Välfärd & Frihandel? – ”Racet mot bottnen” – ”Race to the Bottom”

Racet mot bottnen är en viktig metafor för att illustrera olika unioners sårbarhet för mellanstatlig konkurrens. Metaforen innebär att staterna konkurrerar med varandra och försöker underbjuda de andra staterna med sänka skatter, sänkta utgifter och förenklade regelverk, detta för att göra staterna mer attraktiva för externa ekonomiska intressen.

Människor på startlinje inför ett hopp från ett höghus
(För fullständig bild se: http://www.ideaeconomics.org/guerracartoons/2015/2/11/race-to-the-bottom)

Racet mot de lägre skatteintäkterna leder då även till ett välfärdsrace mot bottnen, eftersom skatter bekostar välfärd. Racet drabbar främst de som är i behov av välfärdstjänster, ex. skola, vård omsorg, vilket i sin tur kan leda till ”social turism” inom unioner och följaktligen drabbar de stater där folket röstat för mer välfärd.

Frihandeln inom unioner gör att varor kan produceras billigt i en stat och sedan kan transporteras till andra stater för försäljning och där konkurrera ut dyrare produkter/företag/stater. Den insparade skatten förvandlas då till en lågbeskattad vinst för företaget. Företaget kan dessutom ofta skaffa sig en monopolställning som möjliggör en ännu större vinst och då kittlar det naturligtvis gott i den lilla giriga bockfoten.

Affärsman med horn och bockfötter

De företag som utnyttjar racet mot bottnen bäst blir följaktligen vinnare, och de företag som varit moraliskt högstående eller varit för små för att kunna profitera på det lagliga skattefifflet förlorar, samtidigt som människorna generellt inom unionen förlorar i välfärd, och det är därför småföretagare och medelstora företag tillsammans med folket (99%) har ett gemensamt intresse mot monopolföretagen (1%) att vi alla tar oss ut ur EU och andra unioner och återupprättar protektionistiska nationalstater.

Väl fungerande protektionistiska nationalstater leder inte enbart till människovänligare samhällen i hela världen, men dessutom till bättre ekologi, med färre onödiga transporter, samt att vi då hushållar bättre med våra gemensamma resurser på planeten.

I Sveriges riksdag finns två partier som vill ta oss ut ur ”racet mot bottnen”, d.v.s. ut ur EU. Vänsterpartiet och högerpartiet Sverigedemokraterna. Men trots det utmärkta med att de säger sig vilja ta oss ut ur EU så finns det mer att önska sig av dessa två partier, anser jag.

Vänsterpartiet är ett parti som kan bli bättre för Sverige och svenskt företagande, eftersom de hade kunnat sätta Sverige först och visa mer vilja att stoppa den sociala turismen och den extrema fascistiska sekterismen som fritt breder ut sig i förorterna, något som undergräver demokratin och är oönskat av de allra flesta svenskar, men även oönskat av de allra flesta invandrare, men kanske främst oönskat av de människor som flytt konsekvenserna av den extrema fascistiska islamismen.

Sverigedemokraterna är sannolikt kortsiktigt bra för Sverige, tills vi lämnat EU-medlemskapet, men är förmodligen dåligt på längre sikt för Sverige, helt enkelt för att det är ett borgerligt parti, precis som de flesta partier i riksdagen är. Partiledaren Jimmie Åkesson är ex. en f.d. moderat och som vi vet är de flesta moderater för extrem ojämlikhet i samhället och de kommer sannolikt kohandla bort EU-frågan alltför lättvindigt.

Vetenskapliga partiet är för ett utträde ur EU, precis som SD och V, men vi vill vara ännu tuffare än Sverigedemokraterna vad gäller migrationspolitiken samt fortsätta att föra extrem högerpolitik tills vi väl lämnat EU-medlemskapet, enligt logiken i bloggposten, för att först därefter föra vänsterpolitik, d.v.s. den bästa logiken av båda partierna. Detta kommer kunna ta oss tillbaka till det samhälle som liknar det vi hade tidigare då landet leddes av intelligentare socialdemokrater, men nu alltså med mer inslag av ekologi.

Om du skulle tycka att detta verkar intelligent så stöd gärna partiet litegrann varje dag, tala med andra om oss, skriv om oss, läs mer och ställ frågor och ta reda på hur man röstar på oss i valet 2018!

Mer intressant om vad ”racet mot bottnen” kan resultera i:
http://www.maxgustafson.se/ekonomi/laglig-stold/
https://helmersblogg.wordpress.com/2012/05/17/ta-fran-de-fattiga-och-ge-till-ingvar-kamprad/
https://samnytt.com/ungerska-skatteinkomster-okar-mer-an-bnp/

Annonser

Sverigedemokraterna är för ”frihandel” och är därmed borgerliga

Frihandel betyder handel som inte regleras av tullar, importkvoter eller andra asymmetriska handelspolitiska åtgärder.

På Sverigedemokraternas hemsida går att läsa följande:

Frihandel – Vi är i grunden positivt inställda till frihandel. Sverige är ett exportberoende land som har mycket att vinna i att handel mellan människor förenklas.

Detta är en borgerlig politik. Låt mig förklara!

Om man vill föra en välfärdspolitik inom ett land och samma politik inte förs i länder som ingår i frihandeln, leder frihandeln till att företag flyttas till länder med lägre skatter och att billiga produkter blir producerade i länder med lägre välfärd,

Detta slår då ut den inhemska produktionen, så vida inte alla länder som omfattas av frihandeln har en liknande skattepolitik, liknande lönenivåer, liknande kostnader för energi och liknande lagar som reglerar företags verksamheter.

Har länderna inte detta blir konkurrensen snedvriden mellan företagen inom frihandelsområdet och det får katastrofala konsekvenser för varje land som vill föra en riktig välfärdspolitik eller en riktig miljöpolitik.

Jag antar att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna tillsammans beslutat om denna politik direktdemokratiskt inom partiet och att det beror av f.d. högervridna Socialdemokrater och Moderater i majoritet.

Tills Sverigedemokraterna frångår frihandel och verkar för tullar, importkvoter eller andra asymmetriska handelspolitiska åtgärder, vilket vi hade innan EU-inträdet, är och förblir Sverigedemokraterna bevisligen ett tydligt borgerligt parti, precis som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Alliansen. Detta kan aldrig kallas ett ”mittenparti”.

”Mitten” i Svensk politik existerar i princip inte efter Olof Palmes frånfälle. Alla partier är extrema på olika plan för att stå i motsats till varann, förutom i denna grundläggande borgerliga fråga, i vilken endast Vänsterpartiet och Vetenskapliga partiet ställer upp på välfärd och miljö. Vänsterpartiet verkar dock ha vilseletts i invandringdsfrågan.

MVH

Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

PS. Vi har valt det mest seriösa presentationsverktyget vi kunde finna och det blev WordPress.com Annonserna du ibland kan se nedan finansierar WordPress.com och gynnar inte Vetenskapliga partiet ekonomiskt.