Slobodan Milošević frikänd för andra gången i rad

Storvulet, dominant och oblygt har fulmedier presenterat Slobodan Milošević som folkmördare och krigsförbrytare, efter ett olagligt krig som startats av Nato och som understötts av en hel del bombliberala politiker och medier i Sverige.

Kriget var fullt av krigsförbrytelser, som så många andra krig, men sannolikt INTE av Milošević.

Bild på Slobodan Milošević

Slobodan Milošević, tyngd av falska anklagelser från fulmedier, blev återigen frikänd.

Milošević blev president i Serbien 1989 och blev omvald 1990 och 1992, samt blev ordförande i det serbiska socialistpartiet 1990.

Milošević förde själv sin talan. Han dog innan hans fall kom till domstolen. Anklagelserna såväl som morden måste ha gjort honom ledsen, men nu har alltså tribunalen frikänt honom från anklagelserna. Jag bidrar härmed till hans goda eftermäle.

Frågan är aktuell nu när den internationella brottmålsdomstolen dömt ultranationalisten Radovan Karadžić till livstids fängelse.

Bild på Radovan KaradžićUltranationalisten Radovan Karadžić fick livstids fängelse.

Karadžić var ledare för de ultranationalisterna under Bosnienkriget. Han har dömts skyldig till organiserandet av etnisk rensning och folkmord riktat mot ”bosniaker” i Bosnien, bland annat  Srebrenicamassakern där omkring 8 000 människor mördades i juli 1995 av serbisk militär under ledning av generalen Ratko Mladić, befälhavare för de bosnienserbiska styrkorna.

”Bosniaker” beskrivs generellt som mer moderata, mer sekulära och mer européisk-orienterade i jämförelse med andra muslimska grupper.

Två frågor uppkommer. 1. När ska Sveriges mediers och politikers medverkan till krigsförbrytelser utredas?  2. När ska folk börja ifrågasätta ”multikulturalismen” SAMTIDIGT SOM DE IFRÅGASÄTTER EU:s ökade ojämlikhet, som faktiskt leder till nationalism och ultranationalism av helt naturliga skäl?

Föreställ er det högre kollektiva medvetandet inom oss alla i stället, såsom medkännande människor! Föreställ er lugn, mod, medkänsla, enhet, insikt och fred! Föreställ er vetenskaplighet i hela Europa efter EU-valet!

Vetenskapen kan ena oss alla och lägga gamla villfarelser på hyllan, eller på mental institution. Tag steget här och nu idag, helt oavsett vilken ideologi du tidigare varit vilseledd av! Sanningen är bättre!

Tack för tipset går till:
https://steigan.no/2017/12/domstolen-i-haag-milosevic-frikjent-for-andre-gang/
https://www.globalpolitics.se/radovan-karadzic-frikand-milosevic-frikand-for-andra-gangen-men-nar-ska-nato-co-stallas-infor-ratta/

Annonser

Översättning – Paul Steigan – Psykologisk krigföring, falska berättelser och bedrägeri

Originalet på norska: Psykologisk krigføring, falske narrativer og bedrag från den 16:e maj 2016 (finns även återpublicerat och kommenterat på Anders Romelsjös blogg under namnet Psykologisk krigföring från USA och andra .)

Bild på Pål Steigan
Pål Steigan är en norsk skribent, kulturarbetare, kommunist, kock och amatörfotograf och har en mycket populär blogg, på bland annat engelska, spanska. italienska och tyska. Steigan tar även in andra skibenter och erbjuder delägarskap. Steigan har jobbat med informationsinhämtning hela sitt vuxna liv, varit lexikonredaktör, varit partiledare i det norska Arbetarnas Kommunistparti (marxist-leninisterna), samt även varit en av ledarna i Röd valallians.

Psykologisk krigföring, falska berättelser och bedrägeri

Psykologiska operationer sprider utvald information till en befolkning eller en målgrupp för att påverka deras känslor, motivation, sinne och i sista hand hur de agerar och beter sig. Psykologiska operationer riktar sig mot utländska regeringar, organisationer, grupper och individer. I psykologiska operationer använder man sig av rutinmässig desinformation och bedrägeri. Detta ingår i standardarsenalen för exempelvis amerikanska militärstyrkor.

Riktlinjer för vilseledning och bedrägeri

Är detta något jag bara påstår? Långt från, ingressen är citat från den gällande manualen för United States (U.S,) Army Psychological Operations (PSYOP) doktrin. Dokumentet kan hämtas här (pdf). Handboken inleds så här:

PSYOP är planerade operationer som överför utvalda uppgifter och indikatorer till utländska målgrupper (TAs) för att påverka deras känslor, motiv, objektiva resonemang, och slutligen, utländska regeringars, organisationers, gruppers och individers beteende. Syftet med all PSYOP är att i neutrala, vänliga eller fientliga utländska grupper skapa känslor, attityder eller önskat beteende som stöder USA:s nationella mål och militäruppdraget. På så sätt påverkar PSYOP inte bara politik och beslut, utan även förmågan att regera, förmågan att beordra, viljan att kämpa, viljan att lyda och viljan att stödja.

PSYOP are planned operations that convey selected information and indicators to foreign target audiences (TAs) to influence their emotions, motives, objective reasoning, and ultimately, the behavior of foreign governments, organizations, groups, and individuals. The purpose of all PSYOP is to create in neutral, friendly, or hostile foreign groups the emotions, attitudes, or desired behavior that support the achievement of U.S. national objectives and the military mission. In doing so, PSYOP influence not only policy and decisions, but also the ability to govern, the ability to command, the will to fight, the will to obey, and the will to support.

US Army är inte ensam om detta. Psykologisk krigföring är lika gammal som krigen själva. Jag har tagit upp detta i artikeln Om berättarkonstens roll i krig. Den amerikanska handboken citerar den tyska militärteoretikern Carl von Clausewitz, som i huvudverket. Om krigen skrev att «All militär handling är sammanvävd med psykologiska krafter och effekter.»

Alla militärkommandon av någon betydelse använder psykologisk krigföring som en del av sin arsenal, men vi är så lyckliga att USA:s övre befälhavare formulerat riktlinjerna i en manual som alla kan läsa. Det verkar som om bedrägeri, vilseledning och falska berättelser ingår i standardmetoderna. För att bedrägerier ska fungera måste det vara trovärdigt, och det måste komma från källor som målgruppen kommer ha tillit till. Allt detta diskuteras i manualen. Det ingår i standardproceduren att befälhavaren ska bedöma om det är nödvändigt att utveckla en «deception story», en falsk berättelse.

