Högerpopulism är också ett djävla ord! – Alla politiker i riksdagen är höger och populister.

Ordet ”höger” i svensk politik betyder typ de partier som är för den extrema monopolkapitalismen och INTE driver frågan om ut ur EU-racet mot bottnen, d.v.s ALLA partier i Riksdagen inkl. SD och V. ”Populism” kommer från ordet populär och det gör de flesta partier sitt bästa för att bli genom den media-situation som råder.

Alla politiker i riksdagen är således högerpopulister. Men låt oss ändå titta på det tvivelaktiga ordet högerpopulism i Sverige såsom fulmedia använder ordet!

”1991 kom det första högerpopulistiska partiet i svensk modern valhistoria in i Sveriges riksdag. Partiet var Ny demokrati, grundat av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Partiet nådde 6,73 procentenheter av rösterna i riksdagsvalet 1991. Ny Demokratis huvudsakliga profilfrågor var sänkta skatter, kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik, lag och ordning”

Det är sossarna själva som drivit fram sänkta skatter åt monopolkapitalets asylbaronindustri, en kraftigt bantad offentlig sektor där vårdköerna blivit allt längre, samt på senare tid även något som de säger vara en mer restriktiv flyktingpolitik och numera även fler poliser, ett SD-light eller ett Ny demokrati-light.

Högerpopulism! De har både lagt grunden för den och numera bedriver de den. Vad kan vara mer högerpopulistiskt än detta?

Jag kan inte föreställa mig något mer klandervärt än att både skapa ett problem som man vet kommer bli ett problem, få det att växa även när det är uppenbart, trots varningar och motstånd, sedan plötsligt utge sig för att bekämpa det problem som man skapat, men ändå låta det fortgå. Klart att de extrema högerpopulistiska sossarna är på väg ner mot noll.

Annonser

Swexit – Alternativa EU-toppmötet i Göteborg 18:e November, men ohövligheten är tyvärr vidrig rasism

Tidningen Proletären upplyser om ett viktigt möte:

”På det alternativa EU-toppmötet den 18 november deltar den brittiska fackföreningsledaren och EU-motståndaren Sean Hoyle, ledare för det starkt växande facket RMT, en av de fackföreningar som befriade Storbritannien från sina EU-bojor.”

En stor andel av folket är med i facket. Oavsett fack, eller som oberoende på en allt hårdare arbetsmarknad, eller som sjukskriven, pensionär eller ungdom på väg in på arbetsmarknaden så är intresset gemensamt. Det är arbetarklass 99% mot monopolkapitalistisk klass 1%. Kapitalismen är på väg att krossa sig självt genom vurmen för den korrupta monopoliseringen.

T.o.m. vanliga hederliga kapitalister, ingenjörer, läkare, ägare till små och mellanstora företag, är hotade av monopolkapitalets feta träskkrokodiler som slår ut en nyttig och rimlig konkurrens med stordriftsfördelar och stora banker i ryggen som kan konkurrera ut mindre entreprenörer enkelt.

Så är inte kapitalismen tänkt att fungera, även om Karl Marx på sätt å vis förutsåg dagens resultat. Kapitalistiska filosofer har inte tänkt sig att 99% skulle bli förlorare i kapitalismen. Fackföreningar som tjatar om rätt till 8 timmars arbetsdag kommer sannolikt inte lösa problemet, men förvärra det. Vi behöver solidariskt dela på jobben på olika vis, sänka våra arbetstider, ta friår, förlänga semestrar etc. etc..

Och det är därför det krävs nya politiska organisationer som går samman i valsamverkan och tar sig in i riksdagen med nya representanter som följer en mer upplyst folkvilja, anser jag. MEN en sak är väldigt viktig när man organiserar en folklig motkraft och det är att adressera varann hövligt med de beteckningar som människor i arbetarklassen själva väljer att sätta på sig själva för monopolkapitalet har förstört många av beteckningarna. Jag anser alltså att man kan stryka följande retorik från Proletären:

”Rasisternas och högerpopulisternas framgångar i Europa beror inte minst på att både partier och fackföreningar som säger sig representera och kämpa för arbetarklassens intressen har sålt sig till EU-eliten.

Högerpopulisterna vinner framgångar på att ta upp folkets problem – problem som EU-partierna inte tar upp därför att deras lojalitet ligger hos EU och det globaliserade kapitalet.”

Den retoriken splittrar arbetarklassen eftersom en stor del av folket är känslomässigt identitär eller kulturellt/religiöst konservativ. Det är inget olagligt att känna så. De flesta rår inte för sina känslor. Alla de s.k. ”högerpopulisterna” har heller inte ”sålt sig till EU-eliten”, eller var finns evidens för det?

