Partier i USA som fördömer Donald Trumps okonstitutionella attack mot Syrien

Får man föreslå en regnbågskoalition mot krigshökarna i USA:s kongress, de illegala demokraterna och republikanerna som sålt sig till det militärindustriella komplexet på Wall street?

Kan de tillsammans gå emot Donald Trumps okonstitutionella beteende och gå emot de republikaner och demokrater som lever på konflikt på det amerikanska folkets bekostnad? Jag hoppas och tror att de kan det. De har god tid på sig inför nästa val.

Använd er tid med ett ledarskap av visdom! En bägare kan endast fyllas droppe för droppe.

Tack för tipset går till Marcus i Anders Romelsjös kommentarsfält.

Annonser

Assad är på din och USAs folks sida

Vill bara meddela att Assad är på både din och USAs folks sida. Han vill inte att varken USAs folk eller du ska få terrorister till grannar.

Kanske är det så att du ogillar vänsterpolitik och därmed ogillar Vetenskapliga partiets jämlikhetspolitik, vilken bygger på vetskapen om att vi får ett samhälle med färre mord ju mer jämlikhet och vetenskaplighet vi har, vilket i sin tur leder till ex. högre socialbidrag, pensioner och sjuklöner, men även ett/tvåbarns-politik som gynnar de som har färre barn. (Detta eftersom vi har förstått exponentialfunktionen.)

Men även om du nu skulle vara höger och för fullt krig mot varje vänsterregering som existerar på planeten så kan du kanske ändå lyssna på denna intervju med en välkänd högermedia, Fox News, för det handlar inte enbart om höger och vänster men om att ta död på islamistiska extremister:

Citat ur intervju med Asssad via Fox News:

”Even we liberate or get rid of terrorists in certain area, they will go to another area to destroy, kill and do their routine. The problem now is the infiltration of those terrorists into Syria and the most dangerous problem that we are facing is their ideology; this is more important than what percentage we have and what percentage they have. At the end, large numbers of them are foreigners not Syrians, and they will leave someday or they will be dead inside Syria but ideology will be the main worry of Syria and neighbouring countries, and this should be the worry of any country in the world, including the United States.”

Anders Romelsjö länkar till en färskare intervju med Assad från AP.

Citat från APs intervju med Assad:
”Asked about his methods, including the use of indiscriminate weapons, Assad said there’s no difference between bombs: ”When you have terrorists, you don’t throw at them balloons, or you don’t use rubber sticks. … You have to use armaments.”

Sionisterna som styr USAs fulmedia och Wall street vill kanske att du ska få extremism, för de tycks samverka med dem, men Assad vill inte det. Han vill ta kål på dem. Att extremisterna inte attackerar Israel visar att detta handlar om en proxy-arme. USA/Saudi/Israel tycks vara i maskopi och har skapat detta terrorist-problem i Syrien. De har olika agendor men gemensamt intresse.

Jag spekulerar nu, men jag tror att Saudiarabien vill sprida wahhabbism och salafism i världen, vilket naturligtvis kommer bli förödande för varje annan kultur. Flyktingströmmarna utgör basen. Resultatet kan du se på våra gator. Hucklen överallt samt haram-slakt på IKEA.

Israel vill sannolikt att araberna dödar varann istället för att de intar det olagligt ockuperade Israel, samt att vi i väst får se den fula sidan av Islam så att vi hatar den och kommer på deras sida och hjälper dem att slutligen utplåna alla muslimer såsom vi nästan lyckades utplåna alla judar när det begav sig.

USAs sionister och girigbukar på Wall street vill sannolikt försvaga Europa med migration. De vill sannolikt försvaga Ryssland genom att skapa osämja mellan Ryssland och EU, enligt principen söndra och härska. Framförallt vill de åt oljan i området, men även få USAs folk att betala notan för deras ständiga Kolonialmakts-krig, de krig som givetvis skapar grogrunden för fanatiker.

Professor James Petras – Hillary Clinton: Val av en ”Utländsk spion” som president?

En översättning av professor James Petras inlägg via Global Research, 6 juni, 2016 – Hillary Clinton: Electing a “Foreign Spy” for President?