En sådan bedräglig historia är berättelsen om episoden i Tonkinbukten. Det gick ut en historia från USA:s övre befälhavare att nordvietnamesiska marinen hade angripit USA:s marina fartyg i internationella farvatten. Detta ledde till att president Lyndon B. Johnson gick ut på TV och förklarade att USA skulle slå tillbaka mot Nordvietnam. Problemet är att hela historien är falsk och att man visste att den var falsk. US Naval Institute skriver om detta på sina webbsidor:

… en gång klassificerade dokument och band som släpptes under de senaste åren, kombinerat med tidigare avslöjade fakta, klargör att höga regeringstjänstemän förvrängde fakta och lurade den amerikanska allmänheten om händelser som ledde till full USA-inblandning i Vietnamkriget.

… once-classified documents and tapes released in the past several years, combined with previously uncovered facts, make clear that high government officials distorted facts and deceived the American public about events that led to full U.S. involvement in the Vietnam War.

Elva år efteråt var USA:s nederlag ett faktum. Då hade kriget tagit så många som kanske 3,8 miljoner människoliv och åsamkat tre länder nästan obotliga skador. Miljoner andra sårades och fick skador för resten av livet. Fortfarande dör människor av de gifter som USA dumpade ut från flygplan. USA:s egna förluster var 58’000 dödade och 303’000 skadade. Och det hela började med en falsk berättelse.

Sanningen och de permanenta krigen

Sedan George W. Bush förklarade krig mot terrorn 2001, har världen varit i ett permanent krig där krigsteatrarna har skiftat från Afghanistan och Irak till Libyen, Ukraina, Jemen och Syrien. Alla dessa krig har motiverats utifrån falska berättelser och delvis tårdrypande historier som har utformats enbart för att påverka människors känslor och attityder, som det heter i manualen, så att det skulle vara positivt inställda till krigföringen. En av de mest berömda, eller beryktade, var Colin Powells tal till FN 2003, där han presenterade direkta propagandalögner om Irak.

Lawrence Wilkerson, tidigare stabschef för Pentagon, var en av författarna till talen, där det lades fram falsk information om så kallade massförstörelsevapen, vilket i sin tur ledde till det katastrofala kriget mot Irak. Wilkerson är medveten om de förfalskningarna som begicks och säger idag att «detta var min karriärs botten».

Det sägs att krigens första offer är sanningen, och vi har fått otaliga bevis på i detta unga århundrade. Norges krig mot Libyen, som hela Stortinget ställde sig bakom, och som ödelade landet, var som vi vet också byggt på lögner om att Moammar al Gaddafi var «på väg att begå folkmord».

Sosiala medier, «soft power» och NGO:er

Hillary Clinton tog vid sin tid som utrikesminister i USA över stafetten från Bush och Powell. Under hennes ledarskap utvecklades psykologisk krigföring några hack till, nu under namnet «soft power»[mjuk kraft]. USA:s utrikesdepartement specialiserade sig på att leverera budskapet via så kallade Non Governmental Organisations (NGO), och budskapet blev gärna pyntat så att det fick en «feministisk» eller «progressiv» framtoning.

Detta har varit en stor framgång. Medan det 2003 fanns en världsomspännande anti-krigsrörelse mot Irak-kriget, med den största politiska demonstrationen någonsin i Oslo, så har det knappast varit protester mot krigen i Libyen, Syrien och Jemen eller den USA-styrda kuppen i Ukraina.

Nu använder man humanitära organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch, eller i Syrien White Helmets, för att leverera de berättelser som tjänar krigen och Pentagon bäst.

Sedan 2003 har de sociala medierna blivit ett helt nytt och enormt kraftfullt verktyg för att sprida desinformation och känslor som byggs upp under krigen. Och eftersom det knappast finns någon kritisk press, så har det fått stor effekt. CIA, NSA och MI6 har alla sina egna enheter som för psykologiska krig i sociala medier. En egen programvara har utvecklats för så kallad sentimentanalys, känslomässig analys samt en massa tekniker för att skapa och styra opinionen. Det finns programvara för att skapa och styra falska profiler på nätet, och detta har tagits i bruk hos de hemliga tjänsterna.

I artikeln I sosiala medier blir vi manipulerade med känslor skrev jag om detta:

Financial Times meddelar att CIA har fått smak på sosiala medier. Finanstidningen skriver att CIA ska trappa upp användningen av Amazons kommersiella programvara. CIA:s informasjonschef (?) Doug Wolfe säger att CIA är så nöjd med detta att de allaredan nu ska flytta över en del av sina operationer på Amazons plattformar. Och Pentagon studerar hur de kan använda Twitter för att påverka folks hattityder.

Tidningen The Guardian skriver att det brittiska försvaret har upprättat en egen avdelning av Facebook warriors, som er tränade i psykologisk krigföring och användning av sociala medier för att föra okonventionellt krig i informationsåldern. Denna styrka vill använda denna kompetens genom sosiala medier för att försöka sig på att kontrollera berättelserna, som tidningen skriver.

Israel Defence Forces (IDF) har gått i spetsen för statligt/militärt bruk av sociale medier, såsom de gjorde under Operation Cast Lead i Gaza 2008–2009. IDF är aktivt på 30 plattformar, inkluderat Twitter, Facebook, Youtube och Instagram, och på sex olika språk. Många länder har tagit kontakt med IDF för att lära av deras metoder.

I takt med att den militära upprustningen i NATO trappas upp, och stadigt nya länder blir indragna i konflikter och krig, så kommer också den psykologiska krigföringen att trappas upp. Då gäller det att lära sig att känna igen lössen på gången, och läsa vad de psykologiska krigarna själva säger, såsom i manualen för United States (U.S.) Army Psychological Operations.

Varför måste USA:s och västs politikeradel och fulmedier undanhålla sanningen om sina folkmord?

Lögner om Syrien, sanktionerna mot Syriens folk, samt folkrättsvidrig bombning av Syriens inhemska läkemedelsindustri tycks vara en upprepad strategi för utdraget folkmord och migration. Det är nämligen inte första gången massmördare använder lögner. Här en lista på andra lögner som genom fulmedierna motiverat liknande större folkmord:

* Nordvietnamesiska patrullbåtar angriper amerikansk jagare i Tonkinbukten (Vietnamkriget 1964)
* Saddam har massförstörelsevapen (Irakkriget 2003)
* Gadaffi bombar sitt eget folk (Libyenkriget 2011).
* Till de lögnerna hör nu också: Al Assad dödar spädbarn med giftgas (Syrienkriget 2018).

