EU-medlemskapet – Kalergi – Giftermålet med en dotter till en samuraj kan ha lett till Europas harakiri

Heinrich Coudenhove-Kalergi var en österikisk-ungersk diplomat, författare och medlem av Coudenhove-Kalergi-familjen. Han talade 18 språk inkl. turkiska, arabiska, hebreiska och japanska och hans diplomatiska tjänstgöringar inkluderade Aten, Rio de Janeiro, Konstantinopel och Buenos Aires.

Bild på Heinrich von Coudenhove Kalergi Bild på Mitsu Aoyama
Heinrich & Mitsuko

Heinrich Coudenhove-Kalergi blev ställföreträdande minister för Österrike-Ungern för Japan, där han stannade i 4 år,. Han studerade buddhism och gifte sig med en ung japansk kvinna från en samurai-familj, Mitsuko Aoyama. Något verkar dock ha gått fel vid de japanska buddhistiska studierna. Buddha förespråkade nämligen kyskhet och balans. Paret fick tvärtom hela sju barn, däribland Richard von Coudenhove-Kalergi, mest känd för sin roll i etableringen av den paneuropeiska rörelsen, och Kalergi-planen, vilket lett fram till Europeiska unionen (EU).

Bild på Richard von Coudenhove Kalergi
Richard

En samuraj var nämligen en adlig krigare i det feodala Japan. Samurajerna var vasaller som tilldelades förläningar då de svor lojalitet till diktatorn/kejsaren och tjänade honom, ungefär som dagens politikeradel som tilldelas rejäla löner om de tjänar monopolkapitalets EU.

Det påstås att Heinrich Coudenhove-Kalergi initiellt hade anti-judiska åsikter. Det påstås vidare att han hade förväntat sig bekräfta sin antipati mot judarna när han började arbeta med sin avhandling, på tyska ”Das Wesen des Antisemitismus” (d.v.s. Antisemitismens essens).

Att hans blandrasbarn Richard sannolikt fått utstå en mängd olika ras-fördomar i området Österrike-Ungern förefaller sannolikt, med tanke på historiken. Att Heinrich och Richard samtidigt skulle haft fördomar mot judar förefaller följaktligen extremt osannolikt, snarare förefaller det mer sannolikt med motsatsen att han allierat sig med dem och kanske t.o.m. upplyfts och uppmuntrats av dem.

I hans stad Ronsperg (Ronšperk) fanns nämligen redan från 1700-talet en judisk gemenskap som upprätthöll en ortodox judisk skola, främst utnyttjad av män fram till 1859, så dessa människor måste familjen ha känt till och kanske umgåtts med.

Heinrich Coudenhove-Kalergi kom till en anti-rasistisk judevänlig slutsats, när Richard var ca. 7 år, då han publicerade sin bok 1901, enligt Engelska Wikipedia. Boken lär ha varit en ironisk kritik av de då nya rasteorierna, rasteorier som säkerligen båda föräldrarna och sonen sannolikt såg som ett hot. Richard lär alltså redan tidigt ha fått uppfattningen att rasismens och anti-judiskhetens väsen inte utgjorde något mer än ett fanatiskt religiöst hat.

Men det ändå intressant att Heinrich Coudenhove-Kalergi spårade fanatismen till en religiös trångsynthet som härrörde från Ezras förkunnade av Torahn i Judendomen.

Enligt Heinrich Coudenhove-Kalergi så provocerade judiskt religiös trångsynthet ett motstånd från de relativt toleranta grekisk-romerska kristna som judarna benämnde ”polyteister”, vilket framkallade deras anti-judiska reaktion, så anti-judiskheten existens kom alltså plötsligt till när kristendomen och islam tog över judendomens intoleranta fanatism och vände den mot judarna.

Heinrich Coudenhove-Kalergi gav alltså judarna skulden för den religiösa intoleransens ursprung, den som t.o.m. idag går att betrakta tydligt i Israel, och fördömde det som ett brott mot äkta religiösa principer. Han lär ändå ha kallat varje slags rasism för okristlig.

