Varför uppgiften att avprogrammera de hjärnförsmutsade är en fantastisk utmaning

Jag läser Anders Romelsjös bloggpost om Angela Merkels skuld i Ukrainakonflikten, i vilken han försöker avprogrammera en av alla fulmedia-läsande och dumburks-betraktande individer med fakta och känner en djup tacksamhet för denna utmärkta journalism.

Jag är ytterst positiv till Anders Romelsjös försök att avprogrammera genom fakta. Det är viktigt ledarskap. Jag är även positiv till det välfyllda och högt kvalitativa kommentarsfältet som hjälper till med uppgiften. Dessa kommentatorer är en viktig del av avprogrammeringen. Vi är dessutom fler bloggare som gör vårt allra bästa och det verkar ha effekt..

Kanske framstår jag nu som något negativ, men jag är positiv realist och ser det verkligen som en fantastisk utmaning. Den typ av socialpsykologisk avprogrammering som krävs för att avprogrammera individer som tror på dumheterna, levererade av fulmedia, är nämligen att likna vid, att mitt i Saudiarabien, övertyga djupt troende muslimer om att det inte finns vare sig Demiurg, änglar eller flygande hästar. M.a.o. tufft. Romelsjö är tuff.

Det vilseledda folket i Sverige, precis som i Saudiarabien, är nämligen omgivet av miljoner lika djupt fantiserande individer, samt omgivna av medier som basunerar ut de sekteristiska flosklerna flera gånger om dagen. Mängden repetitioner av lögnen samt mängden av lydigt tillbedjande sektmedlemmar, är det som hjärnförsmutsar (hjärntvättar) allra mest. Det är ett välkänt socialpsykologiskt fenomen som demonstrerats i många olika typer av socialpsykologiska experiment.

Det som skiljer den sekteristiska situationen i Sverige åt något mot Saudiarabien är att vi fortfarande har yttrandefriheten och demokratin kvar, någotsånär, med betoning på både “fortfarande” och “någotsånär”, även om regeringen gör sitt allra bästa för att anställa egna psykologiska operatörer (government trolls), samt importera massvis av sekterismens slavar, ge dem flerbarnstillägg och placera dem i ghetto-förorter där minareterna och IS-aktiviteterna med stor sannolikhet snart kommer utgöra medelpunkten, till många andra invånares stora förskräckelse, eftersom många av dem flytt till Europa och Sverige för att slippa just detta.

Taktiken tycks ha fungerat. Pisatesterna i Sverige tycks motsvara förväntningarna. Hela 10% av ungdomarna i förorten tycks nämligen sympatisera med extremismen, detta enligt en undersökning från föreningen Varken hora eller kuvad, i vilken vänsterpartisten Amineh Kakabaveh medverkar, en kvinna som kallar sig “muslim” fastän jag tvivlar på att hon verkligen tror på fantasierna.

Politikeradeln understöder samtidigt IS genom Saudiarabien, sannolikt på muslimen Obamas sekteristiska order, eller möjligtvis genom krigshöken Hillary som verkar ha haft förbindelser med det Muslimska systraskapet/brödraskapet.

Politikeradeln (utom SD och Donald Trump) stöder sekterismen genom massinvandringen av extrema muslimer, även denna sannolikt på muslimen Obamas order, och Obamas offentliga beröm, samt tillåtelsen att bedriva de sekteristiska fascistiska formerna av den islamistiska doktrinen i dessa moskéer, samt sprida den via det amerikanska sociala filtret Facebook, en spridning av en extrem sekt som naturligtvis utgör roten till problemet med extrem islamism idag i hela världen.

Varför pågår då detta? Endast massiv korruption av politikeradel och lögnmedier med pengar från Saudiarabien kan rimligen förklara situationen. Möjligtvis kan förklaringen ligga i att CIA-agenten Usama i själva verket är Obama. Nej. Jag håller det inte för helt uteslutet eftersom det som sker redan är avsevärt mer absurt.

Förmodligen har Israels sionistiska regim något att hämta också, eftersom de de spelar med i spelet. Kanske oljan under Golanhöjderna, eller mer utrensning av palestinier under media-tystnad, eller mer olaglig invasion av territorium? Kanske rentutav att de vill att Europa också ska förstå vad islam leder till?

Lösningen är uppenbar. Nya medier och nya friska partier är vad som behövs i Sverige för att avprogrammeringen ska fungera, men även att ingående diskussioner om den sekteristiska extremismen kommer upp på debattagendan, något som apostaterna Salman Rushdie och Ayaan Hirsi Ali säkert kan hålla med om. Jag anser att det redan nu hög tid att ta upp skillnaden mellan islamkritik och islamofobi, även andra floskler och oxymoroner som försmutsar folks hjärnor. Detta kan hjälpa till med avprogrammeringen enormt, tror jag.

Annonser