Kritik av Jan Englund m.a.p. okritisk filmrecension av filmen Sameblod av Amanda Kernell

Proletärens journalist Jan Englund har okritiskt recenserat en film om rasism mot samer. Jag kommer i denna artikel kritisera detta och utgå från journalismens nio yrkesetiska regler. Filmen Englund recenserat heter Sameblod och är en svensk dramafilm från 2016 i regi av Amanda Kernell, som hade svensk biopremiär 3 mars 2017.

Sverige och svenskarna får enligt Englunds artikel och Kernells film helt uppenbart utgöra de onda. Jag har själv inte sett filmen men anser att både Kernell och Englund sannolikt gör sig skyldiga till både rasism och dubbelmoral genom att lyfta fram en enkelspårig snyfthistoria. När det görs en snyfthistoria i medier eller på filmduken noterar jag att man tycks missa helhetsbilden. Det är inte bara obalanserat, det är direkt moraliskt tvivelaktigt att göra det, anser jag.

Jag kommer här utgå från journalismens nio yrkesetiska regler, som jag fann via Newsvoice, i min kritik mot denna dubbelmoral:

1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.

Genom att enbart visa en sida av saken undanhåller man en balanserad bild och bryter därmed mot denna första och viktigaste regel och hamnar således sannolikt långt ifrån en balanserad bild av sanningen. Varför är det dubbelmoral att anklaga Sverige och svenskarna för rasism mot samer på ett enkelspårigt sätt? Jo. Det beror på att rasism även förekommer åt andra hållet. Samerna anser ex. ofta att en svensk INTE kan bli same och att samer ska gifta sig med samer. Svenskar kan inte få samers rättigheter att bedriva renskötsel. Givetvis har individuella samer rätt att uppmana samer till etnocentrism och försöka bevara sitt land, sin säregna kultur och utseende. Det är heller inte olagligt tack-o-lov, men när motsvarande görs av svenskar så är det ofta usch och fy, rasism och nazism. Det är detta som är dubbelmoral, anser jag. Ja. Det finns samer och det finns svenskar. Etnisk svensk blir man inte för att man äter korv med bröd eller handlar på IKEA. Same blir man inte för att man börjar valla renar i traditionell, hälsosam och ekologisk stil, även om man kanske borde få bli det, i fall nu samer och andra får bli ”svenskar” i svensk lögnpress.

2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.

Genom att snyfta för icke-medborgare eller ett annat folk på ett självhatande obalanserat sätt bryter Proletären även mot regel nummer två, anser jag. Det är rasism, anser jag, eftersom en annan etnicitet tillåts vara offret. Det är dessutom en självhatande rasism, eftersom den egna etniciteten visas upp som elak. Kernell har inte brutit mot denna regel direkt, men givetvis indirekt, då filmen i sin partiskhet kan förvärra motsättningarna mellan svenskar och samer i Lappland.

3. Journalistens disciplin består i att verifiera all information.

Här kan man givetvis önska sig att Englund inte villkorslöst, med hull och hår, hade svalt en historia skapad av en same om en annan same som beskrivs som offer för svensk rasism.

4. Journalisten ska hålla sig fristående från de som ska bevakas.

Amanda Kernell som skapat filmen har sitt ursprung i samisk kultur. Helt okritiskt har Proletären inte anmärkt på detta. En klar journalistisk okritisk blunder. En dundertabbe av Englund, anser jag.

5. Journalisten ska agera självständig bevakare av makten.

Samtidigt som denna film tar upp just rasism, vilket i sig kan vara riktigt och bra, så verkar åtminstone Proletären, helt oförklarligt, ha missat vilka politiska partier som skapade Statens institut för rasbiologi. Det vetenskapligt sinnade institutet var givetvis inte enbart var av ondo, då en av deras upptäckter ledde till att kusinäktenskapen upphörde, men vilka partier som utgjorde grunden för de skall-mätningar av samer som gjordes framgår inte heller av artikeln. (Det var Bondeförbundet, d.v.s. dagens Centerparti och Socialdemokraterna. Frågan är dessutom aktuell igen då forskare upptäckt att olika etniciteter ofta lider av olika åkommor och behöver olika typer av behandlingar.)

6. Journalisten ska erbjuda ett forum för öppen kritik och kompromiss (tex kommentarsfält i anslutning till artiklarna).

Proletären saknar kommentarsfält eller forum för diskussioner och verkar dessutom vara ganska slutna vad gäller repliker. Trots att vi befinner oss i en digital tidsålder, där textens längd inte utgör något större hinder, har de begränsat repliklängden till 1500 ord. Med den längden är det svårt att tränga ner i djupet och texten blir då lätt till ett snuttifierat tyckande likt någon dåligt form av Twitterflöde. Demokrati utan yttrandefrihet och diskurs är en omöjlig sak. Proletären är tyvärr i dåligt journalistiskt sällskap med denna odemokratiska hållning. Monopolkapitalismens medier såväl som kaviarvänsterns medier har ofta idag denna absurda odemokratiska hållning. Tack-o-lov ersätter allt fler högkvalitativa medborgarjournalister detta fenomen med bättre journalistik via bloggar på internet.

7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.

Motsatsen, d.v.s. okritiskt hjälpande av offerbenägna filmskapare och författare, är naturligtvis att Proletären blir oviktig som granskare och därmed irrelevant som tidning.

