enbart att vi kan skydda arbetarnas intressen effektivt genom politiken där vi stiftar lagar som skyddar arbetarna, samt att vi delar på jobben så att det finns ett sug efter arbetskraft i företagen allteftersom arbetena rationaliseras bort, automatiseras och robotiseras.

”I kampen mot arbetslösheten hävdar Kommunistiska Partiet allas rätt till arbete, garanterad av samhället. Arbetslöshet är en ofrånkomlig del av det kapitalistiska systemet. Den används medvetet som ett hot för att försämra såväl löner som arbetsförhållanden. Arbete åt alla kan bara uppnås genom att privategendomens system upphävs. Även under kapitalismen går det dock att föra en politik som begränsar arbetslösheten och mildrar följderna för de drabbade. Genom klasskamp kan den borgerliga staten tvingas genomföra åtgärder som främjar allas rätt till arbete. Kommunistiska Partiet kämpar för att villkoren för de arbetslösa ska förbättras. Partiet vill se en a-kassa där ersättningsnivåerna och taket höjs, utförsäkringarna stoppas och fler inkluderas. Kampen för de arbetslösas rättigheter är en viktig del i stärkandet av arbetarklassens positioner. I kampen mot företagsutflyttningar och företagsnedläggningar kräver partiet att staten garanterar jobben. Lägger ett företag ner samhällsnyttig verksamhet skall det konfiskeras av staten utan ersättning till ägarna.”

Arbete, slit och släp har inget egenvärde. Se verkligheten som den är! De riktiga arbetena försvinner allt mer och det är förträffligt. Vi arbetsbefrias alltmer med fortsatt tillgång till ett gott liv. Vi lever i början av de bästa av tider om vi bara kan hushålla med resurser och komma i balans med naturen genom en balanserad population och balanserad konsumtion.

”I kampen för att hela Sverige ska leva verkar Kommunistiska Partiet för en regionalpolitik som gör det möjligt att arbeta och bo i hela Sverige. För att motverka kapitalistisk rovdrift på gemensamma resurser och miljö, hävdar partiet att naturtillgångar och basindustri skall vara i statlig ägo. Jord och skog måste åter bli en viktig ekonomisk bas för landsbygden. Bruket av dessa resurser bör åläggas med bo och brukarplikt för de som ges tillträde. För att garantera en välfungerande infrastruktur krävs att vägnät, järnväg, post, apotek, telekommunikation, el- och vattenförsörjning ägs av samhället. Den så kallade valfriheten har medfört högre priser, sämre service och mindre utbyggnad i glesbygden, samtidigt som privata företag gör stora vinster på nödvändiga samhällsresurser. Kommunistiska Partiet motsätter sig all avreglering och privatisering. Vi kräver ett återförstatligande av samhällsnyttiga funktioner.”

Utmärkt. Det där kan nog dra en hel del folk från landsbygden att bli mer positivt inställda till kommunismen, Passa gärna på att fördöma tvångsanslutningen till kooperativ! jag tror att människor på landsbygden fruktar kommunismen mest av allt p.g.a. detta. Föraktet mot politikeradeln och monopolkapitalet som förstör landsbygden är däremot av exakt samma slag.

”I kampen för ökad livskvalitet, mot tilltagande arbetshets, kämpar Kommunistiska Partiet för en lagstadgad normalarbetsdag på sex timmar med bibehållen lön. Kostnaden betalas av den samhälleliga produktivitetsökning som skett under det sekel som gått sedan åttatimmarsdagen beslutades av riksdagen. Sex timmars arbetsdag är ett effektivt vapen mot massarbetslösheten och innebär en kraftig omfördelning av resurserna i samhället, från företagen och de rika till arbetarklassen och folkflertalet. En arbetstidsförkortning ökar möjligheten för både kvinnor och män att hinna med barn, familj, samhällsengagemang och egen utveckling.”

Där kom den. Utmärkt.

”I kampen för arbetarklassens sociala rättigheter hävdar Kommunistiska Partiet samhällets ansvar för alla människors rätt till ett värdigt liv. Partiet motsätter sig att sociala rättigheter görs beroende av den enskildes betalningsförmåga eller att de görs till föremål för privata vinstintressen. Mot kapitalets strävan att göra varor av allt ställer vi ett ökat samhälleligt stöd till kultur, breddidrott och föreningsliv. Samhällets ansvar kräver offentligt ägande och offentlig drift. Därför bekämpar partiet varje form av privatisering inom offentlig sektor och verkar för ett återtagande av redan privatiserade verksamheter. Men även inom den offentligt drivna välfärden har kapitalistiskt marknadstänkande tagit över. Detta leder till att ekonomi och inte behov tillåts styra. Kommunistiska Partiet vill helt kasta ut kapitalismen ur välfärden. Välfärdsbehoven skall styra offentlig sektor, där kärnan är vård och omsorg. Därför vill partiet avskaffa de nyliberala budgetreglerna som sätter skattesänkningar före sociala behov. Kommunistiska Partiet bekämpar nedskärningar liksom den svällande vårdbyråkratin. Kommunistiska Partiet menar att de sociala rättigheterna skall finansieras gemensamt enligt principen skatt efter bärkraft. Människor med höga inkomster skall betala en större andel av sin inkomst i skatt än människor med låga. Skatt på vinster och kapital ska skärpas och förmögenhetsskatt införas.”

Helt i linje med kommunismen.