Vänstern glömmer ofta bort att vänstern inte alltid varit för asylkaos och att det är monopolkapitalet självt som ligger bakom denna medvetna splittring av folket och att det är monopolkapitalets medier som lurat på oss arbetare den retoriken genom sina monopolkapitalistiskt ägda lögnmedier, vilka ljuger om våra nya och gamla organisationer, eller skapar media-drev mot de folkliga ledare som inte marscherar i monopolkapitalets takt.

De s.k. ”rasisterna” är heller inte alltid ”rasister” enligt ordets verkliga betydelse, även om vissa gett upp mot smädelserna och numera faktiskt kallar sig det p.g.a. att de blir kallade för det. Återigen är det monopolkapitalet har gjort om begreppet genom sina lakejer och politruker. De s.k. ”rasisterna” är oftast inte emot existensen av andra raser. De ser inte sin egen ras som överlägsen andra raser, men annorlunda och att raserna inte bör blandas och att de bör befinna sig i de områden där de utvecklats.

De s.k. ”rasisterna” kallar sig ibland för ”nationalsocialister”
och de anser sig själva vara utsatta för rasism av monopolkapitalets girigbukar genom EU-politik, massinvandring och positiv särbehandling av invandrare medan de själva ofta blir arbetslösa eller drabbas av sänkta löner. Socialpolitiskt är de inte heller ”höger”, men faktiskt ”vänster”. De är arbetare som är utsatta för vad monopolkapitalet skapat, precis som alla andra.

I själva verket är det monopolkapitalisterna som är de verkliga rasisterna. De verkar vilja utrota nordeuropéerna genom sin politik. Deras plan verkar i folkmun heta Kalergiplanen. Är Kalergiplanen sann så är det verkligen rasism på riktigt, eller åtminstone illvilja mot Europa… eller ”berikande” välvilja…

Ordet ”rasism” i sig självt är en slags godhetens egen självmotsägelse. Är olika raser för existensen av sina egna raser kan det idag felaktigt kallas rasism, men samtidigt om alla skulle vara för rasernas totala sammanblandning så skulle alla utrota alla sina raser vilket också skulle kunna kallas rasism.

Verklig rasism ser vi även i monopolkapitalisternas favoritland Israel där judarna själva anser sig vara en ras som är utvald av Demiurgen och tror sig vara överlägsna alla andra och därför har rätt att rensa bort palestinierna nationellt/etniskt från deras rättmätiga land enl. FN. Där har du rasism, men inte i Sverige där motsvarande tankar knappt existerar. Du har även extrem rasism i Natos krig mot sekulära muslimer genom att stötta extrem och fascistisk islamism.

”Högerpopulism” är ett tveksamt ord, dels för att ordet ”populism” är ett utmärkt ord som gjorts om till ett skällsord av monopolkapitalet. Populistpartiet var ett amerikansk vänsterparti i USA. Monopolkapitalet och politikeradeln har i dag gjort om detta ord till ett skällsordet mot den politiker som faktiskt vill genomföra folkviljan och folkviljan vill faktiskt ta oss ut ur det monopolkapitalistiska EU-eländet så ”högerpopulist” är därför egentligen en oxymoron, en självmotsägelse.

Sverigedemokraterna är visserligen höger bpde konservativt och socialpolitiskt jämfört med Vänstern, men SD är på sätt å vis faktiskt mer vänster än S och MP, åtminstone vad gäller att avskaffa EU-medlemskapet och vad gäller att få tillbaka det folkhem som socialismen skapade i Sverige. Vänstern har inte klivit på demokratitåget och kämpar därför runt 10%, eftersom de inte lyssnar på folket och inte erbjuder olika vänsteralternativ på de problem som folket upplever.

Bitterhet och splittrande skällsord löser inte problemet, men förvärrar det och kan leda vilken demokrati som helst in i kaos och diktatur. Oviljan till att ha för mycket av andra raser i Sverige visar sig alltmer vara ett slags förtäckt godhet. Vi kan nämligen med samma summa pengar med gott evidens hjälpa ännu fler människor (av andra raser) om vi hjälper lokalt. Således är det rent logiskt vidrig rasism att inte göra om svensk vänsterpolitik på det området.

Så omfamnar Kajsa Ekis Ekman och Vänstern i realiteten tyvärr fascismen

Jag läser en halvt utmärkt artikel i ETC av Kajsa Ekis Ekman som heter Vänstern måste gå sin egen väg. Första delen är utmärkt och riktigt trevlig läsning.  När nazistargumentet och hatretoriken skalas bort kan den bli ännu bättre. Låt mig förklara! I en fungerande kommunikation ska man givetvis försöka undersöka saker och förstå varann innan man bestämmer sig för vilken åsikt man vill gå vidare med.