Källa: http://jinge.se/allmant/usa-bombade-lakemedelsfabrik-i-syrien.htm

Varför måste USA:s regim, västs regimer och fulmedierna upprätthålla de terroristiska imperialistiska lögnerna? Jo. För vi har fortfarande någorlunda demokratiska val i väst och i USA och folket måste luras genom denna s.k. ”demokrati”, även om Noam Chomsky kallar det för plutokrati (”de rikas välde”):

Bild på Noam Chomsky
”Båda partierna har växlat ordentligt åt höger, Republikanerna är nästan utanför spektrumet. Den respekterade konservative kommentatorn Norman Ornstein beskrev dem, trovärdigt, som ett ”radikalt uppror” som i stor utsträckning har övergivit parlamentarisk politik. Demokrater är nu mestadels vad som brukade kallas för ”återhållsamma republikaner”. Det finns gott om bevis för att de flesta i befolkningen, i den nedre delen av inkomstspektrumet, effektivt berövas sin rösträtt – deras representanter uppmärksammar inte deras åsikter. Går man uppför inkomststegen ökar inflytandet långsamt, men det är endast vid den verkliga toppen som det har verklig inverkan. Plutokrati maskerad som demokrati.”
/ Noam Chomsky (Källa: Salon.com)

För att upprätthålla den plutokratiska terroristiska imperialismen måste således psykopaterna, som profiterar på folkmorden, dölja sanningen om verkligheten, även om det blivit något svårare nu för dem, vilket lett till att psykopaterna försöker tysta motståndet mot de lögner och den politik som de vill driva.

Det är inte enbart vanligt folk i våra stater som vilseleds. Även medlemmarna i de politiska partierna som röstar för denna politik vilseleds givetvis, både genom fulmedierna, men även internt av de korrumperade psykopater som vilseleder medlemmarna i dessa partier.

Psykopater och vilseledda medverkar sedan tillsammans till massmord på människor, i utbyte mot höga arvoden som säkerligen ofta kryddats med mutor från det monopolkapital som profiterar. Sannolikt sker de stora transaktionerna på Bilderberggruppens egna små möten, men även sannolikt när monopolkapitalister oblygt frotterar sig med de politiker som folken valt.

Bild på Anna Lindh
”… världen har fler demokratier än någonsin, och mänskliga rättigheter befinner sig högt på nästan alla länders dagordning. Ändå, är korruption och förtryck alldeles för vanliga hot mot det demokratiska samhället. Och vi har sett en dramatisk ökning, de senaste 10 -15 åren, av etniska konflikter och humanitära kriser med brott mot mänskliga rättigheter som viktiga delar., men också mer av korruption. Mänskliga rättigheter prisas mer än någonsin – och kränks mer än någonsin.”
/Anna Lindh (Läs gärna fler Citat om demokrati)

Och hur ska man egentligen få de egna soldaterna att gå med på folkrättsvidrigt folkmord om man inte ljuger för dem? Hur ska soldaterna leva med skammen inför sina familjer, fruar och barn om de inte ges en lögn som de godtroget kan lura sig själva och sina familjer med?

Bild på Bertrand Russell
”En av de främsta hindren för intelligens är godtrogenhet, och godtrogenhet kan minskas enormt genom instruktioner i de vanligaste formerna av osanning. Godtrogenhet är ett större ont i nutid än det var tidigare, eftersom, tack vare tillväxten av utbildning, är det mycket lättare än vad det brukade vara att sprida felaktig information, och tack vare demokratin, är spridningen av desinformation viktigare än förr för de som håller i makten.”
/ Bertrand Russell (Läs gärna fler Citat om demokrati)

(Här lite mer om olika former av osanning.)

Hur ska de s.k. ”patrioterna” kunna vara stolta över sin flagga utan en lögn som de kan vilseleda sig själva och andra med, när de går den terroristiska imperialismens ärenden mot ett annat folk, allt medan de berikar det militärindustriella komplexet och själva riskerar liv och lem för småsmulor?

Det är exakt därför som USA och västs fulpolitiker och fulmedier, till varje pris, vill undanhålla sanningen, vilseleda och bedra på ett mycket klandervärt och bisarrt sätt, om de folkmord de gör sig skyldiga till. De här elaka clownerna lever på konflikt.

Bild på Bechir Rabani
”Till Expo, Researchgruppen, kaviarvänstern och alla ni clowner som tror att ni besitter någon makt. Det gör ni inte, den sitter hos folket. Jag är här för att få folket att inse detta. För när folket har insett detta så kommer ni inte ha några jobb kvar. Ni lever på konflikt.”
/Bechir Rabani (Källa: Nya Dagbladet)

Det är enbart du som medborgare, med karaktär och moral, som kan bekämpa kaviarvänster och kaviarhöger och ställa upp själv som ett alternativ, eller stödja bättre politiker och bättre partier. Det är enbart du med karaktär och moral som kan skapa valsamverkan förbi 4%-spärren.

Gör det redan idag, här och nu! Skriv en stödjande kommentar eller klicka på gilla-knappen nedan. Det är ett första steg för dig. Känn sedan hur det kändes och fundera på om du vill göra mer och hur du vill stödja, för vad är egentligen motsatsen till att göra det du anser är det rätta och det goda?

Har våldet triumferat? – Gaza, Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka och Hanoi.

Det fascistiska våldet har triumferat, enligt vänstertidningen Proletären. Åtminstone 18 palestinier lär ha dött i Gaza och ca 1700 palestinier lär ha skadats enligt Democracy Now. Proletären anser att det är skrämmande tyst i Sveriges medier om massakern i Gaza den 30 mars.

Själv bojkottar jag fulmedier med tvivelaktiga ägarförhållanden så jag kan inte källgranska det sista påståendet. Ni som gör det kan antingen bekräfta eller dementera påståendet i kommentarsfältet. Har era medier tagit upp massakern i Gaza och hur togs det upp?

Marschen den 30 mars 2018 hölls av nationella palestinier till minne av de sex palestinier som mördades av israelisk polis när de 1976 genomförde en fredlig protest mot stölden av palestinsk mark. Israels ledning svarade tydligen med en massaker på obeväpnade människor, då såväl som den 30 mars.

Citat ur Proletären:

”Massakern i fredags visar med all önskvärd tydlighet att de israeliska förtryckarna är inställda på våld. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka och Hanoi. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza den 30 mars 2018.”

Jag är inte förvånad. Nationalsocialismen och imperialismen är stark i Israel.

Citat ur Proletären:

”Israeliska pansarvagnar och soldater sköt skarpt rätt in i folkmassan. 16 människor dödades direkt och ytterligare två har dött av skadorna sedan dess. Uppåt 1400 människor skadades. Det handlade ofta om rena avrättningar när krypskyttar pricksköt obeväpnade demonstranter.”

Via Democracy Now försvarar Kapten Keren Hajioff massmordet:

”Det vi har sett under de senaste 24 timmarna är allt annat än en fredlig protest. Det vi har sett är ett våldsamt upplopp i sin tydligaste form. Hamas terroristorganisation har skickat hit sitt folk för att kamouflera sina sanna intentioner. Och vi har sett det på marken, precis bakom där jag står just nu.”

”What we’ve seen over the last 24 hours is anything other than a peaceful protest. What we’ve seen is a violent riot in its clearest form. The Hamas terrorist organization have sent their people here to camouflage their true intentions. And we’ve seen that on the ground, just behind where I’m standing right now.”

