Bernie Sanders – Demokratisk socialism – USA – Kampanjer slutar. Revolutioner består.

Detta är en svensk översättning av https://ourrevolution.com/about/ med översättarens egna förslag om förbättringar på slutet:

Nästa steg för Bernie Sanders rörelse är Vår Revolution, som kommer att kämpa för att förvandla Amerika och fördjupa den progressiva agendan som vi tror på.

Vårt uppdrag

Vår Revolution kommer att återkräva demokrati för det arbetande folket i vårt land genom att utnyttja den transformativa energin i den ”politiska revolutionen”. Genom att stödja en ny generation av progressiva ledare som stärker miljoner till kamp för progressiv förändring och höjer det politiska medvetandet, kommer Vår Revolution att förändra Amerikansk politik för att återigen göra våra politiska och ekonomiska system lyhörda för arbetsfamiljernas behov.

Vår Revolution har tre sammanflätade mål: att återuppliva amerikansk demokrati, stärka progressiva ledare och höja det politiska medvetandet.

Revitalisera Amerikansk Demokrati

Vår Revolution kommer att revitalisera den amerikanska demokratin genom att förena de miljoner människor som blev involverade under loppet av USA:s senator Bernie Sanders presidentkampanj till stöd för progressiva frågor. Vår revolution kommer att ge folket en stor röst i det politiska systemet genom att aktivera supportrar och engagera miljoner fler amerikaner i den politiska processen.

Stärka progressiva ledare

Vår revolution ska stärka nästa generation av progressiva ledare genom att inspirera och rekrytera progressiva kandidater för att gå till val över hela statsskickets spektrum. Från skolstyrelser till kontorsstolar kommer en ny generation politiska ledare, som är dedikerade till att omvandla Amerikas korrupta kampanjfinansieringssystem och riggade ekonomi, att bli involverade. Vår Revolution kommer att ge ledare, som är inspirerade av den ”politiska revolutionen” med de oöverträffade digitala verktygen, organisationskunskap och gräsrotsstöd som framgångsrikt används genom Senator Sanders kampanj.

Höja politisk medvetenhet

Korporativa media har i stor utsträckning misslyckats med att rapportera om de ämnen som är kritiska för vårt lands framtid: från klimatförändringens förödande effekter till nedgången i medelklassen. Vår revolution kommer att utbilda allmänheten om de mest brådskande problemen som konfronterar vår nation och de djärva lösningarna som erbjuds. Denna insats kommer att se till att dränkta röster kommer höras och kommer bli en viktig del av den lokala, statliga och nationella dialogen.

Medlemskap

Vår Revolution är byggd på framgången med Bernie Sanders historiska presidentkampanj och kommer att fortsätta att frodas med stöd av en aldrig tidigare skådad nivå av gräsrotsarrangörer.

Att bli medlem i Vår Revolution betyder att vi är på barrikaderna av förändring, har en riktig röst i våra betänkanden och ämnen och är en del av gräsrotsaktioner för att driva den politiska revolutionen framåt.
Vår styrelse

”Vi är alla hedrade av att vara medlemmar i Vår Revolutions styrelse, inspirerad av Bernie Sanders och hans historiska presidentkampanj. Kampanjen handlade alltid om den rörelse som vi byggde, så väl som att stödja en verkligt fantastisk kandidat.

Vi är alla frivilliga i Vår Revolution, såsom vi var i kampanjen, och vi är hedrade att vara på barrikaderna med tiotusentals volontärer och miljontals supportrar. ”

Läs redogörelsen över Vår Revolutions styrelse

Nina Turner – Tidigare senator i staten Ohio
Jim Hightower – Politisk ledare, nationell radiokommentator & författare
Jim Zogby – Arabisk-amerikansk ledare för mänskliga rättigheter
Huck Gutman – Tidigare stabschef för senator Bernie Sanders
Ben Jealous – Civilrättsledare
Lucy Flores – F.d. samlingskvinna från Nevada
Shailene Woodley – Skådespelerska och miljöledare

Larry Cohen, ordförande – Arbetskraft
Deborah Parker, vice ordförande – ledare för amerikansk ursprungsbefolkning
Catalina Velasquez, vice ordförande – Immigration, reproduktiv rättvisa och trans-queer frihetsledare
Jane Kleeb, kassör – miljö- och landsbygdsledare


Egna förslag om förbättringar:

Jag tycker det är en alldeles utmärkt programförklaring som skulle kunna vara bättre på några punkter, bl. a. på ekologins och miljöns område, men även på andra punkter. Bl.a. är det idag många forskare som med all rätt är skeptiska till människans bidrag till klimatförändringen av flera orsaker.

1. Klimathotet är skapat för en helt annan och censurerad politisk agenda här presenterad av en svensk forskare.

Senaste evidens för att det är en politiskt driven agenda kommer från Tysklands Angela Merkel vilket presenteras via Klimatupplysningen:

”Denna Parisöverenskommelse är ju inte vilkensomhelst överenskommelse, men det är redan en central överenskommelse för gestaltningen av globaliseringen.”
”Dieses Pariser Abkommen ist ja nicht irgendein Abkommen, sondern es ist schon ein zentrales Abkommen zur Gestaltung der Globalisierung.”

2. Evidensen för klimathots-hypoteserna är mycket skrala och förespråkarna har använt olika trix för att luras.

3. På miljöområdet behöver vi ISTÄLLET ett bättre fokus på den växande befolkningens accelererande överanvändning av ändliga resurser. Här saknas det däremot inga evidens för att kunna locka människor ur den gröna rörelsen, även om denna enorma och perfekta slägga mot monopolkapitalets fortsatta tillväxt och globalism, alltför sällan används. Denna hypotes har mycket goda biologiska evidens, arkeologiska evidens, men även matematiska bevis om exakt varför den hotar hela vår civilisation (om man nu vill kalla den civiliserad). På frågan om varför politiker undviker populationsfrågan och resursfrågan misstänker jag att det kan vara en del av vissa religiösa människors vilja till civilisationens kollaps, samt monopolkapitalisters plan för okontrollerad snabb nedväxt, förutom ren kortsiktig dumhet. Det finns många saker som tyder på alla olika attityder. Det är alltså INTE enbart trögfattade människors oförmåga att förstå vad den exponentiella funktionen leder till som ligger bakom.

4. Personligen har jag all förståelse att de med avvikande beteenden vill synas med ex. ”trans-queer frihetsledare”, men jag ser inte poängen med att ha med detta i kampanjen för ekologisk demokratisk socialism i ett starkt religiöst och konservativt USA. Det är en ganska liten del av en progressiv revolutions frågor, anser jag och bör inte ha något fokus. Det går nämligen ut på att vinna alla röster för förändring, inte enbart de med avvikande beteenden. Detta är frågor som kan verka repellerande på konservativt lagda människor. Lika lite som Bernie Sanders gör någon stor poäng av att han är heterosexuell, behöver någon annan göra poäng av exakt hur de själva föredrar att bedriva sin sexualitet när de inte är politiskt aktiva.

5. I dessa tider av terrorism, statsterrorism och terror-propaganda som skapar panik och rädsla genom medierna är det oklokt att sätta in ”arabisk” eller ”immigration” i kampanjtitlarna. Det kan rentutav vara lämpligt att på andra vis göra så att människor känner trygghet för kampanjen på dessa punkter, ex. tala om att avsluta krigen mot mänskligheten så att ingen migration uppstår, förbjuda migration från välkänt farliga och bokstavstroende områden där demokrati och mänskliga rättigheter inte respekteras, men även tala klarspråk om Mexiko, men inte ställa sig i en absurd motposition till Trump bara för att Trump är den förhatliga motståndaren. Inget land i världen kan acceptera illegal migration och den kriminalitet det innebär. Mexiko, Mellanamerika och Sydamerika måste självt reda ut sina problem, ex. med populationsmängden, men en revolutionär kampanj kan lova att USA ska sluta att söndra deras demokratier så att dessa folk slipper fly misären som monopolkapitalismen skapat.