Ohövlighet uppfattas som mindre attraktivt och odemokratiskt. Donald Trump vann inget på sin ohövlighet, lika lite som Lars Ohly gjorde det. Donald Trump vann p.g.a. att han utmanade den rådande Wall street-korruptionen med ord plockade ur Bernie Sanders program, samt andra märkliga odemokratiska samband inom Demokraterna. Han vann dessutom p.g.a. att Demokaterna valde olämplig retorik.

Begreppet “populism” är dessutom relativt luddigt. “Populism” antyder en form av extremism eller att det är förenklade lösningar på komplexa problem. Den som använder ordet anser sig själv vara balanserad, intellektuellt utvecklad och god. “Populisten” anses vara extrem, primitiv och ond. Detta sätt att tänka och uttrycka sig är naturligtvis olämpligt om man försöker förstå varann.

Ordet “populism” kan även ses som en kritik från aristokraten mot demokratin som system. Ordet “populism” är således olämpligt för den som tror på demokratins principer, oavsett politisk färg. Ordet “höger” är också olämpligt och mångtydigt. För Ekis och för mig själv är sannolikt allt höger om Vänsterpartiet “höger”, men för de flesta Sverigedemokrater är borgarna “höger” och de rödgröna “vänster”, men inte ens det är någon självklarhet.

Sverigedemokraternas egna “vänstermänniskor” kan bli sura internt när någon vrålar “socialism” i nedsättande syfte mot massinvandringsförespråkarna eller få djup skräck när Jimmie Åkesson flirtar med borgarna, helt enkelt för att de vet alla fina saker demokratisk socialism betyder, ex, välfärd, men också vad borgerlig politik betyder.

Samtidigt vrålar massinvandringsförespråkarna ofta “rasism”, “islamofobi” eller “högerpopulism” mot det islamkritiska Sverigedemokraterna, vars medlemmar inte nödvändigtvis ens är etniska nordeuropéer, eller speciellt “höger”, men ofta har flytt konsekvenserna av islams fascistiska doktriner, kanske är från Iran eller Afrika, eller är mycket intellektuellt utvecklade, men ändå absolut vill behålla en relativt fri kultur, inkl. yttrandefrihet och demokrati i Sverige, exakt det som socialismen skapat. Hur kan vänstern fortsätta kalla dessa individer för “rasister”, “islamofober” eller ens “högerpopulister”? Hur går det ihop?

Alla dessa nedsättande ord har således inte nödvändigtvis något samband. De som använder orden vet oftast inte ens vad de verkligen betyder, men strör dem kring sig likt dynga. Att vi tolkar orden på ungefär samma sätt är givetvis grunden för rationella samtal där vi kan enas om rimliga sympatiska lösningar på de problem som olika individer i vår gemensamma demokrati upplever.

Meningslöst käbbel blir parodi på demokrati, anser jag, och eftersom demokratin är själva grunden för rättvisa, samarbete och välfärd måste vi således fråga oss vad är det vi vill ha? Vill vi använda samma ord och vill vi förstå varann eller vill vi göra parodi på oss själva?

Ekis skriver:

Andra väljer att omfamna fascisterna. Inte så många, måste sägas, men det finns en del, främst maoister, som börjar tala väl om SD. Det här är ett misstag som en del socialister gjorde på 30-talet också, läs Håkan Blomqvists bok om Nils Flyg.”

Ska vi ta till nazistargumentet? Ok! Hitler, lika lite som S kallar sig international-kapitalister även om de stödjer kapitalismens olagliga invasioner i land efter land, med stöd av borgarna, vilket naturligtvis leder till mordet på miljontals människor av andra raser. Sverigedemokraterna har ännu inte gjort något sådant makabert, men istället röstat mot dessa vettlösa krig.

Dessa s.k. “socialdemokrater” och borgare handlar dessutom med individer som understöder sekteristiska proxy-arméer mot demokratin i Syrien, samt importerar sedan denna fascistiska “kultur” in i vår s.k. “mångkultur” där den givetvis aldrig kan integreras, eftersom den sekteristiska doktrinen föraktar yttrandefrihet och demokrati och godkänner kvinnoförtryck i flera olika makabra former.

