Man ska kanske inte vara för självsäker? Det tänker jag när jag ser rubriken på artikeln från Nya Tider, som skrivits av Vávra Suk. Suks enda evidens tycks vara några exempel på så kallad ”klanröstning”, där en somalisk grupp kryssat in sina klan-kompisar i beslutande församlingar: Så här skriver ex. Suk:
”Det är denna väljarkultur vi nu importerar, men svenskar verkar helt oförberedda på detta. Till och med de politiker som själva blir bortröstade på detta sätt i sina egna partier förstår inte hur det gick till. Felaktigt hävdar de att det är så demokrati fungerar. Egentligen borde de säga att det är ett tecken på när demokratin inte fungerar.”
/Vávra Suk
Suk kan vara offer för s.k. ”konfirmeringsbias” (även kallat bekräftelsefel), men visst kan de som drabbats tro att de har förstått samma sak som Suk och visst kan klanmedlemmarna tänka likadant. Jag håller det inte för uteslutet, snarare sannolikt. Visst kan olika slags polletter ha trillat ned i samband med valet. Men visst är väl klanröstning, tyvärr en både önskad och oönskad del av vår demokrati?
Vi svenskar är alls inte förskonade från ”klanröstning”. Svenskarna bildar ibland familjeklaner som håller varandra om ryggen och det förekommer förmodligen massvis med vänskapskorruption i Sverige, men vad ska man göra åt detta? Skapa Sverige-klanen och tillbe Tor och Oden, så att det blir ”rätt”?
Men visst kan nu svenskar, som ex. gynnat en stor ”minoritet” i ett särskilt område, plötsligt inse att de ersätts av människor som använder etnocentrism eller sekt-tillhörighet som argument för sin kandidatur. Om dessa svenskar är förvånade, när de petas, så rör det sig knappast om raketingenjörer med förmåga att se samband.
”I en västerländsk demokrati tar vi det för självklart att man ser till hela samhällets bästa, inte bara sitt eget.”
/Vávra Suk
Det är HELT evident att alla svenskar INTE ser ”till samhällets bästa”, varken på kort sikt eller på lång sikt, lika lite som att andra folkgrupper skulle göra det per automatik. Själv tror jag, först och främst, att det krävs meditation för att gå iland med det.
Jag har fått känslan av att människor i allmänhet tänker ganska kortsiktigt på den egna familjen och den egna plånboken. Vidskepligheten, klan-mentaliteten och sekt-strukturer verkar samtidigt vara något som människor sannolikt flyr in i p.g.a. fattigdom och kaos.
Kanske kommer Suk se rött, nu när jag citerar Karl Marx, men i min mening verkar Marx ha likheter med Suk vad gäller den etnocentriska känslan. Den verkar ingen rå för. Så här skrev Marx, förmodligen i affekt, till sin vän Engels om en socialdemokratisk rojalist-stropp som han ogillade eller kanske drabbades av:
”Det står nu klart för mig att han han, som huvudformen och hårväxten pekar på, är avkomling till de negrer som följde med Moses på flykten från Egypten (såvida inte hans mor eller farmor korsades med en nigger). Denna förening av tysk och jude på negerbas producerade oundvikligen en märklig hybrid.”
/Karl Marx om Ferdinand Lassalle i ett brev till Friedrich Engels (30 juli 1862)
Efter det citatet är det naturligtvis tragikomiskt att kalla dagens politikeradel, i maskopi med monopolkapitalet, för ”kulturmarxister”. Men vad viktigare är, så har Marx en teori som antyder varifrån det sekteristiska klan-beteendet kommer ifrån och han verkar INTE tro att det kommer ur etniciteten i sig självt, men ur förtryck och misär:
”Religiöst lidande är, på en och samma gång, ett uttryck för verkligt lidande och en protest mot verkligt lidande. Religionen är sucken från den förtryckta varelsen, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen i själlösa förhållanden. Den är ett opium för folket.
Avskaffandet av religionen som folkets inbillade lycka krävs för deras verkliga lycka. Att uppmana dem att ge upp sina illusioner om sitt tillstånd är att uppmana dem att ge upp ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför, likt ett frö, kritiken mot den dal av tårar i vilken religionen utgör glorian.
Kritiken har plockat bort de inbillade blommorna på kedjan, inte för att människan ska fortsätta att bära den där kedjan utan fantasi eller tröst, men så att hon ska kasta av sig kedjan och plocka den levande blomman.”
/ Karl Marx bidrag ur Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin , Introduktion …, s. 1 (1843).
Och kanske är religionskritiken och satiren som får oss att skratta åt politikeradel och religioner, EXAKT DET som fruktas allra mest av de som vill sitta på makten? Vetenskapen hotar att ta bort den misär som kommer av tillväxt och massavel. Vetenskapen hotar att ta bort det kaos som kommer av krigen och söndringen.
Vetenskapen hotar ständigt att avväpna storvulna självsäkra propagandister, med uppdraget att skapa den splittring hos arbetarklassen som makten tror sig behöva för att kunna härska, kriga och pungslå folken genom det militärindustriella komplexet.
Öppenhet och skepticism hotar givetvis den typen av propaganda-medier. Både nya Tider och Proletären, som inte sväljer fulmedias propaganda rakt av, känner redan av effekterna av maktens ovilja att släppa osanningarna och problemformuleringsprivilegiet. Låt oss därför inte degenerera och förfalla in i samma storvulna beteende!
Två etnocentrismer är inte nödvändigtvis varandras motpoler. De tycks vara tvillingar, skapade och underblåsta av de som vill behålla makten. Kanske är konflikten rentutav både skapad och naturlig samtidigt? Är det mångkulturella fredliga samhället bara en drömvärld?
Vi drömmer kanske olika drömmar? Måste det finnas någon motsättning? Kan vi inte finna rimliga lösningar?
