Via Global Politics läser jag om Kajsa Ekis Ekmans och Per Björklunds vädjan till Jonas Sjöstedt och resten av Vänsterpartiet, om att behålla sitt krav på en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Jag kommer här besvara Sjöstedt, Ekmans och Björklund.
Jag tycker att Ekman och Björklund har rätt att vi bör ge folket rätten att bestämma om de vill ha mer EU-medlemskap eller ej. Det känns som om de har förtjänat det, med tanke på att folket (90%) har missgynnats av globalistering och EU-medlemskap de senaste decennierna, enligt Credit Suisse och Lars Bern.
Argumenten från Ekman och Björklund håller jag till stor del med om, men inte helt. Rent generellt har de rätt i att varje medborgare rimligen kan bestämma om EU varit bra eller dåligt de senaste decennierna och huruvida EU har någon potential att förbättras, detta genom en ny folkomröstning.
Men det viktigaste för den riktiga vänstern, som jag ser det, är att ha åsikter EFTER man har analysterat fakta och argument, mer vetenskapligt, istället för tvärtom, vilket är sekteristiskt resonerande, vilket givetvis riskerar att leda helt tokigt.
Sekterism samlar argument och data i syfte att stärka en fastfrusen åsikt och struntar i andra argument och data. Naturligtvis framstår varje politiskt parti, inkl. den riktiga vänstern, som en religiöst förvirrad samling idioter om de gör det, vilket kanske är särskilt olämpligt med tanke på vänsterns moralfilosofiska och vetenskapliga grund i ateisten Karl Marx ofta mycket tänkvärda och rimliga argumentation.
Vi kan och bör givetvis alla ha en moralfilosofisk gemensam grund, ex. om att ha hjärtat till vänster, d.v.s. bry oss om människorna, ekologisk hållbarhet och framtidens generationer, MEN sedan bör vi tillåta oss att öppet och skeptiskt undesöka fakta och argument. Vi bör dessutom låta tänkandet utvecklas i flera steg INNAN vi har åsikter, samt när vi har åsikter, inte göra dem till skrivna i sten. Under denna process är det viktigt att alla är både öppna och skeptiska. Det är rätt tankesätt, i alla fall om man vill undvika masspsykos.
—
Per Björklund menar att EU är en politisk konstruktion som kan förändras. Men är det verkligen så? Måste inte alla medlemsstater vara eniga, s.k. konsensus, eller s.k. Polsk riksdag, vilket de facto är den orsak som gör att konservativa länder kan vägra en vidareutveckling av EU-fördraget?
Björklunds frågor, ifall ett mer progressivt och demokratiskt EU verkligen är en realistisk idé, samt ”hur det ska gå till”, jämfört med att lämna unionen och sträva efter andra former av mellanstatliga samarbeten, är ytterst relevanta tycks det mig. Vad svarar Sjöstedt på detta? Har Björklund frågat Sjöstedt?
Björklund tror att det sveper en högervåg över Europa. Det sveper ingen högervåg, men en demokratiskt nationell våg. Högern fångar skickligt upp denna våg, dels genom att utge sig för att vara för respektive nationella demokratier, dels genom att bete sig demokratiskt hövligt, svara på frågor, inte skrika på sina motståndare, kommunicera på nätet med människor, t.o.m. gå ut med enkäter till sina medlemmar, men även genom att kalla allt som är icke-konservativt för ”vänster”, eller ”marxism” eller ”kulturmarxism”, fastän det som uppfattas som icke-konservativt , vilket de angriper, alls inte har med Karl Marx eller traditionella vänstervärderingar att göra, men snarare uppfunnits av tokliberaler som ex. Jan Björklund, påhejats av Reinfeldt, samt numera drivs stenhårt av Lööf i syfte att slå sönder välfärden, sannolikt till George Soros stora nöje.
Istället för att rida på den demokratiska nationella vågen, genom vänsternationalism, vilket dett globalistiska högerfolket ovan sannolikt hatar mer än något annat, så har vänstern valt att kleta ned sig med alla de frågor som repellerar merparten av alla människor, samt att repetera klimathotet av 0,0001% CO2″. Vad är det som egentligen är ”vänster” eller ens ekologiskt hållbart med det här?
Och visst finns det rasistiska känslor, men vem och vad är det som har skapat dem? Vetenskapen har svar. Ska vi lyssna på vetenskapen? Eller ska vi rynka arrogant på näsan, likt någon uppblåst ambassadtjänsteman, åt folkets fullt naturliga reaktioner på verkligheten som de möter, eller ska vi bemöta dem hövligt? Kan detta få arbetarklassens röster måntro?
Björklund har en stor poäng i att en ideologisk EU-kritik från vänster länge har lyst med sin frånvaro och att dagens unga inte har en aning om vad skillnaden är på självständig vänsternationell demokrati och på EU-medlemskap. Vad svarar Sjöstedt på detta?
Björklund begår ett stort fel genom att missa att vänstern också innehåller nationella människor. Olof Palme var en av dem. Han ledde ett vänsternationellt land som stöttade de vänsternationella ANC och FNL, men kanske är det en massmedial hjärntvätt som ligger bakom? Nationalism har börjat associaras med nazism, men Hitler var faktiskt inte nationell, snarare en globalist som förstörde andra nationer och sin egen nation, åt finanskapitalet, precis såsom de flesta EU-vurmare och Nato-vurmare gör idag.