Således. Ni behöver inte försöka övertyga de redan övertygade, men istället övertyga de som gör att ni garanterat vinner nästa val. Använd attraktiva ord, undvik potentiellt repellerande ord! Människor med arabisk härkomst eller avvikande beteende kommer attrahera dessa väljare utan att skrika ut sin härkomst eller läggning ändå. Annars ganska så utmärkt.


Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige Sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson i Aurora 17

Förord

Sverige och USA ska samöva. Aurora 17. Vilka människor är det som Sverige ska samöva med vid Aurora 17-övningen? Det är en fråga jag ställer mig som författare idag. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan en svensk soldat och en amerikansk soldat idag är särskilt stor. Våra länder skiljer sig inte nämnvärt åt mer än att USA:s motsvarighet till Vänsterpartiet, vänsterfalangen av Demokraterna är ca tre gånger större i USA än i Sverige.

Någon absolut sanning existerar inte. Vi kan försöka närma oss sanningen med evidens, ibland t.o.m. med matematiska bevis och vi kan ibland komma nära, säkerligen ofta rakt på sanningen, men vi är aldrig helt säkra, men när evidens och bevis pekar i samma riktning kan vi i alla fall känna att vi nått nära sanningen.

Jag ställer således frågorna: Vad är det för soldater som samövar? Hur tänker de? Vilken moral har de? Hur ser de på framtiden? Vilken typ av människor arbetar de för? I min novell framträder ett fullt möjligt svar ur min fantasi.

–-

Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson

Mörkt. Händerna vilade på relingen. I ljuset från stjärnorna på däck kom ett vitt leende mot Månsson. “Manson, you motherfucker”, sade rösten vänligt med ett skratt på slutet. Löjtnant Månsson skrattade till, översatte orden i sitt huvud och funderade samtidigt på vänligheten i tonen. “Manson”, betydde att rösten menade honom men att personen läst “å” på hans namnbricka som ett “a”. “Din moderknullare” användes i USA ungefär som “Din djävel” på svenska, men kunde menas vänligt mellan vänner i USA.

Det kändes egendomligt och ovant, nästan som att väster om Gotland samtidigt befinna sig i förorten talandes med en lågt bildad smågangster. Månsson svarade med samma vänliga ton på nästan perfekt amerikansk engelska, “Ja, förmodligen är jag en helt förskräcklig moderknullare. Din moder var en förträfflig moder. Kom in i stjärnornas ljus min son!”

Leendet försvann i mörkret. En obehaglig tystnad spred sig. Hade Månsson gått för långt? Kanske var det att gå för långt att skämta med killens moder och kanske rentutav hans imam eller präst? Amerikaner kan vara religiösa och trots sina blå ljuskänsliga ögon kunde Månsson inte uttyda den förvånade minen i det kolsvarta ansiktet trots stjärnornas ljus.

Efter mannens förvåning i mörkret kom skrattet. Båda militärerna var mentalt stabila, drillade att kallt motstå provokationer i sina hårda helvetesveckor som nybakade soldater. Månsson skrattade också, hälsade med handen i luften och lade tillbaka handen på relingen.

I stjärnljuset såg Månsson att det var den svettige sergeant Brown. Sergeanten svettades fastän det var relativt svalt i sensommarnatten. “Du har pungkulor Månsson. Det gillar jag. Kom med mig!” beordrade Brown. “Jag har en kall öl till dig”. “Men sergeant…”, började Månsson, “Inga men!”, sade Brown, “Jag vill visa dig något, men du måste lova mig att inte berätta för någon. Lova!”. “Ok. Jag lovar”, sade Månsson.

De gick ned tillsammans i fartyget, ned för en trång trappa. Klick. Pys. Klick. Pys. Ölen var kall och slank ner lätt. Leende i tystnad kände Månsson hur adrenalinet försvann helt och han kände sig lugnare. Brown satte pekfingret mot sin stängda mun och vinkade att Månsson skulle följa efter så tyst han kunde. De amerikanska soldaterna sov tungt med gardinerna fördragna i kojerna. Sergeant Brown hade kört riktigt hårt med dem under dagens fridykarövningar.

De kom till överdelen av ett stort rum med gallergolv och ett tjugotal silos. Det brummade och klickade i ventiler. Månsson visste vad som fanns inuti. Missiler. Oklart vilka stridsspetsar. Den svenska regeringen hade godkänt införseln och tullen hade inte fått klartecken att kontrollera dem. Enligt svenskt värdlandavtal och lag var inte införsel av kärnvapen förbjudet på svenskt territorium fastän en minoritet av svenska politiker hade krävt det.

“Vänta här!” sade sergeant Brown. Han var försvunnen i ungefär 22 sekunder. Månsson övervägde att fotografera utrustningen och instruktionerna på silosen med sin hemliga kamera, men en märklig känsla fick honom att avstå, trots att han hade order att göra det om tillfälle gavs.

“Du är inte en så dålig moderknullare, Manson”, sade Brown när han tittade fram bakom ett silo med en geiger-mätare för att mäta radioaktiv strålning, “Detta är seriösa moderknullare, riktigt förfärliga moderknullare” fortsatte Brown medan han klappade på ett silo. “Nukleära?”, frågade Månsson. Brown höll geigermätaren mot ett av silona och den visade ett svagt utslag. “Japp och det bekymrar mig. Jag vaknar ofta svettig i mardrömmar”, svarade Brown, vilket förmodligen förklarade både svetten i den svala natten, förutom att Brown faktiskt var vaken mitt i natten.

Brown sade: “Jag har sett många barn slitna i bitar av våra vanliga konventionella klusterbomber i Irak. Jag har sett blodet i vanliga bostadsområden och jag har känt de hemska dofterna av utspritt maginnehåll. Jag har sett barn som frågar när de ska få tillbaka sina armar. Jag har sett läkare och sjuksköterskor som inte vet vad de ska svara och inte kan dölja sina känslor. Liklukten är värst, men ett kärnvapenkrig bekymrar mig faktiskt ännu mer. Bekymrar det inte er svenskar?” Månsson svarade: “Visst, vissa av oss, men vad kan lilla Sverige egentligen göra åt det?”, svarade Månsson.

Brown reagerade med viss irritation blandad med ledsamhet i rösten, “Jag ska tala om för er svenskar vad ni och alla andra små länder kan göra! Ni kan välja politiker med mer moral och med pungkulor som ger ett stort fett stopp till moderknullande atombomber på ert territorium, för det är det som det moderknullande Washington borde få höra någon djälva gång!”

Månsson suckade och svarade: “Vi har samma problem i Sverige som ni har i USA. Vår befolkning är fördummad av massmedierna som ägs av ungefär samma monopolkapitalister. Folket fortsätter, i alltför hög grad, att rösta på de politiker som ville ha hit kärnvapnen. Politikerna använder ett känslomässigt språk för att hålla det långsiktiga tänkandet i schack. Orden skola, vård och omsorg, eller mer pengar i plånboken, eller det bästa för Sverige, eller alla människors lika värde, eller andra floskler eller självmotsägelser utgör en dunmjuk kudde av behaglig rosa dröm för det svenska folket. De slipper tänka. Det kan mjukt luta sig tillbaka mot kudden. Kudden förirrar intelligensen och det skeptiska tänkandet, men kudden är i allra högsta grad bekväm.