Heinrich Coudenhove-Kalergi lär ha uppmanat liberala kristna och liberala judar att alliera sig för att skydda både religionerna, samt religionen som sådan, mot den framväxande sekularismens hot. Islam var nog inte ens på tapeten vid denna tidpunkt.

Trots Heinrich Coudenhove-Kalergi motstånd mot förenklad rasteori så blev han tydligen enig i att judar är rasligt distinkta. Varför han kom till den slutsatsen är märkligt, då judar finns av många olika raser. Men logiskt nog påpekade han att det inte finns någon semitisk ras, eftersom semitiska språk är en språkfamilj, vilket är evident. Varför således boken felaktigt heter ”Antisemitismens essens” förefaller ologiskt.

Heinrich Coudenhove-Kalergi försökte också övertyga sin publik om att semiter visst kunde vara kreativa, vilket han ansåg hade evidens i civilisationer formade av assyrier och babylonier, som talade semitiska språk. Han försökte vidare försvara judarna mot trångsynta anklagelser om parasitisk girighet och feghet med anekdoter av judisk strävsamhet och krigsmod.

Det är naturligtvis fullkomligt logiskt att idén om ”EU:s race mot välfärdsbottnen” EU:s harakiri och även tanken på en utstuderad sammanblandning av olika raser och kulturer, genom massiv folkvandring till Europa, kan ha kommit från föräldrarna av korsningen mellan en extremt privilegierad familjemedlem i Europa och en privilegierad familjemedlem i det japanska samhället.

 

Annonser

”Ett socialistiskt Europa” – Vad är det egentligen den brittiske vänsterledaren Jeremy Corbyn säger?

Jag har tidigare kommenterat debatten, men det tycks finnas ett missförstånd SOM BARA MÅSTE UPPMÄRKSAMMAS!!! Vad är det egentligen den brittiske vänsterledaren Jeremy Corbyn menar när han säger ”Ett socialistiskt Europa”?

Debatten i vänstern går vidare, men jag, och många med mig inkl. Kajsa Ekis Ekman, är besvikna på vänsterfolk som använder osanna känslo-floskler och argumentationsfel, som om de vore direkt hämtade från Ja-sidans lögnaktiga EU-kampanj och fulmedier, vilka lurade in Sverige i 30 år med sänkta förmögenheter för 90% av folket. Jag är även besviken på att dessa s.k. ”vänstermänniskor” tillåts kleta ned dessa s.k. ”vänstertidningar”, helt utan något redaktionellt ingripande, eftersom lögnerna är direkt skadliga för vänstern.

Corbyn säger nämligen att han vill ha ett ”socialistiskt Europa” och det är naturligtvis en intelligent skönskrivning av ”Ut ur EU”, eller ”Nej till EU”. Men orden ”socialistiskt Europa” förenar bättre hela vänstern i Storbrittannien, samt kan t.o.m. locka över några känslosamma tokliberaler från högern, vilka likt Arja Saijonmaa känslosamt sjunger ”Jag vill leva i Europa” eller ”Främling” av Carola Häggkvist, medan de dansar balett mellan sina återvunna design-möbler, inköpta på Myrorna, iförda batikmöntrade kläder, och befinner sig ”högt över havet”, p.g.a. att de drogat sig själva för att glömma bort den verklighet som EU skapat, med de fruktansvärda konsekvenser som det medfört för många flickor och kvinnor, och det är givetvis orden ”socialistiskt Europa” som sådana känslomänniskor kan behöva höra, eftersom de inte tänker på samma vis som de som alltid har tur i schack.

Det är dessutom sanningen. Corbyn vill ha det och vi vill ha det, precis lika mycket som kvinnan i batikmönstrade kläder vill ha det, men Corbyn är intelligent nog att tala hennes språk. Vänstern måste bara vara intelligent nog att inte feltolka Corbyns skönskrivningar!!!

