Jan Myrdal konstaterar att Nya Tider är mer sanningsenliga än DN

Detta får jag nys om via Anders Romelsjö – Debatt om yttrandefrihet, Nya Tider, DN och nazism och Myrdals konstaterande är egentligen inte konstigt. Jan Myrdal är för jämlikhet och är en känd och kontroversiell författare som driver saker till sin spets med välgrundade åsikter, en författare som ständigt refuseras av DN. Nu är det så att DN är en tidning ägd av Bonierfamiljen. Denna familj har förmodligen lojaliteten hos kolonialismen, imperialismen, USA och Israel, och är förmodligen alls INTE eniga i den “sanning” som vänstermänniskorna Jan Myrdal eller Anders Romelsjö vill förmedla.

Gestapometoder – Friheten för journalisten att uttrycka sig har lamslagits av kapitalisternas frihet att sätta agendan

Men det är uppenbart att underkastelsen inte hjälpt. Journalisterna har ändå förlorat jobben. Det aplika klängandet i main-stream-medias svans har inte lönat sig särsklit väl. Min tolkning är att samma tokliberalism som kvinnan via DN varit med och skapat nu alltså slår tillbaka mot både henne själv och mot de som hamnat i diverse frysboxar, samt även mot de som sagts upp i den tokliberala hårdnande konkurrensen och racet mot välfärdsbottnen.

Rekommendation till svenska korrumperade politiker – Erkänn era affärer innan det är för sent!

Det är bättre att torka sig i rumpan så gått det går och naturligtvis är det alltid bättre direkt än att vänta. Det har den konservative David Cameron nu fått erfara. Även om man aldrig kan kan bli helt ren hur mycket man än torkar sig, speciellt när skiten torkat in och kommer under de presstituerade journalisternas heta strålkastare, blir det naturligtvis ännu svårare ju längre man väntar. Låt mig citera den välkände psykopaten och internationelle brottslingen Henry Kissinger:

Regeringen om alternativ media – Norges försvar om Sveriges debattklimat – Sam Harris om sin bakgrund – Judiska rasister mitt i Sverige

Personligen tror jag att debattklimatet sannolikt skapats av de utländska ägarna av svensk massmedia via instruktioner till chefredaktörerna som i sin tur bestämmer tidningarnas innehåll och manipulerar sina egna privata mekaniska turkar, de s.k. ”journalisterna”, att skriva så konfliktladdat, enögt och smaskigt som möjligt.