Ulla Johanssons meddelande till Daniel Swedin på Aftonbladet inkl. kommentarer

[Kommentar: Hela brevet i fetstil. Mina egna kommentarer inom hakparenteser. Länkar gjorda till upplysande bloggposter. Källa till brevet: Anders Romelsjö –  SD på propaganda-resa i arabdiktaturen Syrien]

Redaktör Daniel Swedin.
Hej.

Din ledare idag. ”SD på propaganda resa i arabdiktaturen Syrien.” Citat ur din text: ” Två riksdagsledamöter har alltså åkt till en av världens mest blodbesudlade diktaturer och där gjort uttalanden som går på tvärs med svensk utrikespolitik.” ”För Ryssland är det helt nödvändigt att al-Assads mordiska diktatur inte faller.” – ”..mest blodbesudlade diktaturer….. ” ”… al-Assads mordiska diktatur…”.

[Kommentar: Aftonbladet ljuger medvetet. Syrien är enligt en snabb googling en demokrati, i vilken Bashar Al-Assad är folkvald att leda den sammanslutning av partier som kallar sig för den Nationella Progressiva Fronten. En av anledningarna att så många externa extrema islamister vill attackera Syriens demokrati och införa islamistisk diktatur är förmodligen att Syrien genom sin demokrati blivit alltmer humanistisk och sekulär. Som källa till det påståendet citerar jag och översätter jag Engelska Wikipedia om Syrien:

Syrien är formellt en enhetlig republik. Konstitutionen, som antogs 2012, omvandlade effektivt Syrien till en halv-presidentiell republik på grund av den konstitutionella rätten till val av individer som inte ingår i den Nationella Progressiva Fronten. [119] Presidenten är statschef och statsministern är regeringschef. [120] Lagstiftaren, folkrådet, är det organ som ansvarar för att godkänna lagar, godkänna statliga anslag och debattera politik. [121] I händelse av en misstroendevotering med enkel majoritet blir statsministern skyldig att lägga in sin regerings avsked till presidenten. [122]

Syria is formally a unitary republic. The constitution adopted in 2012 effectively transformed Syria into a semi-presidential republic due to the constitutional right for the election of individuals who do not form part of the National Progressive Front.[119] The President is Head of State and the Prime Minister is Head of Government.[120] The legislature, the Peoples Council, is the body responsible for passing laws, approving government appropriations and debating policy.[121] In the event of a vote of no confidence by a simple majority, the Prime Minister is required to tender the resignation of their government to the President.[122]

Den verkställande grenen består av presidenten, två vicepresidenter, statsministern och ministerrådet (kabinettet). Konstitutionen kräver att presidenten är muslim [123] men gör inte islam till statsreligion. Den 31 januari 1973 införde Hafez al-Assad en ny konstitution, vilken ledde till en nationell kris. Till skillnad från tidigare författningar krävde den inte att Syriens president skulle vara muslim, vilket ledde till hårda demonstrationer i Hama, Homs och Aleppo som organiserades av det muslimska brödraskapet och ulama. De märkte Assad som ”Allahs fiende” och utropade heligt krig mot hans styre. [124] Regeringen överlevde en serie av beväpnade uppror av islamisterna, främst medlemmar av det muslimska brödraskapet, från 1976 till 1982.

The executive branch consists of the president, two vice presidents, the prime minister, and the Council of Ministers (cabinet). The constitution requires the president to be a Muslim[123] but does not make Islam the state religion. On 31 January 1973, Hafez al-Assad implemented a new constitution, which led to a national crisis. Unlike previous constitutions, this one did not require that the President of Syria be a Muslim, leading to fierce demonstrations in Hama, Homs and Aleppo organized by the Muslim Brotherhood and the ulama. They labelled Assad the ”enemy of Allah” and called for a jihad against his rule.[124] The government survived a series of armed revolts by Islamists, mainly members of the Muslim Brotherhood, from 1976 until 1982.

Anledningen att Aftonbladet m.fl. helt evident och oblygt ljuger om statsskicket i Syrien är alltså en helt annan, vilket strax kommer framgå av Johanssons brev.]

