”Den mänskliga rasens största tillkortakommande är vår oförmåga att förstå den exponentiella funktionen.”
/ Albert Bartlett
”The greatest shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function.”
/ Albert Bartlett
Kortsiktighetens gnuer, som ser på miljöförstörelsen i njutånger, har förmodligen skapat oxymoronen ”hållbar tillväxt” för att lura sig själva, men mig lurar de inte. Har de lurat dig?
Men tanken på evig tillväxt och hållbarhet samtidigt är naturligtvis naivt absurd och det faktumet försvinner inte p.g.a. en uppfunnen oxymoron. En matematiker förstår det genom att räkna på det och ge talande exempel ur verkligheten. En biolog ser självmotsägelsen i naturen där saker tillväxer till en viss punkt för att sedan nedväxa, likt lodjurens och hararnas populationsnivåer.
En arkeolog ser oxymoronen i utgrävningar från utdöda civilisationer som först vuxit exponentiellt för att sedan försvinna tillsammans med träden och utrotandet av djurarter.
En schackintresserad persisk kung/kalif/imam såg förmodligen inte oxymoronen innan det var för sent, även om uppfinnaren av schackspelet hade en mycket upplysande intelligent önskan, sannolikt för att indirekt påtala den obekväma sanningen, utan att bli betraktade som kättare/förnekare.
Många intelligenta människor ser populationstillväxtens ohållbarhet även om den blint sekteristiska, eller ekonomiskt indoktrinerade nationalekonomerna, naturligtvis har svårare att inse problemet.
En nästan helt fridlyst oxymoron. Så länge religionen medger att människor får tro vad de finner trovärdigt så står naturligtvis inte religion i motsats till frihet. Möjligheten till frihet från religion existerar i harmoni med religionsfriheten såsom barnet får tro på jultomten och flygande renar så länge barnet vill det.
Kristendomen i Sverige står ex. inte mot människors ateistiska frihet idag i någon större utsträckning, förutom kanske genom tvångsdöpandet och tvångsanslutningen av barn, som sedan visar sig vara ateister.
Visserligen kan flitig indoktrinering i hem och sekt bli ett handikapp för individen i ett modernt samhälle, men barnet ska naturligtvis ha friheten att gå ur en sekt när barnet vill det. Sekter som uppfyller det kravet inkräktar således inte nämnvärt på någons annan människas frihet, även om sekteristisk indoktrinering givetvis kan motverka ett vetenskapligt tankesätt.
Om sektens påbud påverkar samhället så att demokratiska friheter hotas så blir naturligtvis ordet ”religionsfrihet” en oxymoron. Så är det idag och det beror, som vi alla vet, främst på en särskilt reaktionär och kvinnoförtryckande sekt som importerats.
Detta är en tro som givetvis INTE hör hemma i ett fritt demokratiskt samhälle, men förmodligen passar bättre i ett helt annat land eller möjligtvis på mentalsjukhus då den faktiskt är direkt samhällsfarlig.
Men så länge varje individ kan välja att vara fri från religionstvång, samt samtidigt vara fri att tro vad den själv finner trovärdigt utan påtryckningar av religiösa sekter, samt att individen känner frihet att agera hur den vill inom landets lagar, utan att allvarligt skada någon annan människa, då kan man tala om religion och frihet i samma ordkombination.
Friheten för religionens ledare att förtrycka kvinnan har ex. inget med ”frihet” att göra för kvinnan, men ÄR ett förtryck. Samma sak med barngifte. Detta är religion som tar ifrån barnen deras frihet. En religion som förbjuder tvivel på olika gudars existens, förbjuder uttryck av ateism eller direkt förtrycker andra troende, inom dessa ramar, har naturligtvis heller inget med ”frihet” att göra.
Religion har genom tiderna för det mesta handlat om förtryck, inte frihet. ”Religionsfrihet”, i en annan betydelse än den som inkluderar friheten från religioners fysiska eller mentala förtryck, är därför att betrakta som en oxymoron. Läs även gärna citat om religionskritik.
Tillkomsten av oxymoronerna, som även är floskler. kan ev. ha tillkommit genom en felöversättning av engelskans ”dignity”. ”Dignity” betyder nämligen ”värdighet”, ”hög rang”, ”ädelhet”.