8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.

Jag upplever INTE att tidningen Proletärens nyhetsförmedling i vanliga arbetares perspektiv är proportionerliga. Den beskriver visserligen de problem som vanliga arbetare upplever i sin vardag, men samtidigt gör de detta på ett relativt enögt sätt. Skulle en arbetare uppleva invandringen som ett problem kommer detta förmodligen inte med, och inte får väl företagsledarna uttala sig. Proletären är sannerligen inte ensamma om detta beteende. Agenda-styrningen, konfliktskapandet och obalansen i rapporteringen är ett problem i de flesta tidningar idag. Journalismen är ofta fördummande.

9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

I agenda-styrda tidningar får kanske journalisten inte ens följa sitt eget samvete. Hur det är på Proletären vet jag inte, men det är uppenbart att det är så på andra tidningar där oönskade journalister placerats i s.k. “frysbox”.



Nu till mig som kritiker.
Själv är jag alls inte så etnocentrisk, även om jag tycker att blonda blåögda kvinnor som Kajsa Ekis Ekman är de absolut snyggaste kvinnorna i världen, men det är inte enbart utsidan som räknas, som tur är, men även personligheten om en människa ska kunna anses vara vacker för betraktaren.

Själv har jag som svensk blivit utsatt för rasism
både i Sverige och utomlands helt öppet, men även dolt, men varför ska jag betrakta mig som ett offer för det? Varför snyfta? Jag gillar min etnicitet fullständigt och det finns naturligtvis inget skäl till något annat för någon människa oavsett etnicitet. Gilla läget gott folk! Ställ er framför spegeln och affirmera! Älska er själva! Ingen förtjänar din kärlek mer än du!

Min åsikt är att det helt klart finns rasism
och att det ofta är beklagligt, men jag inser att det är en del av människans natur att ha känslor, kanalisera ilska inåt eller utåt och generalisera. Naturligtvis kan det bli väldigt fel om rasismen blir irrationell och fobisk, men det verkar faktiskt vara ett överlevnadsbeteende som fungerat ganska väl under livets utveckling.

Jag anser f.ö. inte att en rationell rädsla är “fobisk”. Fobi är sjukdomsbeteckningen på irrationell rädsla som kan leda till absurda responser. En rimlig rädsla för en extrem doktrin som leder till terrorism är således ingen “fobi” så läge det inte leder till absurda responser. Leder det människorna i en demokrat, som är för yttrandefrihet och andra friheter, till logisk balanserad politiska respons inom lagens ramar är det fortfarande rationellt.

Vetenskapen verkar peka på att hormonet oxytocin är avgörande för både kärlek och rasism, vilken naturligtvis i undantagsfall kan bli både överdriven och fobisk. Därför bör man förmodligen inte fördöma ett fullkomligt naturligt beteende som beror av helt naturliga hormoner och känslor. Då kan fobin förmodligen istället förvärras. Överreaktion kan ex. leda till att en sverigedemokrat som drabbats av rasism utesluts och söker sig till Nordiska motståndsrörelsen. Bättre då att samtala om rasismen och känslorna i en accepterande ton, anser jag.

I det ständiga icke-konstruktiva spelet mellan rollerna skadegörare, offer, hjälpare och passiv missar man annars lätt överblicken, anser jag. Englund har i sin artikel om filmen ”Sameblod” helt tydligt intagit hjälparrollen och samekvinnan tillsammans med filmskaparen Kernell har helt tydligt intagit offerrollen om jag förstått Englund rätt. De har därigenom avsagt sig varje försök till objektivitet och därigenom blivit ointressanta och irrelevanta, anser jag.

Som avslutning är det mitt hopp att alla, som på ett rasistiskt vis nedvärderat eller övervärderat sin egen etnicitet helt i onödan precis som samekvinnan i filmen, också väljer att stolt resa sig ur sitt icke-konstruktiva motsägelsefulla offer och hjälpare-beteende och säga förlåt till sina medmänniskor. Det är inget rasistiskt.

Rasism är att sätta en ras över en annan. Rasism är att diskriminera någon p.g.a. deras ras, att utpeka dem som klandervärda eller onda. Var motsatsen! Var positiva, konstruktiva, stolta, självsäkra och hjälp människor aktivt till självhjälp genom ökad insikt! Det är i min mening mentalt friskt och rätt väg för oss alla. Var stolta samer och svenskar, men utan att nedvärdera någon annan!

Här nedan står det var och en fritt att kritisera för vi tror på yttrandefrihet och demokrati inom lagens och anständighetens ramar.

Bechir Rabani levererar en demokratisk varning till Expo, Researchgruppen och kaviarvänstern

Den demokratiska varningen kommer från en svensk företagare med palestinsk bakgrund som heter Bechir Rabani.


”Till Expo, Researchgruppen, kaviarvänstern och alla ni clowner som tror att ni besitter någon makt. Det gör ni inte, den sitter hos folket. Jag är här för att få folket att inse detta. För när folket har insett detta så kommer ni inte ha några jobb kvar. Ni lever på konflikt.”
/Bechir Rabani (Källa: Nya Dagbladet)

”For Expo, the Researchgroup, the caviar left-wing and all you clowns who believe you hold some power. You don’t, it is held by the people. I am here to make the people realize this. Because when the people has realized this you will no longer have any jobs left. You live on conflict.”
/Bechir Rabani (Source: Nya Dagbladet)

(Vi har även förevigat Rabani i vår lista med citat om demokrati)

Rabani verkar mena att vanliga svenska medborgare bör besöka de individer som står bakom de medier och politiker som beter sig fascistiskt mot vanligt folk, enligt Mao Zedongs princip att de måste bita i det sura äpplet själva för att inse hur det smakar. Han menar att det kan få dem att tänka efter innan de gör egna hembesök eller hänger ut folk på ett fascistiskt vis i sina egna medier.