Du är således helt omedveten om att USA och USA:s vasallstater Saudiarabien, Qatar, Turkiet beväpnat och gett stöd till de terrorister som förhärjat Syrien under sex år. Stöd med vapen, stöd med pengar till dessa verkligt mordiska fanatiker. Deras offer fyrahundratusen syrier som dödats under anfallet på landet. Och en oerhörd materiell förstörelse. Svenska journalister kallar dessa mördare ”rebeller”. Terrorister hoprafsade från planetens alla hörn. Hur kan du vara så totalt okunnig om utvecklingen i Syrien? Ovetande om att USA planerat anfallet på Syrien sedan 2001? Globalresearch ”Vi ska ta hand om 7 länder under de kommande 5 åren: Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran” – Pentagon 2001

Egentligen har USA-imperiets sikte varit inställt på Syrien ända sedan femtiotalet. Med undergrävande verksamhet, stöd åt Muslimska Brödraskapet. För att förstöra den sekulära staten Syrien. Där alla religiösa riktningar verkade fritt. Där kvinnor var fria att studera, att yrkesarbeta. Som fortfarande gäller i de områden regeringen kontrollerar. Terrorister införde sharialagar i de delar av Syrien de erövrade. Som de nu förhoppningsvis förlorar. Deras halshuggningar av fångar och andra oerhörda grymheter väl dokumenterade.

Det är inte den syriska regeringen och dess ledare Bashar al-Assad som är ”mordiska diktatorer” utan de ”rebeller” som USA och dess vasallstater stöder. Och svenska journalister och politiker stöder.

– Jag hyser inga sympatier för SD. Att de getts plats i de sammanhang du beskriver beror på att de inte är helt USA-frälsta. Något av ”min fiendes fiende är min vän”. Men en flirt med SD kan naturligtvis kritiseras. Så fick du in en slutkläm med liter ryss-hat i slutet på din ledare. Och möjlighet att kasta smuts på Vladimir Putin.

[Kommentar: Värt att notera är att anledningen att Johansson inte hyser några sympatier med högerpartiet Sverigedemokraterna förmodligen beror på just dessa fulmediers medvetna hatkampanj mot SD, när SD faktiskt valt en linje, vad gäller bättre bistånd, istället för krig och migration, som faktiskt hade kunnat hjälpa fler riktiga flyktingar lokalt, samt bestraffat kvinnoförtryckare, hedersvåld, våldtäktsmän etc. ordentligt, samt deporterat dessa icke-integrerbara element till kultuter där de hör hemma, efter avtjänade straff. De kriminella och de extrem islamister som är en del av problemet hade kunnat bestraffas, istället för att daltas med, och vi hade samtidigt kunnat motverka monopolkapitalisters vilja att krossa Europa, även kunnat utgöra en bättre fristad för de verkligt asylbehövande minoriteter som tvingats fly den extrema islamismen. Visst är SD ett högerparti rent socialpolitiskt, men samtidigt vänster vad gäller att vilja återupprätta det folkhem som idag raseras av högersossar och borgare i ohelig DÖ-förening.]

Du ska veta att vi är några – trots svenska medias propaganda – som börjar tröttna på hetsen mot Ryssland. Det är inte Ryssland som krossat Irak, Afghanistan, Libyen, nu i färd med Syrien. Det är inte Ryssland som infört tidigare diktaturer i Latinamerika. Mördat tre miljoner vietnameser. På sextiotalet genomfört ett folkmord i Indonesien. Dödat tre miljoner nordkoreaner i början av femtiotalet. Bomberna över Nagasaki och Hiroshima ett folkmord. Ett anfall på civila städer – vad den amerikanska lögnpropagandan än säger.

Det märks så tydligt på Aftonbladets ställningstaganden i utrikespolitiska ”analyser” att USA-banker äger trettio procent i Schibsted. – Hur många av dina läsare är medvetna om detta?(?)

[Kommentar: Allt fler blir allt mer medvetna om de Rothchild-sionistiska ägarförhållanena i medierna. De politiker som fortsatt väljer att slicka dessa demagogiska chefredaktörer och deras arbetsgivare djupt upp i tarmarna, ev. i rädsla för mediala drev, kommer sannolikt snart att vara historia, tror jag. Folken har börjat se igenom de drev som ex. vänstersossen Juholt utsattes för. Personligen tror jag inte att det endast rör sig om ägarförhållanden, men även brott mot rikets säkerhet enligt brottsbalken. Ulfkottes vittnesmål, samt placeringen av vissa journalister i frysbox, tyder helt klart på det.]