Under hennes 4 år som statssekreterare för USA (2009-2014), Kontrollerade Hillary Clinton USA:s utrikespolitik. Hon hade tillgång till den mest konfidentiella informationen och statliga dokument, i tiotusentals, från alla de stora statliga myndigheterna och organen, underrättelsetjänsten, FBI, Pentagon, Riksbanken och presidentens kansli.

Hon hade fri tillgång till viktig och hemlig information som påverkar USA:s politik i alla viktiga regioner i riket.

Idag, har Madam Clintons kritiker fokuserat på de tekniska aspekterna av hennes brott mot utrikesdepartementets rutiner och riktlinjer för hantering av officiella korrespondenser och hennes rena lögner om användning av sin egen privata e-postserver för den officiella statliga verksamheten, inklusive hanteringen av mycket hemligstämplat material i brott mot Federala dokumentlagar, liksom hennes undanhållande av officiella dokument från Freedom of Information Act [Informationsfrihetsakten] och kokat ihop sitt eget system som undantagits från den officiella översikten som alla andra regeringstjänstemän accepterar.

För många analytiker är därför frågan procedur, moral och etik. Madam Clinton har placerat sig själv över och bortom de normer som styr utrikesdepartementets disciplin. Detta bevis på hennes arrogans, oärlighet och flagranta förakt för regler bör diskvalificera henne från att bli USAs president.

Medan det uppenbarats missbruk av officiella dokument av Clinton, samt hennes privata system för kommunikation, korrespondens och fragmentering av tiotusentals av hennes officiella utbyten, inklusive topphemliga dokument, finns det viktiga frågor att undersöka, då dessa inte tar itu med avgörande politiska frågan: På vems räkning utförde sekreterare Clinton tjänster för USAs utrikespolitik, utanför översynen av offentlig tillsyn?

Den Politiska Betydelsen och Motivationen Bakom Clintons Högförräderi mot Staten

Sekreterare Clintons privata, illegala hantering av förenta staternas officiella dokument har väckt en stor FBI-utredning om arten av hennes verksamhet. Detta är avskilt från undersökningen av Office of Inspector General [typ statssekreterarens/kabinettssekreterarens kabinett] och innebär nationella säkerhetsöverträdelser.

Det finns en hel rad av undersökningar mot Madam Clinton:

(1) Har hon arbetar med, ännu icke namngivna, utländska regeringar och underrättelsetjänster för att stärka deras positioner gentemot USA:s intressen?

(2) Har hon gett ut information om operationer och politiska positioner av olika amerikanska beslutsfattande nyckelpersoner till konkurrenter, motståndare eller allierade som undergrävt militärens verksamhet, underrättelsetjänst och utrikesdepartementets officiella tjänstemän?

(3) Har hon försökt förbättra sin personliga makt inom förenta staternas administration för att pusha sin aggressiva seriemördande slå-till-först-krigs-politik över huvudet på det erfarna utrikesdepartementet och Pentagons officiella tjänstemän, vilka favoriserar traditionell diplomati och mindre våldsamma konfrontationer?

(4) Har hon förberett ett ”lönn-lag” med hjälp av operatörer med utländsk eller dubbel nationalitet, för att lägga grunden till sitt bud om presidentposten och sitt yttersta mål för högsta militärmakt och politisk makt?

För att kontextualisera Clintons hemliga operationer

Det finns ingen tvekan om att Madam Clinton utbytt mindre samt större officiella dokument och brev via sitt privata e-postsystem. Personlig, familjär och även intim kommunikation kan ha utförts på samma server.

Men den centrala frågan är att en stor volym av högt konfidentiell regeringsinformation strömmade till Clinton via en osäker privat ”back-kanal” vilket gav henne möjlighet att utföra statliga affärer med sina korrespondenter.

Vilka var egentligen sekreteraren Clintons mest varaktiga, långlivade och inflytelserika korrespondenter? Vilka typer av utbyten pågick som krävde undvikandet av normal tillsyn och en vilja att förakta [USA:s] säkerhet?