Corbyn vill givetvis INTE ha fortsatt underkastelse till det monopolkapitalistiska EU-projektet, som i sin tokliberala monopolkapitalism, samt odemokratiska polska riksdag vad gäller förändringar av fördrag, har ställt land mot land, arbetare mot arbetare, invandrare mot invandrare och medborgare mot medborgare i EU:s ”race to the bottom”.

Ett naivt ”socialistiskt EU” däremot, vilket vissa naiva folk röstat för, i vissa naiva demokratier inom EU, leder naturligtvis till monopolkapitalets flykt från varje sådan socialistisk EU-stat, eller till utförsäljningar, överbelåning och påföljande kris, vilket gör att folket i varje sådan naiv EU-stat kommer uppleva försämringar när varje naiv socialist försöker regera. Det kan ex. ske om ett natvit folk i hop med en naiv socialistisk ledare försöker sig på att uppfylla sina vallöften inom ett sådant EU-medlemskap, vilket tycks vara den svenska vänsterledningens ny naiva plan, tyvärr.

En ökad socialism inom ett system, vilket som helst, måste nämligen bygga på lika och progressiv beskattning av kapitalet inom systemets alla delar. Men så fungerar INTE EU, vilket kortsiktigt gynnar länder som ex. Ungern, där skatter och löner hålls låga och där man inte belastar landet med massinvandring av ekonomiska outbildade migranter, ankarbarn eller kriminella.

Naiva socialistiska länder kommer få behålla bottenskrapet, medan de intelligenta av migranterna, de som fått subventionerad gratis utbildning, knappast kommer missa tillfället att sticka iväg från det naiva landet, så fort de får ett erbjudande från ett annat EU-land med lägre skatter. Eller tror du verkligen att de vill bo i ett naivt land på väg mot inbördeskrig, när det är exakt detta som de ofta har flytt?

Men även i Ungern leder detta givetvis till ett ”race mot bottnen” på lång sikt. Skillnaden mellan Ungern och Sverige är enbart att den konflikt som ojämlikheten skapar i Sverige sannolikt kan leda till både sekteristiska och rasistiska kravaller, av en helt annan art än vad som är att vänta av Ungerns ojämlikhet, eftersom Sveriges medier har indoktrinerat folket till att tro att ”mångkultur” är kuckelimuck och myspys. Sådana villfarelser har man inte i Ungern av historiska skäl.

När folkets revolution således kommer i Ungern så kommer den sannolikt vara enad och vänsternationell i sin essens, även om den sannolikt INTE kommer kallas ”feministisk”, ”anti-islamofob”, ”socialistisk” eller ”kommunistisk” p.g.a. Ungerns intressanta historia.

Hos oss kommer revolutionen sannolikt enbart leda till ett inbördeskrig som kan liknas vid Syriens, OCH det är den svenska vänsterns eget fel, anser jag, eftersom den inte valt att representera folkets äkta och vänsternationella säkerhetspolitiska intressen, såsom Olof Palme och andra äkta demokratiska socialister faktiskt gjorde, men istället över-fjäska för reaktionära, extrema, repellerande krafter, samt bröla och väsnas på gator och torg och därigenom motverka vänsterns egna intresse av att framstå som städat, rent, mentalt friskt och en rörelse för framtiden, kapabel att leda landet, precis såsom Jeremy Corbyn, en mycket intelligent vänsterman.

Ut ur EU – Kajsa Ekis Ekman och Per Björklund vädjar till Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt

Via Global Politics läser jag om Kajsa Ekis Ekmans och Per Björklunds vädjan till Jonas Sjöstedt och resten av Vänsterpartiet, om att behålla sitt krav på en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Jag kommer här besvara Sjöstedt, Ekmans och Björklund.

Bild på Per Björklund Bild på Kajsa Ekis Ekman Bild på Jonas Sjöstedt

Jag tycker att Ekman och Björklund har rätt att vi bör ge folket rätten att bestämma om de vill ha mer EU-medlemskap eller ej. Det känns som om de har förtjänat det, med tanke på att folket (90%) har missgynnats av globalistering och EU-medlemskap de senaste decennierna, enligt Credit Suisse och Lars Bern.