Rösta på ett parti för fred som har förstånd att valsamverka i valet 2018!

Mer intressant om den Israeliska ockupationen av Gaza och Palestina:

 

Omkoppling av Tankemönster – Två Israeler jämför Israel med Nazismen under Hitler

Jag översätter härmed en artikel av en Israelen Uri Avnery som upplevde inledningen av nazismen. Den handlar om en Israelisk general som kritiserat Israels politiska strömningar. Jews for Justice for Palestinians – Breaking the rules on the Holocaust. Jag kommenterar samtidigt artikeln i ett försök att ge den mer objektivitet.

Att bryta reglerna angående Förintelsen

Jag var där

Av Uri Avnery, Gush Shalom
21:e maj, 2016

En vän bad mig ”Skriv inte om Ya’ir Golan!”, ”Något en vänsterman som du skriver kommer bara skada honom!”
Så jag avstod under några veckor. Men jag kan inte hålla tyst längre.

Tanken på att, Uri Avnery, denne Israeliske judiske vänsterman inte ska få uttrycka sin åsikt, för att inte skada en meningsfrände i en politiskt laddad fråga, är naturligtvis absurd och är ett resultat av att ad hominem-argumentation tillåtits penetrera den politiska diskursen i hela världen.

Vi har samma problem i Sverige där förslag som stödjs av motståndaren röstas ner endast för att det stöddes av motståndaren. Innehållet i förslaget tar man inte hänsyn till. Konsekvensen är att folk antingen håller käften om viktiga saker, för att de själva annars riskerar att hamna under attack, eller attackerar med samma metod, eftersom det tydligen aldrig kan anses vara politiskt inkorrekt med logiska felslut, ad hominem-attacker, ovetenskaplighet, faktafusk eller liknande, bara det är den lede fienden som attackeras.

General Ya’ir Golan, vice stabschef för den israeliska armén, höll ett tal på Förintelsens minnesdag. Iklädd sin uniform, läste han en förberedd, väl genomtänkt text som utlöste ett tumult som ännu inte har lagt sig. Dussintals artiklar har publicerats i dess kölvatten, några fördömer honom, några prisar honom. Verkar som att ingen kan förbli likgiltig.

Den huvudsakliga meningen var: ”Om det är något som skrämmer mig om minnen från Förintelsen, är det kunskapen om de fruktansvärda processer som hände i Europa i allmänhet och i Tyskland i synnerhet för 70, 80 och 90 år sedan, och att finna spår av dem här mitt ibland oss, idag, 2016.”

Helvetet brakade löst. Vad!!! Spår av nazism i Israel? En likhet mellan vad nazisterna gjorde mot oss med vad vi gör mot palestinierna?

90 år sedan var 1926, en av de sista åren av den tyska republiken. 80 år sedan var 1936, tre år efter det att nazisterna kom till makten. 70 år sedan var 1946, i gryningen efter Hitlers självmord och i slutet av det nazi-riket.

Jag känner sig manad att skriva om generalens tal trots allt, eftersom jag var där.

Som barn var jag ett ögonvittne till de sista åren av Weimarrepubliken (kallades så eftersom dess konstitution formades i Weimar, Goethes och Schillers stad). Som en politiskt alert pojke jag bevittnade Nazi Machtergreifung (”maktövertagandet”) och det första halvåret av Nazi-styre.

Jag vet vad Golan talade om. Även om vi tillhör två olika generationer, delar vi samma bakgrund. Båda våra familjer kommer från små städer i Västtyskland. Hans far och jag måste ha haft en hel del gemensamt.

Det finns ett strikt moralisk bud i Israel: ingenting kan jämföras med Förintelsen. Förintelsen är unik. Det hände oss, judarna, eftersom vi är unika. (Religiösa judar skulle tillägga: ”Eftersom Gud har valt oss”.)

Jag har brutit detta bud. Strax innan Golan föddes, publicerade jag (på hebreiska) en bok som heter ”Svastikan”, där jag berättade mina barndomsminnen och försökte dra slutsatser av dem. Det var i skymningen av Eichmann-rättegången, och jag var chockad över bristen på kunskap om den nazistiska eran bland unga israeler då.

Min bok tog inte upp Förintelsen, vilken ägde rum när jag redan bodde i Palestina, men en fråga som oroade mig genom åren, och så även i dag: hur kunde det hända att Tyskland, kanske den mest kultiverade nationen på jorden vid denna tidpunkt, hemland för Goethe, Beethoven och Kant, demokratiskt kunde välja en galen psykopat som Adolf Hitler som sin ledare?

Det sista kapitlet i boken hade titeln ”Det kan hända här!” Titeln drogs ur en bok av den amerikanske författaren Sinclair Lewis, ironiskt nog kallad ”Det kan inte hända här”, i vilken han beskrev ett Nazi-övertaganden av USA.

I detta kapitel diskuterade jag möjligheten att ett judiskt nazistliknande parti kom till makten i Israel. Min slutsats var att ett nazi-parti kan komma till makten i varje land på jorden, om förutsättningarna är de rätta. Ja, i Israel, också.

Boken ignorerades till stor del av den israeliska allmänheten, som vid den tiden var överväldigade av stormen med känslor framkallade av de fruktansvärda beskrivningarna från Eichmann-processen.
Så kommer General Golan, en ansedd professionell soldat, och säger samma sak.

Och inte som en improviserad anmärkning, men på ett officiell tillfälle, klädd i sin generalsuniform, läsandes från en förberedd, väl genomtänkt text.

Stormen bröt ut, och har inte passerat ännu.

ISRAELERNA HAR en självskyddande vana: när de konfronteras med obekväma sanningar, undviker de essensen och tar itu med en sekundär oviktig aspekt. Av alla de dussintals och åter dussintals reaktioner i den skrivna pressen, på TV och på politiska plattformar, har nästan ingen konfronterat generalens smärtsamma påstående.

Problemet är sannolikt inte enbart israeliskt eller tyskt, men bundet till människans sekteristiska natur där grupptillhörigheten och överlevnaden är viktigare än fakta och vetenskap, ett överlevnadsbeteende där ödlehjärnan och gruppens hjärntvätt har mer att säga till om än de högre funktionerna i hjärnan. Det obekväma skapar panik, en panik som låser vanligt förnuft ute, en panik som kopplar förbi objektivitet och logiskt tänkande om verkliga faror.

Hermann Göring som framsynt varnade judarna för vad som komma skulle sade i sin cell den 3:e January 1946 om hur man styr folket:
”Allt du behöver göra är att tala om för dem att de attackeras och fördöma pacifister för bristande patriotism och utsätta landet för fara. Det fungerar på samma sätt i alla länder.”