Personligen tror jag snarare att det är drogmissbruk eller vanlig dumhet i samband med framtagningen av FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna vilket lett till Europakonventionens avdelning om rättigheterna och friheterna, vilket i sin tur lett till oxymoronernas användning.
Oxymoronerna har skapat en mycket kärleksfull och naiv stämning, som inte kan realiseras rent praktiskt, så vida man inte avser att skapa global icke-ekologisk kommunism, som kommer leda till extrem tillväxt och ödelagd natur.
Politikerna verkar nämligen ha glömt bort att beskriva riktigt vad de menar, d.v.s. hur rättigheterna ska balanseras mot varann och med ekologin realpolitiskt, samt hur kränkningar mot mänsklig värdighet/ädelhet ska bestraffas?
Varje individ värderar dessutom sin omgivning. Värderar man olika individer kommer man nästan alltid fram till att olika individer har olika värde i olika avseenden. Värdeomdömet är personligt och beror av hur vi viktar ”ädelheten” hos varann.
Vill man att samhället ska åstadkomma absolut lika värdering av alla människor ekonomiskt så eftersträvar vi kommunism, d.v.s. benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna har upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov, men det är knappast detta som ”den ädle” överbetalde/underbetalde centerpartisten, liberalen, den icke-socialistiske socialdemokraten, miljöpartisten eller allianspolitikern menar när de använder oxymoronen, eller vad tror du? Gör ens kommunisterna det, när de faktiskt inte värderar folket som värdigt nog att valsamverka med?
Vi kan även titta på oss själva! Avgör inte våra egna tankar, våra egna intentioner och våra egna handlingar, hur vi värderar oss själva innan vi somnar varje kväll? Utgör inte vårt eget värdeomdöme, om oss själva, själva huvudkudden?
Är vi inte olika värdiga ett gott eftermäle när vi dör beroende på våra handlingar när vi levde? Är det inte en stor skillnad på individen Olof Palme som verkade för fred och demokrati i världen och på Quisling som agerade medlöpare till en utländsk invasionsarmé som krossade flera demokratier? – Jo. Självklart värderar vi människor olika. Självklart har vi alla olika ädelhet och olika värde.
De journalister och politiker som idag agerar medlöpare till världens i särklass största kriminella företag, som uppenbarligen alls inte respekterar ”alla människors lika värde”, tycker naturligtvis illa om sig själva innerst inne, eller så måste de på ett mentalsjukt sadistiskt vis njuta av sitt egna klandervärda beteende, såsom enbart psykopater kan.
De går kanske den moraliskt tvivelaktiga vägen av egen girighet, kanske p.g.a. underkastelsen under en partipiska, kanske p.g.a. hot eller olika former av utpressning, men de måste rimligen veta om att de gör fel. Förklaringen masshysteri tror jag inte längre på. Historien är relativt tydlig med hur dessa individer kan komma att dömas och värderas i framtiden.
Ökar vår ”ädelhet” om vi röstar på bombliberala partier som leder till att våra gemensamma skattepengar hamnar i invasioner, samt liberala asylbaroners försäljning av boenden, eller ökar vår ”värdighet” kanske mer om vi hjälper långsiktigt och lokalt för att lösa de grundproblem som människor vill migrera bort ifrån? Avgör själva, men alla människor kan INTE ha lika värde! Det är en oxymoron.
4. Man ska inte ställa människor mot varandra
Den oxymoronen, som även är en floskel, syns nästan inte, den låter faktiskt riktigt bra, nästan som en vetenskaplig diskurs där man söker sanningen om vad som är bäst för barnen och deras framtid, tillsammans öppet och skeptiskt som i Vetenskapliga partiet, men politik är tyvärr oftast raka motsatsen. Politik är oftast fastfrusna viljor som står emot varandra utan moralisk grund eller vetenskapligt underlag.
Socialism står i motsats till kapitalism. Demokrati och välfärd står ex. i motsats till frihandelsavtal. Ojämlikheten, människor emellan, står i motsats till hög mordfrekvens i samhället.