Kanske har han rätt? Kanske är det det enda som kommer kunna skydda både yttrandefriheten och demokratin på lång sikt från konflikt? Folket tar med sig videokameran/smartphones och besöker de politiker och mediepersoner som inte respekterar yttrandefrihet och demokrati, ställer frågor till dem vid deras dörrar och lägger ut reaktionen på nätet. Jag tycker att det är en utmärkt och balanserad respons på det problem vi ser.

Alla hade kanske INTE varit lika balanserade och frågan är väl hur länge folket som drabbats kommer nöja sig med att protestera inom lagens ramar? Hur kommer en folkmassa agera när de väl står där utanför förtryckarnas dörrar, när deras ekonomi raserats ännu mer av den galna politiken som monopolkapitalisterna är ansvariga för? Kan folkmassan anse att monopolkapitalisterna håller sig inom rättsstatens principer fortfarande? Hur långt kan monopolkapitalisterna gå innan folkmassan börjar inse att demokratin är förlorad och de börjar agera? Följande citat, som nog inte kan betecknas som ”kaviarvänstern”, är väl värda att fundera djupare på, anser jag:

raya_dunayevskaya_80x80

”Demokrati, som denna [Franska revolutionen], uppfanns inte av filosofisk teori eller av överklassens ledarskap. Den upptäcktes av massorna i deras sätt att agera.”
/ Raya Dunayevskaya

che_guevara_80x80

”Där en regering har kommit till makten genom någon form av folkomröstning, falsk eller inte, och åtminstone bevarar ett intryck av rättsstatens principer, kan gerillans utbrott kan inte främjas, eftersom möjligheterna till en fredlig kamp ännu inte har uttömts.”
/ Che Guevara

Bechir Rabani använder märkligt nog det CIA-kontrollerade sociala filtret Facebook för sina publikationer, Vi rekommenderar honom att tänka på ägarförhållandena tills det blivit lite mer ordning på världen, kanske välja WordPress.com eller WordPress.org eller en egen blogg som Anders Romelsjö och ta hjälp av de som är lika förbannade på monopolkapitalismen som honom. Själva försöker vi undvika sociala filter med dåliga ägarförhållanden. Om det är någon garanti för framtida funktion vet vi inte helt säkert, men vi hoppas det.

Mer intressant:
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/citat-om-demokrati/

Fejkade Nyheter & Bedrägeri? – Manuel Knight har grundlurat folket tillsammans med svenska medier

Nya Tider – Utbildaren Knight lever på en myt om sig själv. Det är anmärkningsvärt att svenska fejkmedier inte källgranskar sitt innehåll, men kanske mer anmärkningsvärt är att medierna inte ens velat erkänna sina fejkade nyheter ens när de informerats om sin belägenhet. Frågan är nu följaktligen om de som i god tro köpt hans tjänster kan återfå en del av det belopp som de spenderat, men även om medierna måste anses medansvariga och ersättningsskyldiga likaså?

Bedrägeri i svensk lag

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – Muslimska brödraskapet i Sverige

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har skrivit en rapport om den hemliga organisationen muslimska brödraskapet i Sverige, en organisation som valt att ha symbolen av två korslagda svärd under en Koran. En mycket intressant rapport som är väl värd att läsa.

Författarna till rapporten har olika former av empiriska och teoretiska erfarenheter om islamism som de har tillägnat sig i olika sammanhang:

”Magnus Norell har lång erfarenhet av studier kring islamismens olika uttryckssätt i Mellanöstern och Europa. Aje Carlbom har i många år intervjuat islamister i Malmö som tillhör eller har tillhört Muslimska brödraskapets ideologiska tendens. Pierre Durrani är före detta medlem i Muslimska brödraskapet med stor ”inifrån” förståelse av hur rörelsens medlemmar tänker organisatoriskt och taktiskt i olika frågor.”

Expo låter Bilan Osmanen, en kvinna som tillhör sekten islam, kritisera den rapport som avhandlar sekten i fråga, trots att rapporten tydligt anger precis den sekt-taktik som gör att hennes kritik rimligen bör tas med en stor nypa salt. Hon tar även upp ordet islamofobi och muslimers utsatthet. Jag citerar därför Sam Harris:

”Naturligtvis finns det människor som hatar araber, somalier och andra invandrare från övervägande muslimska samhällen av rasistiska skäl. Men om du inte kan skilja den sortens blinda trångsynthet från ett hat och oro för farliga, splittrande, och irrationella idéer, som tro på martyrskap, eller en föreställning om att manlig ”heder”, som innebär den virtuella förslavningen av kvinnor och flickor, så skadar du verkligen det offentliga samtalet. Allt jag någonsin har sagt om Islam hänvisar till innehållet och konsekvenserna av dess doktrin. Och återigen, har jag alltid betonat att dess främsta offren är oskyldiga muslimer, särskilt kvinnor och flickor. Det finns inget sådant som ”islamofobi.” Detta är en sorts propaganda som syftar till att skydda Islam från sekulära krafter, genom att blanda samman all kritik av den med rasism och Xenofobi.”
/ Sam Harris (Källa: Rational Wiki om Islamofobi)