Hitlertyskland bevisade att den paranoida överlevnadsrädslan inte ledde till överlevnad alls, men tvärtom till totalt nederlag, eftersom tyskarnas rädsla blandat med hybris om sin egen överlägsenhet och alla andras underlägsenhet givetvis ledde till den enade viljan av motståndarna att bomba Tyskland till stenåldern. Tyskarnas solthet över det egna folket har nu förbytts till obalans åt andra hållet där man i princip försöker utplåna sitt eget folk istället genom en fascistisk invasion av en annan sekteristisk fascistisk politisk och religiös ideologi.

Nej, den rasande debatten som utbröt rör frågorna: Får en högt uppsatt officer uttrycka en åsikt om frågor som rör det civila etablissemanget? Och göra det i armé-uniform? På en officiellt tillfälle? Ska en officer hålla tyst om sin politiska övertygelse? Eller endast uttrycka dem i slutna sessioner – ”i relevanta forum”, som en rasande Binyamin Netanyahu uttryckte det?

General Golan har en mycket hög grad av respekt i armén. Som ställföreträdande stabschef han var fram till nu nästan en säkert kandidat för att bli stabschef när den sittande lämnar kontoret efter sedvanliga fyra år.

Uppfyllandet av denna dröm, som delas av varje generalstabesofficer, är nu mycket avlägsen. I praktiken har Golan offrat ytterligare befodringar för att ha gett sin varning och skapat den största möjliga resonansen.

Man kan bara respektera sådant mod. Jag tror mig aldrig ha träffat General Golan och jag vet inte hans politiska åsikter. Men jag beundrar hans agerande.

Det är det fina med general Ya’ir Golan. Han beter sig vetenskapligt i sitt tal. Han beskriver det han ser, han ser objektiva samband och varnar sin nation för en potentiellt kommande katastrof, precis så som Vetenskapliga partiet ex. gör om vår natur. Vi varnar för en reell fara.

(På något vis jag minns en artikel publicerad av den brittiska tidskriften Punch före första världskriget, där en grupp yngre officerare i ett uttalande motsätter sig regeringens politik i Irland. Tidningen sade att medan man var oenig om de upproriska officerarnas åsikter, så kände den stolthet i det faktum att sådana unga officerare var redo att offra sina karriärer för sin övertygelse.)

Nazi-marschen till makten började 1929, när en fruktansvärd världsomfattande ekonomisk kris drabbade Tyskland. Ett litet, löjligt högerextremt parti blev plötsligt en politisk kraft att räkna med. Därifrån tog det dem fyra år att bli det största partiet i landet och att ta över makten (även om det fortfarande behövdes en koalition).

”Högerextremism” är ett ord man bör undvika idag, anser jag, eftersom det som tidigare utgjorde ”vänster” och ”miljö” i politiken nu vandrat så långt högerut på den politiska socioekonomiska skalan att en stor del av ”vänstern” blivit högerextrem i sin nyliberalism, miljövidrighet och krigsiver att de t.o.m. stödjer terrorismen mot den folkvalda demokratin i Syrien. Ordet ”socialism” i ”nationalsocialism” antyder dessutom inte höger, men vänster för nationen.

Att nationalsocialismen infiltrerades av högerfolk är inget specifikt för just detta parti. Det har skett i alla partier som styrs internt direktdemokratiskt och som närmar sig maktens korridorer. Då dyker industrimagnater, herrgårdsägare, Hitler, grevar och baroner upp försöker ta över och plötsligt allierar sig de partier, som till en början ville folket, välfärden och miljön väl, med bombhögern och de som vill invadera världen och då är det bye bye med freden.

Vad hände mellan 1920-talet, när nazisterna fick försumbart stöd, och 1934 när denna massa tog sig ut för att höra Goebbels vid Nazi-”tacksägelsen”?

Jag var där när det hände, en pojke i en familj där politiken blev huvudtema vid middagsbordet. Jag såg hur republiken gick sönder, gradvis, långsamt, steg för steg. Jag såg vänner till vår familj hissa svastika-flaggan. Jag såg min gymnasielärare höja sin arm när han kom in i klassrummet och säga ”Heil Hitler” för första gången (och sedan lugna mig privat om att ingenting hade förändrats.)

Jag var den enda juden på hela gymnasiet (high school.) När hundratals pojkar – alla längre än jag – höjde sina armar för att sjunga den nazistiska hymnen, och jag inte gjorde det, hotade de att bryta mina ben om det hände igen. Några dagar senare lämnade vi Tyskland för gott.

Det gjorde Uri Avnery och hans familj rätt i. De som utvandrade hade större överlevnadschans än de som passivt lät sig infösas i segregerade getton eller deporterades till arbetsläger. Jag kan bara notera att Sveriges och Tysklands alla muslimer, likväl som palestinier i dag bör överväga exakt samma sak. Även israeler, vilka inte tror att de är utvalda av Demiurgen i den fortsatta invasionen av olagligt territorie, bör lämna Israel snarast innan skiten träffar fläkten och Israels eget Stalingrad kommer.

General Golan anklagades för att jämföra Israel till Nazityskland. Han gjorde ingenting sådant. En noggrann läsning av hans text visar att han jämförde utvecklingen i Israel till de händelser som ledde till upplösningen av Weimarrepubliken. Och det är en hållbar jämförelse.

Saker som händer i Israel, i synnerhet sedan förra valet, bär en skrämmande likhet med de där händelserna. Sant, processen är ganska annorlunda. Tyska fascismen uppstod ur förnedringen av kapitulera i första världskriget, ockupationen av Ruhr från Frankrike och Belgien 1923-25, den fruktansvärda ekonomiska krisen 1929, eländet för miljontals arbetslösa. Israel är segerrikt i sina frekventa militära aktioner, vi lever bekväma liv. De faror som hotar oss är av en helt annan karaktär. De härrör från våra segrar, inte från våra nederlag.

Faktum är att skillnaderna mellan Israel idag och Tyskland på den tiden är mycket större än likheterna. Men dessa likheter finns, och generalen gjorde rätt i att peka ut dem.

Jag noterar att Israel lider av samma segervisshet som föregick det tyska nederlaget vid Stalingrad, trots att ex. Libanon inte låter sig invaderas och tydligt visat att de alls inte är underlägsna Israel i kampduglighet.

Diskrimineringen mot palestinierna i praktiskt taget alla områden i livet kan jämföras med behandling av judarna i den första fasen av Nazityskland. (Den förtrycket av palestinierna i de ockuperade områdena liknar mer behandling av tjeckerna i ”protektorat” efter München svek.)

Regnet av rasistiska propositioner i Knesset, de som redan antagits och de som är på gång, påminner starkt de lagar som antogs av Reichstag i början av nazi-regimen. Vissa rabbiner kräver bojkott av arabiska butiker. Likt då. Uppmaningen ”Död åt araberna” (”Judah verrecke”?) hörs regelbundet vid fotbollsmatcher.