Är det inte bristen på vänsternationalism som gett upphov till SD:s framgångar? Har EU byggt murar mot omvärlden? Personligen tycker jag att flera länder i EU läckt som såll, till arbetarklassens förtret, eftersom de fått betala kostnaderna för Soros-korruptionen, icke-barn, icke-flyktingar, asylbaronsindustri, onödiga rättsprocesser, samt billigt importerat globalistiskt krafs från monopolkapitalistiskt kontrollerade utvecklingsländer etc. etc.
—
Till Ekman vill jag föreslå att hon inte ska känna sorg, men ev. göra det journalistiska arbetet att intervjua Sjöstedt om varför han tycker som han gör, d.v.s. dyka djupare i argumenten, de data Sjöstedt utgår från, samt ställa de där svåra frågorna till honom som journalist.
Det finns kanske hållbara anledningar någonstans varför Sjöstedt har gått från att vara en av de mest aktiva EU-motståndarna i Sverige, genom Nej till EU, till att bli förespråkare för EU? Det är vetenskapligt att vara öppna för det, även om vi givetvis bör ställa skeptiska frågor vid en sådant extremt kappvändande med tanke på hur Vänsterpartiet ställde sig i sakfrågan innan valet!
Kanske är det så att Sjöstedt nu faktiskt har ”visioner om ett bättre europeiskt samarbete” och faktiskt ser hur vi kommer kunna ”ändra unionen” fastän unionen varit riktigt dålig för 90% av medborgarna de senaste decennierna?
Låtom oss fråga Sjöstedt mer exakt hur det skulle kunna gå till, när beslutsordningen i EU faktiskt liknar polsk riksdag vad gäller fördragsförändringar. Hur ska det gå till rent praktiskt när vi gör om EU till att bli mer miljövänligt, demokratisk och mindre högervridet, likt ett nytt slags Sovjetunionen?
För om nu Sjöstedt faktiskt tror på detta själv, så har han rimligen förklaringar på hur det ska kunna gå till rent praktiskt. Låt oss som journalister fråga honom om detta!
Hur vet ex. Sjöstedt att människorna, som röstar på andra partier, inte vill Ut ur EU, när frågan knappt diskuterats objektivt någonstans i medierna och inte ens togs upp till diskussion i valet, bl.a. p.g.a. Sjöstedt och Vänsterpartiet som inte ville ta upp frågan?
Enligt min egen erfarenhet så blir folk allt mer skeptiska till EU när de väl förstår hur EU fungerar och när de väl förstår konsekvenserna. Unga människor som inte känner till hur jämlikt och harmoniskt Sverige var innan EU-medlemskapet har ju absolut ingen grund att stå på utan data och argument.
Det är sant att frågan är aktuell i tider av Grexit och Brexit, som Ekis säger. Ekis har också rätt i att det är bra att det finns partier som skiljer sig åt i olika viktiga frågor.
Det finns två mycket marknadsliberala s.k. ”vänsterpartier” som är för EU, nämligen Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Är planen att fånga upp kanslihushögern ur Socialdemokraterna och marknadsliberalerna i Miljöpartiet, genom att vara för EU? Hur förblir man då ett ”vänsterparti” i realiteten?
Ekis kritiserar även Sjöstedts ”Guilt by association”-argumentationsfel, även om hon inte nämner argumentationsfelet vid namn. Känner Sjöstedt och Vänsterpartiet till att han begår ett vanligt, men allvarligt, argumnetationsfel/tankefel?
Är han vilseledd av andra individer internt, som kanske inte heller förstår att de tänker felaktigt, eller är det infiltratörer som är inne och vilseleder vänstern med olika former av osanning, eller är det medierna som vilseleder dem alla? Är det en masspsykos som ligger bakom? Fråga honom varifrån tankesättet kommer!
Ekis inser att de som inte gillar EU kan komma att gå till ett annat EU-skeptiskt parti, ex. KP, SKP, Vetenskapliga partiet eller t.o.m. proteströsta på SD. Kanske är det en gåva i förklädnad om vi haterar det här korrekt?
Fraktionering kan ex. skapa kanske 2-4 riktiga vänsterpartier som kan fånga upp olika väljare i olika viktiga frågor, särskilt om de valsamverkar hövligt med varann på ett intelligent sätt, istället för att bete sig osmart, d.v.s. istället ger SD draghjälp som det enda EU-skeptiska partiet i Riksdagen? Kanske kan vi få med Vänsterpartiet och Sjöstedt på idén om ett växande valsamverkande riktig vänster?
—
Sjöstedt och Vänsterpartiet kanske inser att om vi gör ”vardagen och samhället bättre för alla” i Sverige inom en frihandel där kapitalet rör sig fritt så, kommer ”den lilla eliten” sannolikt investera där ett annat land väljer att inte göra det. Så är EU uppbyggt.
Det är ju faktiskt det som gör att det går så bra för Ungern idag. De lockar in kapitalet och vägrar ta kostnaderna för den massmigration som finanskapitalets krig, samt George Soros, skapat för EU:s mest naiva stater, fastän vi, helt evident hade kunnat hjälpa massvis fler riktiga flyktingar och riktiga barn lokalt och effektivt, istället för att slösa bort de pengarna på EU-byråkrati, Afrikas och Mellanösterns medelklass, samt sociala turister, under falska förespeglingar om ”barn”,”flyktingar” och ”asylrätt”, när det faktiskt inte är så.
Det är EU:s fördrag som gjort att Orbaan och Ungern, genom strikt konservativ högerpolitik, har kunnat plocka russinen ur kakan och har kunnat bli vinnare. Det beror på EU:s uppbyggnad.