Annonser

Kritiskt svar till Elisson och Norberg – Om Olof Palmes härliga vänner i tidningen Metro

Att kritisera Olof Palme, även om han är död och själv inte längre kan försvara sig, bör man väl kunna göra, speciellt om man anger källor för sina påståenden. Det skulle nog inte den nationelle demokratiske socialisten Olof Palme ha något emot, bara man låter honom få ett någorlunda gott försvar och samtidigt inser att dagens nyliberala socialdemokrati alls inte följer hans demokratiska socialistiska principer.

Den anonyme bloggaren Elisson tycks i princip ha kopierat kritik mot Olof Palme från Johan Norberg som fått in en artikel i Metro (men till den typen av media länkar vi inte längre till av princip-skäl). Det saknas dessutom källhänvisningar till påståendena. Mina egna påståenden har jag mestadels hämtat ur Engelska Wikipedia, inte ur det politrukskadade Svenska Wikipedia.

Elisson, även om han inte vill vara offentlig, vilket givetvis är ok med tanke på hur repressivt samhället blivit, har ändå något som Metro inte vågar ha, nämligen ett öppet kommentarsfält. Öppna kommentarsfält är bra för samtalsdemokratin, men givetvis dåligt för lögnen, således är ett relativt öppet kommentarsfält en nödvändighet för alla som söker sannolikheter kritiskt.

Att Johan Norberg, som är klassiskt liberal och för global kapitalism, samt medlem i den Amerikanska libertarianska tankesmedjan ”Cato Institute”, med huvudkvarter i Washington, har fått in en artikel i tidningen Metro där han kritiserar den nationelle demokratiske socialisten Olof Palme är naturligtvis inget konstigt alls. Metro är en tidning vars ägarförhållanden måste anses vara graverande kapital-liberala och borgerliga och som därför sannolikt låter det gravt kapital-liberala och borgerliga TT rapportera åt dem.

Att folk alltmer börjat rata gratistidningen Metro och annan TT-besmittad press är heller inte konstigt. All media som rapar upp kapital-liberala borgerliga texter står under hårt tryck nu när alla besitter smarta telefoner och kan välja att läsa mer relevanta och undersökande medier, samt kan gå till botten med allting lätt.

Men låt oss ändå helt kort bli motiverade att ändå relativt ytligt undersöka den kapital-liberala och borgerliga kritiken av Olof Palme, helt enkelt av ren hövlighet mot den mördade Olof Palme! Det kan naturligtvis vara intressant även för en mer fredlig moralisk kapital-libertariansk borgare som röstar på bomb-Alliansen, såväl som för en nyliberal som röstar på bomb-socialdemokrater, samt bomb-miljöpartister, men ändå är öppen för kritik av den egna kapital-liberala världsbilden.

Inledningsvis noterar jag att rysshat odlas i artikeln, trots att Vladimir Putin måste betraktas som en kapital-liberal borgare själv, även om han verkar vara emot Bilderberggruppens globala agenda, eftersom han sannolikt är nationalkonservativ, såsom Olof Palme, för sitt eget lands väl. Således var Olof Palme sannolikt ingen landsförrädare.

Politikeradelns och svenska medias felaktigt uppmålade ”djävulsbilder” mot Sovjetunionen, vilka Olof Palme verkar ha noterat, florerar idag mot Vladimir Putin och härstammar naturligtvis från de giriges agenda i Bilderbergruppen som vill skapa konflikt och profitera på den, som vanligt, på folkets bekostnad.

Mellankrigstidens mönster för ett storkrig går igen. USA och Nato klättrar likt aggressiva pitbulls på Rysslands gränser och försöker med alla medel försvaga och dra in Ryssland i ett nytt krig, nu främst via Ukraina där USA stöttat Ukrainska nazister till att störta demokratin och skrämma slag på det traditionellt ryska folket på Krim.