“Needless to say, there are people who hate Arabs, Somalis, and other immigrants from predominantly Muslim societies for racist reasons. But if you can’t distinguish that sort of blind bigotry from a hatred and concern for dangerous, divisive, and irrational ideas—like a belief in martyrdom, or a notion of male “honor” that entails the virtual enslavement of women and girls—you are doing real harm to our public conversation. Everything I have ever said about Islam refers to the content and consequences of its doctrine. And, again, I have always emphasized that its primary victims are innocent Muslims—especially women and girls. There is no such thing as “Islamophobia.” This is a term of propaganda designed to protect Islam from the forces of secularism by conflating all criticism of it with racism and xenophobia.”
/Sam Harris (Source: Rational Wiki about Islamophobia)

Att Osmanen dessutom, med stor sannolikhet, är en av sektens ”systrar” gör henne dessutom inte till en del av det ”muslimska brödraskapet”, om hon nu felaktigt trodde det. Hon är enbart en av de ”systrar” som valt att underkasta sig brödraskapet, enligt sektens intressanta regler. Det ser man även på Wikipedias bild, där hon bär det religiösa plagg som symboliserar denna underkastelse, under både de muslimska männen och sekten islam.

Enligt den gyllene regeln som finns inom de flesta religioner är människor, såväl män som kvinnor, värda att behandlas med lika respekt, men inom islam gäller denna respekt märkligt nog enbart mellan ”bröder”, inte ”systrar” eller ”otrogna”.

Osmanen kommer f.ö. från Somalia precis som Mona Walter som bränt sin slöja och som konverterat till kristendomen, samt Ayaan Hirsi Ali som konverterat till ateismen och som här tillsammans med flera andra anger några intressanta skäl till sin religionskritik.

Det finns naturligtvis många religioner att välja på i vårt fria Sverige, inkl. pastafarianismen, där pastasilen utgör den religiösa huvudbonaden, men man bör vara väl medveten om ALLA sekters våldsamma faror, när man betraktar de på barn och vuxna påtvingade sekterna med sina medeltida ritualer.

Osmanens kritik via Expo verkar helt och hållet gå ut på den taktik som rapporten beskrivit, vilket alltså bekräftar exakt det som rapporten beskrivit.

Bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer kritiserar rapporten, en blogg med ett motsägelsefullt namn då religion, d.v.s. blid tro på olika doktriner, står bjärt kontrast till vetenskap, d.v.s. produktionen av ny kunskap genom systematiska metoder såsom empiri och deduktion.

Socialdemokraten Torbjörn Jerlerup är också mycket hatisk och kritisk mot rapporten. Jerlerup kallar sig ”liberal” fastän han skyddar en extremt bokstavstroende doktrin som är allt annat än ”liberal”. Jerlerup säger sig stödja ”arbetarrörelsen” fastän han är med i ett parti som håller på att krossa arbetarrörelsen genom osolidarisk globaliseringspolitik åt asylbaroner och monopolkapitalister. Jerlerup säger sig vara för piratrörelsen och personlig integritet fastän han är med i partiet som stått för ”Bodströmsamhället”. Han talar om ”vänsterns kamp för sociala skyddsnät” fastän hans parti varit med och nedmonterat skyddsnäten allt sedan EU-inträdet och realpolitiskt är mer höger än Moderaterna före 1990.

Jerlerup använder ord som ”rasism” fastän rapporten inte avhandlar raser eller etniciteter, men endast en mycket extrem och bokstavstroende sekt. Rapporten avhandlar alls inte alla som kallar sig ”muslimer”, de som i praktiken är sekulära. Jelerup skriver vidare:

”Tänk dig att myndigheten MSB hade gett ut en rapport om att amerikanska Ku Klux Klan styr Socialdemokraterna, utan att presentera ett enda bevis för det? Hur hade det sett ut?”

Snarare skulle jag vilja jämföra den fascistiska sekten ifråga med den inre kärnan av det tyska imperialistiska nationalsocialistiska partiet långt innan valet 1933. Självklart fanns det snälla nazister, men alla nazister var alls inte snälla. Låt säga att 10% var mer ideologiskt indoktrinerade. Tja, det är full jämförbart med den segregerade förorten där ca 10% stödjer extrem islamism.

Det är dessutom skillnad på olika riktningar av islam. Problemet med islam ligger enligt Salman Rushdie, som fick en fatwa på sig, i följande:

Västs misstag var att sätta Huset Saud på tronen av Saudiarabien och ge dem kontrollen över världens oljerikedom, vilket de sedan använde för att sprida Wahhabism-Islam
/ Salman Rushdie (Källa: https://www.goodreads.com/author/quotes/3299.Salman_Rushdie)

The mistake of the West was to put the Sauds on the throne of Saudi Arabia and give them control of the world’s oil fortune, which they then used to propagate Wahhabi Islam.
/ Salman Rushdie (Source: https://www.goodreads.com/author/quotes/3299.Salman_Rushdie)

Enligt mig ligger problemet med alla religioner hos de religiösa själva. De har alla så många likheter med oss ateister. Ingen religiös tror längre på några andra av de tusentals olika gudar som skrotats genom den mänskliga historien. Det är bara den sist påhittade guden, Demiurgen, som skiljer oss åt, såsom barnets tro på jultomten och flygande renar skiljer det från den vuxne.