”I kampen för en trygg ålderdom hävdar Kommunistiska Partiet allas rätt till en bra pension, garanterad av samhället. Pensionens storlek skall inte göras beroende av kapitalismens konjunkturer. Pensionsfonderna skall investeras i samhällelig utveckling och inte användas som spekulationskapital. Om produktivitetsökningarna i ekonomin fördelas solidariskt har Sverige råd att låta människor avsluta arbetslivet med hälsan och livslusten i behåll. Kommunistiska Partiet säger nej till höjd pensionsålder. I en situation när äldre arbetares svårigheter att hänga kvar på arbetsmarknaden står mot ungdomars svårigheter att alls komma in, är sänkt pensionsålder ett givet krav.”

Utmärkt och logiskt.

”I kampen för utbildning förespråkar Kommunistiska Partiet en skola där alla barn ges lika möjligheter, trots olika förutsättningar. Barn från arbetarhem missgynnas när skolsystemet segregeras och resurserna minskas. Det är inte prov och betyg som ger alla elever kunskap, utan tillräckliga resurser i ett sammanhållet skolsystem. En likvärdig skola kräver resurser efter behov samt statlig planering och drift av sekulära skolor. Partiet motsätter sig privat drivna skolor, med eller utan skattestöd, och vill riva upp systemet med skolpeng. Kommunistiska Partiet ser rätten till utbildning i livets alla skeenden som en viktig princip och arbetar för en utbyggd vuxenutbildning.”

Utmärkt och i linje med kommunism.

”I kampen för en bostad åt alla förespråkar Kommunistiska Partiet en övergripande statlig bostadspolitik. Stat och kommun ska ta ansvar för alla led i bostadsförsörjningen – från finansiering, byggande och reparationer till uthyrning och hyressättning – för att garantera ett tryggt och bra boende åt alla. Den kapitalistiska marknadens inflytande över bostadsförsörjningen leder till spekulation, bostadsbrist och höjda hyror. Offentliga bostadsbolag skall inte styras efter marknadsmässiga vinstprinciper. Därför motsätter vi oss all privatisering av kommunala bostadsbestånd, inklusive ombildningar till bostadsrätter. Genom samhällsansvar och planering kan såväl bostadsbrist som undermåligt underhåll lösas.”

Utmärkt och i linje med kommunism.

”I kampen för jämställdhet tar Kommunistiska Partiet strid mot alla förhållanden som innebär att kvinnor diskrimineras eller exploateras på grund av sitt kön. Normer som syftar till att hålla kvinnor kvar i underordning måste motarbetas och patriarkala maktstrukturer och könsstereotypa uppfattningar brytas. Dagens arbetsmarknad är könssegregerad. Yrken som domineras av kvinnor är lägre betalda och har sämre villkor. Kommunistiska Partiet kräver lika lön för likvärdigt arbete och rätt till sammanhållen heltid. Det borgerliga samhällets normer lägger huvudansvaret för hem, barn och anhöriga på kvinnan. Kommunistiska Partiet kräver en utbyggd offentlig sektor som överför obetalt arbete på samhället. För att uppnå ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen förespråkar vi en höjning av ersättningsnivån och samma antal dagar för vardera föräldern. Kampen mot sexism och sexuellt förtryck är nödvändiga delar i kampen för jämställdhet. Partiet är mot exploatering av kvinnors kroppar därför stödjer vi förbudet mot köp av sexuella tjänster. Vi kräver också förbud av pornografi samt att det offentliga rummet befrias från sexistisk reklam. Insatserna mot mäns våld mot kvinnor måste stärkas. Samhället ska erbjuda skydd, vård och hjälp till kvinnor som utsätts för våld eller våldtäkt. Partiet förespråkar en samtyckeslagstiftning.”

Utmärkt och i linje med kommunism.

”Kommunistiska Partiet försvarar kvinnans rätt till abort. Kraven på jämställdhet utgör en nödvändig del av arbetarklassens organisering. Socialismen kan inte segra om halva arbetarklassen ställs åt sidan och underordnas. Kampen mot patriarkatet, för en verklig frigörelse för alla kvinnor, måste utgå från både klass och kön. Det är feminism för oss.”

Utmärkt och i linje med kommunism.

”I kampen mot miljöförstöring och klimatkris kräver Kommunistiska Partiet förbud mot miljöförstörande och hälsofarlig produktion och strikta begränsningar av skadliga utsläpp i jord, luft och vatten. Partiet kräver ett stopp för storföretagens rovdrift på naturtillgångarna och en avveckling av den livshotande kärnkraften. Den globala klimatkrisen kallar på åtgärder också i Sverige. Mot handel med utsläpps-rätter och andra försök att lösa krisen inom kapitalismens ramar ställer partiet ett samhällsingripande för en radikal klimatomställning. Vi vill förstatliga elmarknaden och upprätta en nationell plan för övergång till förnyelsebar energi. Livsmedelsproduktionen får inte lämnas till kommersialismens krafter utan måste planeras och kontrolleras för att säkerställa kvalitét, ekologisk hållbarhet och en etisk djurhållning. Transportbehoven skall minskas genom integration av bostäder, arbetsplatser och service. Bilismen reduceras genom utbyggd och subventionerad kollektivtrafik och genom att tunga transporter läggs över på ett utbyggt järnvägsnät. Flygtrafiken ska begränsas. Bostadsbeståndet ska förnyas och klimatanpassas genom en statlig bostadspolitik. Klimatkrisen kallar på kollektiva, samhälleliga lösningar. Klimatförstörelsen är klassbunden. Rika belastar klimatet mer än fattiga och skall därför krävas på större ansvar. Vi kommunister säger nej till alla åtgärder som innebär att klimatkrisens bördor läggs över på arbetare och låginkomsttagare.”

Utmärkt förutom att klimathotet förmodligen inte är äkta, men med stor sannolikhet en del av en imperialistisk agenda.