Brown tömde sin öl helt och frågade uppgivet “Så. Vad röstade du på, Manson?” Månsson svarade: “Alltså, jag tror att det skulle kunna översättas till något som liknar Bernie Sanders i USA”. Brown såg något lättad ut och sade “Ganska bra, Manson, men jag vet inte om det är bra nog. Du såg ju vad som hände i USA. Berine blev lurad på konfekten och stöttade ändå drottningen av kaos, Hillary Clinton. Det var därför som så många röstade på Donald Trump som använde delar av Bernies retorik för att vinna valet. Trump beordrade nyligen oss i marinen att skjuta missiler mot demokratin i Syrien och nyligen sålde han mer vapen till Wahhabismens diktatur i Saudiarabien.”

Månsson vände ned huvudet i sann besvikelse och svarade: “Jo, men USA:s folk kunde väl inte veta att det skulle gå så. Det trodde på förändring. Det trodde att träsket skulle rensas upp. Inte heller Sveriges folk skulle väl kunna veta att vår statsminister skulle sälja drönare tillsammans med Wallenberg till saudierna och…” Brown avbröt med ett bestämt “Tjurskit!”, vilket betyder “Skitsnack!” på engelska. Brown fortsatte bestämt: “USA:s och Sveriges folk visste mycket väl vad de gjorde, de satans tjurskitande moderknullarna.”

Månsson var helt tyst och tänkte på vad Brown sade och insåg att det förmodligen var sanningen, även om han själv inte var motiverad att tänka på den saken, lika lite som USA:s eller Sveriges folk sannolikt var motiverat att tänka på vad de gjort val efter val efter val i åtminstone 30 år.

Månssons och var tionde svensks röst på Vänsterpartiet hade i princip haft lika lite effekt som att de allra flesta medborgare i USA ville ha Bernie Sanders som president. Noll effekt. Och frågan var väl om ens fullständig seger för Bernie hade hjälpt när man tänker på vad som hänt med alla av de presidenter och statsministrar som trodde att de kunde skapa världsfred, oavsett om de var republikaner eller demokrater eller demokratiska socialister från Sverige.

Månsson var en kortväxt men vältränad man, en dataingenjör, eller som det egentligen borde heta, datoringenjör. Han hade högt IQ och var stark som helvete för sin storlek, men det syntes knappast på honom, förutom på benen och arslet, om han var naken. Månsson var väl insatt i utrikespolitik. Det var exakt dessa orsaker som gjorde att han hade valts ut till särskilt känsliga och svåra uppdrag.

Att Månsson var en extremt god prickskytt och kunde kasta granater längre och mer exakt än de flesta storvuxna soldater och med lätthet kunde dyka 50 meter på ett andetag under vattnet och hittills med vänlighet hade “strypt ut” många förvånade specialsoldater i svenska försvaret, i vad som kan liknas vi militär brottning utan vapen, det hade faktiskt inte lika stor betydelse.

Det som var viktigt var att Månsson alltid gick under radarn vid svåra operationer och alltid ingav ett stort förtroende oavsett vad det gällde. Oavsett om Månsson kom joggande mot ett svenskt förband mitt i skogen i röd sosse-toppluva, för att se hur många uppgifter han kunde dra ur dem och för att analysera deras handhavande av situationen, eller om han jobbade nära ett misstänkt utländskt objekt i ett större internationellt företag.

Vad exakt det berodde på visste inte försvarsmaktens psykologer, men de trodde att det berodde på att han var kortväxt, ganska oansenlig och hade en lugn och naturligt vänlig personlighet, på gränsen till naiv, en personlighet som attraherade människor på rätt sätt. Månsson visste vad det berodde på. Han mediterade helt enkelt ofta och länge när helst han fick tillfälle. Det hade önskvärd effekt.

Det större medvetande han erhållit, som går att jämföra med en fotbolls storlek jämfört med en golfboll, gjorde nu att Månsson befann sig i ett av USA:s absolut känsligaste rum. Han valde ändå att inte aktivera sin kamera som satt inuti namnbrickan. Ett yrkesmässigt felaktigt beslut, men det skulle visa sig vara ett mycket riktigt yrkesmässig beslut baserat på en helt riktig känsla. Han kände sig nämligen övervakad av något och det var inte sergeanten Brown.

Månsson sade istället till Brown: “De svenska kuksugarna har satt på mig en kamera. Den sitter i min namnskylt, men jag kommer inte ta några bilder och inte berätta för mina överordnade. Vet du varför?” Brown svarade, “Vi antog att du var spion, men jag vet inte varför du inte gör det jobbet om du har med dig kameran?”. “Jag gör inte mitt jobb för att du kanske skulle få lida för det och det skulle ändå inte göra någon skillnad. Dessutom känner jag mig övervakad och alla vet redan vad de måste veta ändå.” Brown svarade: “Du har rätt, Manson, vi kan inte göra ett djävla moderknullande skit åt någonting ändå, förutom en sak”. Brown lyfte ögonbrynen i väntan på Månssons svar.

“Vad menar du?”, frågade Månsson. Brown svarade med positivt allvar: “Vi kan arbeta för förändring. Vi kan tala med alla människor, i alla fall med de som har tillräckligt bakom pannbenet. Vi kan göra dem medvetna om hur det verkligen ligger till i världen och göra dem medvetna om hur viktigt det är att vi alla talar med varann och organiserar oss”. “Där har du moderknullande rätt, sergeant Brown. En bägare kan endast fyllas droppe för droppe.”, svarade Månsson.

Brown sade till Månsson: “Riktigt, Manson. När tillräckligt många människor talar med varann och gör det ofta så blir det snart en störtflod av droppar i koppen. Jag ska också vara ärlig mot dig, Manson. Jag har order att fånga dig på video här inne när du eventuellt fotograferar med din kamera.” Månsson svarade med ett leende: ”Jag vet. Det är sannolikt en del av övningen, men det sket sig för er, ni fick inga bevis.”

Brown frågade förvånad: “Hur i helvete kunde du veta att du var övervakad, Manson?” Månsson svarade med ett leende: “Känslan är ibland helt riktig, min vän, och känslan leder ibland till logiken, för varför skulle ni inte övervaka ett av USA:s känsligaste rum minutiöst och ovanpå det släpa in en svensk mitt i härligheten och lämna honom ensam där? Nej, bäste Sergeant Brown, det gäller att vara i kontakt med sina känslor och sitt förnuft. Fråga dig hur du egentligen kan ha moral eller ens pungkulor utan att känna efter? Hur kan man ens ha ett långsiktigt förstånd utan vara i kontakt med sitt lugn och sina känslor?”

Brown tittade på Månsson i förvåning och misstro. “Berätta då hur jag får så stora pungkulor att jag inte vaknar svettig i panik varje djävla natt!“, sade Brown och såg verkligen ut att mena det. Månsson visste med stor säkerhet att sergeanten förmodligen menade exakt vad han sade och precis vad det berodde på.

Månsson kunde skilja verklig rädsla från spelad rädsla på en känsla som förmodligen uppstod genom en kombination av doft och minspel. Svetten i Browns panna var räddhågsen svett. Han fruktade och föraktade de fruktansvärda vapen han satt på och de fientliga ubåtar som kunde sänka skeppet närsomhelst och de ryska ubåtar som kunde utplåna hans fru och fyra barn i New York på en pisskvart.

Månsson tittade vänligt på Brown och sade: “Du måste andas djupt och betrakta dina tankar utifrån och betrakta varifrån din rädsla kommer! Låt din rädsla vara där medan du betraktar den! Fly den inte! Den är naturlig. Livet självt har rädsla inbyggt. Den är en del av Darwinismen. Rädslan är ett självförsvar som tryggar kortsiktig överlevnad även om absolut inget på den här planeten överlever på lång sikt, inte ens genetiskt. Du känner säkert till att livet börjat om på nytt två gånger på jorden och du känner säkert till det oändliga Universum och alla dess galaxer, så betrakta din rädsla i ett kosmiskt perspektiv och du kommer se hur liten och ologisk rädslan är i detta perspektiv!”

Brown svarade: “Ok. Det är absolut värt ett försök, men hur gör vi nu med våra chefer och denna spionövning? Ska vi säga sanningen till dem? Ska vi redogöra för hela vår konversation?” Månsson svarade: ”Jag tror det vore mycket lämpligt. Vår konversation är förmodligen mycket viktigare en denna moderknullande övning ändå, såvida inte någon riktigt dum moderknullare avfyrar en av alla tusentals missiler mot Ryssland av misstag, hybris eller sinnessjukdom”.

De sista orden verkade inte ha en positiv inverkan på sergeant Brown, men han sade ändå: “Ok, vi gör så, men jag tar din namnbricka när vi kommit ut ur rummet först!” Brown följde Månsson ut, tog namnbrickan, vände sig om gick tillbaka in i silorummet med geigermätaren, mätte silosen och var tillbaka efter tio minuter. De gick tillsammans upp på bryggan. Männen ställde sig vid relingen och betraktade stjärnorna.

“Jag har ändrat mig, Manson. Här har du bilderna”, sade sergeant Brown och satte på honom namnbrickan med ett leende. Brown fortsatte: “Vi säger att du klarade uppdraget! Din kuksugande chef levererar bilderna till era och kanske till mina kuksugande chefer och många kommer länge försöka lista ut hur du gjorde det utan upptäckt! Det blir deras övning. Är det OK för dig, Manson?” Månsson svarade nickade med ett leende och en mjuk blinkning och sträckte ut sin högra hand för ett handslag och sade: “Ok. Då klarade vi båda vårt uppdrag. Du fick in mig i rummet enligt order och vi fick bilderna”.

Sergeant Brown gav Månsson ett fast men vänlig hand och log som om han hade en räv bakom örat. Månsson tänkte: “Jag undrar vad han har fotograferat. Det ska bli spännande att se bilderna”. Månsson sade: “Det där var en djävligt god amerikansk öl, Sergeanten. Tack för den. Låt mig nu berätta om en alldeles speciell galax för dig som är på väg rakt emot oss!” Brown svarade: “Låt mig först hämta några amerikanska kalla öl till!” och försvann sedan ner i fartyget.

Månsson riktade sin ficklampa mot väst, och skickade sin signal: Två korta, en lång och fick det väntade svaret: Två korta med fem sekunders mellanrum. Svaret kom cirka femhundra meter från skeppet. Han tog ut kompassriktningen och gjorde ett perfekt hopp över relingen ned i den svarta svenska Östersjön. De svenska attackdykarna mötte Månsson ca femtio meter från den svenska ubåten, ungefär samtidigt som Brown kom tillbaka till relingen.

Sergeant Brown släppte ner båda ölflaskorna i Östersjön med ett leende. Han tog tag i relingen och andades djupt. Snart slutade Brown att svettas. Ett lugn kom över honom och ett leende, som påminde om Månssons leende, kom över sergeantens läppar. “Riktig demokrati och fred kommer snart till hela världen och till USA”, tänkte sergeant Brown.

Epilog

Jag inspirerades att skriva denna text p.g.a. Harold Pinters Nobeltal översatt till svenska (original på engelska). Jag fick nys om dess existens via Anders Romelsjös blogg.

Fas 1 avslutad – Destabiliseringen a Irak och Syrien genom jihadister kommer sannolikt avslutas

Muslimska länder lovar att sluta finansiera terrorism enligt president Donald Trump, skriver Motgift. Nu kommer således sannolikt det riktiga invasionsförsöket. Det kommer sannolikt bli ett fyrverkeri helt i stil med andra liknade företag.

”Vilka var det som Trump mötte och alltså lovade att sluta finansiera den radikala ideologi som leder till terrorism på vår jord? Jo, det var ledare eller representanter för Saudiarabien, Turkiet, Jordanien, Qatar och så vidare…

Detta är alltså länder som är allierade med USA och EU i “kampen mot terrorismen”. Han mötte inte ledare för Iran, vilka pekas ut som en skurkstat som hjälper terrorister.”

Terrorstaterna inkl. EU och USA är alltså fortfarande allierade, men de verkar nu byta taktik till mer konventionell krigföring, även om den sannolikt kommer vara olaglig enl. FN:s regler … som vanligt … Kommer de lämna demokratin Syrien i fred och kommer de nöja sig med den något enklare munsbiten Jemen?

I förlängningen vet vi svaret. Den girige kommer alltid känna sig fattig och vilja ha mer. Ingen nation går säker från monopolkapitalismens imperialism. Inte folket i östra Ukrainas demokrati, inte folket i Syriens demokrati, inte folket i Serbiens demokrati, inte folket i Sveriges demokrati heller, naturligtvis. imperialism och statsterrorism måste utrotas vid källan.

Lösningen? Protktionistisk nationell demokratisk socialism i hela välden, d.v.s. motsatsen till den globalistiska imperialistiska monopolkapitalism som nästan alla riksdagens partier ställt sig bakom med sin EU-vurm och Nato-vurm. När det väl är fred kan alla som har asylskäl (inkl. alla som inte har det) resa tillbaka till sina hemländer igen, men först måste man således adressera det som ligger bakom pyromanin. Monopolkapitalisterna. Vi bör vingklippa dem med protektionistiska tullar och därefter med progressiva skatter.

Mer intressant i samma kategori:
http://jinge.se/allmant/s-och-mp-skonmalar-sveriges-fredsinsatser.htm

”Visst skulle Sverige kunna spela en fredsroll i Syrien. Men det går inte om vi samtidigt närmar oss och stödjer de krafter som bär stor skuld till kriget.”

Översättning – Pål Steigan – Norska styrkor deltar i angreppskrig mot Syrien

Svensk översättning av s artikel – Norske styrker deltar i angrepskrig mot Syria

Den militära ledningen i Irak meddelade att en norsk specialstyrka har ryckt in i Syrien för att delta i strider mot den syriska armén. Det är nättidningen almasdarnews (AMN) som skriver detta.

Den norska styrkan skall ha passerat gränsen vid al-Waleed i det västra Anbar. Från den syriska sidan pågår striderna i al-Tanf-regionen. De norska styrkorna har flyttat in för att stödja den Fria syriska armén (FSA) mot den syriska arméns offensiv. FSA är en gruppering som stöds av USA.

Sedan innan står styrkor från USA och Storbritannien i detta område trots protester från Syriens regering. Folkrättsligt innebär detta att Norge nu deltar i ett angreppskrig mot Syrien. Detta är fullständigt i strid med FN-stadgan och måste betraktas som en krigsförbrytelse. Enligt Nürnbergdomstolen är angreppskrig den största av alla krigsförbrytelser.

Den syriska armén har haft framgång i de södra gränsområdena, och det är därför Norge nu kommer till de pro-amerikanska styrkornas undsättning. Även NRT News, som håller till i irakiska Kurdistan meddelar om att den norska styrkan har gått in i Syrien.

Tidningen VG meddelat om detta och har försökt att få ett uttalande från försvarsdepartementet. Där vill man varken bekräfta eller förneka meddelandet, men säger att det norska ”bidraget” är en del av operationen Inherent Resolve.

Det har inte kommit meddelanden om att den utökade utrikeskommittén i Stortinget har varit orienterade om saken. Regeringen Stoltenberg etablerade ju den praxisen 2011 att angreppskrig är något som Norge kan gå till utan behandling i regering och Storting, och regeringen Solberg följer i de rödgrönas fotspår.

AMN skriver att den syriska armén och Hizbollah har haft stora framgångar i kampen mot FSA under den senaste tiden, och tar sikte på att rensa ut dessa krafter för att få kontroll över gränsen mot Irak. USA har trappat upp sitt direkta deltagande i kriget mot Syrien, och det har kommit flera meddelanden om att amerikanska flygplan har angripit syriska regeringsstyrkor eller styrkor som är allierade med dem.

Los Angeles Times skriver:

”Den USA-ledda koalitionen i Syrien sade i ett uttalande på torsdagskvällen att den hade slagit till mot ”regeringstrogna styrkor som avancerade i en etablerad deflammationszon” nära staden Tanf på gränsen mellan den irakisk-syriska gränsen.
Gränsövergången i Tanf är hem till ett garnison där amerikanska, brittiska och norska trupper har arbetat i flera månader med en syrisk rebell fraktion, som heter Armén av Revolutionens kommandosoldater. Den är avsedd att fungera som en statbana för en storskalig attack på den östra ökenprovinsen Dair Alzour, som till stor del är i Islamiska Stats händer.
Pentagontjänstemän har sagt att USA:s militär skulle försvara sina styrkor om de hotades i Syrien av Assads regering.”

”The U.S.-led coalition in Syria said in a statement Thursday evening that it had struck “pro-regime forces that were advancing well inside an established de-confliction zone” near the city of Tanf on the Iraq-Syria border.
The border crossing in Tanf is home to a garrison where U.S., British and Norwegian troops have been working for months with a Syrian rebel faction, named the Army of the Revolution’s Commandos. It is intended to serve as a launching pad for a wide-scale attack on the eastern desert province of Dair Alzour, which is largely in Islamic State hands.
Pentagon officials have said the U.S. military would defend its forces if they were threatened in Syria by Assad’s government.”

Det är ju så imperialistiska makter rättfärdigar sina attacker, även Hitlers angrepp på Polen 1939 baserades på ”självförsvar”. USA måste därför beskydda sina egna styrkor inne på syriskt territorium genom att angripa de syriska regeringsstyrkorna. Och detta krig, deltar Norge nu i. Och folkrättsligt är det ett angreppskrig utan några förmildrande omständigheter.

USA: s försvarsminister Jim ”Mad Dog” Mattis, sade också att angreppet på de syriska styrkorna skedde i ”självförsvar” från USA: sida. Detta sade han i en kort kommentar under ett möte med den svenska försvarsministern Peter Hultqvist. Sverige är känt som det enda landet i världen som för en ”feministisk” utrikespolitik, och Hultqvist var säkert i Washington för att tala om för Mattis vad det innebär.

Dessvärre är situationen den i Norge att det knappast finns en antiimperialistisk- eller antikrigsrörelse. Det är en viktig grund till varför regeringen Solberg, likt regeringen Stoltenberg före den, kan deltaga i angreppskrig. Det är också detta som gör det så lätt för norska myndigheter att knyta Norge så tätt intill till USA:s krigsmaskineri och dess angreppskrig som vi nu ser.

I kriget för ”en myt”

FSA har i USA omtalats som ”något av en myt”:

I realiteten utgjorde den fria syriska armén lite mer än ”en mångfald av lokala försvarsstyrkor, ideologiska trender och självintresserade krigsherrar. Det utövade lite verkligt kommando och kontroll, och hade liten förmåga att formulera eller implementera en sammanhängande militär strategi. ”

”In reality the Free Syrian Army amounted to little more than “a diverse array of local defense forces, ideological trends, and self-interested warlords. It exercised little real command and control, and had little ability to formulate or implement a coherent military strategy.”

NBC skrev 2013 att FSA var en en armé, men bara till namnet.

Den består av hundratals små enheter, vissa sekulära, några religiösa – vare sig mainstream eller radikala. Andra är familjegäng eller helt enkelt krimninella.”

”It is made up of hundreds of small units, some secular, some religious – whether mainstream or radical. Others are family gangs, or simply criminals.”

2015 skrev Robert Fisk att

… ”FSA föll i stycken, korrumperat, och de ”moderata” deserterade återigen, den här gången till den islamistiska nusrahfronten eller till Isis, som säljer sina amerikansk-levererade vapen till den högstbjudande eller bara drar sig tillbaka tyst – och klokt – till landsbygden där de behöll fåtalet utspridda kontrollpunkter.”

…”the FSA fell to pieces, corrupted, and the “moderates” defected all over again, this time to the Islamist Nusrah Front or to Isis, selling their American-supplied weapons to the highest bidder or merely retiring quietly – and wisely – to the countryside where they maintained a few scattered checkpoints.”

FSA är en myt som upprätthålls som ett stenskjul för USA:s intervensionskrig, och för denna myt är det nu Norge som drar ut i krig.

Tipset om denna artikel kom från Anders Romelsjö.

Medborgare! Dina ägare håller strax hemligt odemokratiskt möte i USA. Klubben kallas för Bilderberggruppen.

Många svenskar ägs av Bilderberggruppens herrar på olika vis, ex. genom att låna pengar av dem, betrakta deras medier eller genom att rösta på dem. Älskar man sin personliga frihet bör man se upp med den saken, anser jag, och tänka mer långsiktigt på varthän spektaklet är på väg. För…

voltaire_80x80

”Så länge folket inte bryr sig om att utöva sin frihet, kommer de som vill tyrannisera göra det; för tyranner är aktiva och flitiga, och kommer hänge sig i guds namn eller under namnet av vilka andra gudar som helst, religiösa eller icke-religiösa, för att sätta handfängsel på sovande människor.”
/ Voltaire (Detta och fler citat om Demokrati)

Bilderberggruppens odemokratiska möte, där flera av de politiker, monopolbankirer och mediemoguler, som stöttat jihadism-terrorn mot ex. Syriens demokrati, samt skapat massmigration av religiöst indoktrinerade, samt stjäl din välfärd med sina lögner, de träffas i år den 1-4 juni i Chantilly Virginia i USA. Där kommer de sannolikt (aktivt och flitigt) avgöra hur världens olika folk bäst ska terroriseras och rektalpenetreras av monopolkapitalets sionister, naturligtvis dels genom de vanliga illusoriska religionerna baserade på hallucinationer, men sannolikt även genom andra förvillande psykologiska tekniker.

Ska vi bry oss? Jag anser att vi bör det. Bilderberggruppen är förmodligen toppen av den klubb som George Carlin talar om med uppgivenhet. Personligen är jag mer positivt inställd. Man kan finna och hjälpa bättre banker, prenumerera på bättre bloggar eller betrakta Vetenskapliga partiets urval i högerspalten och vi kan framförallt rösta på bättre partier genom Valsamverkanspartiet. Nyheten hittade jag genom Cornelia Dahlberg som även länkar till olika Youtubeklipp om den vidriga odemokratiska tillställningen.

Översättning – Paul Craig Roberts – Attacken på Trump

Detta är en svensk översättning av Paul Craig Roberts – The Assault on Trump
(Översättarens egna kommentarer efter översättningen.)

18 maj 2017

Vi bevittnar ett oöverträffat angrepp från den nationella säkerhetsstaten och dess liberala media på en USA-president.

Vilda och icke-understödda anklagelser om förrädiska eller olagliga ryska förbindelser har varit det stående temat för nyheterna sedan Trumps kampanj till president. Dessa anklagelser har nått punkten att det nu finns en riksrättsåtal-rörelse som drivs av den nationella säkerhetsstaten och deras liberala medier och stöds av demokrater, de amerikanska vänstervridna som har vänt sig mot arbetarklassen när ”Trump-beklagliga” och berömda personer som Harvard juristprofessor Larry Tribe. Washington Post, som inte var närvarande vid president Trumps möte med Rysslands utrikesminister Lavrov, menar att Trump gav USA:s nationella säkerhetsinformation till Lavrov.

Den ryska regeringen har erbjudit den pressituerade median ett transkription av mötet, men, naturligtvis, är de presstituerade inte intresserade.

Den senaste historien är att Trump försökte muta FBI-direktören Comey, innan han avskedade honom, för att inte undersöka Trump som en del av den ”ryska utredningen”. Helt klart finns det ingen intelligens kvar i amerikanska medierna. Presidenten behöver inte muta någon som han kan avskeda.

Vad vi bevittnar är målmedvetenheten av den nationella säkerhetsstaten för att behålla sitt prisade ”ryska hot” i dess tilldelade roll som hot nummer ett mot USA. De liberala medierna, som ägs av CIA sedan 1950-talet, är i överensstämmelse med med detta mål.

De amerikanska medierna är så vana vid sitt slaveri under den nationella säkerhetsstaten att den inte tänker på konsekvenserna. Men professor Stephen Cohen gör det. Jag håller med honom om att det största hotet mot den nationella säkerheten ”är angreppet på president Trump.” http://www.informationclearinghouse.info/47076.htm

Cohen sa att det finns en fjärde regeringskrets, underrättelsegemenskapen, som obstruerar förvaltningen av amerikanska utrikesfrågor av det verkställande utskottet och av kongressen.

Som ett exempel påminde han oss om att ”År 2016 utarbetade president Obama en överenskommelse med Rysslands president Putin för militärt samarbete i Syrien. Han sa att han skulle dela underrättelser med Ryssland, precis såsom Trump och ryssarna borde ha gjort häromdagen. Vår försvarsdepartement sa att det inte tänkte dela underrättelser. Och några dagar senare dödade de syriska soldater, de bryter mot avtalet, och det var slutet på det. Så vi kan fråga, vem tillverkar vår utrikespolitik i Washington idag?”

På 1960-talet tyckte president John F. Kennedy att han var ledaren, och han mördades för sin tro. JFK blockerade en invasion av Kuba, Northwoods-projektet, en förebyggande kärnvapenattack på Sovjetunionen, samt talade om att avsluta det kalla kriget.

På 1970-talet drevs president Nixon bort från ämbetet, för han trodde att han var ansvarig för utrikespolitiken. Liksom Kennedy var Nixon ett hot mot den nationella säkerhetsstaten. Nixon pressade igenom SALT 1 och anti-ABM-fördraget, och han öppnade upp till Kina, och desarmerade dessa spänningar. Det militära säkerhetskomplexet såg att budgeten sjönk när hotet minskade. Nixon bestämde sig också för att dra sig ur Vietnam, men begränsades av den nationella säkerhetsstaten. Nixon, den mest kunniga presidenten om utrikesfrågor, tvingades från ämbetet, för att hans ansträngningar i uppdrag för fred utgjorde ett hot mot militär- och säkerhetskomplexets makt och vinst.

Det är viktigt att förstå att det inte finns några bevis alls mot Nixon i Washington Post-”utredningen”. Postens journalister satte helt enkelt samman en samling insinuationer som förtalade Nixon, vars ”brott” var att säga att han fick reda på Watergate-inbrottet vid ett senare tillfälle än vad han faktiskt gjorde. Nixon höll tyst tills efter hans omval, för han visste att CIA:s Washington Post skulle använda det för att förhindra hans omval.

”Brottet” som Nixon verkligen avlägsnades för var hans framgång med att etablera mer fredliga och stabila relationer med Ryssland och Kina.

Trump, insatt i fastigheter och underhållning, var omedveten om de landminor som han steg på när han sa att det var dags att normalisera förbindelserna med Ryssland och att ompröva Nato.

Det amerikanska militära säkerhetskomplexet sitter på en budget som extraheras från mycket hårt pressade amerikanska skattebetalare på 1 000 miljarder dollar årligen. Genom att hota att normalisera förbindelserna med fienden som skapades för att motivera denna stora budget, presenterade sig Trump som det största hotet mot den amerikanska säkerhetsstatens makt och vinst.

Det är därför Trump kommer att knäckas och/eller tas bort som USA:s president.

Återigen visar demokratin i USA att den är maktlös. Det finns ingen i Washington som kan hjälpa Trump. De som skulle kunna hjälpa honom, som jag själv, kan inte godkännas av den amerikanska senaten, som ägs, inkl. flintlås, stock, och pipa, av det militära säkerhetskomplexet, av Wall Street och av Israel-lobbyn. Trump försökte ansluta det lidande amerikanska folket till deras regering, en handling av förräderi mot oligarkin, som gör ett exempel av Trump som kommer att avskräcka politiker i framtiden från att göra populistiska vädjanden till folket.

Översättarens egna kommentarer:

Rent objektivt är det naturligtvis märkligt att fokuset ligger på Trumps obevisade kopplingar till Ryssland när de s.k. ”Demokraternas” koppling till Saudiarabien, Israel och Israel-lobbyn är fullkomligt övertydlig och bevisad, men med förklaringarna om medie-presstitutionens uppbyggnad ovan är det naturligtvis inte alls märkligt.

Att kalla de s.k. ”Demokraterna” för ”vänster”, ”vänstervridna” eller ”liberal” måste anses vara en grov överdrift när de sitter i det militärindustriella komplexets ficka och stjäl allas vår demokrati, samt våra mänskliga fri- och rättigheter. Kalla dem för vad de är! De är monopolkapitalets mutade extremkapitalister under falskt flagg.

Att republikanerna skulle vara bättre betvivlar jag. Möjligtvis väntar lösningen bland de demokratiska socialisterna eller hos de gröna, även om det heller inte är säkert alls. Bernie Sanders och Jill Stein ser lockande ut, men vad realiteten påbjuder är givetvis okänt. Kanske även de s.k. ”libertarianerna” kan vakna upp ur sin slummer och inse vad kapitalismen leder till, nämligen riggad monopolkapitalism. Däri ligger kärnan till problemet, anser jag.

Det är intressant att jag sannolikt varit vilseledd om Nixon, samt att CIA och det militärindustriella komplexet sannolikt legat bakom drevet mot honom, men jag tror att det är tveksamt ifall Trump kommer att knäckas och/eller tas bort som USA:s president. Trump kommer förmodligen anpassa sig. Ordern om att olagligen beskjuta Syriens demokrati var för mig väckarklockan.

Kanske var Trump tvungen medan han jobbar på lösningen? Det är svårt att avgöra, men personligen tror jag INTE att en president som ökar klyftorna i USA genom skattesänkningar för de allra rikaste genom republikanerna kan vara lösningen, även om skattesänkningar givetvis skulle kunna betyda att dra ner på militära utgifter till fördel för folket. Det återstår att se, men det skulle som sagt förvåna mig.

Se på Donald Trumps historik! Är detta en trovärdig människa eller en falsk människa? Jag säger inte att Clinton var ett dugg bättre, snarare förmodligen sämre, när man tittar på hennes personlighet och historik, men varken pest eller kolera kan bli jordgubbstårta. Däri ligger problem nummer två, anser jag, något som Jill Stein tog upp i valet, nämligen brist på demokratiska valmöjligheter åt folket. Ett systemfel. Den som röstar på jordgubbstårta röstar på antingen den s.k. ”republikanska” oligarkins pest eller den s.k. ”demokratiska” oligarkins kolera. Det är givetvis talande att oligarkerna ofta ger kampanjbidrag till båda sidor. En presstituerad medie-oligarki är INTE demokrati.

Översättning – Paul Craig Roberts – Hur informationen kontrolleras av Washington, Israel och troll, vilket leder till vår förödelse

Svensk översättning av Paul Craig Roberts – How Information Is Controlled by Washington, Israel, and Trolls, Leading to Our Destruction

6:e Maj 2017

Kära läsare: Jag uppskattar väldigt mycket det stöd som ni visar mig i er e-post. Jag får sällan ett otrevligt e-postmeddelande från er, och när jag gör det så är det vanligtvis något utanför ämnet, såsom en läsare som var arg på Israel, och lastade av sig på mig med en anklagelse om att jag är en fegis och en “judeälskare”, eftersom jag inte gör tillräckligt för att exponera judarnas brottslighet.