En parlamentsledamot har krävt separation av judiska och arabiska nyfödda på sjukhus. En rabbin har förklarat att Goyim (icke-judar) skapades av Gud för att tjäna judarna. Våra utbildnings- och kulturministrar är upptagna med att undertrycka skolor, teater och konst till en högerextrem linje, något som på tyska kallas Gleichschaltung. Högsta domstolen, Israels stolthet, attackeras obevekligt av justitieministern. Gazaremsan är ett enormt getto.

För de läsare som inte förstår det tyska ordet ”Gleichschaltung” så betyder det på svenska ungefär ”likriktning”. I Sverige upplever vi idag denna likriktning fast på ett obalanserat omvänt sätt jämfört med Israel. Den fascism som Israeler står för i Palestina kan i Sverige endast jämföras med den fascism som islamister står för i Sverige, en fascism som mörkläggs av svensk massmedia.

Till skillnad från palestinerna som har ett lagligt nationellt anspråk på det land som stulits, enligt FN, har de muslimer som kastar sten på svensk polis inget rättmätigt rättsligt krav på svenskt territorie och saknar oftast verkliga flyktingskäl, samt är varmt välkomna åter till sina egna territorier. Invällande muslimers anspråk på det som i dag i Sverige kallas för ”no go”-zoner baserar sig enbart på medeltida sekteristiska strofer, precis likt de sekteristiska strofer som Israels demokratiskt valda använder för att olagligen invadera Palestina.

Naturligtvis skulle ingen i sitt sinnes fulla bruk ens tillnärmelsevis jämföra Netanyahu till führern, men det finns politiska partier här som gör 0 och avger en stark fascistisk lukt. Det politiska slöddret som befolkar Netanyahus nuvarande regering kunde lätt ha funnit sin plats i den första nazi-regeringen.

En av de huvudparollerna för vår nuvarande regering är att ersätta den ”gamla eliten”, som anses alltför liberal, med en ny. En av de huvudsakliga nazi-slagorden var att ersätta ”das System”.

Just detta argument av Uri Avnery ser jag inte som en relevant jämförelse. Att ersätta ett korrupt system kan naturligtvis leda till något bra i fall det nya blir bättre än det gamla, såsom Sveriges diktatur under krigskåta kungar ersattes av demokrati, vilket successivt ledde till en period av demokratisk nationell demokrati som gav rättvis jämlikhet och välstånd till Sveriges alla medborgare, innan novemberrevolution och frihandel började förstöra den saken. Vi hade innan detta ett system där vi med en arbetslöshet på ca 2% gladeligen hjälpte de torterade människor som tvingades fly Pinochets USA-stödda fascistdiktatur och vi gav dem möjlighet till arbete och integration i Sverige, även om många av dessa invandrare nu överger Sverige.

Som barn var två av mina allra bästa klasskompisar chilenare och två söta tjejer i klassen kom från Chile, även om denna typ av invandring inte medförde sekteristiska strofer, skränande i minareter, skäranadet i oskyldiga barns genitalier, blodsugande av barns penisar, pedofili eller mord på otrogna. För när ett folk ersatt medeltida sekteristiskt system med vetenskaplighet, oavsett var de kommer ifrån, kan det leda till något gott också och det har inget med egen uppfattning om ras eller bakgrund att göra alls.

FÖRRESTEN, när nazisterna kom till makten, var nästan alla högt uppsatta officerare i den tyska armén pålitliga anti-nazister. De övervägde även en kupp mot Hitler. Deras politiska ledare avrättades summariskt ett år senare, när Hitler likviderade sina motståndare i sitt eget parti. Vi får höra att General Golan nu skyddas av en personlig livvakt, något som aldrig har hänt en general i Israels Annaler.

Detta är heller inget gott argument. Alla ledare skyddas ständigt av sina underordnade. Ledaren betraktas alltid som den mest värdefulle individen och är därför det mest eftertraktade målet för fienden. Mängden skydd beror av hotbilden. Nu är Ya’ir Golan givetvis ett mål för judiska extremister. Att ingen israelisk general varit i behov av särskilt skydd tidigare är endast ett bevis på att ingen viktig israelisk general tidigare sagt något kontroversiellt om Israels Nazi-beteende i syfte att dra nya ledningar i israelernas tankemönster.

Generalen nämnde inte ockupationen och bosättningarna, som är under armé-styre. Men han nämnde episoden som inträffade strax innan han gav detta tal, och som fortfarande skakar Israel nu i det ockuperade Hebron, under armé-styre, såg en soldat en allvarligt skadad palestinier ligga hjälplös på marken, gick fram till honom och dödade honom med ett skott i huvudet. Offret hade försökt att angripa några soldater med en kniv, men utgjorde inte ett hot mot någon längre. Detta var en tydlig överträdelse av arméns stående order, och soldaten har dragits inför krigsrätt.

Det intressanta i sammanhanget är att palestiniern hade internationell laglig rätt att, enligt FN, attackera de invaderande soldaterna på palestinskt territorie, i synnerhet i fall han bar uniform, men att soldaten bröt mot både israelisk lag och krigets internationella lagar, något som givetvis kan leda till en Nürnbergprocess i framtiden. Samtidigt måste man fråga sig om inte ett snabbt slut var mer humant än livslång tortyr i israeliskt fängelse eller att eventullet tvingas utgöra reservdelsmänniska åt rika israeler. Det är t.o.m. möjligt att palestiniern bad om att få bli avrättad i hopp om att komma till sina 72 jungfrur om individen tillhörde just den sekten.

Ett vrål gick runt inom landet: soldaten är en hjälte! Han borde dekoreras! Netanyahu ringde upp sin far för att försäkra honom om hans stöd. Avigdor Lieberman tog sig in i den trånga rättssalen för att uttrycka sin solidaritet med soldaten. Några dagar senare utsåg Netanyahu Lieberman som försvarsminister, det näst viktigaste ämbetet i Israel.

Dessförinnan fick General Golan robust stöd både från försvarsminister Moshe Ya’alon och stabschefen, Gadi Eisenkot. Förmodligen var det den direkta orsaken till att sparka ut Ya’alon och utnämnina Lieberman i hans ställe. Det liknade en kupp.

Det är anmärkningsvärt, men ändå förståeligt. Opinionen styr politikernas populistiska utspel och agerande i demokratier såväl som i oligarkier eller diktaturer. Om det gynnar populariteten kommer politikern agera, speciellt om det inte strider mot någon lag. Kappan vänds enligt vindriktningen. Problemet med Israel är således israelernas eget medvetande. Ledarna som väljs är ett resultat av folkets vilja.

Men personligen undrar jag om inte de videofilmer som filmatiserat den obeväpnade unge palestinierns död av en israelisk prickskytt när han söker efter sina försvunna föräldrar i resterna av Gaza eller den videofilm som visar hur en israelisk prickskytt glädjs av att skjuta prick på ett paletsinskt barn på ett tak är ännu mer talande vad gäller den fascism som genomsyrar den israeliska sekteristiska demokratin?