Det är på detta sätt många vänstermänniskor tyvärr omfamnar fascismen, anser jag. Vänsterpartiet är kanske grundlurade av dessa fascistiska extremister genom ordet “islamofobi” eller genom argumentet att 90% av alla muslimer är goda människor. Det är som att säga att 90% av alla nazister var goda människor, vilket naturligtvis också var många tyskars uppfattning, men man måste ju titta på ideologins innehåll, dess texter, tolkningar, dess ledare, vad de faktiskt pysslar med och konsekvenserna för medborgarna när inte sekulära demokratiska fredliga krafter har kontrollen.

Ekis menar att “Fascisterna förs inte en enda centimeter åt vänster”, men vem är det egentligen som är ”fascist” och vem är egentligen “vänster”? Jag menar att den som är emot sekteristiska fascistiska doktriner har tagit ett tydligt steg åt “vänster”, medan Ekis verkar menar att det är ett steg åt “höger”?

Och är det inte så, så frågar jag mig varför det är så tyst om just denna till synes utvalda sekteristiska fascism inom vänstern? Sök på islam på Vänsterpartiets hemsida ska du få se ytterligare en förtryckt muslimsk kvinna som ville ta sig an denna fascism, men genast förtrycktes internt. Varför? Varför ska denna fascism omfamnas och ingen annan fascism?

Meditation – Vi hjälper Anne-Li Lehnberg i Flamman på traven att bekämpa den s.k. “högerpopulismen”

Så bekämpas högerpopulismen” skriver Anne-Li Lehnberg i Flamman och hon citerar olika individer som sannolikt inte hjälper Vänsterpartiet på traven. Som nationell ekologisk demokratisk socialist känner jag att hon, såväl som de herrar hon citerar, behöver positiv och konstruktiv hjälp på traven.

För att kunna förstå något måste man undersöka det, inte bara ytligt, men på djupet. Vi vet att det är så och vi vet att man kan känna sig helt trygg när man gör det. Att vi får mer sannolika förklaringar på verkligheten gör nämligen inte ont, men kan hjälpa. Det är motståndet mot mer sannolika förklaringar som kan göra ont.

Därför måste vi först, gärna i meditation, släppa våra självcentrerade och sekteristiska hållningar så att vi blir öppna för nya intryck för annars kan vi inte utvecklas och heller inte upptäcka gamla lögner och nya sannolikheter. Tag åtminstone en tyst minut när du känner motstånd, gärna fler, tills lugnet och tryggheten kommer tillbaka!

Ingen är väl oskyldig, men för det första anser jag att det är olämpligt med ohövlighet och nedsättande ord även om det givetvis kan rinna över för vem som helst. Ordet “populism” är ex. ett nedsättande ord som betyder ungefär en lögnaktigt kapad demokrati.

Om man säger något som folket vill höra och blir populär, dessutom berättar hur man ska uppnå det som folket vill ha och sedan försöker genomföra detta så är det exakt så som representativ demokrati faktiskt bör fungera.

Om man däremot är för ex. EU-medlemskapet, sedan säger skola, vård och omsorg på ett trovärdigt sätt inför valet och sedan, när man regerar, skyller på just EU-medlemskapet för att man för en nyliberal politik som krossar arbetaren och facken, samt leder till försämringar av skola, vård och omsorg, ja då har man kanske förtjänat att kallas för “populist” på ett nedsättande vis av de som drabbats?

Att Trump är “höger” som republikan råder det naturligtvis inga tvivel om, men huruvida Donald Trump varit en “populist” åt republikanerna vet vi inte än. Det lär vi få se när han regerat ett tag tillsammans med dem. Men jag hävdar ändå att ordet är nedsättande och onödigt även om det skulle vara sant. Användandet av osanna nedsättande ord är riktigt skadligt för ens egen sak, men även nedsättande sanna ord kan vara skadliga för ens egen sak.

Lehnberg slår fast att “Rationella argument biter inte på högerpopulismen”.

Den egna “rationaliteten” hos Lehnberg verkar anse att de som inte delar hennes uppfattning är irrationella. Jag hävdar att hållningen är rationell i en religiös sekt som vill starta krig med en annan religiös sekt, men irrationell om man verkligen vill förstå något eller samverka med andra människor positivt och konstruktivt i sakfrågor i en fungerande samtalsdemokrati.

Lehnberg verkar anse att “rationella” och “antirasister” måste analysera “vad som lockar” och “anpassa motståndet därefter”.

Detta verka Lehnberg anse p.g.a. att Kristoffer Housset, med magisterexamen i historia, samt pressekreterare för Vänsterpartiet 2005-2013, anser detta.