Mer intressant:
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2014/07/07/dokumentarfilm-fran-norge-om-det-muslimska-brodraskapet/

Replik till Nils Littorin – Legalisering av psykofarmaka kan göras på ett intelligent sätt

Replik till Hasch och marijuana är narkotika, inte medicin, av Nils Littorin,
publicerad 24 februari 2017 i Proletären.

(Tyvärr är Proletären begränsad till 1500 tecken vad gäller repliker. Vi kommer därför inte välja snuttifierad replik som inte går på djupet, likt någon typ av Twitter-inlägg. Vi anser nämligen att det är snuttifieringen som är en del av Sveriges mentala problematik. Vi hoppas att Proletären tar kritiken på rätt sätt och förbättrar sina möjligheter till fria djuplodande yttranden från arbetarklassen genom ex. genom Disqus eller annan typ av kommentarsfält inkl. publicering av pingningar. Det finns all anledning för arbetarklassen att främja yttrandefrihet och demokrati i en modern tid.)

Till saken! Det är mycket s.k. ”medicin” som länge haft en dålig psykisk och fysisk inverkan på människor. De har varit skadliga men de har ändå varit lagliga. Alkoholen är väl det i särklass värsta exemplet på
legaliserad skadlig psykofarmaka, men jag talar givetvis även om överförskrivningen av skadliga ”lyckopiller” och annan smärtlindring som förstör kroppen. Även antibiotikum har länge intagits likt ett slags psykofarmaka för mentalt stressade människor som inte har tid att vara sjuka när grottekvarnens hjul ska snurra. Läkarna har
gladeligen skrivit ut piller.

Principen är densamma för alla ovanstående piller. Var inte motiverad att lyssna på kroppen! Vidtag inte rätt långsiktiga åtgärd! Var inte motiverad att se och acceptera sjukdomen, fysiskt eller mentalt! Låt inte var sak få ta sin tid! Låt inte immunförsvaret eller depressionen göra sitt jobb på rätt sätt! Låt läkaren leka gud eller ”Sugardaddy” i silverskrud!

Vad är skillnaden mellan detta beteende och andra illegala psykofarmaka? Skillnaden är att i det ena fallet finns det åtminstone en liten garant för att det grundlurade stressade folket får inta det som står på förpackningen och kan läsa bipacksedeln med möjliga skadeverkningar. Människan kan fatta ett eget beslut utan grupptryck.
I det kriminella fallet finns ingen garanti för någonting.

Jag fick en gång bevittna hur en man från USA med lång hästsvans, likt Anders Borg, lurade på ungdomar att inhalera bränd cannabis sativa inkl. tjära från tobak vid ett vattenfall i Laos. Hans kriminella överraskning kom efter en stund. Den torkade örten var nämligen kryddad med annan illegal psykofarmaka, vilket han stolt skröt om inför den mentalt dimmiga hopen av ungdomar som i det illegalt mentalt sövda tillståndet inte visade någon skepticism alls.

Ungdomarna övertygades initialt genom grupptryck. Jag såg det tydligt eftersom jag hade läst psykologi och kunskapen hade fastnat. Mina rekommendationer till dem att avstå fungerade inte och mina välmenande försök bemöttes av arga blickar från amerikanen som gav dem den illegala psykofarmakan.

En av de vingliga ungdomarna som intagit psykofarmakan befann sig på hemvägen plötsligt på taxins takräcke. Bilen färdades ofta med ca 70 kilometer i timmen på grusväg. Ett okontrollerat fall, eller en rollover
p.g.a. den förskjutna tyngdpunkten, i någon kurva hade kunnat vara slutet för både honom och andra passagerare.

Tänk dig att de kriminella skulle bli av med dessa möjligheter! Oskyldiga dödsoffer skulle minska drastiskt, inte minst i USA, kriminalitetens och psykofarmakans högborg. Att få all psykofarmaka klassat som psykofarmaka och inte längre vara illegalt har länge varit en dröm för mig. Samtidigt inser jag givetvis att detta allena inte kan stoppa allt missbruk av psykofarmaka. Mer måste till!

Psykofarmaka måste först och främst kallas för vad det är, nämligen “psykofarmaka”, och skrivas ut på recept i kombination med erbjudande om psykolog-hjälp och psykiatriker som förklarar hur drogen fungerar,
ev. ges under uppsikt eller i en miljö där psykofarmakan ger rätt effekt till de förlorare som vill fly verkligheten då den blivit alltför svår.

Man måste dessutom förklara för människan att uppfattningen av verkligheten inte är problemet, men flykten från den. Att uppfatta verkligheten som den är kan hjälpa på så vis att man då mer effektivt kan fundera ut åtgärder som positivt och konstruktivt ev. kan förändra verkligheten till det bättre. Verkligheten finns bevisligen kvar oavsett om man vill det eller inte, såvida man inte avlider av psykofarmakans effekter, men verkligheten kan dessutom bevisligen bli bättre.

