Intelligens är inte samma sak som IQ eller utbildning. Intelligens beror på fler saker än IQ, ex. på hur man använder sitt IQ, men även utbildningens eller inbillningens innehåll, samt nivån på godtrogenhet. Filosofen Bertrand Russel ansåg ex. att:
”En av de främsta hindren för intelligens är godtrogenhet, och godtrogenhet kan minskas enormt genom instruktioner i de vanligaste formerna av osanning. Godtrogenhet är ett större ont i nutid än det var tidigare, eftersom, tack vare tillväxten av utbildning, är det mycket lättare än vad det brukade vara att sprida felaktig information, och tack vare demokratin, är spridningen av desinformation viktigare än förr för de som håller i makten.”
/ Bertrand Russell (Källa: Demokraticitat Vetenskapliga partiet)
Makten verkar, märkligt nog, se en fara med en intelligent befolkning så pass att de medvetet verkar bekämpa folkets intelligens på olika vis och det är därför jag känner mig motiverad att idag att informera om de olika former av osanning som jag känner till, för jag tror att en ointelligent demokrati förmodligen kommer leda till ett kaos som ingen kommer gynnas av, varken makthavarna själva eller folket i vår nation.
Med vilka evidens känner jag att det jag gör är riktigt idag? Jo. Vetenskapen har nämligen visat, med ganska tydliga evidens, att mer jämlika samhällen har en lägre mordfrekvens. Om vi antar att ca 99% av alla människor inte är för mord, så är det således rimligt att anta att en intelligent demokrati kommer leda till ett mer jämlikt fredligt samhälle och att detta i sin tur leder till ömsesidig respekt och mer lycka för alla.
Det är således min förhoppning att de olika former av osanning jag funnit kan motivera fler att bidra till en intelligentare demokrati, vilket i sin tur har potential att leda till mer jämlikhet som i sin tur leder oss till färre mord och även sannolikt till mer lycka.
Så först vill jag göra er uppmärksamma på s.k. ”kontrollord”. De har skapats för att kontrollera dig så att du inte tänker självständigt, men lyder kontrollanten. Så om du är motiverad att tänka självständigt så är det naturligtvis viktigt att känna till hur dessa kontrollord fungerar.
Kontrollorden upplevs som skrämmande. Du känner rädsla för dem eller att få dem påklistrade på dig, eller så klistrar du på dem på andra i dina försök att dominera dem. Rädslan kopplar förbi långsiktigt tänkande och logik.
Den del som aktiveras i din hjärna när ett kontrollord används kallas ibland för ”reptilhjärnan” och denna mer primitiva del kan koppla ur de högre sociala funktionerna som tillhör högre stående däggdjur, vilket gör att människor förfaller i blind ”aggression, dominans, territorialitet och rituella uppvisningar”, vilket kännetecknar de lägsta beteendena som ofta kontrolleras och vidmakthålls genom sekteristiska ideologier eller religion.
Vetenskapen försöker minska effekterna av kontrollorden genom hypotetisk deduktiv metod, vilket har potentialen att avväpna beteendet. Även meditation har en god effekt på att höja medvetandets nivå.
Ett sådant kontrollord kan ex. vara ”Konspirationsteorier!”, ett koncept som naturligtvis alltid behövs när man letar efter brottslingar i en brottsutredning, även om dessa brottslingar finns inom politiken, medier, medicin, polis, rättssystem eller underrättelsetjänst.
Men kontrollordet ”konspirationsteori” är alls inget att vara rädd för, men enbart en misstanke om en konspiration som uppkommer genom att man ser vissa samband, vilket gör att man skapar sig en teori.
Människor tar ibland konspirationsteorier för sanna utan evidens, men andra stannar ofta vid att de inte vet. Andra går vidare och söker efter evidens för teorin, ofta journalister eller poliser. De beter sig då vetenskapligt och försöker alltså bekräfta eller falsifiera konspirationsteorin på olika vis. Om man ex. misstänker att Obama är samma muslimske skådespelare som Obama så kan konspirationsteorin falsifieras enkelt med insamlade hårstrån från ex. Obama och någon ur Laden-familjen.
Kontrollordet ”Antisemitism!” används ofta när Israels Rothschild-sionism och etniska rensning kritiseras.
Kontrollordet ”Rasism!” används när någon är för stoppad massinvandring, även om ras inte nämns, samt även om individen tydligt visar sin välvilja för andra raser, ex. till förmån för att avhjälpa grundproblemen lokalt, som ex. kan bero på imperialismens krig, dåliga handelsavtal, korruption, överbefolkning p.g.a. religion, eller missväxt.