Det värsta är att EU-etablissemanget uppträder med ett självskadebeteende, som om EU är en lydig soldat åt USA. USA sitter på läktaren med sin radiostyrda drönare, som utgörs av ett naivt panikartat EU.

Bild på ett barn som betraktar ett plakat med ordet panik

Bild från The Economist kollage för 2015

USA anser sig sannolikt sitta tillräckligt lång borta för att inte skadas självt materiellt, medan EU och Ryssland hetsas mot varandra till något som kan komma att sluta i total katastrof för Sverige och Europa.

Olof Palme var inte “anti-amerikan”, det är inte sanningen, men Olof Palmes kritik mot USA:s extrema kapitalism berodde naturligtvis på den kontinuerliga imperialism som pågått från USA:s sida allt sedan slutet på andra världskriget, samt givetvis på den extremkapitalism som drabbat USA:s folk och som står i bjärt kontrast till det som Olof Palme företrädde.

Olof Palme bevittnade effekterna av kapitalismen på sin resa genom USA i sin ungdom och han kände sympati med det lidande amerikanska folket, vilket han ofta visade. Han visade också ofta sympati med de andra amerikaner som som förtrycktes och mördades av USA:s regim i Syd- och Centralamerika. Så att han skulle vara “anti-amerikan”, det är bevisligen inte sanningen från er sida.

Att Olof Palme var vän med Robert Mugabe är inte konstigt alls. Robert Robert Mugabe var en nationell demokratisk socialist, precis som Olof Palme. Den imperialistiska kolonialmakten Storbritannien har länge försökt att sätta krokben för Zimbabwes folk. Zimbabwe är nämligen fullt med diamanter och Platina som de vill åt, vilket naturligtvis även Sverige och Olof Palme ville åt, men på ett helt annat sätt, d.v.s. genom ömsesidig respekt, inte genom utsugande global kapitalistisk kolonialism.

Afrika är kanske inte lika demokratiskt välutvecklat som Sverige? Jag är ingen expert på Afrika. Afrika har kanske en korrumperade stam-mentalitet som kanske vida övertrumfar politikeradelns familj- och vänskapskorruption i Sverige, men de sanktioner som Zimbabwe utsatts för har givetvis haft effekter som blivit fascistiska och drabbat den vita befolkningen som hämnd. Sådana rasistiska oroligheter kan givetvis drabba alla länder som utsätts för sanktioner. “T. I. A.” som afrikanerna säger “This is Africa”.

Nu till religiösa ayatollor. Jag vet inte bakgrunden, men att Olof Palme berömmer uppbyggnaden av demokratiska institutioner i länder som i århundraden undertryckts av extrema doktriner, samt av Storbritanniens och USA:s olika nickedockor, skulle naturligtvis kunna anses vara något positivt.

Demokratiska institutioner är nämligen motsatsen till diktatur. Det är motsatsen till extrema doktriner och det är motsatsen till Storbritanniens och USA:s olika nickedockor. Att den extrema doktrinen, kanske i maskopi med USA och Storbritannien, sedan avrättade vänsterfolk som ville göra revolution mot den odemokratiska doktrinens diktatur är väl knappast Olof Palmes fel?

Nu till Pol Pot. Jag har varit i Kambodja och talat med människorna där samt läst olika böcker om Kambodja och kan därför rekommendera David P. Chandlers böcker om saken. Jag uppfattar honom som relativt objektiv, trots hans amerikanska bakgrund.

Kambodjanerna själva uppfattar ofta den USA-stödda Lon Nol som den stora skurken. Pol Pots paranoia skapades av att hans socialdemokratiska vänner mördades av Lon Nol. Pol Pot som gömde sig i djunglerna kom sedan till makten genom USA:s vettlösa bombningar av lokalbefolkningen på landsbygden.

P.g.a. Pol Pots mycket välgrundade paranoia och p.g.a. låg nivå på folkets bildning, samt felaktiga beräkningar och okunniga människors glädjerapporter om tillgången på ris, blev resultatet i den påföljande svälten hemsk tortyr samt avrättningar på den hierarki som tidigare undertryckt folket på landsbygden och stött USA som stött bombningen av dem.

Olof Palme och Fidel Castro hade rätt. Det var ”en stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde” i Kambodja då de krossat Lon Nol-diktaturen där. Och ni har rätt i att det blev ett fruktansvärt öde för många kambodjaner, när svälten kom, särskilt för de f.d. stadsborna som givetvis avrättades först. Att ingen hjälp skickades till Kambodja är givetvis en bidragande orsak till folkmordet. De tvingades välja svältdöden eller överklassens död. De valde det senare. Inte konstigt under omständigheterna.

Fidel Castro och den kubanska kommunistiska enpartidemokratin, har sett till att skaffa Kuba en massa intressanta saker, något man knappast kan kalla förtryck alls, men välfärd. Att låg barnadödlighet och låg kriminalitet på Kuba ogillas av kapital-liberala globalister är faktiskt något märkligt, anser jag.

Så till Khadaffi. Iraks vänsterparti Baathpartiet och Saddam Hussein som ville sälja sin olja i Euro hade inga kärnvapen. Vad skedde? De blev olagligen invaderade och mördade av USA/Nato samt saudiska islamistiska proxy-arméer. Den i Afrika väl ansedde Khadaffi som var på väg att skapa riktiga pengar baserade på guldreserv hade inga kärnvapen. Vad skedde? Olagligen invaderad, bestulen och mördad av USA/Nato/saudiska islamistiska proxy-arméer. Syriens vänsterparti Baathpartiet och Assad hade inga kärnvapen. Vad skedde? Invaderade via USA/Natos/saudiska islamistiska proxy-arméer.

Vem vet? Kanske hade Khadaffi rätt? Det hade kanske gått att lösa den palestinska-israeliska konflikten en gång för alla med ett reellt hot mot Israel om de inte följer FN:s gränsdragning? Inget annat tycks bevisligen hittills ha fungerat för att få den av israeler benämnda ”nazist”-staten Israel att respektera FN:s fastslagna gränser. Självklart förespråkar jag inte kärnvapenkrig, men den aggressiva apartheidstaten Israel tycks inneha kärnvapen själva och verkar ivriga att få använda dem mot Iran.

Nu till Erich Hoenecker och DDR. Att Olof Palme var mer positiv till det demokratiskt socialistiska östblocket var naturligtvis inte konstigt. Olof Palme var för både socialism och demokrati. Det var denna demokratiska socialism som till slut beslutade sig för perestrojka, med påföljande maffia-kapitalism. Fett misstag.

Östtysklands ledande partier ansåg att kommunismen krävde en mur mot kapitalismen. Det är inget konstigt. Med ett kommunistiskt system med gratis utbildning och jämlika löner blir man annars lätt av med de välutbildade människor som fått sin utbildning gratis. En gräns mellan kommunism och kapitalism måste därför givetvis vara järnhård. Kommunismen kan inte ta emot den fattigdom som kapitalismen skapar och vill naturligtvis inte bli av med den välutbildade population den skapar.

Östtyskland hade nästan direkt efter krigsslutet 1945 fria val och flera olika partier, bl.a. Bondepartiet, Liberaldemokraterna, Kristdemokraterna och Nationaldemokraterna. Att Hoenecker således skulle ha varit en “diktator” stämmer inte. Att han p.g.a. sin historik däremot var mäkta populär är ingen hemlighet. Den som varit motiverad att läst på litegrann om socialism, marxism och kommunism inser att dessa tankar inte handlar om förtryck, men om att befria arbetaren från girigbukarnas slaveri.

Olof Palme var en mycket beläst man och absolut Sveriges mest karismatiska statsminister genom tiderna. Där har ni båda absolut rätt. Jag upplever alls inte att Olof Palme var någon speciellt stor hycklare jämfört med dagens politikeradel, även om en statsminister givetvis måste ljuga ibland i nationens bästa intresse, men även i ett interndemokratiskt parti givetvis också måste ljuga på order av Socialdemokratins egen partistyrelse.

Slutligen. Rent principiellt ska man vara skeptisk mot varje blaska som bespottar något, oavsett vad det än är. Sök alltid sanningen om ägarförhållanden hos avsändaren och om tingens ordning djupt och brett och skaffa er en egen uppfattning baserad på dessa undersökningar!