”I kampen för freden, mot militarismen, förespråkar Kommunistiska Partiet nedrustning, stopp för miljardrullningen till militären, förbud av vapenexport och ett avskaffande av yrkesarmén. Vi ser allmän värnplikt för kvinnor och män som ett första steg mot ett allmänt folkförsvar. Militarismens grundläggande uppgift är i varje klassamhälle att upprätthålla den bestående ordningen och, i förekommande fall, försvara den härskande klassens internationella intressen. Miljardrullningen till krigsmakten bidrar därmed bara till att bevara de rådande samhällsförhållandena, till skada för välfärd och social rättvisa. Kommunistiska Partiet är för svensk neutralitet och alliansfrihet och säger nej till alla former av samarbete med och medlemskap i Nato. Partiet är kategoriskt motståndare till alla former av svenskt stöd till och deltagande i imperialismens krigsinsatser. Inte en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig.”

Utmärkt förutom att ett kommunistiskt land i en imperialistisk värld behöver ett effektivt försvar som både kan hålla sitt territorium, skydda befolkningen och vedergälla mot de skyldiga imperialisterna vid ett angrepp. Ett försvar måste avskräcka imperialismens ev. angrepp och slå mot det som imperialisten fruktar mest, d.v.s. en attack mot deras eget liv, egendom och familj samtidigt som oskyldiga i möjligaste mån kan skonas.

”I kampen mot rasism och främlingsfientlighet framhåller Kommunistiska Partiet alla människors lika värde och de gemensamma intressena mellan alla arbetare, oavsett nationalitet och etnicitet. Partiet motsätter sig all diskriminering av människor med utländsk bakgrund, såväl politiskt, ekonomiskt som socialt, och bekämpar alla försök till splittring utifrån nationella och religiösa skillnader. I förhållande till segregationen framhåller partiet det gemensamma intresset i kampen mot högerpolitik och kapitalism. Kommunistiska Partiet kämpar för att Sverige skall vara en fristad för människor som flyr fascistiskt och reaktionärt förtryck, terror, krig och förföljelse.”

Kommunistiska partiet är trovärdigt i sin kamp för ”alla människors lika värde” jämfört med många andra partier som använder uttrycket som en floskel och självmotsägelse som de inte menar, men det är en sak att människor på riktigt flyr ”fascistiskt och reaktionärt förtryck” och får en fristad medan asylskäl finns, en helt annan att migranter tar med sig ”fascistiskt och reaktionärt förtryck”, ex. extrem islamism, hedersförtryck eller ljuger om sin ålder när de saknar asylskäl bara så att de ska få stanna, på bekostnad av hjälp till riktiga flyktingar i flyktingläger lokalt, eller till uppbyggnaden av det som imperialismen raserat.

”I kampen för folkhälsan och för att säkra arbetarklassens kampduglighet företräder Kommunistiska Partiet en restriktiv drogpolitik. Partiet verkar för en alkoholpolitik som håller alkoholkonsumtionen på en låg nivå. Vi kräver restriktiv samhällelig reglering av införsel, import och försäljning och motsätter oss kategoriskt EU:s och alkoholkapitalets krav på marknadsfrihet. Kommunistiska Partiet arbetar för ett narkotikafritt samhälle. All icke-medicinsk hantering av narkotika, inklusive bruk av narkotika, skall vara förbjuden. Partiet förespråkar stränga straff för narkotikahandelns profitörer och kämpar för en utbyggd och human vård för personer med beroendeproblematik.”

Det kan jag respektera, särskilt då droger orsakar så mycket lidande för många människor, även om Vetenskapliga partiet förespråkar en mer liberal modell på just den punkten som vi tror kommer vara både mer human och mer effektiv och som siktar på samma slutmål.

”I kampen för kulturen motsätter sig Kommunistiska Partiet högerns kommersialisering och nyliberala individualism. Vi förespråkar höjda anslag till kulturen och motsätter oss nedskärningar i offentlig kulturverksamhet. Inte minst i skolan är estetisk verksamhet en viktig del. Ett levande samhälle behöver engagerade invånare. Kulturen utvecklar människan och gör henne till en tänkande och ifrågasättande varelse. Arbetarklassen måste ges möjlighet att på olika sätt delta i kulturlivet. Som motvikt till kommersialismens tävlingshysteri och ytlighet vill Kommunistiska Partiet framhålla en progressiv kultur som vågar ifrågasätta det rådande samhället, som väcker till eftertanke och som tar ställning mot förtryck och orättvisor.”

Förträffligt.

”I kampen för sexuellt likaberättigande framhåller Kommunistiska Partiet grundsynen att homosexuella, bisexuella och transpersoner ska ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra. Partiet motsätter sig all diskriminering av människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet.”

Det låter rimligt. Huruvida sexuella preferenser ska paraderas på stadens gator eller ej, går ni inte in på. Personligen anser jag att det kan uppfattas som förargelseväckande beteende av många mer konservativt lagda, oavsett vilken läggning det handlar om, och att vi därför bör inskränka denna frihet till mer privata platser där de ska ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra, men utan att väcka anstöt eller förargelse hos de av oss som är mer konservativa. Det handlar om ömsesidig respekt.

”Arbetarklassens organiserade kamp för bättre arbets- och levnadsvillkor har i mer än ett sekel varit en viktig samhällspolitisk kraft. Arbetarrörelsens framgångar, internationellt och nationellt, har begränsat det kapitalistiska godtycket och skyddat arbetarklassen från de värsta utsugningsformerna. Sociala framsteg som arbetarskydd, bättre bostäder, semester, pensioner, arbetslöshetskassa och sjukförsäkring är eftergifter som det kapitalistiska samhället motvilligt tvingats acceptera. Kommunistiska Partiet försvarar konsekvent arbetarklassens intressen och krav och stödjer alla förbättrande åtgärder. Men som revolutionärer företräder vi framförallt det socialistiska målet. En fullständig frigörelse kräver att det kapitalistiska samhället avskaffas och ersätts av folkmakt och socialism.”