Kontrollordet ”Islamofobi!” kan ex. användas när någon helt icke-fobiskt, med evidens, kritiserar religionen islam.
Kontrollordet ”Kommunism!” eller ”Bolsjevism!” kan användas ibland när någon är emot monopolkapitalets härjningar med människor och planet.
Kontrollordet ”Populism!” kan ex. användas mot den som vill genomföra folkviljan.
Kontrollorden uttalas eller skrivs oftast med nedsättande eller aggressiv ton, ofta tillsammans med olika nedsättande ord och har oftast repeterats och associerats i olika negativa sammanhang så att de har blivit laddade för åhörare och läsare, ungefär såsom man uppfostrar en hund när man gör hunden medveten om vad om är tillåtet och vad som är otillåtet.
Visserligen kan människor kontrolleras med regelrätta hot också, som ex. i vissa extrema sekter, där den som kritiserar profeten, religionen eller begår apostasi hotas direkt. Rädslan som då kan uppstå är naturligtvis likartad, men kanske ännu starkare och människor som är motiverade att tänka självständigt kan då behöva extra stöd.
”Folk frågar mig om jag har någon form av dödslängtan, eftersom jag säger de saker som jag gör. Svaret är nej: Jag skulle vilja fortsätta leva. Men vissa saker måste dock sägas, och det finns tillfällen när tystnaden blir en medbrottsling till orättvisa.”
/Ayaan Hirsi Ali (Källa: Wikiquote Ayaan Hirsi Ali )
(Fler citat av Ali och andra religionskritiker.)
Det första man bör göra för att skydda sig för denna rädsla är, enligt min mening, att andas djupt i tystnad, samt lugn inse att vi som individer egentligen bryr oss allra mest om vad vi tycker om oss själva.
Om vi håller med om vad någon annan tycker om oss och vi råkar ha ett problem med den saken så har vi något att förändra. Om vi inte håller med så har det heller ingen effekt på vår egen självuppfattning. Kontrollordet tappar då sin effekt och du blir då fri att tänka självständigt.
”Detta är mycket brådskande ärenden, mina damer och herrar, jag ber er: Motstå det medan du fortfarande kan och innan rätten att klaga tas ifrån dig, vilket kommer att bli nästa sak. Du kommer bli tillsagd att du inte kan klaga eftersom du är islamofob. Termen håller redan på att föras in i kulturen, som om det vore en anklagelse av ex. rashat eller trångsynthet, medan det enbart är invändningar mot predikningar av en mycket extrem och absolutistisk religion.”
/Christopher Hitchens (Källa: Rational Wiki Islamofobi)
Mot regelrätta hot så anser jag att vi alla i meditation bör försöka inse livets förgänglighet, betrakta statistik om vad som verkligen är ett hot, samt att alla ändå dör en dag och att vi därför inte bör leva hela livet i rädsla för den dagen, samt att vi naturligtvis med lugn och mod bör bekämpa, begränsa och kanske helt utrota sådana dödshots-kulter. Man kan även filosofera djupare och undersöka kontrollorden, bryta ner dem i sina beståndsdelar, samt analysera dem djupare.
Floskler är det andra som används flitigt, särskilt av politiker, eftersom de har en förmåga att få med sig folk. Flosklerna saknar ofta egentlig mening eller kan vara dubbeltydiga eller rentutav osanna. Vill du inte låta dig vilseledas av floskler, men är mer motiverad att basera dina beslut på evidens, analys och verklighet, är det givetvis bra att känna till de floskler som används flitigast, men även vara uppmärksam på ny som skapas och upplysa om dem.
Floskler kan ex. vara ”alla människors lika värde”, ”frihet” eller ”man ska inte ställa människor mot varandra” utan att gå in på mer exakt vad man menar med detta och hur det skall uppnås rent praktiskt och vad det kommer kosta och vem som ska betala. Vems värdeomdöme handlar det om? Ska vi ha lika löner om vi är lika mycket värda? Talar vi om friheten för kapitalet, människorna eller naturen? Ska människor inte få ha olika åsikter som ställs mot varandra? Vad menas?
För det tredje är olika argumentationsfel viktiga att känna till om man är motiverad att basera sina analyser på en mer evidensbaserad och logisk verklighetsbild. Flera av argumentationsfelen finns redan listade på Wikipedia så jag går inte in på dem här, men de är väl värda att undersökas.
För det fjärde är självmotsägelser, s.k. oxymoroner, intressanta för den som är motiverad att basera sina åsikter på en mer evident verklighet. Det finns oxymoroner som är helt ofarliga som man kan skratta åt, men vi har även en hel rad av dolda och potentiellt farliga oxymoroner, vilka kan leda till felaktiga slutsatser, felaktigheter som vi bör känna till om vi är motiverade att ha en mer sann bild av verkligheten.
En oxymoron är ex.kombinationen av orden ”hållbar tillväxt” trots att tillväxt, d.v.s. exponentiell funktion, aldrig kan vara ekologiskt hållbar i längden.
Ordet ”religionsfrihet” är givetvis också en självmotsägelse, eftersom religioner ofta pålägger människor dogmer, skam. skuld, tvång och t.o.m. religiösa plagg, vilket ex. står i bjärt kontrast till friheten från religion.
Ordet oxymoron kommer av grekiskans ”oxy” som betyder typ ”skarp” eller ”vass” och ”moron” som betyder typ ”idiotisk”, ”dum” eller ”slö”, och möjligtvis anspelar ordet på européers åsikt om morernas dumhet i samband med att de moriska muslimerna drevs ut ur Europa och Europa blev nästan helt kristet, vilket ex. i engelskan möjligtvis kan ha lett till ordet ”moron” som betyder idiot. Oxymoron betyder således ungefär ”skarpdum” eller möjligtvis ”spetsfundigt idiotisk”.
För det femte finns det ett mycket farligt sätt som lögnen levereras och det är genom ett intryck av auktoritet via en titel, ett högtravande språk, eller genom ett intryck av att många tycker något. Särskilt om välkända förvillare beskriver att ”många” ”experter” tycker något, men att evidensen för åsikten saknas, motstående argument saknas, samtidigt som kritik mot evidensen uteblir, ex. genom frånvaron av repliker eller kommentarer, så bör man således vara särskilt observant på att det kan vara en regelrätt och medveten lögn.
Naturligtvis finns det helt vanliga lögner också, där man helt enkelt ljuger rakt uppochner, trixar med utformningen av diagram eller bilder, eller repeterar andras lögner medvetet eller helt omedvetet, helt utan egen analys.
Det finns även lögner som uppstår genom att man plockar körsbären ur kakan, s.k. ”cherrypicking” och inte tittar på de mindre tilltalande evidensen och därigenom bekräftar den åsikt man redan har helt okritiskt, s.k. ”konfirmeringsbias”. Det kan ofta hänga samman med en religiös vilja, den politiska färgen på tidningen, ägarförhållanden eller organisationens syfte och mål.
Tidigare var lögner av detta slag oftast avgränsade till ledarsidor eller debatter, men de har, enligt min mening, i modern tid även infiltrerat nyhetsrapporteringen, men även bloggare som medvetet ljuger, vilket gjort dem gravt missvisande och irrelevanta, samt till ett direkt hot mot en intelligent demokrati.
Ett annat sätt som lögnen slår rot är genom den makabra tanken på att en åsikt är någon slags ägodel, eller att det finns olika sanningar eller att en ”sanning” går att finna i en tidning, i en helig bok eller i forskningsrapporter som är ”peer reviewed”, d.v.s. granskad av utvalda forskare inom samma forskningsfält, kanske betalda av samma intressenter.
”‘Om du var en ateist, Birbal’, utmanade kejsaren sin premiärminister, ‘vad skulle du säga till de verkligt troende av alla de stora världsreligionerna?’. Birbal var en from Brahmin från Trivikrampur, men han svarade utan att tveka, ‘Jag skulle säga till dem att enligt min egen åsikt så är vi alla ateister också; Jag tror blott på en gud mindre än var och en av dem.’ ‘Hur så?’ frågade kejsaren. ‘Alla verkligt troende har goda skäl att betvivla varje gud utom sin egen’, sade Birbal. ‘Och därför är det de som, sinsemellan, ger mig all orsak att inte tro på någon.
/ Salman Rushdie (Källa: https://www.goodreads.com/author/quotes/3299.Salman_Rushdie)
Det verkar således otroligt osannolikt att något skulle vara garanterad ”sanning” med hjälp av envis tro. Vi bör således inte ha några åsikter om någon ”sanning” alls, såvida vi inte är motiverade att undersöka olika evidens via olika källor med ett öppet men skeptiskt sinnelag, men ändå alltid ställa oss skeptiska till våra egna slutsatser och med öppenhet alltid välkomna nya evidens.
Fler former av osanning:
http://jinge.se/allmant/fader-daniel-om-kriget-i-syrien.htm
http://jinge.se/allmant/dn-och-fake-news.htm