Att anse något p.g.a. någons auktoritet är olämpligt, anser jag. Detta påminner om den sekterism och dyrkan av auktoritet som man finner inom religioner. Det blir lätt likt en dyrkan av en åsna fullastad med gudibehagligt heliga böcker, eller kanske ännu värre, likt dyrkandet av likriktade åsnor med samma böcker på ryggen som diskuterar internt och gnäggar instämmande åt varann. Argumenten måste möta verkligheten och förkastas om de inte håller, inte förstärkas på ett sekteristiskt vis om de inte håller. Endast så kan vår egen åsna utvecklas mentalt.

Jag anser att attityden att motståndaren är “rasist”, d.v.s. underförstått ond, samt man själv är “god” är problematisk i demokratiska sammanhang när man ska försöka diskutera frågor sakligt och hövligt och nå positiva kreativa lösningar. En stor enighet bakom medkännande positiva och kreativa lösningar är att eftersträva för allas trygghet och välfärd i ett samhälle. Det kan även vara olämpligt att ens använda nedsättande ord p.g.a. att de ord vi använder gärna skapar precis just det som orden betyder.

Men att kalla någon för “rasist” kan naturligtvis vara lämpligt, anser jag, om individen själv anser att beteckningen stämmer på denne och ser det som positivt, ex. om individen anser att någon av de mänskliga raserna, ex. den egna eller någon annan ras, är överlägsen.

Det är inte många som inser det, men rasism är faktiskt inte olagligt. Rasister av olika raser kan dessutom vara goda vänner. Rasism är lite som att titta sig i spegeln och säga du är vacker och du är bäst, fastän man säger mitt folk är vackert och vi är bäst. Detta behöver alls inte skada något annat folk eller leda till krig. Det kan likaväl leda till välmående, fotbollsmatcher och folkfest.

Skulle det vara så att personen som kallas “rasist” företräder ett parti där det finns människor av många olika raser, samt partiet har “nolltolerans mot rasism”, yttermera är emot krig som dödar människor (av andra raser), så är det naturligtvis mycket olämpligt att kalla denne “rasist” eftersom den som uttalar det kommer framstå som en lögnare och inte tas på allvar. Att tas på allvar är en fördel i politiken om man vill vinna val. Yttermera kommer den som utsätts för det ohövliga tillmälet få sympatiröster i valet om denne visar sig ledsen för tillmälet, men själv kämpar för att hålla sig hövlig.

Ofta är det så att vi själva är de som skapar det problem som vi gnäller på. Sinnet är i ett sådant gnällande dunkelt gnällande tillstånd inte öppet för positiva intryck eller dialog. Jag hävdar att “fienden” i Lehnbergs fall och i stort sett hela vänsterns fall, till största delen, är deras eget val av nedsättande retorik.

Det är den egna fastfrusna negativa attityden till andra människors uppfattning om vad som är “gott” för oss alla och för framtidens generationer, på kort och lång sikt, som utgör själva hindret för att kunna lyckas.

Det är lätt att, som socialist, vara enig med citatet av LO-ekonomen, Sebastian de Toro, som likt de flesta högersossar inom LO säkert gärna proklamerar inför sina väljare att “Stora grupper har förlorat på de senaste decenniernas utveckling, nu krävs en progressiv ekonomisk politik”. Det är retoriskt korrekt. Problemet är givetvis att det kan vara svårt att bli trovärdig hos väljarna, trots fin och hövlig retorik, om man varit medlöpare till en regeringspolitik som gjort raka motsatsen.

Lehnberg ställer sig frågan “Hur kunde Donald Trump, vars valkampanj kantats av allt från tafsningsskandaler till pinsamt dåliga valdebatter, vinna valet?”

Mitt svar ligger i dessa två frågor. Hur kunde en så pass nyliberal kandidat understödd av Wall street vinna primärvalet i Demokraterna, trots hennes minst sagt belastade historik, när folket helt tydligt ville ha den demokratiske socialisten Bernie Sanders som fördömer Wall street-korruptionen? Hur kunde sedan Donald Trump som utgav sig för att representera något bättre än just Wall street-korruptionen, en man som talade med sympati för Bernie Sanders, vinna valet?

Individer tar gärna på varann. Vi åtrår ofta varann. Det är uppenbart. De som gillar bling-bling, drömmer ofta om en rik framgångsrik partner som tar på dem. En individ som tar för sig är ofta sexigt för många. Det är sannolikt därför skandal-dreven, som offentligt och ohövligt, angriper Donald Trump inte hjälper, men istället skapar sympati hos många. Vem tror att bling-bling-tanterna talar sanning och inte talar för att tillskansa sig mer bling-bling, förresten? Människor har dessutom nog ofta svårt att se en normal eller stark sexuell drift som något negativt eftersom de själva ofta har en sådan eller rentutav önskar sig en sådan från sin partner.