Likväl utgör Ya’ir Golan, från och med nu, ett politiskt alternativ för den vakne moderne israelen.

Det verkar som om Golan är inte bara är en modig officer, men en profet också. Inkluderingen av Liebermans parti i regeringskoalitionen bekräftar Golans svartaste farhågor. Detta är ett dödligt slag till mot den israeliska demokratin.

Jag antar att jämförelsen avser det tyska valet 1933 som ledde till koalitionen mellan de fyra högerpartierna Nazisterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna.

Är jag dömd att bevittna samma process för andra gången i mitt liv? Är det denna incident som hetsade generalen att tala ut och varna landet? Jag kan bara ge honom min honör.

Förmodligen är Uri Avnery dömd till det och med tyskt facit i hand borde generalen försöka bilda ett politiskt parti i syfte att rädda landet, samt skaffa fler livvakter. Problemet är väl sannolikt endast att det kommer saknas demokratiskt stöd, hos den förskrämda sekteristiska befolkningen, för den förändring som Israel och Palestina behöver för att kunna vinna freden innan Israel förvandlas till ett nytt Stalingrad.

”Imagine no religion!”
/John Lennon

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

Migration – Rosengård och Sverige får internationell uppmärksamhet genom Jan Sjunnesson

Det är den svenske Jan Sjunnesson som blir internationell kändis. Avpixlat beskriver det hela på svenska i en artikel som heter
Internationell nyhetsbevakning om svensk massinvandring

Enligt Avpixlat smutskastas Jan Sjunnesson som en ”förintelseförnekare” eftersom han ifrågasätter siffran 6 miljoner, med avseende på folkmordet på judar under 2:a världskriget, något som forskare ofta har beröringsskräck inför. Jag noterar att tidningen Expo självt inte ifrågasätter siffran 6 miljoner samt inte utreder andra folkmord såsom ex. det långsamma folkmord som pågår av de semiter som rensats etniskt från Palestina av de icke-semiter som invandrat olagligen och bosatt sig olagligen på ockuperad mark enligt FN.

Expo verkar undvika Israels långsamma folkmord av någon anledning. Israel brukar visserligen kallas en demokrati, men det är värt att notera att folket i denna ”demokrati” väljer in extrema rasister och folkmördare som sina ledare:

”Det är de Israeliska ledarnas plikt att förklara för folkopinionen, klart och modigt, ett speciellt antal faktum som glöms med tiden. Det första av dessa är att det inte finns någon Zionism, koloniisering, eller judisk stat utan vräkningen av araberna och beslagtagandet av deras land.”
/Ariel Sharon, Israelisk utrikesminister, som talar till ett möte med det högerextrema Tsomet Party, Agence France Presse, November 15, 1998.”

”It is the duty of Israeli leaders to explain to public opinion, clearly and courageously, a certain number of facts that are forgotten with time. The first of these is that there is no Zionism, colonialization, or Jewish State without the eviction of the Arabs and the expropriation of their lands.”
/Ariel Sharon, Israeli Foreign Minister, addressing a meeting of militants from the extreme right-wing Tsomet Party, Agence France Presse, November 15, 1998.

Källa: http://monabaker.com/quotes.htm

Nu spekulerar jag: Kan det bero på att tidningen Expo sätter en viss ras/religion högre än andra raser/religioner?

I Vetenskapliga partiet är alla välkomna oavsett bakrund, även med ammonitisk eller moabitisk bakgrund, även om alla människor som benämner sig med en religion eller har annan ovetenskaplig tro givetvis inte kan vara med i partiet. Varför nämner jag detta? Jo. enligt punkt 66 i de budord som gäller för judar står följande:

”Att en Ammonit eller en Moabit aldrig ska gifta sig med dottern till en Israelit”

”That an Ammonite or Moabite shall never marry the daughter of an Israelite”

Ytterligare en rasistisk religion/ideologi? Varför blir man inte ens förvånad? Får man önska sig att religiösa och rasister utvandrar så att Sverige kan bli vetenskapligt och humant på riktigt?

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

Qui Bono – Finns det ett motiv med att blåljuga om förintelsen?

Det finns endast ett folkmord i historien som fått ett eget namn, nämligen ”Förintelsen”.

Först inledningsvis om vår objektivitet i frågan:

Centralkommittén har f.n. mycket svensk bakgrund och våra förfäder och landsmän deltog inte i andra världskriget eftersom Sverige var lagom ”neutralt” och arbetade med diplomati med båda sidor på olika vis för att självt undvika invasion. Detta var vid freden en fördel för Sverige. Svenska politiker och militärer från denna tid bör därför betraktas som patrioter och hjältar av svenskar.

Alliansfrihet och neutralitet verkade alltså löna sig och skapa fred för oss svenskar. Därför är kanske vi som svenskar mer neutrala än människor från ex. USA, England, Tyskland eller Ryssland. Vi har dessutom en hög nivå av ateism i Sverige, speciellt i Vetenskapliga partiet, naturligtvis. Vi kan alltså med viss fog anse oss vara mer objektiva i den fråga vi tar upp här än de som är mer inblandade.

Många folkmord har skett före, under och efter andra världskriget över hela världen, alla beklagliga och djupt sorgliga, men till skillnad från andra folkmord, så är alltså just detta folkmord inte ”politiskt korrekt” att undersöka så vida man inte kommer till slutsatsen att massmedias version stämmer, och knappast ens då, eftersom vetenskaplig diskurs i ämnet av någon anledning inte ens verkar önskvärd.

Kommer man efter egen undersökning till slutsatsen att den, av massmedia officiellt godkända hypotesen om folkmordet kan falsifieras, kan man ex. som vetenskapsman, lärare, journalist eller politiker, märkligt nog, råka ut för demonisering medelst diverse Ad hominem-argument etc.

Centralkommittén för Vetenskapliga partiet har därför noga övervägt huruvida vi bör publicera artiklar med länkar som inte kan anses vara ”politiskt korrekta” om ex. detta ämne och andra tabubelagda ämnen.

Resultatet av våra överväganden:

Som vakna och upplysta individer känner vi oss trygga inför att bli demoniserade i massmedia, ja, vi ser tom. fram emot det, men vi har ändå övervägt lämpligheten med tanke på att vi vill komma in i riksdagen och påverka politiken för framtidens generationers väl och då kan givetvis sådan demonisering i massmedia tänkas vara skadlig för vårt mål. Vi har även övervägt det faktum att yttrandefriheten är inskränkt angående just detta folkmord i vissa länder i Europa…märkligt nog.