Argumenten från Ekman och Björklund håller jag till stor del med om, men inte helt. Rent generellt har de rätt i att varje medborgare rimligen kan bestämma om EU varit bra eller dåligt de senaste decennierna och huruvida EU har någon potential att förbättras, detta genom en ny folkomröstning.

Men det viktigaste för den riktiga vänstern, som jag ser det, är att ha åsikter EFTER man har analysterat fakta och argument, mer vetenskapligt, istället för tvärtom, vilket är sekteristiskt resonerande, vilket givetvis riskerar att leda helt tokigt.

Sekterism samlar argument och data i syfte att stärka en fastfrusen åsikt och struntar i andra argument och data. Naturligtvis framstår varje politiskt parti, inkl. den riktiga vänstern, som en religiöst förvirrad samling idioter om de gör det, vilket kanske är särskilt olämpligt med tanke på vänsterns moralfilosofiska och vetenskapliga grund i ateisten Karl Marx ofta mycket tänkvärda och rimliga argumentation.

Vi kan och bör givetvis alla ha en moralfilosofisk gemensam grund, ex. om att ha hjärtat till vänster, d.v.s. bry oss om människorna, ekologisk hållbarhet och framtidens generationer, MEN sedan bör vi tillåta oss att öppet och skeptiskt undesöka fakta och argument. Vi bör dessutom  låta tänkandet utvecklas i flera steg INNAN vi har åsikter, samt när vi har åsikter, inte göra dem till skrivna i sten. Under denna process är det viktigt att alla är både öppna och skeptiska. Det är rätt tankesätt, i alla fall om man vill undvika masspsykos.

Per Björklund menar att EU är en politisk konstruktion som kan förändras. Men är det verkligen så? Måste inte alla medlemsstater vara eniga, s.k. konsensus, eller s.k. Polsk riksdag, vilket de facto är den orsak som gör att konservativa länder kan vägra en vidareutveckling av EU-fördraget?

Björklunds frågor, ifall ett mer progressivt och demokratiskt EU verkligen är en realistisk idé, samt ”hur det ska gå till”, jämfört med att lämna unionen och sträva efter andra former av mellanstatliga samarbeten, är ytterst relevanta tycks det mig. Vad svarar Sjöstedt på detta? Har Björklund frågat Sjöstedt?

Björklund tror att det sveper en högervåg över Europa. Det sveper ingen högervåg, men en demokratiskt nationell våg. Högern fångar skickligt upp denna våg, dels genom att utge sig för att vara för respektive nationella demokratier, dels genom att  bete sig demokratiskt hövligt, svara på frågor, inte skrika på sina motståndare, kommunicera på nätet med människor, t.o.m. gå ut med enkäter till sina medlemmar, men även genom att kalla allt som är icke-konservativt för ”vänster”, eller ”marxism” eller ”kulturmarxism”, fastän det som uppfattas som icke-konservativt , vilket de angriper, alls inte har med Karl Marx eller traditionella vänstervärderingar att göra, men snarare uppfunnits av tokliberaler som ex. Jan Björklund, påhejats av Reinfeldt, samt numera drivs stenhårt av Lööf i syfte att slå sönder välfärden, sannolikt till George Soros stora nöje.

Istället för att rida på den demokratiska nationella vågen, genom vänsternationalism, vilket dett globalistiska högerfolket ovan sannolikt hatar mer än något annat, så har vänstern valt att kleta ned sig med alla de frågor som repellerar merparten av alla människor, samt att repetera klimathotet av 0,0001% CO2″. Vad är det som egentligen är ”vänster” eller ens ekologiskt hållbart med det här?

Och visst finns det rasistiska känslor, men vem och vad är det som har skapat dem? Vetenskapen har svar. Ska vi lyssna på vetenskapen? Eller ska vi rynka arrogant på näsan, likt någon uppblåst ambassadtjänsteman, åt folkets fullt naturliga reaktioner på verkligheten som de möter, eller ska vi bemöta dem hövligt? Kan detta få arbetarklassens röster måntro?

Björklund har en stor poäng i att en ideologisk EU-kritik från vänster länge har lyst med sin frånvaro och att dagens unga inte har en aning om vad skillnaden är på självständig vänsternationell demokrati och på EU-medlemskap. Vad svarar Sjöstedt på detta?

Björklund begår ett stort fel genom att missa att vänstern också innehåller nationella människor. Olof Palme var en av dem. Han ledde ett vänsternationellt land som stöttade de vänsternationella ANC och FNL, men kanske är det en massmedial hjärntvätt som ligger bakom? Nationalism har börjat associaras  med nazism, men Hitler var faktiskt inte nationell, snarare en globalist som förstörde andra nationer och sin egen nation, åt finanskapitalet, precis såsom de flesta EU-vurmare och Nato-vurmare gör idag.

Är det inte bristen på vänsternationalism som gett upphov till SD:s framgångar? Har EU byggt murar mot omvärlden? Personligen tycker jag att flera länder i EU läckt som såll, till arbetarklassens förtret, eftersom de fått betala kostnaderna för Soros-korruptionen, icke-barn, icke-flyktingar, asylbaronsindustri, onödiga rättsprocesser, samt billigt importerat globalistiskt krafs från monopolkapitalistiskt kontrollerade utvecklingsländer etc. etc.

Till Ekman vill jag föreslå att hon inte ska känna sorg, men ev. göra det journalistiska arbetet att intervjua Sjöstedt om varför han tycker som han gör, d.v.s. dyka djupare i argumenten, de data Sjöstedt utgår från, samt ställa de där svåra frågorna till honom som journalist.

Det finns kanske hållbara anledningar någonstans varför Sjöstedt har gått från att vara en av de mest aktiva EU-motståndarna i Sverige, genom Nej till EU, till att bli förespråkare för EU? Det är vetenskapligt att vara öppna för det, även om vi givetvis bör ställa skeptiska frågor vid en sådant extremt kappvändande med tanke på hur Vänsterpartiet ställde sig i sakfrågan innan valet!

Kanske är det så att Sjöstedt nu faktiskt har ”visioner om ett bättre europeiskt samarbete” och faktiskt  ser hur vi kommer kunna ”ändra unionen” fastän unionen varit riktigt dålig för 90% av medborgarna de senaste decennierna?

Låtom oss fråga Sjöstedt mer exakt hur det skulle kunna gå till, när beslutsordningen i EU faktiskt liknar polsk riksdag vad gäller fördragsförändringar. Hur ska det gå till rent praktiskt när vi gör om EU till att bli mer miljövänligt, demokratisk och mindre högervridet, likt ett nytt slags Sovjetunionen?

För om nu Sjöstedt faktiskt tror på detta själv, så har han rimligen förklaringar på hur det ska kunna gå till rent praktiskt. Låt oss som journalister fråga honom om detta!

Hur vet ex. Sjöstedt att människorna, som röstar på andra partier, inte vill Ut ur EU, när frågan knappt diskuterats objektivt någonstans i medierna och inte ens togs upp till diskussion i valet, bl.a. p.g.a. Sjöstedt och Vänsterpartiet som inte ville ta upp frågan?

Enligt min egen erfarenhet så blir folk allt mer skeptiska till EU när de väl förstår hur EU fungerar och när de väl förstår konsekvenserna. Unga människor som inte känner till hur jämlikt och harmoniskt Sverige var innan EU-medlemskapet har ju absolut ingen grund att stå på utan data och argument.

Det är sant att frågan är aktuell i tider av Grexit och Brexit, som Ekis säger. Ekis har också rätt i att det är bra att det finns partier som skiljer sig åt i olika viktiga frågor.

Det finns två mycket marknadsliberala s.k. ”vänsterpartier” som är för EU, nämligen Socialdemokraterna och Miljöpartiet.  Är planen att fånga upp kanslihushögern ur Socialdemokraterna och marknadsliberalerna i Miljöpartiet, genom att vara för EU? Hur förblir man då ett ”vänsterparti” i realiteten?

Ekis kritiserar även Sjöstedts ”Guilt by association”-argumentationsfel, även om hon inte nämner argumentationsfelet vid namn. Känner Sjöstedt och Vänsterpartiet till att han begår ett vanligt, men allvarligt, argumnetationsfel/tankefel?

Är han vilseledd av andra individer internt, som kanske inte heller förstår att de tänker felaktigt, eller är det infiltratörer som är inne och vilseleder vänstern med olika former av osanning, eller är det medierna som vilseleder dem alla? Är det en masspsykos som ligger bakom? Fråga honom varifrån tankesättet kommer!

Ekis inser att de som inte gillar EU kan komma att gå till ett annat EU-skeptiskt parti, ex. KP, SKP, Vetenskapliga partiet eller t.o.m. proteströsta på SD. Kanske är det en gåva i förklädnad om vi haterar det här korrekt?

Fraktionering kan ex. skapa kanske 2-4 riktiga vänsterpartier som kan fånga upp olika väljare i olika viktiga frågor, särskilt om de valsamverkar hövligt med varann på ett intelligent sätt, istället för att bete sig osmart, d.v.s. istället ger SD draghjälp som det enda EU-skeptiska partiet i Riksdagen? Kanske kan vi få med Vänsterpartiet och Sjöstedt på idén om ett växande valsamverkande riktig vänster?

Sjöstedt och Vänsterpartiet kanske inser att om vi gör ”vardagen och samhället bättre för alla” i Sverige inom en frihandel där kapitalet rör sig fritt så, kommer ”den lilla eliten” sannolikt investera där ett annat land väljer att inte göra det. Så är EU uppbyggt.

Det är ju faktiskt det som gör att det går så bra för Ungern idag. De lockar in kapitalet och vägrar ta kostnaderna för den massmigration som finanskapitalets krig, samt George Soros, skapat för EU:s mest naiva stater, fastän vi, helt evident hade kunnat hjälpa massvis fler riktiga flyktingar och riktiga barn lokalt och effektivt, istället för att slösa bort de pengarna på EU-byråkrati, Afrikas och Mellanösterns medelklass, samt sociala turister, under falska förespeglingar om ”barn”,”flyktingar” och ”asylrätt”, när det faktiskt inte är så.

Det är EU:s fördrag som gjort att Orbaan och Ungern, genom strikt konservativ högerpolitik, har kunnat plocka russinen ur kakan och har kunnat bli vinnare. Det beror på EU:s uppbyggnad.

Stulet guld – Så fungerar kolonialism i praktiken?

”Hur Storbritannien stal 45 biljoner dollar från Indien – och ljög om det” är rubriken på en artikel av dr. Jason Hickel, forskare vid University of London och ledamot av Royal Society of Arts”…
Källa: Nyhetsbanken – Hur Storbritannien stal 45 biljoner dollar från Indien

Jag noterar att, om man förvarar guld i London, att det kan vara dags att plocka hem tackorna.

https://samnytt.se/bank-of-england-vagrar-lamna-tillbaka-venezuelas-guld-forvarar-aven-sveriges-guldreserv/

https://www.globalpolitics.se/daily-news-venezuelas-guld-varfor-arresteras-huaweis-vd-flera-presidenter-i-latinamerika-far-cancer-clintons-badar-i-pengar/

Man kan också fråga sig vad Indien, Venezuela, eller andra länder kommer göra om ”London” vägrar ge tillbaka stulet guld? Kontaktar IRA? Tja. Om det smäller rejält i Londons rika kvarter snart så skulle det alls inte förvåna mig.