Clintons hemliga krigspolitik, som inkluderade det våldsamma störtandet av den [demokratiskt] valda Ukraina-regeringen, genomfördes av hennes ”löjtnant”, understatssekreteraren Victoria Nuland, en virulent nykonservativ kvarleva från den tidigare Bushadministrationen, en person som engagerat sig i att provocera Ryssland och att förbättra Israels makt i Mellanöstern.

Clintons högt farliga och ekonomiska destabiliserande ”mentala idé” av att militärt omringa Kina, den så kallade ”balanspunkt till Asien”, skulle ha krävt hemliga utbyten med element i Pentagon – från utrikesdepartementet och eventuellt Exekutiv tillsyn.

Med andra ord, inom Washingtons politiska krets, krävs hemlig korrespondens för sekreterare Clintons upptrappning av kärnvapenkrigspolitik mot Ryssland och Kina, vilket inte nödvändigtvis motsvarar de politiska bedömningar och underrättelsebedömningar av andra amerikanska myndigheter och privata affärsintressen.

Clinton var djupt engagerad i privata utbyten med flera tvivelaktiga utländska politiska regimer, inklusive Saudiarabien, Israel, Honduras och Turkiet som involverat dolda våldsamma och illegala aktiviteter. Hon arbetade med de groteskt korrupta oppositionspartierna i Venezuela, Argentina och Brasilien.

Clintons korrespondens med Honduras väpnade styrkor och brutala oligarker ledde till militärkuppen mot den [demokratiskt] valda presidenten Zelaya, dess våldsamma efterverkningar och fuskvalet av en medgörlig nickedocka.

Med tanke på regeringens dödspatrull-kampanj mot Honduras civilrättsaktivister skulle Clinton verkligen vilja täcka upp sin direkta roll i att organisera kuppen. Likaså skulle Madam Clinton ha förstört sin kommunikation med Turkiets president Erdoğans underrättelseoperationer till stöd för islamistiska terrorist-legosoldater i Syrien och Irak.

Sekreterare Clintons e-post skulle ha visat hennes engagemang för saudierna när de brutalt invaderade Bahrain och Jemen för att undertrycka civila oberoende organisationer och regionala politiska rivaler.

Men det är Clintons långsiktiga, storskaliga engagemang för Israel som går långt bortom hennes offentliga tal om lojalitet och trohet till den judiska staten. Hillary Clintons hela politiska karriär har varit intimt beroende av sionistiska pengar, sionistisk massmedie-propaganda och sionistisk verksamhet inom det demokratiska partiet.

I utbyte mot Clintons beroende av politiskt stöd från den sionistiska maktkonfigurationen i USA, skulle hon ha blivit den viktigaste kanalen av konfidentiell information från USA till Israel och den drivrem som främjar Israel-centrerad politik inom den amerikanska regeringen.

Hela komplexet av Clinton-Israel-kopplingar och korrespondenser har äventyrat den amerikanska underrättelsetjänsten, utrikesdepartementet och Pentagon.

Sekreterare Clinton ansträngde sig extraordinärt för att tjäna Israel, t.o.m undergrävde USAs intressen. Det är bisarrt att hon skulle tillgripa en sådan rå åtgärd som att skapa en privat e-postserver för att bedriva statlig verksamhet.

Hon ignorerade glatt utrikesdepartementets officiella policy och tillsyn och vidarebefordrade över 1300 sekretessbelagda handlingar och 22 högkänsliga topphemliga dokument relaterade till ”Special Access Program” [Speciella åtkomstprogrammet].

Hon utarbetade USA:s militär- och underrättelsedokument med avseende på USA: s strategiska policy för Syrien, Irak, Palestina och andra vitala regimer. Rapporten från Inspector General [typ statssekreteraren/kabinettssekreteraren] tyder på att ”hon blev varnad” om sitt handlande.

Det är bara på grund av det ovanliga strypgrepp som Tel Aviv och Israels amerikanska femtekolonnare har över den amerikanska regeringen och rättsväsendet som hennes handlingar inte har åtalats som högförräderi.