Diskussionerna kring att publicera eller inte publicera har varit deliberativa och djuplodande med våra nya medlemmar och diskussionerna har berört bl.a. skillnaden mellan judar och sionister andra kriminella händelser, såsom maffiaverksamhet innan under och efter andra världskriget och även mer nyliga uppdagade lögner såsom terrorism och försäkringsbedrägeri vid WTC 911, USAs och Israels stöttande av terrorister i Syrien och även bakomliggande religiösa eller rasistiska motiveringar till sådana illdåd som skulle kunna kopplas till just detta folkmord.

Vi har kommit till slutsatsen att inom politik och vetenskap får inget vara tabubelagt, eftersom detta på lång sikt sannolikt kommer leda till mer trygghet för framtidens generationer, samt att vi p.g.a. ägarförhållandena inom massmedia idag i stället, som goda rollmodeller, bör visa journalisterna vad som kan anses vara mer ”emotionellt korrekt” och ”vetenskapligt korrekt” för att på detta vis påverka goda journalister och goda politiker och på så vis skapa långsiktig trygghet för alla.

För alla mentalt friska människor, d.v.s. ca 98% av befolkningen, är fred, ren kärlek och respekt eftersträvansvärt och detta vore rimligtvis lätt att enas om på ett emotionellt korrekt sätt.

Så hur vet man då vem som talar sanning?

Jag uppmanar alla som är intresserade, oavsett bakgrund, att själva andas djupt i meditation, undersöka olika källor själva och skaffa er en egen uppfattning om sannolikheterna! Vad jag själv tror i saken är alltså egentligen inte intressant för dig. Det är vad du själv tror som är intressant.

För mig är den intressanta frågan vad som är så viktigt med just detta folkmord som gör att det inte tillåts undersökas, bekräftas vetenskapligt eller falsifieras vetenskapligt?

Jag har tidigare berört det misstänkta folkmordet på dessa människor under andra världskriget, men jag har aldrig tidigare förstått något motiv med att ljuga. Så vad skulle motivet vara att ljuga och förfalska historien? Nu har jag plötsligt funnit ett motiv till en ev. lögn.

Jag citerar och översätter det som fick mig att tänka nytt från Veterans Today, en sida som är mycket kontroversiell och givetvis bör ses på med stor skepsis i mycket, men vad gäller själva motivet till lögn som redovisas är det onekligen intressant. Jag citerar och översätter!

The Holocaust Narrative: Politics trumps Science:

”De Allierades systematiska ödeläggelse av tyska städer, innebar inte enbart döden för hundratusentals av tyska civilister, men slog även ut de järnvägslinjer som skulle ha försörjt dessa läger, vilka låg nära stora industriella anläggningar, vilkas fångar tillhandahöll arbetskraft för att bemanna dem. Det skulle ha varit en dålig verksamhetspraxis att utrota arbetsstyrkan, men det stora antalet som dog av svält, eftersom Tredje Riket [Tyskland] inte kunde försörja dem, gav ett tillfälle för de Allierade att lägga ansvaret på Tyskland, vilket de Allierade intog.”

”The Allies’ systematic and massive destruction of German cities not only brought about the deaths of hundreds of thousands of German civilians but also interdicted the railroad lines that would have re-supplied those camps, which were located near major industrial plants and whose inmates were providing labor to run them. It would have been poor business practice to exterminate the work force, but the large number of deaths from starvation because the Third Reich could not re-supply them provided an opportunity to deflect responsibility from the Allies onto Germany, which the Allies seized.”

Genom att demonisera Shitler och lägga skulden på den totala förstörelsen av städer och den svält som tog många liv i koncentrationslägren i slutet av kriget slog alltså, enligt teorin som framläggs, segrarmakterna två flugor i en smäll. Dels att friskriva sig från sitt eget delansvar för dödade civilister, dels att få en syndabock att kanalisera hatet mot för de överlevande civilisterna och soldaterna på båda sidor, men även kanske skapandet av staten Israel. Detta är ett klart motiv, anser jag.

Shitler, som i Tyskland genom sin konservatism och imperialism med stöd av de konservativa partierna hade demoniserat judar, homosexuella, zigenare och socialister, samt spärrat in dem i arbetsläger, samt olagligen invaderat Frankrike, Polen och Ryssland, vilket slutligen förstörde Tyskland, hade givetvis förtjänat demonisering ur ett rent hämndperspektiv, speciellt om Shitler efter utfört uppdrag levde några år till i Argentina som i denna politiska satir.

Men frågan är om inte segrarmakterna, vilka tidigare olagligen imperialistiskt invaderat och fortfarande olagligen invaderar, också förtjänar en släng av demonisering, precis som statsledningar som olagligen förtrycker människor, på ett vis som är grymmare än Sydafrikas kriminella apartheidregim? Förtjänar inte dagens krigsförbrytare att demoniseras?

Att alltså satsa på att ljuga om antalet döda, gaskamrar etc. samt överdriva Shitlers skuld, i förhållande till egen skuld, kan alltså med stor sannolikt vara en medveten taktik för att vinna sympati och fördelar efter kriget, vilka är tänkta att gynna de som skapat och vidmakthåller en sådan lögn.

Om de som vidmakthåller lögnen dessutom kontrollerar massmedia och om de som kontrollerar massmedia dessutom kontrollerar de s.k. ”politiskt korrekta” politikerna kan det vara en utmaning att få veta sanningen för en vanlig Svensson som har svårt att välja mellan Expressen och Aftonbladet.

Den emotionellt korrekta lösningen på problemet? Vad bör man överväga att göra? Jag anser att man bör:

1. Se till att massmedias obalanserade ägarförhållanden balanseras med att du söker upp alternativ media! Se till att du som journalist uppsöker alternativ media eller startar en egen tidning! Att inför dig själv klargöra vilka som är ägare, sändare, klargöra bakgrunder, politisk färg och sannolik agenda etc.

2. Ta bort ”politiskt korrekta” tabun och tillåta sanningssökande! Sök sanningen, skriv sanningen och strunta i massmedias version av vad som anses vara ”politiskt korrekt” och skriv istället ”emotionellt korrekt”!

3. Uppmana till deliberativ diskurs och undvik Ad hominem-argument! Diskutera sak, inte person!

4. Acceptera de fakta som kan bevisas vetenskapligt! Tillåt falsifieringen av obevisbart!

5. Inte fördöma, men acceptera och förstå att människor inte alltid vill presentera sanningen, men lyd inte deras rädsla eller din egen rädsla! Lyd alltid vad som är emotionellt korrekt, allmänt gott och långsiktigt!

6. Läsa och gynna media som tillåter vetenskapliga undersökningar, även av tabubelagda ämnen! Bojkotta de som behöver uppmuntras till förändrad attityd!

7. Framförallt komma ihåg att inte enbart beskriva problem, men att även tänka långsiktigt och kreativt, samt fundera ut och föreslå positiva och konstruktiva lösningar som leder till att vi räddar världen för framtidens generationer!

Med vänlig hälsning
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet