Igår tittade jag på en engelsk video om Sverige från ”Angry Foreigner” (Arg utlänning). Han sätter fingret på vad som verkligen är Altruism, Empati och Förstånd och om hur man INTE hjälper barn. Det är viktigt för att kunna förstå HUR man hjälper barn på riktigt, d.v.s. hur man blir god på riktigt.
Den enda kritiken jag har mot Angry Foreigner (och mig själv) är väl att vår ilska förmodligen är dåligt för att övertyga de som tror att de är goda när de faktiskt är onda. Ilska är släkt med att vara ledsen på något. När man är arg kan det således vara bättre att visa att man är ledsen, men även jag har syndat idag på den punkten. Jag återkommer till det.
Ett svältande riktigt barn från Jemen från den arge utlänningens video.
Bilden i videon på det svältande barnet, samt vetskapen om orsaken, samt viljan till indraget bistånd till barn som detta, samt orsaken till det, gör att jag mår dåligt och känner skam över politikerna och de människor som valt in krigspolitikerna i Socialdemokraterna , Miljöpartiet och Alliansen, d.v.s. de som röstar på politiker som vill ta maten ur munnen på svältande barn, eller stödjer den diktatur och de fascistiska sanktionerna som är den direkta orsaken till att barnet svälter.
Regeringen och den borgerliga s.k. ”oppositionen” har stöttat denna fascism genom sitt stöd av det massmördande USA, genom att samverka med Nato och genom sitt stöd för diktaturen Saudiarabien ex. genom vapenförsäljning. Samtidigt har regeringen försökt ställa in biståndet till barn som verkligen behöver hjälp, detta för att bekosta omhändertagandet av vuxna som faktiskt saknar asylskäl.
”Internationellt bistånd minskar med fyra miljarder kronor – för att klara de ökade utgifterna på grund av flyktingsituationen.” (Aftonbladet 13 april 2016)
Jo. Det är tyvärr på riktigt när jag kontrollerar saken och jag skäms för mitt lands politiker och de som valt dem, men hur kunde det gå så här? Och varför fortsätter det? Varför kan de fortsätta? Varför avslöjar inte människor den massmediala lögnen? Varför röstar de inte mer eftertänksamt?
Idag talade jag åter med en korpulent svensk kvinna som såg ut att vara i trettioårsåldern. Hon menade att svenska män våldtar mer än utländska män. Det föreföll väldigt motsägelsefullt med den information jag har om saken så det gjorde mig intresserad. Jag frågade efter hennes källa. Hon sade då Statistiska Centralbyrån. Då blev jag både förvånad och glad för sist jag letade statistik där var den dold. Äntligen riktig statistik som kan visa att jag har fel, tänkte jag.
Kvinnan började dock bli otrevlig och undrade argsint vad jag hade för rätt att be henne om källor för hennes påståenden och ännu mer arg när jag svarade att jag frågade henne för att medierna ljuger om allt möjligt och att vi givetvis bör använda bra underlag när vi skaffar oss åsikter om något. Hon blev så otrevlig att jag kände mig nödgad för hennes egen skull att skälla ut henne ordentligt. Samtidigt var jag inte arg inuti.
Det var min bedömning att hon behövde en utskällning, men kanske var det fel, för jag tyckte faktiskt mest synd om henne. Hon var sannolikt vilseledd av massmedia och hennes ilska kom sannolikt ur den plötsliga vetskapen därom. Jag ska därför själv inte visa ilska nästa gång har jag bestmt mig för, men visa sympati och ledsamhet, för det är egentligen vad jag känner. Jag är verkligen ledsen för att människor inte försöker vara goda på riktigt.
Väl hemma sökte jag ändå på SCB om våldtäkter för att kunna se om hon ljög eller verkligen talade sanning, men hittade ingenting på SCB. Informationen verkade fortsatt vara dold, så jag sökte på nätet efter fakta och fann den till slut och hon verkade tala osanning. Hur ser Våldtäktssverige ut på riktigt? Män födda i Norden våldtar, hette artikeln, en artikel som försökte bevisa det kvinnan hade sagt. I artikelns kommentarer fann jag till slut en källa som antyder att hon hade helt fel:
”Katrin Lainpelto forskare och lektor i processrätt har tittat på samtliga domar i hela Sverige från 2010. Då visade det sig att 147 av dom dömda var svenskar och 166 var av utländsk härkomst. Det är i vart fall vad jag skulle vilja kalla överrepresentation. Och eftersom invandrare med svenskt medborgarskap räknas som “svenskar” så kan ju faktiskt den reella skillnaden eventuellt vara ännu större här.”
Invandrare är alltså med stor sannolikhet överrepresenterade i statistiken redan 2010! Det är med stor sannolikhet ännu värre idag 2017. Den slutsatsen drar jag p.g.a. andra evidens som jag också fann i artikelkommentarerna. Dessa evidens kan belysa var vi kanske ligger i den statistiken idag och de kommer från en forskande organisation som heter WomanStats. Orsaken verkar vara både kulturella skäl och socioekonomiska skäl.
WomanStats projektteam av forskare.
Förklaringen ligger nog även en liten aning i denna video från TED på engelska där den engelske politikern David Miliband, som sannolikt varit med och skapat krigen och massmorden mot sekulära muslimer och andra minoriteter i Syrien, samt sannolikt medverkat till det svältande barnet på bilden, framstår som godheten själv, men jag håller ändå med honom om EN sak, men bara EN sak, d.v.s. att det nu handlar om allas vår KARAKTÄR.
Resten av Milibands resonemang bygger helt och hållet på massmediala lögner, floskler och självmotsägelser, anser jag. Med tanke på hans egen politiska insyn tror jag alls inte på att Miliband tror på vad han själv säger. Således är det högst sannolikt att han ljuger medvetet och således måste leva med skammen av att vara en medlöpare till massmord av både barn och kvinnor i världen.
Det finns således med stor sannolikhet en ondskefull, girig och djävulsk agenda mot människorna, en ondska som även tycks ha tagit sig in på TED direkt eller indirekt, en ondskefull slags väl dold rasism som bygger på att visa upp altruism och empati för att lura västvärldens demokratier, även om förståndet vid en djupare titt på alla detaljer och några logiska steg i tankeprocessen säger att godheten finns på helt andra ställen.
Karaktär är, enligt min egen mening, att undersöka på djupet, tänka med förnuft, känna efter och sedan verka i en riktning som man själv anser vara bra för framtidens generationer.