Det är höjden av hyckleri att regeringens visselblåsare har förföljts och fängslats av Obama-administrationen för att de visat sin oro inom Insepector General’s [typ statssekreterarens/kabinettssekreterarens] tillsynssystem, medan sekreterare Clinton är på väg mot USA:s presidentpost!

Slutsats

Många av Clintons främsta kritiker, bland dem två dussin tidigare CIA-agenter, har presenterat en myt om att Hillary största brott är hennes ”slarvighet” vid hanteringen av officiella dokument och hennes avsiktliga bedrägerier och lögner mot regeringen.

Dessa kritiker har bagatelliserat, personifierat och moraliserat det som verkligen är avsiktligt, starkt politiserat ministerstyrande beteende. Madam utrikesminister Hillary Clinton var inte ”vårdslös i sitt handhavande av en osäker e-postserver”.

Om Clinton varit inblandad i att politiskt liera sig med utländska tjänstemän så använde hon medvetet en privat e-postserver för att undvika politisk upptäckt av säkerhetselement inom den amerikanska regeringen. Hon ljög för den amerikanska regeringen om användning av och förstörelsen av officiella statsdokument eftersom dokumenten var politiska utbyten mellan en förrädare och dess värd.

De 22 topphemliga rapporterna om ”Special Access Programs” [Särskilda tillgångsprogram], som Clinton hanterade via sin privata dator, försedde utländska regeringar med namn och datum för amerikanska agenter och deras ombud; vilket möjliggjorde kontra-agerande, vilket kan skapa förluster på miljarder dollar i programskador och eventuellt förlorade [amerikanska] liv.

Insepector General’s [typ statssekreterarens/kabinettssekreterarens] rapport (IGP) behandlar endast ytliga missgärningar. Federala byrån för undersökningar (FBI) har gått ett steg längre i att identifiera politiska kopplingar, men står inför enorma hinder från Hillarys inhemska allierade när de vill fullfölja en brottsutredning.

FBI, vars direktör är politiskt tillsatt, har drabbats av en rad nederlag i sina försök att utreda och lagföra spioneri för Israel, inklusive AIPAC-spionagefallet Rosen och Weismann och deras långt hållna motstånd mot frigivningen av den beryktade USA-Israel-spionen, Jonathan Pollard. Sionisternas makt inom regeringen stoppade deras undersökning av ett dussin israeliska spioner som infångats i USA direkt efter attackerna den 11 september 2001.

Clintons val att genomföra hemlig privat kommunikation, trots flera år av utrikesdepartementets varningar att följa deras strikta säkerhetsbestämmelser, är en indikation på hennes sionistiska maktbas, och inte enbart en återspegling av hennes personliga hybris eller individuella arrogans.

Clinton har cirkulerat mer vitala topphemliga dokument och hemligstämplat material än Jonathan Pollard.

President Obama och andra topp-kabinett-tjänstemän delar hennes politiska allianser, men de opererar genom ”legitima” kanaler och utan att avslöja personal, uppdrag, finansiering eller program.

Den verkställande ledningen står nu inför problemet med hur man handskas med en förrädare, som kan vara det demokratiska partiets nominerade till USA:s presidentpost, utan att undergräva den amerikanska jakten efter global makt.

Hur stöttar den verkställande ledningen och underrättelsetjänsterna en utländsk spion som president, som har varit djupt komprometterad och kan bli utpressad? Detta kan förklara varför FBI, NSA och CIA tvekar att väcka åtal, tveka att ens allvarligt undersöka, trots den uppenbara arten av hennes brott. Mest av allt förklarar det varför det inte finns några indikationer på identiteter i sekreterare Clintons korrespondenter i de olika rapporter som hittills varit tillgängliga.

Som Sherlock Holmes skulle säga, ”Vi går in i djupa vatten, Watson”.

Mer intressant:
http://newsvoice.se/2015/10/12/abby-martin-explores-the-history-of-anti-communism-in-america-the-empire-files/
http://jinge.se/allmant/storekonomen-jeffrey-sachs-usa-hillary-clinton-ar-neokonservativ-hok-wall-streets-favorit.htm