Lehnberg ställer sig frågan “Och hur ska vi förstå att Sverigedemokraterna på hemma-plan tycks resistenta mot politiska skandaler?”

Jag tror inte att Sverigedemokraterna, eller något annat parti, är resistenta mot skandal-drev i massmedia ägd av utländsk-lojala intressen som vill krossa nationell svensk demokrati till förmån för EU och global handel. Människor, som ändå läser utländsk-lojal massmedia fortfarande och tror på drevens innehåll, måste ges ett rimligt alternativ om skandalerna ska kunna orsaka partibyten. Sverigedemokraterna själva skäms nog över många skandal-drev, kanske speciellt de som varit sanna, men Sverigedemokraten frågar sig säkert vilket alternativ denna har. Resistensen ligger sannolikt i att det inte finns några vänsteralternativ för Sverigevännen i denna massmedia. (även om Vetenskapliga partiet finns).

Det är helt uppenbart många uppfattar Vänsterpartiet som betydligt mer skandalöst än SD, ex. för att att Vänsterpartiet inte fördömer Islams fascistiska doktriner, på samma vis som de fördömer andra fascistiska doktriner.

Att kalla SD för “högerpopulister” är också lite ohövligt även om det delvis är sant. SD verkar ligga mellan sossarnas högervridna “sociala” nyliberalism och Alliansens konservativa högerpolitik. Således är de “höger” ur den synvinkeln, men samtidigt vänster vad gäller att gå ur det nyliberala EU. Huruvida politiken de presenterat kommer vara “populism” om de får regera hänger enbart på om de kommer infria sina löften eller ej, anser jag.

Lehnberg vill förstå varför SD:s “främlingsfientliga” argumentation fungerar. För det första verkar främlingsfientlighet såväl som kärlek vara naturligt i naturen och verkar beror på hormonet oxytocin som fungerar både som kärlekshormon och främlingsfientligt hormon. Detta hormon stärker känslorna beroende på tidigare erfarenheter. Således är det bättre att försöka använda sanna vänliga ord och bekräftelse, då detta givetvis skapar mer känsla av välvillighet och tolerans människor emellan… om det nu är det man är ute efter…

För det andra har invandringen varit extrem, samtidigt som svenska medborgare ofta upplever att de har fått det sämre med den borgerliga politik som förts av hela detta politiska höger-spektra till höger om Vänsterpartiet. Folk vill se en förändring och många hoppas på Sverigedemokraterna, p.g.a. att den andra politikeradeln inte lyssnat på dem. Precis så hoppas USA:s folk nu på Trump eftersom de inte fick Bernie Sanders.

Nu till uttrycket ”Den främlingsfientliga berättelsen” som talar “till en primal rädsla”.

Beskrivningen tycks anspela till ödlors primala beteende när de fientligt angriper varandra och visst kan man se detta primala ödle-beteende hos många människor inom politiken. Vägen ut ur det primala ödle-beteendet är de högre funktionerna i hjärnan, där vi försöker förstå varann och ta hand om varann.

Meditation, kunskap i psykologi och filosofiska funderingar i stillhet kan bättra på förmågan att tänka mindre primalt och mer känslomässigt och logiskt rationellt, samtidigt har det sannolikt varit rationellt rent darwinistiskt att tillhöra det primala överlevande ödle-beteendet i den mänskliga historien när väl skiten träffat fläkten, vilket den givetvis ofta gjort, eftersom människan saknar förmåga att förstå exponentialfunktionen.

Vi har inte bara sett sett Balkan, Rwanda och Hitlertyskland, vi har även sett USA:s, Nato:s och Sveriges stöd av extrema fascistiska islamister i Syrien och svenska vapenleveranser till den stat som stöttar dem, nämligen Saudiarabien.

Det s.k. “antirasister” bör göra för att trycka tillbaka sådan extremt fascistisk politik är naturligtvis inte att vara medlöpare till den, ej heller låta denna extrema fascism massinvandra till Sverige, så att både invandrare som flytt denna extrema fascism, samt vanligt svenskt folk, inte blir ”rasister” eller ”islamofober” på kuppen!