Denna anklagelse roar mig alltid, eftersom ADL [Anti-Defamation League] listar mig som en antisemit, eftersom jag vid tillfällen gör en helt berättigad kritik av Israels dåliga behandling av palestinier och överdrivna inverkan på USAs utrikespolitik, såsom många prominenta forskare gjort, såsom John Mearsheimer och Stephen Walt, och många judar själva.

Mina vänner finner min utmärkelse som en antisemit av ADL roande. Personen som jag valde till förste ställföreträdare i USA:s finansdepartement är jude. David Meiselman, min vän och medförfattare med mig av en viktig studie av kongressens budgetkontor är en jude (avliden). Jag gick på Oxford med det uttryckliga syftet att studera under Michael Polanyi, en jude som var tvungen att lämna sin vetenskapliga post i Tyskland för att undfly Nazisterna. Milton Friedman, en tidig supporter av Institutet för politisk ekonomi är en jude (avliden). När min bok (1971) om den Sovjetiska ekonomin återpublicerades 1990,utan att ett ord ändrades, så var det en jude som skrev introduktionen. Han frågade, “Varför fick enbart Roberts det rätt?”
Jag har haft israeler som gäster i mitt hus.

Och ADL betecknar mig som en antisemit. Helt klart betyder inte längre termen någonting.

Jag håller Israel och Israel-lobbyn ansvariga, precis som jag höll Reagan-administrationen, George H.W. Bush-administrationen, Clinton-regimen, George W. Bush-regimen, Obama-regimen och Trump-regimen ansvarig. (Jag skiljer på administration och regim p.g.a. om presidenten faktiskt hade meningsfull kontroll över regeringen. Om en president har någon kontroll, har han en administration.)

Enlig ADLs logik, är jag både anti-Reagan och anti-Amerikan. Men läsare ser mig som en sann patriot, och Reagan-hatare ser mig som att jag ursäktar Reagan. Klart är att något är fel med ADL-logiken.

Uppenbarligen har Israel-lobbyn förstört betydelsen av antisemit. I sina ansträngningar att kontrollera förklaringen av den israelisk-palestinska konflikten, har Israel-lobbyn gjort “antisemit” till en hedersmedalj.

Kontroll över förklaringarna är viktigt för sionist-Israel. Om amerikaner kan övertygas, som många har blivit, att palestinier är terrorister som är ute efter att döda alla judar, så blir inte Israels stöld av Palestina och den dåliga behandlingen av palestinierna den fråga som det annars hade blivit. Israel-lobbyn arbetar alltså hårt för att kontrollera vilka röster som är acceptabla och vilka som inte är det. T. ex. har ingen tillåtelse att undersöka Förintelsen. Vissa Europeiska länder har en lag mot förintelse-undersökning, och historiker har skickats i fängelse för att de har utmanat den officiella förklaringen, vilken är obligatorisk att tro på.

I USA kan Israel-lobbyn t.o.m. ändra beslut om akademisk tjänstgöring. Den enastående forskaren, Norman Finkelstein, en jude och kritiker av Israel, nekades exempelvis ämbete vid ett katolskt universitet enbart p.g.a. protester från Israel-lobbyn. Jag finner det extraordinärt att inte ens katolska universitet kan stå upp mot kraften av Israel-lobbyn. Ämbetskommittén och fakulteten röstade för Finkelstein’s ämbete, och Israel-lobbyn lade sig i universitetets beslutsordning och blockerade det.

På samma vis,erbjöds Steven Salaita en forskarutnämning vid University of Illinois at Urbana-Champaign, accepterade den, sade upp sin forskning vid Virginia Tech, sålde sitt hus och flyttade sin familj till Illinois enbart för att ordföranden vid University of Illinois olagligen ställde in hans utnämning, uppenbarligen på order från Israel-lobbyn. Salaita’s attityd mot Israel var inte acceptabelt för Israel.

Israel-lobbyn lyckades eliminera två fantastiska forskare från Amerikanskt akademiskt liv, därigenom förlänga Zionist-kontrollen över den israelisk-palestinska förklaringen genom att eliminera alternativa förklaringar. Så långt jag kan förvissa mig om, har ingen av forskarna lyckats övervinna förtalet och uppnå en akademisk utnämning, en stor förlust för studenter och vetenskaplig noggrannhet.

Om en författare en författare så mycket som rapporterar dessa faktiska händelser, blir författaren brännmärkt som en antisemit av Israel-lobbyn. Förr i tiden betydde antisemit en person som hatade judar. Men idag betyder det vemsomhelst som t.o.m. milt kritiserar Israels policy mot palestinierna vars land Israel ockuperar och stjäl. Verkligen! Praktiskt taget ingenting är kvar av Palestina utom Gaza-ghettot som totalt kontrolleras av Israel. Alla rörelser av förnödenheter och folk in och ut kontrolleras av Israel. I själva verket är Gaza som Warszawa-ghettot.

Det här är enkla, obestridliga fakta. Varje medveten person vet detta, men om du säger det eller skriver det, är du en ”judehatare”.

Många judar har blivit betingade att tro att kritik mot Israel, oavsett hur rättfärdigad, är antisemitisk. Även Israels vän, före detta USA:s president, Jimmy Carter, är smädad av Israel-lobbyn som en antisemit. Carter varnade Israel mot misshandel av palestinierna och blev omedelbart märkt en ”judehatare”. Judarna på Carter Center-styrelsen avgick.

Hur redogör vi för den stora kraften i en utländsk makts lobby vars hela konsekvens i världen enbart beror på Washingtons stöd? Hur kontrollerar ett beroende land, eller om ordet kontroll är för starkt, hur har de så starkt inflytande över Washingtons politik i Mellanöstern, vilket resulterar i miljoner muslimers död och förstörelsen av hela länder, samt också vänder beslut om forskare från amerikanska katolska och statliga universitet? Om USA är en supermakt, är Israel helt klart en övermakt.

Israel är skyldigt mycket av sitt inflytande från de miljarder av USAs skattebetalares dollar som Washington ger varje år till Israel. Pengarna är fungibla och de kommer tillbaka till USA i form av politiska kampanjbidrag för att stödja Israels vänner och besegra Israels kritiker. Det kommer tillbaka till stöd för vänliga medier, akademiker och universitetsförvaltningar. Det påverkar underhållning och vissa säger även domstolsfall, inte genom att muta domare, men genom att påverka förklaringen av ärendet. Och så vidare. Med andra ord används USA:s skattebetalares pengar för att ge en utländsk regering mer kontroll över USA än USA:s medborgare har.

Det finns en hel del fientlighet gentemot den sionistiska regeringen bland europeiska befolkningar och muslimer. Men denna fientlighet överförs inte till alla judar. Människor kan differentiera ansvariga från de maktlösa.

Alla judar är inte israeler och alla israeler är inte sionister. Några israeler klagar på att den sionistiska regeringen klämmer moralen ur den israeliska befolkningen, och de betalar ett pris för att säga det. Israeler som organiserar sig i protest mot den sionistiska politiken mot palestinierna, som Jeff Halper, samordnare för den israeliska kommittén mot förstörelsen hem, är brännmärkta som ”självhatande judar” av den sionistiska regeringen.

Få amerikaner vet att den israeliska regeringen konfiskerar hela palestinska byar och raserar palestiniernas hem med hjälp av specialbyggd utrustning från det amerikanska storföretaget Caterpillar, samt bygger bostäder för israeler. Israel-lobbyn kommer att förneka detta trots att israeliska medborgare har bildat en organisation som försöker använda lag och israeliska domstolar för att förhindra det. Västliga regeringar och presstituerade är inte intresserade i vad som blir av de fördrivna palestinierna.