Även många britter borde vara rimligt irriterade för att det inte blivit något Brexit vid det här laget, men bara korrupta urvattnade förslag och propaganda mot ett Brexit, sanolikt riggat via monokpolkapitalet och dess lakejer.

Men det bästa är kanske ändå bojkott mot kriminalitet, tills de kriminella börjar betala tillbaka vad de stulit? Det är nog det fredligaste och det effektivaste om många länder deltar solidariskt i bojkotten, tror jag.

Politisk satir – Emmanuel Macron, fransmännen och deras giljotiner

Ex-Rotschild-bankiren Macron
gillar inte idén om ett Frexit.
Macron vill att fransmännen ska betala för
mer EU och mer migration till Frankrike.

Bild på franska människor med giljotiner

Logiken säger att det franska folket,
till vänster, center och höger, kanske kan var mycket villiga
att hjälpa honom att byta åsikt.

Källa för originalfoto och fejkat foto:
https://observers.france24.com/en/20181130-debunked-fake-images-france-yellow-vests

Frankrikes medborgares 42 direktdemokratiska krav, medan en ”kommunist” rynkar på näsan

När folket spontant organiserar sig för välfärd, har 72% av folkets stöd, samt ställer 42 mycket intressanta krav och det börjar likna revolution mot monopolkapitalet på riktigt, så visar det sig i kommentarsfältet nedanför att en mycker besynnerlig s.k. ”kommunist” rynkar på näsan bara för att det franska folket inte kommit fram till exakt samma saker som denna s.k. ”kommunist”. Är det inte bisarrt?

När således denna bråkdel av en promille av s.k. ”kommunister”, fullt medvetet vill att den egna promillen INTE ska bli motiverade att deltaga i folkets massiva uppror mot monopolkapitalisterna, så undrar man verkligen vad de den här s.k. ”kommunisten” håller på med och varför? Vem jobbar denne kommunist för egentligen? Macron eller hans förra arbetsgivare Rothschilds?

Min tolkning av revolutionen är att den, i stort sett, är i linje med vad folk verkligen ofta tycker, när jag talar med dem, vilket får mig att tolka revolutionen som helt ärlig, direktdemokratisk och naturligt vänsternationell, precis som Vetenskapliga partiet. Vem talar den här kommunisten med? Knappast med folket, eller så har den s.k. ”kommunisten” köttbullar i öronen och en stor och ständigt glappande käft.

Det här är faktiskt mycket lovande för Frankrikes medborgare, men även för Vetenskapliga partiet, tror jag, men givetvis mindre lovande för monopolkapitalet och de individer som inte hör hemma i Frankrike eller i Sverige alls, enligt Frankrikes eller Sveriges medborgare.

Plötsligt kommer monopolkapitalet sannolikt bli av med sitt älskade EU, bli beskattade mer rättvist och de invandrade kravmaskinerier eller svartjobbare som sänker löner och tar fransmnnen jobb, ofta med avvikande kulturer, som monopolkapitalisterna proppsat på att importera, och som stör folket, kommer sannolikt få medborgares samlade krav på sig, uppfylla dem, eller bli effektivt avvisade ut ur landet.

Detta kommer sannolikt innebära slutet på monopolkapitalets EU, slutet på extrem på ojämlikhet, slutet på extrem sekterism, slutet på extrem ”normkritik” och slutet på alla frånstötande former av kulturer, slutet på social dumpning, samt slutet på kriminell invandring, som inte kan, eller inte vill, assimilera sig med medborgarnas generella värderingar.

Det är bara att säga grattis till Frankrike, kanske börja lära sig det vackra språket franska, samt låta sig imponeras av ett helt fantastiskt folk som nu verkligen berikar Europa. Till alla svenskar kan jag enbart säga: -Kuckeliku! Dags att vakna! Var är ni? Vad sägs om en liten demokratisk revolution mot Sveriges monopolkapitalistiska politikeradel som inte kan ge oss en folkomröstning om detta satans EU?