För svensken är oftast inte rasist, även om s.k. “antirasister” ibland kan lura folk till att bli det, genom den falska reflexmässiga ödle-lika slutledningen att man är för det som någon ohövlig person är emot. Nej. Svensken hjälper faktiskt gärna andra raser, även Sverigedemokraterna, men svensken, ej heller den assimilerade invandraren, vill betala för icke-integrerbara kulturer, eller för asylbaronernas boendeindustri, när pengarna kan göra 10 gånger mer nytta lokalt i tillfälliga flyktingläger eller kanske kan lindra egen sjukdom och lidande något. Svensken är relativt intelligent dessutom och inser ofta att ju fler som försöker ta sig över Medelhavet i dåliga gummibåtar, desto fler stryker med. En stoppad migration och påbörjad utvandring kommer rädda liv (av andra raser), garanterat.

Beteckningen “den främlingsfientliga kommunikationen” är olämplig då det finns främlingar i kommunikationen som är fientliga till andra främlingar, likt Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet, som är fientlig till nya främlingars extrema kvinnoförtryckande fascistiska islamistiska doktrin.

Lehnberg citerar Sebastian de Toro: “Vi ska givetvis ta strid mot främlingsfientliga partiers rasistiska ideologi, men man behöver inte se ner på deras väljare. Det är människor som känner oro för utvecklingen och som i vissa fall också varit dess förlorare.”

Uttrycket “ta strid mot” är uppviglande och fientligt. Sverigedemokraterna har främlingar från andra länder i sitt parti. Sverigedemokraterna har “nolltolerans mot rasism”. Vänstern ser inte enbart ner på SD:s väljare men är direkt ohövliga och aggressiva mot dem. Detta måste givetvis förändras. Så kan man inte vinna väljare.

Lehnberg frågar sig: “Hur ska man lyssna på och försöka förstå människor som fallit för rasistiska och högerpopulistiska budskap utan att köpa deras världsbild och problemformuleringar? Är det ens möjligt?”

Ja. Det är fullt möjligt. Det finns egentligen inte något alternativ för den som vill förstå än att ta in och bearbeta andras världsbild och problemformuleringar, men du behöver enbart köpa den delen av deras världsbild och den delen av formuleringarna som du själv anser vara rimliga och sanna när du undersökt dem djupare. Jag anser att det är fullt möjligt eftersom jag själv gjort det. Du behöver inte köpa hela paketet, men kanske medvetet förbereda dig på att åtminstone köpa några delar.

Ett exempel på att den egna uppfattningen om den egna godheten och “antirasismen” kan kvarstå, fastän man ändrar uppfattning, är ex. att en stoppad migration på skrangliga gummibåtar kommer rädda (andra rasers) liv. Deportationen av illegala invandrare kommer rädda barns liv (av andra raser) då ryktet sprider sig att den illegala migrationen inte längre fungerar. Den effektivare användningen av pengar för att hjälpa lokalt med bistånd kan kanske hjälpa (andra raser) upp till 10 gånger mer (om vi hjälper rätt) än att vi ger pengarna till svenska asylbaroner som Bert Karlsson.

Det finns några saker som kommer gynna det demokratiska socialistiska Vänsterpartiet, anser jag:

+ Att bli mer tydligt ekologiska och nationella.
+ Att avsluta all samverkan med nyliberala partier som saknar utträdeskrav ur EU.
+ Att bli mer hövliga ex. sluta kalla folk för “rasister” som gör allt för att inte vara det.
+ Att försöka öka förståelsen av vad Islams fascistiska doktriner verkligen säger genom att slå upp citat och börja lyssna på mordhotade apostater som berättar vad de flytt från, inte bara avfärda rationell islamkritik som irrationell islamofobi.

Glada Nyheter – Kent Ekeroth vill få upp en respektabel tullverksamhet

Kent Ekeroth ställer upp bra punkter på hur vi ska få bukt med en hel del brottslig verksamhet vid vår svenska gräns:

…. ökade medel för att anställa tulltjänstemän. 150 miljoner kronor räcker till omkring 250 till 300 nya tulltjänstemän.
… nästan 20 miljoner kronor på en extra mobil scanner vid gränsövergångarna för en bättre och mer effektiv kontroll av fordon
… omkring 34 miljoner kronor på att utrusta och utbilda tulltjänstemän i yttre tjänst, samt för att kunna beväpna tjänstemän och utredare

Bra förslag, som inget annat parti kommer rösta för eftersom politiker inte lärt sig effektivitet och konstruktivitet och därför inte kan skilja på sak och person, samt sannolikt budgeterat extra pengar till den nuvarande flyktingpolitiken.

Men vad viktigare är, är att inse att Sverigedemokraterna fortfarande är fören förslavande frihandel lustigt nog?

Och skulle inte högerpartiet Sverigedemokraerna förändra denna oerhört viktiga punkt och ändå komma till makten så kommer den makten bli kortvarig om detta problem inte adresseras innan problemet stirrar dem i vitögat.