Halper är judisk, men palestinierna hatar inte honom. Han kan ta sig till Gaza utan någon fara från muslimerna. Den enda fara han står inför är från den israeliska regeringen som arresterade honom för att ha rest till Gaza. Verkligen! Framstående israeler, som Gilad Atzmon och Ilan Pappe, har faktiskt lämnat Israel för säkerhet i Europa. Båda demoniseras av Israel-lobbyn. Om du bryr dig om att förstå det sionistiska Israel, läs Atzmons bok, The Wandering Who? För Palestina, läs Pappes böcker.

Tänk på detta mer generellt! Muslimer har varit under utländsk ockupation under en mycket lång tid. De är medvetna om att de inte har någon kontroll över ”sina” regeringar. Vissa av dem är medvetna om att européer och amerikaner inte heller har någon kontroll över sina regeringar. Precis som muslimer i Palestina inte håller Halper ansvarig för Israels mordiska politik gentemot palestinier, vilket vett har det då för muslimer att hålla olyckliga européer och amerikaner ansvariga för den elaka politiken från USA:s och Europas regeringar?

Om du tänker på detta, kan du se varför det är misstänkt att ”muslimsk terrorism” begår handlingar endast mot oskyldiga, som inte har något inflytande över regeringspolitiken och inte mot de ansvariga tjänstemännen.

Om muslimska terrorister är så sofistikerade att de kan komma undan med tillställningar som 9/11 och lastbilsanfallet i Nice, så är de tillräckligt sofistikerade för att förstå vilka deras riktiga fiender är. De vet att fienden inte är fransmännen som njuter av en kväll på franska gator.

Som jag tidigare har observerat är de främsta neokonservativa kända från sina höga positioner i George W. Bush och Obama-regimerna. Deras ansvar för åren av USA:s invasioner, bombningar och förstörelse av miljontals muslimska människor är välkänt. Ingen av de neokonservativa har något skydd. Ändå har det aldrig varit en terroristattack mot någon av dem.

Med tanke på att de påstådda muslimska terroristerna är så obetänksamma om sina egna liv, skulle de lätt kunna slå ut tidigare vice presidenten Dick Cheney, som bara har ett minimalt skydd. Tänk på att det inte har funnits några muslimska terrorattacker på oskyddade amerikanska senatorer och representanter och presstituerade som innerligt stöttat två decennier av mordisk krigföring mot muslimer. Tänk på att USA och Europa nu är fulla av muslimska flyktingar från Washingtons krig och terroristhändelser (som förmodligen är falska flagg-händelser) är sällsynta.

I en verklig demokrati med en verklig media och verkliga oppositionspartier skulle dessa frågor undersökas och vara en del i en offentlig debatt, inte avvisad som ”konspirationsteori”. Som jag rapporterade i en tidigare artikel upptäcktes CIA-dokument som visar att CIA uppfann användningen av ordet ”konspirationsteori” för att förhindra en verklig utredning av mordet på president John F. Kennedy. http://www.paulcraigroberts.org/2016/08/31/are-you-a-mind-controlled-cia-stooge-paul-craig-roberts/

För att återvända till syftet med detta meddelande, vilket är att tacka för ert stöd, håller jag med de många läsare som skrev för att berätta för mig att de inte slösar bort sin tid på att läsa kommentarfält där majoriteten av kommentarerna är narcissistiska idioter och betalda troll, och i vilka anonyma kommentatorer förtalar, inte enbart kolumnisten men också varandra. Läsare rekommenderar mig att låta kommentarerna vara likt vatten på en gås.

Jag protesterade inte på grund av tunn hud. Som jag förstår det, finansierar många regeringar, regeringars agenturer och privata intressegrupper, samt personer med agendor, som Monsanto och George Soros, troll för att attackera författare på Internet som är kritiska till deras agendor. Andra rapporter säger att Google samarbetar med regeringens kontroll över förklaringar genom att göra det svårare att hitta sanningssägare på nätet. Andra rapporter säger att Twitter och Facebook censurerar vad som kan postas.

Processen att diskreditera sanningssägare fungerar som följer: En författare ger en förklaring som skiljer sig från den officiella förklaringen. Han eller hon överfalls av både narcissister som är fulla av sig själva och av troll.

Hans eller hennes argument karaktäriseras som dåligt. Han eller hon blir brännmärkt som en ”konspirationsteoretiker”, en ”Putin-duperad” eller ”rysk agent”, en ”antisemit”, en ”anti-amerikansk”, en ”Reagan-apologist”. När dessa kommentarer har lagts upp sprider troll-nätverket dem till sociala medier med avsikt att diskreditera författaren och skapa misstankar om hans eller hennes motiv och mentala friskhet. Eftersom de flesta människor är dåligt informerade och har svårt att skilja på The Matrix från verkligheten, lyckas trollarna att begränsa författarens publik.

Det är inte ”tunnskinnat” att protestera mot en process som diskrediterar dem som levererar verklig information när syftet med diskrediteringen är att skydda den officiella desinformationen som används för att kontrollera förklaringar.

Läsare frågar mig ständigt vad som kan göras för att återfå kontrollen över regeringen. Mitt svar är att folket inte kan göra någonting förrän de förstår situationen. Utan god information kan de inte förstå situationen. Narcissister och troll arbetar för att hålla människor förvirrade om legitima källor.

Om kommentarsfält krävde riktiga namn och riktiga e-postadresser skulle kommentarer vara mindre skadliga för sanningen, eftersom kommentatorer skulle vara mindre benägna till oansvarighet och elakhet.

Överallt i västvärlden, och detta inkluderar de asiatiska provinserna i det amerikanska riket, är det nästan omöjligt att få tag på exakt information. Det enda syftet med information från Washington och från press- och tv-media och nationell publik radio är att få de fångade befolkningarna att acceptera den officiella förklaringen som tjänar den styrande agendan. De som tillhandahåller riktiga nyheter, som RT, attackeras som ”fejkade nyheter”. Med andra ord. För Washington är sanningen en fiende. Som George Orwell sade: ”I en tid av universellt bedrägeri är det en revolutionär handling att säga sanningen.”

The Saker säger att den agenda som mest behöver vår uppmärksamhet är den ”anglo-sionistiska agendan” för amerikansk-israelisk dominans. Det övergripande faktumet av vår tid är att varje land eller person som står i vägen för amerikansk-israelisk dominans är ämnad förstörelse.

Detta är vår verklighet.

Ryssland och Kina har slutligen fattat att den demokratiska retoriken som kommer från Washington är en mantel för att dölja det onda som är USAs regerings operativa styrka.

Kommer Ryssland och Kina acceptera den här onda hegemonin eller vill de inte? Det är en mycket allvarlig fråga att Washington har övertygat de ryska och kinesiska regeringarna om att Washington förbereder en förebyggande nukleär attack mot dem. Det här är extremt allvarligt, inte något för narcissister och troll att leka med.

För alla som frågar sig vad man ska göra är svaret att uttala sig starkt mot Washington för att de riskerar allt liv genom att de på så vis övertygar Ryssland och Kina om att Washington förbereder sig för att atombomba dem. För att förstå hur svår situationen är, fråga dig varför du inte hör protester mot en sådan provokation av Ryssland och Kina från västvärldens press- och tv-media, från USA:s senat, från representanthuset, från europeiska politiska ledare, knappast från någon.

Frånvaron av protest berättar för ryssarna och kineserna att det amerikanska imperiet tycker att det är okej med en förebyggande attack. Var är Angela Merkels röst? Var är Theresa Mays? Var är någon ledares röst?

Frånvaron av proteströster berättar för Ryssland och Kina att tärningen är kastad.