Helt vanlig kommunism.

”Motsättningen mellan den revolutionära och den reformistiska grenen inom arbetarrörelsen är gammal. Enligt reformismen skulle kapitalismen avskaffas genom gradvisa reformer inom det bestående samhällets ramar. Idag framstår detta alltmer som en dröm utan förankring i verkligheten. I praktiken har socialdemokratin, som varit reformismens främsta företrädare, själv övergivit den. Den deltar istället med en samlad borgarklass för att rasera det som byggts upp. Socialdemokratiska partiet representerar inte längre arbetarklassens intressen. Det har blivit ett borgerligt parti som försvarar det borgerliga samhällets existens. Vänsterpartiet fyller rollen som en vänsterfalang åt socialdemokratin. Vänsterpartiet vill bevara tron på reformismen och det politiska systemet med följd att arbetarklassen passivt skall låta sig representeras av politiker och funktionärer. Socialdemokratin har ännu en dominerande ställning inom den organiserade arbetarrörelsen. I kampen för att bygga en revolutionär arbetarrörelse ser Kommunistiska Partiet därför som sin uppgift att bryta denna socialdemokratiska dominans.”

Utmärkt att KP belyser detta problem. Men det är min uppfattning att högersossarna tagit över det ”socialdemokratiska” partiet efter mordet på den demokratiska socialisten Olof Palme, samt vid försök att få in en vänstersosse, likt Juholt, utsatts för fulmediernas ensidiga drev. För att bryta denna monopolkapitalistiska dominans måste S, V och KP erbjuda folket trovärdiga alternativ, som tillsammans kan tillkämpa sig till de nödvändiga mandaten för maktövertagande, och bör därför, enligt min mening, uppmuntra en valsamverkande fraktionering som ger folket flera olika trovärdiga vänsteralternativ som effektivt kan slå ut de borgerliga alternativen. Det behöver inte nödvändigtvis vara en regnbågsallians. Vetenskapliga partiet är även öppet för en valsamverkande vänsterallians.

”Kommunistiska Partiet strävar efter att vinna en majoritet av arbetarklassen för sitt program och sina mål. Det är förutsättningen för en total omvandling av samhället. För att stärka det socialistiska inflytandet bekämpar partiet alla politiska strömningar som leder till att arbetarklassen splittras och passiviseras.Vi bekämpar patriarkala strukturer som riskerar att ge män en överordnad roll inom arbetarrörelsen. Kommunisterna motarbetar också energiskt de öppet borgerliga partiernas individualistiska propaganda liksom alla fördomsfulla, rasistiska och intoleranta budskap.”

Notera här att en splittring, där en nationell kommunist skiljs från en naiv kommunist, som låtit sig luras av fulmediernas retorik, kan få en positiv verkan på aktivt agerande, eftersom en sådan intern konflikt annars kan ha en passiviserande effekt som minskar motivationen att deltaga. Likväl kan fraktionerna de valsamverka, eftersom de är eniga i klasskampen.

”Kommunistiska Partiet verkar för största möjliga enhet i kampen för de folkliga kraven. Vi är beredda att samarbeta med varje rörelse som vill delta i försvaret av sociala och fackliga framsteg. Partiet söker allianser i kamp för fred, demokrati, jämställdhet, miljö och andra frågor som tjänar arbetarklassens intressen och förenar progressiva människor.”

Jag noterar att detta är och förblir en lögn tills dess att KP faktiskt deltar i en sådan valsamverkan med andra partier som faktiskt kämpar för många av de här politiska frågorna.

”Kommunistiska Partiet bygger sin politik på den vetenskapliga socialismens teori, på marxismen-leninismen. Den utgör en levande teori och en vidareutveckling av den kunskap som mänskligheten genom sin historia vunnit på filosofins, ekonomins och samhällsvetenskapens område.”

Vetenskapliga teorier gillar vi och vill tillägga att man i ett program kan ange vetenskapliga moderna källor till att mer jämlika samhällen har lägre mordfrekvens.

”Marxismens grundsyn, den dialektiska och den historiska materialismen, innebär att varje analys måste utgå från den konkreta verkligheten. Verkligheten befinner sig i en process av ständig rörelse och förändring, där gammalt och uttjänt får ge vika för nytt och friskt. Detsamma gäller marxismen. Den är oförenlig med dogmatism. Tvärtom utvecklas marxismen ständigt och berikas av nya erfarenheter, vunna i klasskampen och i studiet av samhället och naturen.”

Därför är det något märkligt att dagens verklighet och studier av den inte beskrivs och hänvisas till i KP:s program inkl. föreslagna åtgärder. man kan ex. nämna rapporten från Varken hora eller kuvad och i samband med detta föreslå åtgärder som kommer till rätta med det importerade problemet.

”Kommunistiska Partiet lägger stor vikt vid den politiska, teoretiska och organisatoriska skolningen, både av sina egna medlemmar och av arbetarklassen som helhet. Politisk och organisatorisk skolning är nödvändig för att arbetarklassen ska kunna utveckla en medveten rörelse för sina egna, specifika klassintressen. I varje samhälle som bygger på förtryck och underordning skapas en ideologi för att rättfärdiga den bestående ordningen. De härskandes tankar blir de härskande tankarna. Den ideologi som försvarar klassförtryck, imperialismens chauvinism och krig, könsförtryck och rasism måste utmanas och brytas. En arbetarrörelse som inte bryter med den härskande ideologin kan inte bli den självständiga kraft som krävs för att avskaffa kapitalismen. Politisk, teoretisk och organisatorisk skolning är också en förutsättning för en självständigt tänkande arbetarklass, som utifrån sina egna erfarenheter och behov kan bygga de demokratiska institutioner och organ som det nya socialistiska samhället kräver.”

Problemet med inkompetens hos arbetarklassen eller i Kommunistiska partiet är att det kan vara svårt att inse den. John Cleese förklarar problemet. Det blir naturligtvis inte lättare av att sekterismen i sig självt förhindrar tänkande utanför den angivna boxen.

”Den självständiga analysen av konkreta förhållanden och den egna tillämpningen av marxismen-leninismen utgör Kommunistiska Partiets kännetecken. Partiet har aldrig underordnat sig påbud från andra partier, rörelser eller länder. Kommunistiska Partiet har sedan bildandet bekämpat partier och rörelser som försökt åsidosätta marxismens revolutionära kärna och klasståndpunkt.”

Jag är för att varje parti ska välja sin egen linje och hålla fast vid den. Motsatsen, att som MP och S förändra linjen till oigenkännlighet är inte enbart respektlöst mot de som grundat partiet, men leder även till lögn  och illusionism då de nyliberala Socialdemokraterna inte längre är socialister för demokrati och Miljöpartiet inte längre kan betraktas som bra för miljön.

”Till sina historiska rötter räknar Kommunistiska Partiet de socialistiska pionjärernas kamp för att skapa en klassmedveten arbetarrörelse i Sverige. Partiet strävar efter att föra August Palms stolta traditioner vidare och hålla dem levande. Den svenska arbetarrörelsens historia visar att för att flytta fram arbetarklassens positioner krävs en stark och klassmedveten arbetarrörelse.”

En riktigt demokratisk socialistisk linje.

”Kommunistiska Partiet ingår i den politiska tradition som till sina erfarenheter räknar kampen för att ställa arbetarrörelsen på klasskampens och socialismens grund, den revolutionära arbetarrörelsens kamp för kvinnans frigörelse, den revolutionära kommunismens brytning med den reformistiska socialdemokratin, den ryska revolutionen 1917, det socialistiska bygget i Sovjetunionen, kampen mot fascismen, den kommunistiska världsrörelsens framväxt och det socialistiska världssystemets korta existens, kampen mot den moderna revisionismen samt de nationella befrielserörelsernas segrar under årtiondena efter andra världskriget. Till vår tradition räknar vi även de länder, partier och rörelser som fortsätter kampen för socialism och nationellt oberoende.”

Utmärkt. Då räknas även Vetenskapliga partiet till KP:s tradition.

”Arbetarklassens första revolutionära utmaning mot kapitalismen gav avgörande lärdomar som teoretiskt formulerades av pionjärer som Marx, Engels, Lenin och Stalin. Den kommunistiska rörelsens framgångar och segrar likväl som dess bakslag och nederlag utgör för Kommunistiska Partiet en rik källa av erfarenheter. Studiet av dessa gör det möjligt att undvika liknande fel och misstag i framtiden. Arbetare i alla länder, förena er!”

Det framstår som intelligent att lära av andras misstag så att man inte gör om dem. Så varför förenar sig inte KP med fler arbetare i valsamverkan?

”Kommunistiska Partiets mål kan bara nås genom en total omvandling av samhället. I historien har socialistiska revolutioner genomförts i enskilda länder. Men alla försök att bygga socialism har mötts av hårt motstånd från den internationella borgarklassen. I kampen mot socialismen använder borgarna alla medel. Därför måste också arbetare och förtryckta sluta sig samman. Mot kapitalägarnas internationella organisationer och samarbeten ställer de sin egen solidaritet, den proletära internationalismen.”

Återigen talar KP om att sluta sig samman med andra arbetare. Likväl gör de inte det. Varfört inte?

”Alla kriser som mänskligheten nu ställs inför har sin grund i att vinstintresset går före allt. Mänskliga behov och nödvändigheten av att hushålla med naturens begränsade resurser åsidosätts i jakten på större profiter. En annan värld är möjlig – om privategendomens system avskaffas.”

Att avskaffa privategendomen är det nog väldigt få människor som kan gå med på. Det låter skrämmande och kontraproduktivt, ungefär som införandet av kollektiva jordbruk. Ett av de misstag som kommunismen gjorde.

”De rika och mäktiga fruktar en socialistisk revolution. Arbetarna och de förtryckta har inget annat att förlora än sina bojor. Men de har en hel värld att vinna. Arbetare och förtryckta folk i alla länder, förena er!”

Visst, inte bara de. Även arbetare ser sig som fria och sparar kapital och ser inga bojor alls. De reser och ser världen. De har ofta redan vunnit världen. Medan KP skriker om att arbetare och förtryckta ska förena sig så förenar sig faktiskt inte KP själva med andra arbetare.

 

Vad hände med vänsterns fokus?

I Anders Romelsjös kommentarsfält angående NMR:s demonstration visar innerligt goda vänstermänniskor, som tror på demokratisk socialism, demonstrationsfrihet och yttrandefrihet, upp precis det som jag anser är vänsterns stora bekymmer, nämligen en intern enighet och ryggdunkande in i extremt osunda motpositioner som följaktligen leder till extremt osund dubbelmoral.

Tag exemplet när Vietnam invaderades av USA. Då var vänstern snabb att ställa sig bakom det drabbade vietnamesiska folket genom FNL, naturligtvis en fullt rimlig position mot denna olagliga imperialistiska statsterrorism, men när svenska arbetare känner sig invaderade, våldtagna och diskriminerade som svenskar av en fullkomligt osund högerpolitik, framtvingad av monopolkapitalister, ja då ska de svenskar som reagerar mot detta fördömas enligt vänstern, inte få demonstrera eller blockeras. Dubbelmoralen är öronbedövande hög. Vietnams folk ska skyddas och svensk abetarklass som reagerar mot liknande fasoner ska fördömas.

Men vad viktigare är, är att vänstern aldrig kommer kunna genomföra en sund vänsterpolitik på detta vis, eftersom det tar bort fokuset från insikten om klass och den verkliga kampen. Dessa osunda bataljer, i vilka arbetarklass ställs mot arbetarklass, gynnar nämligen vår gemensamma fiende, monopolkapitalet som lever på konflikt och som därför importerat konflikt i Sverige och in i sina medier. Inte ett ord om att både AFA och NMR kan vara kontrollerade oppositioner skapade för att söndra samhället ytterligare, precis såsom USA söndrade Syrien genom att i princip skapa IS och ”moderata rebeller”.

För att få en stor enad vänster som faktiskt kan genomföra vänsterpolitik måste därför klassperspektiv, inkludering, respekt och folkvilja vara fokus, inte smutskastningen av nationalsocialister. Nationalsocialismens ytterst begränsade tillväxt i Sverige är bara ett litet mikroskopiskt symptom på monopolkapitalets härjningar med det svenska folket och jag anser inte att NMR ska fördömas, men förstås, för det måste naturligtvis finnas en logisk eller känslomässig förklaring till att svenskar plötsligt går med i NMR, trots att de då vet att de då kan komma att utsättas för repressalier, smutskastning och våld. Något vidrigt måste ju rimligen ha skett med dem, eller med någon i deras familj eller vänkrets, så att de blev villiga att ta detta enorma steg in i NMR, eller hur?

Vänstern och NMR har samma huvudfiende, alla migranter som flytt misär förtryck och krig har också samma huvudfiende, nämligen monopolkapitalet och dess medier som står för exakt den propaganda som drabbar arbetarklassen. Konflikt mellan arbetarklass och arbetarklass är därför ologisk och inte i någons intresse förutom monopolkapitalets.

Hur skulle då vänstern ha hanterat NMR? Mitt förslag är att man låter dem demonstrera eftersom man respekterar demokratin, man lyssnar på dem eftersom man uppskattar yttrandefriheten, man applåderar det som man gillar, eftersom man gillar det och man harklar sig respektfullt när man är oenig, sedan samtalar man med dem om deras upplevelser och deras val av NMR för sin organisering, sedan kan man ex. valsamverka i klasskampen mot monopolkapitalets lakejer. Det vore ett utmärkt sätt att avväpna den konflikt som monopolkapitalet skapat.

Det skulle kunna liknas vid när engelska och tyska soldater firade jul tillsammans, något som säkerligen fick monopolkapitalets bankirer att skaka av rädsla. De hade ju skapat kriget för egen ekonomisk vinning. Det skulle kunna leda till exakt den revolution som skulle kunna lösa problemet. Det skulle rentutav kunna lösas fullkomligt fredligt och demokratiskt om vänstern enbart kunde hålla sitt fokus på huvudfrågan.

oliver-stone-80x80

”Krig genom historien har utkämpats för erövring och plundring. … Och det är krig i ett nötskal. Överklassen har alltid förklarat krigen; den underkuvade klassen har alltid utkämpat slagen. ”
/ Oliver Stone

”Trots den välförtjänta kritiken, blev styrningen av den allmänna opinionen en central del i all framtida krigsplanering.”
/ Oliver Stone

”Låt kapitalisterna slåss själva och erbjuda sina egna lik och det kommer aldrig att bli ett nytt krig på jordens yta.”
/ Oliver Stone

”Framstående bland de amerikanska kapitalisterna med anknytning till nazistiska motsvarigheter var Prescott Bush, far till en president och farfar en annan. Forskare har i åratal försökt att bestämma exakt vilka slags band som Bush hade till Fritz Thyssen, den rike tyske industrimannen som spelade en avgörande roll i det finansiella stödet av Hitler, vilket avslöjades i hans memoarer ”Jag betalade Hitler” 1941”
/ Oliver Stone

Källan till propagandan – Samtal med en f.d. vänsterpartist, socialdemokrat och högt uppsatt sverigedemokrat

I detta samtal med Jan Milld (49 minuter) får vi veta en hel del om hans syn på kommunism, striden om makten inom Socialdemokraterna och kanske ett mordförsök på honom. Milld berättar även hur han, liksom av en slump, kom till insikt om urkällan till mediernas fullkomligt märkliga propaganda och det kaos som alltmer kan skönjas i landet. Han talar även om rasism, fred och NATO.

Min egen tolkning av det som sker är att även Sverigedemokraterna ganska obemärkt tagits över av samma problem, eftersom de annars rimligen borde sätta sig i opposition till exakt de fenomen som Jan Milld tar upp. Frågar man folket så vill de nog inte ha en lögnaktig propagandamedia heller. Elefanten i vardagsrumssoffan tycks vara mediernas ägarförhållanden.

Men trots att det är som det är så är jag glad att andra alternativa medier börjar ta över nu. Häromdagen fick jag ex. tag på Nya Tider där Jan Myrdal och Hanna Hill skrev otroligt bra artiklar, även en mycket bra artikel om Syrien fanns med där och jag vet att Nya Tider är en papperstidning som växer och jag länkar även till andra bra alternativ i högerspalten, så jag tror att sanningen, Sverige, demokratin och välfärden kommer vinna till slut även om det kan se mörkt ut just nu, men samtidigt hänger det på var och en av oss.

Mer av Jan Milld:

Millds WordPress-blogg (som tyvärr är lite tung att ladda ned p.g.a. alla bilder).
Fredagsbio. En sida med utmärkta filmer om allt möjligt intressant och viktigt.

Gerillamarknadsföring – Hets mot folkgrupp – Satir – Katerina Janouch publicerade “PK-parlör” – stängs av från Facebook

Den konservativa samhällsdebattören Katerina Janouch från Tjeckien stängs av från Facebook p.g.a. en PK-parlör i högerextrem stil som finns att beskåda på Katerinas hemsida. Som samhällsdebattör har Janouch ibland uppfattats som kontroversiell när det gäller frågor om migration.

Anledningen till avstängningen förmodar jag är att den kan uppfattas som hets mot folkgrupp, ex. mot romer eller afghaner, vilket kan vara olagligt i Sverige. Vi rekommenderar därför Janouch att ta bort de folkhetsande inslagen, polisanmäla sig själv, och vi publicerar helt enkelt ett litet citat av hennes satir intill hennes foto nedan som straff för det vi anser eventuellt kan anses vara ett lagbrott.


”Brunråtta – [betyder: Konservativ, svensk politiker som är kritisk till svensk migrationspolitik och organiserat tiggeri]”

…och noterar samtidigt att man inte behöver vara ”konservativ” för att vara emot flyktingpolitiken. Det finns kommunister som är emot den också. Vetenskapliga partiet är också emot migrationspolitiken, men vi är inte heller ”konservativa” i någon vanlig bemärkelse.

Tilltaget verkar vara en s.k. ”gerillamarknadsföring för att öka försäljningen av hennes senaste bok, men kanske även en önskan att användningen av det svenska språket i medierna ska bli mer sanningsenligt och mindre fyllt av ”godhetens” floskler och självmotsägelser? Katerina har även arbetat som förlagsredaktör och översättare, samt som frilansjournalist.

Glada Nyheter – Du kan förmodligen slappna av från klimathotet

Du kan förmodligen vara helt lugn. Livet går vidare trots höjd vattennivå med ca 1 meter på 100 år eller starkare stormar. Världen kommer med stor sannolikhet INTE gå under p.g.a. klimatförändringarna. Som ett grönt humanistiskt parti gillar vi inte de föroreningar som förbränningen av naturens fossila energireserver skapar. Vi gillar inte de farliga syrorna HNO3 och H2SO4 som är mycket skadliga för oss alla och för naturen.

Vi tycker dessutom rent långsiktigt att bevarandet av våra resurser och nedväxt till balans med naturen är viktigare än dumgirig tillväxt. Det handlar om vår ekonomi, d.v.s. hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Mer lättillgängliga resurser kan nämligen behövas i framtiden så varför ska vi slösa bort dem i onödan?. Som ett rött parti gillar vi inte överutnyttjandet av resurserna av vissa individer på bekostnad av andra är moraliskt korrekt heller.

Vi anser med goda evidens att finns viktigare saker att se som ett hot än klimatet, ex. överbefolkning, nedrustning av kärnvapen, ut ur Nato, stoppade krig, ut ur EU, stoppad frihandel, stoppad migration, d.v.s. alla de saker som tenderar att skapa misär och kaos i samhället, ett kaos som inte löser grundproblematiken, men ofta förvärrar den.

Politiker och monopolkapitalister har förmodligen ljugit för oss och sig själva i sin kortsiktighet, både i medveten illusionism, för att du inte ska fokusera på det verkliga problemet, men kanske även omedvetet i god tro att de gör rätt, ex. genom att de läser medier ägda av ondskefulla krafter, så bli inte arg på dem! De vet förmodligen inte vad de gör och det beror på att de inte vaknat upp ur sin hjärnförsmutsning … än. De är nog som folk är mest, olyckligt ovetande om sin egen inkompetens. Och vem har inte någon gång varit inkompetent, girig, feg, ljugit, gjort fel eller haft fel. En sådan perfekt människa finns förmodligen inte.

Klimathots-fenomenet omges av alldeles för mycket psykologisk propaganda, d.v.a. lögn. Klimathotets överstepräster använder inte enbart ovetenskaplig självsäkerhet som vapen, vilket i sig är ett ovetenskapligt angreppssätt eftersom vetenskap bör bygga på en vilja att försöka falsifiera sina egna data och åsikter. Klimathotets överstepräster använder särskilt känsloargument, för att vanligt otränat folk ska köpa historien, men även ex. massargumentet ”vi är fler” (från välbetalda/mutade klimatforskare) som tycker så med det ologiska undermedvetna påståendet ”alltså har vi rätt”.

Detta är välkände ovetenskapliga argumentationsfel, men det kan övertyga den omedvetna människan som inte har ett tränat öga OCH de utnyttjar bevisligen argumentationsfelen flitigt, således har de sannolikt inte rent mjöl i påsen i övrigt, även om de faktiskt skulle kunna använda sanna evidens i hop med osann propaganda av något annat outgrundligt skäl. även om jag anser att det beteendet är kontraproduktivt eftersom en lögn givetvis sänker trovärdigheten för de andra evidensen som de eventuellt har.

Ex. framställer klimathotarna bilder på isbjörnar som kämpar sig upp på ett allt för litet isflak (trots att isbjörnar har överlevt naturliga klimatförändringar förr). Klimathotarna utnyttjar barn i pulkor på gräshögar (helt uppenbart för att tala till okunniga människors känslor) samt manipulerade data (för att övertyga även de som har mer kompetens att läsa diagram genom att läsa fejkade data).

Men kanske allra viktigast när man letar efter källan till klimathotande uppgifter så landar jag hos forskaren Jakob Nordangård Linköpings universitet och väldigt intressanta illusionister som han belyser med sina evidens.