Det tror jag är enormt sannolikt, för kan inte högerpartiet Sverigedemokraterna föra en mer traditionell vänsterpolitik vad gäller välfärden, när de väl kommer till makten, vilket jag tror är en omöjlighet p.g.a. frihandeln, ja då är det sannolikt kört för dem, precis som för Sannfinländarna.

Problemet är sannolikt att folket då slösat bort 4 år till av lidande under ytterligare en höger-regering som kommer föra en borgerlig politik.

Så, gott folk, vore det inte bättre att rösta rätt från början?

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

PS. Jag när jag talar om traditionell vänsterpolitik menar jag Vänsterpartiets, eller sossarnas politik INNAN Ingvar Carlsson, inte dagens borgerliga sossar med borgerligt anhang

Glada Nyheter – Högerpopulistiska Sannfinnländarna går bakåt

Enligt ETC har Högerpopulistiska Sannfinnländarna går bakåt i Finland.

Den 19 april fick Sannfinländarna 17,7 procent, men bara sex månader senare rapporterar nyhetskanalen Yle att stödet har sjunkit till 10,3 procent.

Det betyder att minst 7,7% av Sannfinländarna vill se mindre eller noll invandring, men samtidigt också vill ha mindre högerpopulism och en bättre och mer jämlik politik.

ETC väljer att nedlåtande kalla Sannfinländarna för ”rasister”, det gör inte jag, men jag förstår att en vänstertidning använder retorik som de tror gynnar dem. Jag tror personligen att det gynnar vänstern mer med en hövlig retorik, vilket jag tidigare förklarat i denna artikel.

Men det är ändå glada nyheter från ETC att högerpolitik ger falnande opinionsiffror för det kan vara ett uppvaknande för alla människor att det faktiskt behövs ett helt annat parti, ett nationellt parti för ökad jämlikhet, ett vänsteralternativ till högerpolitiken, ett parti som både vill värna sitt land och samtidigt kanalisera pengarna tillbaka till välfärden igen. Vetenskapliga partiet behövs.

Det är också uppenbart att ett nytt ledarskap behövs för en grönare politik och det behövs ett utträde ur EUs förslavande frihandel.

Men, och det är viktigt att påpeka, rasim är inte svenskt, har aldrig varit det och kommer aldrig vara det, lika lite som ”de facto”-rasism och icke-deliberativ nedlåtande retorik ej heller någonsin kommer kunna betraktas vara svenskhet och där måste vi alla skärpa oss, anser jag.

Sådan retorik tillhör inte fredliga folk, inte folk som upphöjt fredlighet till norm, den retoriken tillhör inte människor som vill skapa enighet, den tillhör inte fredlig sekulär religion och den tillhör inte human kultur, och sådan retorik är absolut inte svensk. Sådant leder enbart till käbbel, inte till upplysthet och samtal.

Svenskarna är ett ateistiskt folk som kallar sig sekulärt för att inte stöta sig med någon, ett folk som tagit till sig Jesus buddhistiska budskap under många århundraden. Svenskarna ett lugnt, logiskt och emotionellt korrekt folk, ett försiktigt folk, ett givmilt folk som länge stödde demokraten och socialisten Olof Palme, tills han började bete sig osvenskt och försökte trycka ner Fälldin djupt ner i Galoscherna och införa Kärnkraft.

Då väcktes den svenska emotionella korrektheten och Fälldin fick plötsligt sympati och stöd, för sådan är svensken, han är på den svages sida mot den aggressive, svenskaen är emot forforbombningar av barn, svensken är emot stöld av andra folks landområden, svensken är emot olagliga invasioner och agressivitet.

Men svensken är samtidigt försiktig. Svensken genomför sin protest i det tysta, på ett neutralt sätt, på ett intelligent sätt och på ett emotionellt korrekt vis, men med effektivitet. Svensken bojkottar i tysthet, men gör ingen stor sak av det. Svensken skyddar sin familj och sina vänner och sticker inte ut hakan för långt och försöker med sin röst rösta på ett parti som tar sig över 4% och samtidigt påverka maximalt.

Jag är inte speciellt svensk, det vet jag. Det är helt uppenbart för mina läsare och har varit uppenbart för alla mina chefer genom mitt arbetsliv. Jag får t.o.m. anstränga mig för att framstå som svensk ibland, speciellt i internationella sammanhang, men när jag gör det upptäcker jag att det finns fördelar med att bete sig svenskt. Det finns fördelar med svensk försiktighet, svensk tålmodighet, svensk vänlighet och svensk emotionell korrekthet om den används tillsammans med logik.

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet