Den frågan ställer jag p.g.a. Romelsjös text Tio punkter för kamp mot SD. Rimligen borde då folk gå tillbaka till Socialdemokraterna istället, kan man kanske tycka? Jag återkommer till analysen av de tio punkterna nedan.
Arbetet skriver ”I gruppen som definieras som arbetare säger sig 39,3 procent sympatisera med Socialdemokraterna. En nedgång med 7 procentenheter från förra mätningen. Samtidigt har andelen arbetare som uppger att de ligger närmast Sverigedemokraterna ökat, från 17,1 till 21,3 procent. Bland LO-medlemmarna är det nu 38,5 procent som sympatiserar med Socialdemokraterna, i november 2017 var siffran 46,4.
Ökningen för Sverigedemokraterna har skett sista halvåret då S närmat sig SD med en mera stram invandringspolitik.
Den sista minskningen för Socialdemokraterna behöver naturligtvis inte enbart bero på att folk gått till SD, men kanske även till V, MP eller C som fortfarande driver på monopolkapitalets globala agenda om massmigration för att krossa välfärden, men även på en annan faktor, nämligen den om att en partiledning som propagerat lögner inte är värd att fortsatt få leda landet. Folket kan ha vaknat upp allt mer.
Förtroendet är då permanent borta. Inget kan då få tillbaka väljarna när de vet att de dragits vid näsan, inte ens att vända kappan helt efter vinden. Kappvändande uppfattas bara som en patetisk bekräftelse på att S-ledningen medvetet drivit landet in i skuld, kaos och kriminalitet och ljugit om det hela, likt borstbindare, eller helt enkelt är naiva idioter utan förmåga att leda ett land?
Liknande har skett med Miljöpartiet. Politiken har varit så katastrofal, anser många f.d. medlemmar, att det vore bra om partiet får sig på pälsen ordentligt och åker ur riksdagen, så att det sker ett rejält nytänk och utbyte av de galjonsfigurer som representerar det nuvarande.
Medborgare som röstat på Miljöpartiet bestraffar dem sannolikt genom att proteströsta på ex. Fi, och V, men sannolikt även på Sverigedemokraterna eller ex. Valsamverkanspartiet.
Det handlar nog inte enbart om invandringsfrågan, men sannolikt om vart vårt samhälle är på väg rent katastrofalt kulturellt, välfärdsracet mot botten genom EU samtidigt som inget parti i riksdagen driver på ett Swexit aktivt, samt kanske att trygga de egna pensionerna och kanske även upplevelsen av att villkoren för anställning försämrats helt oavsett regering.
S skriver ”Vi socialdemokrater vill se en handlingsplan för att få ordning och reda på svensk arbetsmarknad och få stopp på lönedumpning, skattefusk och utnyttjandet av svensk och utländsk arbetskraft.” S om arbetskraftsinvandringLåter bra – men vad har S gjort?
Utvecklingen beror givetvis till stor del på Socialdemokraternas egen korrupta politik i hop med fulmedierna allt sedan globaliseringen och EU-vurmen påbörjades, vilket nu gör att Socialdemokraterna är på väg mot noll.
Nu till de ”Tio punkter som visar SD:s väg åt höger” i Dagens Arena av Mats Wingborg, som kanske kan vara upplysande eftersom tydligen Jimmie Åkesson vid SD:s Landsdagar 2015 deklarerade
”att partiets långsiktiga mål är att bilda regering med Moderaterna och KD.”
På punkt efter punkt verkar det gå att belägga SD:s position. Låt oss dyka djupare i saken!
1. SD vill försvaga anställningstryggheten.
Tillsammans med alliansen kräver SD att turordningsreglerna i LAS luckras upp. Det skulle inte skapa fler jobb totalt sett, däremot skulle fler äldre åka ut från arbetslivet.
Själv ser jag inte det som något negativt. Tvärtom. Kombinerat med låg arbetslöshet kan det t.o.m. leda till mer jämlikhet, förmodligen även att rädsla minskar, samt att enheten arbetarna emellan ökar, samt att surdegar enkelt kan lösas upp. När jag blev uppsagd, efter inträdet i EU då företaget ville utnyttja frihandeln med öststater och Kina, så var det dåligt för min ekonomi, men alldeles utmärkt för min mentala utveckling, men även för mitt politiska engagemang. Jag struntade väl vem som var först in och sist ut etc. Jag fick dessutom tid för allt det där som en arbetande människa oftast inte har tid med. Jag hade även turen att ha sparade pengar, inte ha barn, vilket kanske gav mig ännu mer andrum för att utvecklas mentalt.
2. SD öppnar för att tidsbegränsade anställningar kan staplas på varandra.
Den rödgröna regeringen fick till sist med sig alliansen på ett förslag som gör det svårare att stapla olika tidsbegränsade anställningar på varandra. Ett enda parti röstade nej till förslaget i riksdagen, SD.
Jag misstänker att det kan ha varit ren taktik av SD för att locka borgerliga och kapitalliberala väljare, men jag ser inte byråkrati och inskränkningar av företagens rätt att anställa och avskeda som ett problem, snarare är det viktigt att hålla arbetslösheten låg vilket ökar möjligheterna att få jobb, anser jag, vilket innebär att vi bör gå ur EU, samt därefter dela på jobben solidariskt, d.v.s. vänsternationalism.
3. SD accepterar att välfärdskoncerner tar med sig skattepengarna utomlands.
Tillsammans med alliansen har SD öppnat för obegränsade vinster för de stora välfärdskoncernerna.
Tyvärr lämnas ingen källa för påståendet mer än en fulmedia, som oftast inte lämnar källhänvisningar och som dolt sin text bakom en betalvägg, så jag går till mer relevanta källor. I SD:s politik står det följande:
”Den svenska välfärdssektorn skall inte vara en tummelplats för multinationella riskkapitalbolag med kortsiktiga vinstintressen.”
D.v.s. raka motsatsen. Jag ser efter några sökningar inget som tyder på att SD vill det som påstås, snarare motsatsen, eftersom SD och V är för en ny folkomröstning om EU-medlemskapet, vilket har potential att sätta stopp för multinationella riskkapitalbolag med kortsiktiga vinstintressen, även om varken SD eller V driver frågan om ett Swexit aktivt, såsom Vetenskapliga partiet faktiskt gör, så är alla de andra riksdagspartierna således öppna för exakt det som Mats Wingborg alltså anklagar SD för, helt utan öppet hållbart evidens.
Här är SD-ledningens egen motivering via Dagens Samhälle som inte heller det innehåller något liknande påstående.
4. SD vill försvaga skyddet för sjuka.
Tillsammans med alliansen vill SD återinföra stupstocken i sjukförsäkringen. Det systemet testas redan av alliansen förra gången de satt vid makten. Resultatet blev att cancersjuka kastades ut ur systemet och blev av med sitt understöd.
Det verkar stämma. SD är helt på de borgerliga partiernas linje enligt den här propositionen. Verkligen klandervärt, men vem vet, kanske människor faktiskt tillfrisknar om de tvingas odla egen mat och röra på sig mer såsom människorna på Okinawa gör?
5. SD står längst till höger i synen på kvinnors rättigheter.
SD vill som enda parti i riksdagen strama åt abortpolitiken. Varje åtstramning leder till en ökning av illegala aborter med stora hälsorisker för kvinnor som inte har råd att betala för kostsam behandling utomlands.
Som ett konservativt parti som vaktar kristna värden så betvivlar jag inte påståendet. Tanken på att varje kvinna själv ska avgöra saken verkar vara frånstötande för SD. Sannolikt hänger det samman med rädslan för matematiken som ligger bakom exponentialfunktionen samt att kristna och svenskar i slutändan följaktligen riskerar att bli en minoritet i Sverige. SD föreställer sig sannolikt således att de måste ta upp tävlingen med islamisterna, likt konservativa hinduer i Indien, något som givetvis inte är särskilt ekologiskt hållbart…
6. SD säger nej till krav på kollektivavtalsliknande villkor vid offentlig upphandling.
SD:s politik öppnar för social dumpning där företag kan vinna konkurrensfördelar på löner och villkor som ligger under rådande kollektivavtal.
Inget förvånande för ett borgerligt parti, samtidigt är frågan för mig om vi inte tjänar på att istället sänka arbetstiden, så att en balans uppstår, än att reglera för mycket i detalj hur arbetsgivare och anställda ska förhålla sig till varann. Sänker man arbetstiden så att suget på arbetskraft blir stort, tvingas företagen allt mer gå med på de anställdas krav.
7. SD vill underminera jämställdheten.
Sverigedemokraterna vill återinföra vårdnadsbidraget. Det skulle motverka jämställdheten och försvåra integrationen. Det är särskilt vanligt att nyanlända kortutbildade kvinnor hamnar utanför arbetslivet. De bör få utbildning och inte pengar för att stanna hemma. Källa: Riksdagsmotion 2016/17:2503 av Linus Bylund (SD) m.fl.
Återigen de kristna konservativa värderingarna som talar. De vill ha tillbaka kvinnan i hennes traditionella roll i hemmet och att hon ska få en slant för att stanna hemma med barnen. Märkligt nog kommer nog många andra sekter än kristendomen älska det här förslaget, tror jag. Fel i SD-kalkylen? Likväl skulle det rent teoretiskt kunna bli män som utnyttjar vårdnadsbidraget mest, även om det förmodligen är osannolikt.
8. SD stödjer hellre Moderaterna än sina egna förslag. SD har lovat höjda pensioner och mer pengar till a-kassan.
Men gång på gång har SD röstat för alliansens skatteförslag som gett mindre pengar till pensionärer. Efter förra valet röstade också SD för alliansens budgetförslag. Det rödgröna förslaget innebar mer pengar till pensionärer och till a-kassan, men för SD var det viktigare att stödja alliansen än att stå upp för sin egen politik. För SD är det viktigare att avsätta Löfven än att stå upp för egna löften.
Skulle inte SD stödja sina egna förslag? Problemet är väl snarare att SD tvingats välja mellan att stödja de olika globalisternas förslag, för att inga andra partier vågar stödja SD:s förslag p.g.a. det ogiltiga nazistargumentet (ett av alla argumentationsfel).
9. SD:s politik går inte ihop.
SD lovar mer pengar till sjukvård och äldreomsorg, men samtidigt vill SD sänka skatten och kräver i sin budgetmotion att statsbidragen till kommunerna ska minska med 73 miljarder fram till 2020. Konsekvensen skulle bli en sämre sjukvård och äldreomsorg.
Det kan säkert diskuteras. Vad den exakta konsekvensen skulle bli för kommunerna hänger väl på hur kommunerna väljer att prioritera? Kanske menar SD att det ska byggas färre kommunala korrumperade skrytbyggen på strandnära tomter, att inga icke-flyktingar och icke-barn ska överösas bidrag, men befinna sig utanför landets gränser vid den tidpunkten?
10. SD:s skatteförslag gynnar höginkomsttagare på bekostnad av låginkomsttagare.
Om SD:s förslag om slopad utfasning av jobbskatteavdrag, slopad värnskatt och en höjd gräns för statlig skatt blev verklighet skulle personer med höga inkomster få i särklass störst skattesänkningar. En person med en månadsinkomst på 100 000 kronor får en skattesänkning på 46 000 kronor om året.
Denna borgerliga politik är de absolut inte ensamma om. Vi vet att Alliansen gillar sådan borgerlig politik som gynnar eliten (10%) också givetvis, men vad de flesta börjar inse är givetvis att Socialdemokraterna, med bihangen Vänsterpartiet och Miljöpartiet, också har bedrivit borgerlig politik och skyllt på varann och EU-medlemskapet att de måste det, fastän de INTE driver på ett Swexit i valet 2018!!!!
Eliten (10%) är enig i valet 2018. Rubb och stubb. Folket ska fortsatt rektalpenetreras med EU-medlemskapet. Swexit är inget de vill ha fastän folket vill ha det, eller åtminstone vill folket sannolikt ha de långsiktiga effekterna och möjligheterna av ett Swexit. Svenskarna motsätter sig höjd EU-avgift och det är ett helt annat EU vi har idag menar vänstern och Fi via ETC, så är det inget de driver aktivt, snarare verkar de sukta efter mandat i EU-parlamentet.
”Jag tycker vi ska möta det kravet med en diskussion om vilka frågor som är centrala när vi ser oss omkring i Europa. Hur kan vi använda oss av den EU-organisation som vi har för att stödja demokratirörelser? säger ex. Gudrun Schyman.”
Trots att omskrivning av fördragen, på alla de punkter V och Fi tar upp, så kräves det 100% enighet i EU-parlamentet från alla medlemsstater (inkl. Ungern). Politikerna kallar EU ”demokratiskt”, men för mig är det mer ärligt att kallade det exakt för vad det är d.v.s. ”Polsk riksdag”.
Polsk riksdag brukar betecknas som ett stormigt möte utan resultat, som i överförd bemärkelse kan avse oreda eller kaos i allmänhet. Uttrycket härstammar från de historiska polska riksdagarna, där varje individ i politikeradeln hade vetorätt. För att ett beslut skulle vinna laga kraft krävdes alltså absolut enighet, vilket endast med svårighet kunde uppnås.
—
För övrigt…
…är det glädjande att SD-politiken åtminstone vill ha ”en paus från medverkande i internationella insatser” (d.v.s. stopp på imperialistiskt stöveltramp, d.v.s. fred) tills Sverige har ”6 mekaniserade brigader att tillgå på kort tid” samt att ”den allmänna värnplikten ska återinföras för att trygga försvarsmaktens personalförsörjning”.
Det här är en delvis återgång till gammal vänsternationalistisk hållning al la Socialdemokraterna, även om vi verkar ha haft betydligt fler brigader förr, när Sverige var ett riktigt fredligt land, likt Schweiz.
Men varför ska brigaderna vara ”mekaniserade” när sådana i dagsläget lätt pulvriseras av drönare? Mer relevant vore väl en anpassning till dagens typ av krigföring? Prickskyttar, granatgevär, effektiva luftvärn mot flyg som kränker nationellt luftrum.
Fatbomber har ju också visat sig vara billiga och effektiva i Syrien mot terrorister. Kanske kan de släppas från drönare? Cykeln och skidorna som lätt slinker med in mellan granar och tallar är givetvis också av stort intresse, anser jag, såväl som hemliga bunkrar, för städer verkar lätt pulvriseras i dagens typ av krigföring.