När man betänker vilka dessa välkända illusionister är och vad de och deras förfäder är ansvariga för genom historien så kan det i själva verket vara precis tvärt om, nämligen att dessa individer försöker värma upp planeten medvetet, ex. för att komma åt resurser på nordpolen lättare, men hur ska vi veta det? Genom att lyssna på de forskare och medier de äger? Nej. Knappast en trovärdig källa. Eller ska vi lyssna på de galna klickbeten som frodas på Youtube till konspiratoriska toner och snabba bilder som fladdrar förbi i en rasande takt? Knappast. De kan faktiskt komma från samma illusionist-källa just i syfte att vi ska förkasta dessa teorier.

Vem ska då beskyllas för klimatförändringen och betala för samhällets naturliga omställning till vårt förändrade klimat? Monopolkapitalisterna eller vanligt hederligt folk? Ska hederliga hårt arbetande människor, som ofta tvingas att arbeta fastän de kanske bränt ut sig eller slitit ut sig, betala kalaset? Vilka ska beskattas mest? Ansvaret ligger på folket i en demokrati att FAKTISKT stödja och rösta på rätt partier.

Men folket har ofta inte tid eller ork att sätta sig in eller engagera sig, ibland inte ens att rösta. Soffan och TV:n, med den ensidiga propagandan, är bekvämare. Följaktligen kommer detta beteende sannolikt resultera i en röst på monopolkapitalets lakejer som sitter där välkammade i TV-sofforna. Valsamverkanspartiet eller Vetenskapliga partiet kommer sannolikt inte få någon support färrän människor vaknar upp.

Och ibland är människor nervösa för att de inte får något arbete eller för att arbetena flyttas till låglöne- och lågskatteländer inom EU. Ibland har människor inte tid att sätta sig in i politiken för det pågår ett daltande med dem i olika s.k. meningslösa ”åtgärder”, eller så tvingas folk söka en mängd jobb som de ändå inte passar för, eller om de blivit sjuka så ska de kanske provoceras av läkare och Försäkringskassan i likhet med Grisjakten av P.C. Jersild trots att vi har människor som inte får några jobb fastän de vill arbeta.

Och är det inte detta nog så kanske media ska få folk att känna skam för att de inte orkar ta eller inte får de jobb som robotiseringen redan rationaliserat bort, fastän sänkt arbetstid för alla eller t.o.m. en medborgarlön bekostad med progressiva skatter som skapar mer jämlikhet, kanske vore den lämpliga lösningen efter att vi lämnat EU?

Själva gömmer monopolkapitalisterna skamlöst sina pengar i skatteparadis, allt medan de krossar alla olika folk, skapar kriser och ställer folken mot varandra i meningslösa konflikter som de också profiterar på genom det militärindustriella komplexet, samtidigt som medierna fokuserar på ett fåtal nationalsocialister som trots sin obetydlighet ska frysas u på bästa nyhetsplats, som om det skulle lösa grundproblemet? Löjligt och fullkomligt medvetet kontraproduktivt. En uppenbart kontrollerad opposition för att kunna slå sig på bröstet i självgodhet.

De olagliga krigen, mentalt sjuka politiker, profiten på vapenförsäljningen, illegal människosmuggling och omoralisk asylbaronsverksamhet, som skapar mer avsky för politiken bekostas genom både höjd skatt för vanligt folk och sänkt välfärd samtidigt.

Som om inte det är nog så ska folkets påföljande motstånd mot eländet nedsättande, floskelfyllt, motsägelsefullt och rent felaktigt kallas för ”rasism” med hot om repressalier och medborgarnas yttrandefrihet kan på så vis förtryckas..

I monopolkapitalets egna medier ställs så olika grupper emot varann, även i klimatfrågan, helt i onödan, allt i ett sammelsurium blandat med en strid ström av olika lögner. Det riktigt djupa evidensbaserade kritiska samtalet, ex. via Markus och Malkolm, eller dementier om felaktiga fakta, lyser med sin frånvaro i de ägda medierna och debattörer med kunskap refuseras till oigenkännlighet eller mörkas helt av monopolkapitalets förvillare i denna media.

Om folket inte ser upp kommer kanske en kinesisk el-bil från Alibaba som går i max 35 km/h vara det som väntar dem om de fortsätter med sitt TV-tittande. Det är nog dags att vakna upp nu.

Sen, som sagt, det är glada nyheter. Ni kan vara helt lugna. Robotiseringen ökar genom robotar med lustiga namn och så finns det duktiga svenska designers också som förmodligen vet hur man ska använda ”Kuka”. Skämt åt sido. Dessutom verkar det som om ”peak oil” inte drivits fram av att oljan tagit slut, som jag trodde att det skulle göra, men helt enkelt p.g.a. att sol- och vindenergi blivit otroligt billigt de senaste åren jämfört med att pumpa och transportera olja långa sträckor från Arabien till vårt nya Eurabien.

Vi människor har förmodligen minimal inverkan på klimatet, såvida inte några virrpannor faktiskt försöker värma upp planeten genom molnsådd, något jag inte håller för uteslutet efter vissa inflytelserika människors uttalanden. Och ett skiftande magnetfält kan ex. ha en betydligt större inverkan än vad varken vi själva eller solen någonsin kan ha.

Vi har dock all anledning att anpassa oss till planeten när klimatet förändras eller när planeten försöker skaka av oss likt löss, som George Carling så lustigt antyder. Den något ökade CO2-halten kombinerat med avsaltningsanläggningar, som kan bevattna öknarna, kan förmodligen göra öknarna allt mer gröna i framtiden. Frågan blir nog snarare hur man ska kunna hålla CO2-halten uppe, tror jag, när den ökande växtligheten på lång sikt sannolikt kommer reducera CO2-halten.

Men Glada nyheter igen. Det finns en grön lösning för att hålla CO2-halten uppe på ett naturligt sätt.