Demokrati står i motsats till religiösa kalifat och till diktatur. När politikerna sänker välfärden och ökar arbetslösheten i samhället, samt samtidigt skuldsätter landet för att finansiera asylbaroners boendeindustri, eller vill subventionera extremistiska imamers religösa byggnadsverk och förargelseväckande oljud, så ställer de naturligtvis människor mot varandra.
I politik och religion ställs människor viljor mot varann, fastän de oftast står på en mycket skakig och ovetenskaplig grund.
”I religion och politik är människors tro och övertygelser i nästan varje fall införskaffade i andra hand, och utan undersökning, från auktoriteter som själva inte har granskat frågorna i fråga, men har tagit dem i andra hand från andra icke-granskare, vars åsikter om dem inte var värda en mässingsprutt.”
/ Mark Twain (I reviderad utgåva, kapitel 78, sid. 401, The Autobiography of Mark Twain, 1959, Charles Neider, Harper & Row.)
”In religion and politics, people’s beliefs and convictions are in almost every case gotten at second-hand, and without examination, from authorities who have not themselves examined the questions at issue, but have taken them at second-hand from other non-examiners, whose opinions about them were not worth a brass farthing.”
/ Mark Twain (In revised edition, chapter 78, p. 401, The Autobiography of Mark Twain, 1959, Charles Neider, Harper & Row.)
5. Ensamkommande flyktingbarn
Kan verkligen horder av ensamkommande migrerande icke-barn anses ha kommit ”ensamma”? Är människor som migrerar för bättre välfärd verkligen ”flyktingar”? Är det verkligen rimligt att anta att alla dessa individer verkligen är både föräldralösa eller släktlösa ”flyktingar” eller släktlösa ”flyktingbarn”, eller är det rimligare att anta att i 99% av fallen så är det frågan om s.k. ”ankarbarn” eller vuxna som kommit i grupper som tillhör familjer, eller i vart fall släkter eller t.o.m. klaner, som flyr sina sekters egna överbefolkningar och våldsideologier?
6. Vuxna barn
När ett ”barn” har kraftig skäggväxt, likt en ”vuxen”, är det då ett ”barn”?
Vad för slags oxymoron är det? Sverigedemokraterna brukar kalla sig detta. Är det en oxymoron? De ”konservativa” och ”nykonservativa” anses tillhöra borgerligheten, d.v.s. de som var emot rösträtt för både män och jämställdhet mellan könen, är emot ökad socialism och vill sänka skatter på bekostnad av socal välfärd.
De konservativa var emot kvinnans sociala frigörelse. De konservativa är emot att dela på jobben solidariskt. De konservativa vill sänka de skatter som bekostar social välfärd.
Den riktiga demokratiska socialismen (innan Olof Palmes död) skapade den goda välfärden, enligt Stefan Jarl i hans film Godheten. ”Socialkonservatism” framstår således som oxymoronen Moderatkommunism, vilket här parodieras av Peter Wahlbeck.
8. Islamofobi
Det nedsättande ordet “islamofobi”, är ofta riktad mot andra sekter eller religionskritiker och källan är ofta islamister eller islamisters PR-konsulter.
Ordet är förutom ett kontrollord en oxymoron, eftersom ordet riktas mot människor som har det stora modet att kritisera islam, trots att de kan bli hotade med döden av extrema islamister, med stöd i islams strofer, speciellt om de lämnat islam som apostater ex. för ateismen, likt Ayaan Hirsi Ali. Det är därför jag även tagit upp den saken här i Citat om religionskritik.
9. Wikipedia
En wiki är en sökbar webbplats, där sidorna enkelt och snabbt kan redigeras av besökarna själva via ett webbgränssnitt, men Svenska Wikipedia kan alls inte förändras på ett rimligt vis eller förtydligas av användarna, för denna “wiki” vaktas ofta av politruker/administratörer för att just dölja ordens verkliga betydelser, eller dölja kritik mot ordens innebörd, sannolikt av politiska korrupta makt-skäl.
10. Rasism
Ordet är förutom ett kontrollord, samt något som kan drabba människor helt naturligt, även en oxymoron som ofta används nedsättande mot kritiker till mass-invandring av extrema sekter, trots att detta handlar om kritiken mot andra sekters extrema doktriner, INTE om deras “ras”.
Det sker en nedvärdering av annan sekts uppfattning än den egna, vilket de allra flesta sekter gör, men de flesta sekter utom de etnocentriska tillhör bevisligen massvis med olika raser/etniciteter.
Självmotsägelsen att säga “rasism” mot kritiken av en annan sekt, vilka tillhör alla möjliga raser, blir en självmotsägelse. Om båda sekterna som kritiserar varann dessutom samtidigt har nolltolerans mot rasism och innehåller olika raser, blir det således extremt motsägelsefullt.
Viljan att vakta existensen av sin egen ras kanske närmar sig begreppet ”rasism”. Rasism är upfattingen att en särskild människoras skulle vara överlägsen eller utvald, ex. utvald av Demiurgen, såsom vissa nazister och sionister tycks tro.
Men samtidigt, om alla skulle vara för rasernas totala sammanblandning, så skulle alla utrota sina raser, vilket också skulle kunna kallas för rasism, d.v.s. tron på att den sammanblandade rasen är överlägsen, fastän människoraserna utvecklats olika ex. med olika pigmentering p.g.a. mängden solljus, vilket enbart tycks vara funktionellt. Hela konceptet ”rasism” är en oxymoron.
11. Sekten X är fredens religion
Oxymoronen brukar dras genom fulmedia, en oxymoron som visserligen stämmer i allmänhet om man tittar på andelen sektmedlemmar som är relativt mentalt friska och bara håller sig väl med släkten. De flesta springer ju inte runt och massmördar konstant.
Kanske ca 90%-99% av sektmedlemmar kan uppfattas som någolunda ”fredliga”, om vi nu använder det värdeomdömet, även om de kanske röstar på bombliberala partier. (Dubbelmoral är inte nödvändigtvis medveten)
Men olika sekters olika moraluppfattningar, inbyggd godtrogenhet och svaghet för manipulation, brukar ju faktiskt vara källan till just konflikter. Oxymoronen ligger alltså i bristen på analys av de sekteristiska skillnaderna och orsakerna till konflikterna som sekterismen skapar.
För att avslöja oxymoronen helt måste således sekters fredlighet uppmätas och jämföras med varandra och med ateististers fredlighet. Data saknas.
Det verkar finnas ett motsägelsefullt minne i intellektuella vänster-led, kanske mer skrämmande än hur Stalin brukar framställas av monopolkapitalets fulmedier, ett minne så skrämmande för vänstern att det sannolikt enbart används internt i vänstern för att rätta in sektmedlemmarna i ledet, men självmotsägelsen är alls inte så farlig.
Nils Flyg var socialisten som officiellt valde att bli nationalsocialist men Nils Flyg-argumentet blir, för alla svenska politiker som stöttat Libyenkriget, givetvis en självmotsägelse. Man inser självmotsägelsen när man ställer några enkla kritiska frågor:
- Vilka partier är emot protektionistisk fredlig neutral demokratisk socialism och för imperialistisk global invasion?
- Vilka partier står på invaderande militariserade stormakts sidamot suveräna stater? (En stormakt som bryter i särklass flest internationella avtal och begår i särklass flest krigsförbrytelser.)
- Vilka partier i Sverige söker samverkan med sådana partier?
- Vilka ledamöter röstar för dessa krig och krigsförbrytelser gång på gång?
- Vilka partier i Sverige stöttar idag fascistiska diktaturer med vapenleveranser, diktaturer som i sin tur levererar vapen till terrorister som vill krossa yttrandefriheten och demokratin i Syrien och i världen?
- Vilka partier vill ha olagliga sanktioner mot Syrien som försvarar sig enligt FN:s regler?
- Vilka partier vill med alla medel importera människor som stöder militanta fascistiska doktriner in till Sverige, så att de kan odla denna doktrin här?
- Vilka partier är för införseln av en extremt sekteristisk doktrin som är uttalat anti-judisk och anti-ateistisk, har slaveri som en del av sin doktrin, är känd för sin slakt av människor som inte delar dess åsikt, samt förtrycker homosexuella?
13. De flyr för sina liv
Självmotsägelsen är att IS-resenärerna, som är direkt medansvariga för massmord av massvis med s.k. ”ortrogna”, på senare tid via fulmedierna anges ”fly för sina liv”, men jag noterar att de ”IS-resenärer”, som ev. lade ner vapnen och spankulerade välrakade ut ur östra Aleppo med vit flagga i näven, plötsligt hade befunnit sig i den fredliga delen av Syrien, där INGEN längre behövde fly för sitt liv.
14. Mångkultur
Diametralt olika kulturer kan existera i ett samhälle, men att existera i harmoni blir ofta en ”utmaning” (betyder ”mycket svårt” på svenskt nyspråk).
Vissa sekter hyllar ex. en profet som hade sex med en nioåring och fördömer skinksmörgåsar, medan andra kulturer som tillåter skinsmörgåsar åtalar och utdömer straff för sexuellt utnyttjande av minderårig för samma sak. Då uppkommer känslor av avsky mellan kulturer och då uppstår givetvis konflikter, p.g.a. skinksmörgåsar och barn.
Vissa kulturer skär i genitalierna på barn och andra inte, p.g.a. att det anses vara barnmisshandel. Detta skapar känslor av avsky mellan kulturerna.
Kulturer utövas i grupp av människor. Många olika kulturer kan därför inte existera i sig själva om de blandas upp med varann, ej heller om en kultur är envisare eller våldsammare och därför tar över, såsom många sekter vill göra, samt gör på olika vis.
Ordet ”mångkultur” är således en konfliktskapare och leder heller inte till ”mångkultur” på någon längre sikt och är därför helt evident en självmotsägelse.
15. Högerpopulism
Ett tveksamt ord, dels för att ordet ”populist” länge varit ett utmärkt ord som hänsyftar på populus (typ folkets väl) som sedan gjorts om till ett skällsord av monopolkapitalisters PR-konsulter, samt av de som som låtit sig hjärnförsmutsas av dessa medier. Populistpartiet var nämligen ett vänsterparti i USA som poängterade folkviljan, d.v.s. demokrati. Något positivt för 99% av folket .
Monopolkapitalet, medierna och politikeradeln har i dag gjort om detta ord till ett skällsord mot nationell höger, medan ”populist” egentligen syftar på den riktiga vänstern som ex. är för demokrati, emot EU som undergräver demokrtin, och undergräver folkets väl. Så ”högerpopulist” är därför egentligen en oxymoron, en självmotsägelse.
Den nya nedsättande betydelsen är ”att företrädare för populism söker förenklade lösningar på komplexa problem”. (Kontrollordet ”populism!” är således en skönskrivning för ”du är dum i huvudet”.)
Man kan sammanfatta ordet ”högerpopulism” som ett förenklat ohövligt ”Den nationella högern är dumma i huvudet!”, i brist på egna sakargument, vilket evidensbaserar att debttören som använder ”populism” mot någon tyvärr saknar argument eller är inkompetent på området som diskuteras, eller inte vill se de komplxa orsakerna bakom motdebattörens åsikt, vilket i sin tur pekar på att den som använder ordet i nedsättande syfte faktiskt själv förenklar och därmed gör sig till ”populist” vilket blir en självmotsägelse.
Kan vi läka problemet med oxymoronerna? – Jag tror att enda sättet att synliggöra oxymoronerna och att tillåta oss att tala om dem på ett förnuftigt och känslomässigt korrekt sätt. Endast så kan diskussionen bli värdig en demokrati igen. Så vill du läka Sverige från politiska oxymoroner så dela genast med dig av denna bloggpost!
—
Känner du tacksamhet för mitt arbete om sanning kan du uttrycka denna tacksamhet på flera olika vis. Ex. kontakta mig för att donera pengar, eller berätta om partiet och denna text för dina vänner och bekanta, enligt Soldathandbokens principer, eller bli aktiv medlem gratis, eller skapa ett eget parti som valsamverkar med Vetenskapliga partiet.
För att bli mer sann, så lär dig fler former av lögn i denna serie om sanning!
Mer om oxymoroner:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxymoron
https://sv.wiktionary.org/wiki/oxymoron
https://www.flashback.org/t1478807
http://www.aspergerforum.se/oxymoroner-t19817.html
http://www.lexiophiles.com/svenska/oxymoron-%E2%80%93-en-enkel-paradox
http://www.oxymoronlist.com/