Psykofarmakan och verklighetsflykten utgör naturligtvis endast glorian av grundproblemet. Jag anser att vi måste skapa ett bättre samhälle där psykofarmakan inte behövs. Vi måste dela på arbetena och frukterna
av arbetet så att alla känner sig som betydelsefulla vinnare i samhället! Vi måste skapa alternativa aktiviteter tillsammans när vi rationaliserar och automatiserar bort jobben, de jobb som oftast skapar all den skit vi egentligen inte behöver! Vi behöver naturliga aktiviteter som passar för människodjuret.

Jag anser att klassvandring måste bli möjlig om nu inte klasserna ska utrotas helt. Men samhället får naturligtvis inte vara en riggad monopolkapitalism längre och jag tror att någonstans i den balansen kan 99% av samhällets medborgare bli eniga såväl kapitalister som socialister. Ska vi ha en nivå av kapitalism måste naturligtvis alla ha chansen att lyckas i den inom lagens ramar.

Det är naturligtvis inte enbart underklassen som drabbas av det hårda galna samhället. Även överklassen drabbas av monopolkapitalismens skadeverkningar på kapitalismen naturligtvis. Med rätt åtgärder i politiken kan det hända att psykofarmakan blir mindre attraktiv och endast kommer intas av de som har riktigt svårt med verkligheten och är i verkligt behov av verklighetsflykt.

Ärligt talat, är det inte just så det ofta ser ut på puben eller t.o.m. i monopolkapitalisternas debattsoffor i medierna? Är inte puben eller debattsofforna i TV ofta ett slags mentalsjukhus där människor plötsligt beter sig likt intagna i behov av tvångströja eller uppsikt? Varför göra det förbjudet och intressant för tonåringar att inta psykofarmaka och bete sig som intagna på mentalsjukhus, när de oftast alls inte är i behov av det?

De vetenskapliga evidensen räcker. Vi vet att all psykofarmaka med mycket sannolika evidens är mentalt och fysiskt skadlig, särskilt vid kriminellt intag, men sannolikt även när läkemedelsindustrins monopolkapitalister styr administrationen av dem genom trevliga lyxkonferenser för läkare och när psykofarmakan levererats med olika
typer av forskningsfusk som grund.

Det finns naturligtvis en orsak till varför intelligenta människor i Indien fortfarande besöker naturläkare som vägrar att ta emot pengar för sina kurer och varför kineser har ett system där man byter läkare om man blir sjuk. De intelligenta vill naturligtvis förbli friska, inte landa i någon privatiserad sjukvård som tjänar pengar på att
överadministrera allting till “sjuka” och “vårdade” patienter, ett beteende som inte är ovanligt i det kapitalistiskt tillväxande och alltmer desperata länderna i världen.

Om psykofarmaka ev. kan ha positiva effekter mot cancer kan man leda i evidens. Jag skulle inte bli förvånad om det i många fall kan vara så, särskilt i den stress och press ett modernt kapitalistiskt samhälle
innebär för många människor, eftersom sannolikt även ett konstlat lugn kan utgöra en fördel kortsiktigt, även om det naturligtvis kan vara ännu mer fördelaktigt långsiktigt för människan att plocka bort grundorsaken till problemen, ex. genom att skapa ett mer naturligt avslappnat samhälle där människans väl står i centrum.

Lugnet från psykofarmaka tycks dessutom vara ett bedrägligt lugn då kemikalier som inte längre intas brukar resultera i dess motsats. Andas djupt, syresätt hjärnan utan kemikalier och meditera på saken!

Martin Gustavsson
Maskiningenjör till yrket & säkerhetsvakt i Vetenskapliga partiet

Irrelevans – DN har förlorat sitt största kapital, sin trovärdighet.

Den f.d. DN-journalisten Julia Caesar i en podcast: Hämnaren i Marieberg:

”Bit för bit har Wolodarski trängt in tidningen och sig själv i ett hörn där de står alltmer isolerade från övrig liberal och annan press. DN har blivit vad en dagstidning aldrig får bli: irrelevant.”

Det är naturligtvis inte enbart DN som blivit irrelevanta. Även andra medier och andra bloggare har blivit irrelevanta och omsprungna av realiteten.

Kritiskt svar till Elisson och Norberg – Om Olof Palmes härliga vänner i tidningen Metro

Att kritisera Olof Palme, även om han är död och själv inte längre kan försvara sig, bör man väl kunna göra, speciellt om man anger källor för sina påståenden. Det skulle nog inte den nationelle demokratiske socialisten Olof Palme ha något emot, bara man låter honom få ett någorlunda gott försvar och samtidigt inser att dagens nyliberala socialdemokrati alls inte följer hans demokratiska socialistiska principer.

Den anonyme bloggaren Elisson tycks i princip ha kopierat kritik mot Olof Palme från Johan Norberg som fått in en artikel i Metro (men till den typen av media länkar vi inte längre till av princip-skäl). Det saknas dessutom källhänvisningar till påståendena. Mina egna påståenden har jag mestadels hämtat ur Engelska Wikipedia, inte ur det politrukskadade Svenska Wikipedia.

Elisson, även om han inte vill vara offentlig, vilket givetvis är ok med tanke på hur repressivt samhället blivit, har ändå något som Metro inte vågar ha, nämligen ett öppet kommentarsfält. Öppna kommentarsfält är bra för samtalsdemokratin, men givetvis dåligt för lögnen, således är ett relativt öppet kommentarsfält en nödvändighet för alla som söker sannolikheter kritiskt.

Att Johan Norberg, som är klassiskt liberal och för global kapitalism, samt medlem i den Amerikanska libertarianska tankesmedjan ”Cato Institute”, med huvudkvarter i Washington, har fått in en artikel i tidningen Metro där han kritiserar den nationelle demokratiske socialisten Olof Palme är naturligtvis inget konstigt alls. Metro är en tidning vars ägarförhållanden måste anses vara graverande kapital-liberala och borgerliga och som därför sannolikt låter det gravt kapital-liberala och borgerliga TT rapportera åt dem.

Att folk alltmer börjat rata gratistidningen Metro och annan TT-besmittad press är heller inte konstigt. All media som rapar upp kapital-liberala borgerliga texter står under hårt tryck nu när alla besitter smarta telefoner och kan välja att läsa mer relevanta och undersökande medier, samt kan gå till botten med allting lätt.

Men låt oss ändå helt kort bli motiverade att ändå relativt ytligt undersöka den kapital-liberala och borgerliga kritiken av Olof Palme, helt enkelt av ren hövlighet mot den mördade Olof Palme! Det kan naturligtvis vara intressant även för en mer fredlig moralisk kapital-libertariansk borgare som röstar på bomb-Alliansen, såväl som för en nyliberal som röstar på bomb-socialdemokrater, samt bomb-miljöpartister, men ändå är öppen för kritik av den egna kapital-liberala världsbilden.

Inledningsvis noterar jag att rysshat odlas i artikeln, trots att Vladimir Putin måste betraktas som en kapital-liberal borgare själv, även om han verkar vara emot Bilderberggruppens globala agenda, eftersom han sannolikt är nationalkonservativ, såsom Olof Palme, för sitt eget lands väl. Således var Olof Palme sannolikt ingen landsförrädare.

Politikeradelns och svenska medias felaktigt uppmålade ”djävulsbilder” mot Sovjetunionen, vilka Olof Palme verkar ha noterat, florerar idag mot Vladimir Putin och härstammar naturligtvis från de giriges agenda i Bilderbergruppen som vill skapa konflikt och profitera på den, som vanligt, på folkets bekostnad.

Mellankrigstidens mönster för ett storkrig går igen. USA och Nato klättrar likt aggressiva pitbulls på Rysslands gränser och försöker med alla medel försvaga och dra in Ryssland i ett nytt krig, nu främst via Ukraina där USA stöttat Ukrainska nazister till att störta demokratin och skrämma slag på det traditionellt ryska folket på Krim.

Det värsta är att EU-etablissemanget uppträder med ett självskadebeteende, som om EU är en lydig soldat åt USA. USA sitter på läktaren med sin radiostyrda drönare, ett naivt EU med propeller på kepsen. USA anser sig sannolikt sitta tillräckligt lång borta för att inte skadas självt materiellt, medan EU och Ryssland hetsas mot varandra till något som kan komma att sluta i total katastrof för Sverige och Europa.

Olof Palme var inte “anti-amerikan”, det är inte sanningen, men Olof Palmes kritik mot USA:s extrema kapitalism berodde naturligtvis på den kontinuerliga imperialism som pågått från USA:s sida allt sedan slutet på andra världskriget, samt givetvis på den extremkapitalism som drabbat USA:s folk och som står i bjärt kontrast till det som Olof Palme företrädde.

Olof Palme bevittnade effekterna av kapitalismen på sin resa genom USA i sin ungdom och han kände sympati med det lidande amerikanska folket, vilket han ofta visade. Han visade också ofta sympati med de andra amerikaner som som förtrycktes och mördades av USA:s regim i Syd- och Centralamerika. Så att han skulle vara “anti-amerikan”, det är bevisligen inte sanningen från er sida.

Att Olof Palme var vän med Robert Mugabe är inte konstigt alls. Robert Robert Mugabe var en nationell demokratisk socialist, precis som Olof Palme. Den imperialistiska kolonialmakten Storbritannien har länge försökt att sätta krokben för Zimbabwes folk. Zimbabwe är nämligen fullt med diamanter och Platina som de vill åt, vilket naturligtvis även Sverige och Olof Palme ville åt, men på ett helt annat sätt, d.v.s. genom ömsesidig respekt, inte genom utsugande global kapitalistisk kolonialism.

Afrika är kanske inte lika demokratiskt välutvecklat som Sverige? Jag är ingen expert på Afrika. Afrika har kanske en korrumperade stam-mentalitet som kanske vida övertrumfar politikeradelns familj- och vänskapskorruption i Sverige, men de sanktioner som Zimbabwe utsatts för har givetvis haft effekter som blivit fascistiska och drabbat den vita befolkningen som hämnd. Sådana rasistiska oroligheter kan givetvis drabba alla länder som utsätts för sanktioner. “T. I. A.” som afrikanerna säger “This is Africa”.

Nu till religiösa ayatollor. Jag vet inte bakgrunden, men att Olof Palme berömmer uppbyggnaden av demokratiska institutioner i länder som i århundraden undertryckts av extrema doktriner, samt av Storbritanniens och USA:s olika nickedockor, skulle naturligtvis kunna anses vara något positivt.

Demokratiska institutioner är nämligen motsatsen till diktatur. Det är motsatsen till extrema doktriner och det är motsatsen till Storbritanniens och USA:s olika nickedockor. Att den extrema doktrinen, kanske i maskopi med USA och Storbritannien, sedan avrättade vänsterfolk som ville göra revolution mot den odemokratiska doktrinens diktatur är väl knappast Olof Palmes fel?

Nu till Pol Pot. Jag har varit i Kambodja och talat med människorna där samt läst olika böcker om Kambodja och kan därför rekommendera David P. Chandlers böcker om saken. Jag uppfattar honom som relativt objektiv, trots hans amerikanska bakgrund.

Kambodjanerna själva uppfattar ofta den USA-stödda Lon Nol som den stora skurken. Pol Pots paranoia skapades av att hans socialdemokratiska vänner mördades av Lon Nol. Pol Pot som gömde sig i djunglerna kom sedan till makten genom USA:s vettlösa bombningar av lokalbefolkningen på landsbygden.

P.g.a. Pol Pots mycket välgrundade paranoia och p.g.a. låg nivå på folkets bildning, samt felaktiga beräkningar och okunniga människors glädjerapporter om tillgången på ris, blev resultatet i den påföljande svälten hemsk tortyr samt avrättningar på den hierarki som tidigare undertryckt folket på landsbygden och stött USA som stött bombningen av dem.

Olof Palme och Fidel Castro hade rätt. Det var ”en stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde” i Kambodja då de krossat Lon Nol-diktaturen där. Och ni har rätt i att det blev ett fruktansvärt öde för många kambodjaner, när svälten kom, särskilt för de f.d. stadsborna som givetvis avrättades först. Att ingen hjälp skickades till Kambodja är givetvis en bidragande orsak till folkmordet. De tvingades välja svältdöden eller överklassens död. De valde det senare. Inte konstigt under omständigheterna.

Fidel Castro och den kubanska kommunistiska enpartidemokratin, har sett till att skaffa Kuba en massa intressanta saker, något man knappast kan kalla förtryck alls, men välfärd. Att låg barnadödlighet och låg kriminalitet på Kuba ogillas av kapital-liberala globalister är faktiskt något märkligt, anser jag.

Så till Khadaffi. Iraks vänsterparti Baathpartiet och Saddam Hussein som ville sälja sin olja i Euro hade inga kärnvapen. Vad skedde? De blev olagligen invaderade och mördade av USA/Nato samt saudiska islamistiska proxy-arméer. Den i Afrika väl ansedde Khadaffi som var på väg att skapa riktiga pengar baserade på guldreserv hade inga kärnvapen. Vad skedde? Olagligen invaderad, bestulen och mördad av USA/Nato/saudiska islamistiska proxy-arméer. Syriens vänsterparti Baathpartiet och Assad hade inga kärnvapen. Vad skedde? Invaderade via USA/Natos/saudiska islamistiska proxy-arméer.

Vem vet? Kanske hade Khadaffi rätt? Det hade kanske gått att lösa den palestinska-israeliska konflikten en gång för alla med ett reellt hot mot Israel om de inte följer FN:s gränsdragning? Inget annat tycks bevisligen hittills ha fungerat för att få den av israeler benämnda ”nazist”-staten Israel att respektera FN:s fastslagna gränser. Självklart förespråkar jag inte kärnvapenkrig, men den aggressiva apartheidstaten Israel tycks inneha kärnvapen själva och verkar ivriga att få använda dem mot Iran.

Nu till Erich Hoenecker och DDR. Att Olof Palme var mer positiv till det demokratiskt socialistiska östblocket var naturligtvis inte konstigt. Olof Palme var för både socialism och demokrati. Det var denna demokratiska socialism som till slut beslutade sig för perestrojka, med påföljande maffia-kapitalism. Fett misstag.

Östtysklands ledande partier ansåg att kommunismen krävde en mur mot kapitalismen. Det är inget konstigt. Med ett kommunistiskt system med gratis utbildning och jämlika löner blir man annars lätt av med de välutbildade människor som fått sin utbildning gratis. En gräns mellan kommunism och kapitalism måste därför givetvis vara järnhård. Kommunismen kan inte ta emot den fattigdom som kapitalismen skapar och vill naturligtvis inte bli av med den välutbildade population den skapar.

Östtyskland hade nästan direkt efter krigsslutet 1945 fria val och flera olika partier, bl.a. Bondepartiet, Liberaldemokraterna, Kristdemokraterna och Nationaldemokraterna. Att Hoenecker således skulle ha varit en “diktator” stämmer inte. Att han p.g.a. sin historik däremot var mäkta populär är ingen hemlighet. Den som varit motiverad att läst på litegrann om socialism, marxism och kommunism inser att dessa tankar inte handlar om förtryck, men om att befria arbetaren från girigbukarnas slaveri.

Olof Palme var en mycket beläst man och absolut Sveriges mest karismatiska statsminister genom tiderna. Där har ni båda absolut rätt. Jag upplever alls inte att Olof Palme var någon speciellt stor hycklare jämfört med dagens politikeradel, även om en statsminister givetvis måste ljuga ibland i nationens bästa intresse, men även i ett interndemokratiskt parti givetvis också måste ljuga på order av Socialdemokratins egen partistyrelse.

Slutligen. Rent principiellt ska man vara skeptisk mot varje blaska som bespottar något, oavsett vad det än är. Sök alltid sanningen om ägarförhållanden hos avsändaren och om tingens ordning djupt och brett och skaffa er en egen uppfattning baserad på dessa undersökningar!