Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige Sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson i Aurora 17

Förord

Sverige och USA ska samöva. Aurora 17. Vilka människor är det som Sverige ska samöva med vid Aurora 17-övningen? Det är en fråga jag ställer mig som författare idag. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan en svensk soldat och en amerikansk soldat idag är särskilt stor. Våra länder skiljer sig inte nämnvärt åt mer än att USA:s motsvarighet till Vänsterpartiet, vänsterfalangen av Demokraterna är ca tre gånger större i USA än i Sverige.

Någon absolut sanning existerar inte. Vi kan försöka närma oss sanningen med evidens, ibland t.o.m. med matematiska bevis och vi kan ibland komma nära, säkerligen ofta rakt på sanningen, men vi är aldrig helt säkra, men när evidens och bevis pekar i samma riktning kan vi i alla fall känna att vi nått nära sanningen.

Jag ställer således frågorna: Vad är det för soldater som samövar? Hur tänker de? Vilken moral har de? Hur ser de på framtiden? Vilken typ av människor arbetar de för? I min novell framträder ett fullt möjligt svar ur min fantasi.

–-

Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson

Mörkt. Händerna vilade på relingen. I ljuset från stjärnorna på däck kom ett vitt leende mot Månsson. “Manson, you motherfucker”, sade rösten vänligt med ett skratt på slutet. Löjtnant Månsson skrattade till, översatte orden i sitt huvud och funderade samtidigt på vänligheten i tonen. “Manson”, betydde att rösten menade honom men att personen läst “å” på hans namnbricka som ett “a”. “Din moderknullare” användes i USA ungefär som “Din djävel” på svenska, men kunde menas vänligt mellan vänner i USA.

Det kändes egendomligt och ovant, nästan som att väster om Gotland samtidigt befinna sig i förorten talandes med en lågt bildad smågangster. Månsson svarade med samma vänliga ton på nästan perfekt amerikansk engelska, “Ja, förmodligen är jag en helt förskräcklig moderknullare. Din moder var en förträfflig moder. Kom in i stjärnornas ljus min son!”

Leendet försvann i mörkret. En obehaglig tystnad spred sig. Hade Månsson gått för långt? Kanske var det att gå för långt att skämta med killens moder och kanske rentutav hans imam eller präst? Amerikaner kan vara religiösa och trots sina blå ljuskänsliga ögon kunde Månsson inte uttyda den förvånade minen i det kolsvarta ansiktet trots stjärnornas ljus.

Efter mannens förvåning i mörkret kom skrattet. Båda militärerna var mentalt stabila, drillade att kallt motstå provokationer i sina hårda helvetesveckor som nybakade soldater. Månsson skrattade också, hälsade med handen i luften och lade tillbaka handen på relingen.

I stjärnljuset såg Månsson att det var den svettige sergeant Brown. Sergeanten svettades fastän det var relativt svalt i sensommarnatten. “Du har pungkulor Månsson. Det gillar jag. Kom med mig!” beordrade Brown. “Jag har en kall öl till dig”. “Men sergeant…”, började Månsson, “Inga men!”, sade Brown, “Jag vill visa dig något, men du måste lova mig att inte berätta för någon. Lova!”. “Ok. Jag lovar”, sade Månsson.

De gick ned tillsammans i fartyget, ned för en trång trappa. Klick. Pys. Klick. Pys. Ölen var kall och slank ner lätt. Leende i tystnad kände Månsson hur adrenalinet försvann helt och han kände sig lugnare. Brown satte pekfingret mot sin stängda mun och vinkade att Månsson skulle följa efter så tyst han kunde. De amerikanska soldaterna sov tungt med gardinerna fördragna i kojerna. Sergeant Brown hade kört riktigt hårt med dem under dagens fridykarövningar.

De kom till överdelen av ett stort rum med gallergolv och ett tjugotal silos. Det brummade och klickade i ventiler. Månsson visste vad som fanns inuti. Missiler. Oklart vilka stridsspetsar. Den svenska regeringen hade godkänt införseln och tullen hade inte fått klartecken att kontrollera dem. Enligt svenskt värdlandavtal och lag var inte införsel av kärnvapen förbjudet på svenskt territorium fastän en minoritet av svenska politiker hade krävt det.

“Vänta här!” sade sergeant Brown. Han var försvunnen i ungefär 22 sekunder. Månsson övervägde att fotografera utrustningen och instruktionerna på silosen med sin hemliga kamera, men en märklig känsla fick honom att avstå, trots att han hade order att göra det om tillfälle gavs.

“Du är inte en så dålig moderknullare, Manson”, sade Brown när han tittade fram bakom ett silo med en geiger-mätare för att mäta radioaktiv strålning, “Detta är seriösa moderknullare, riktigt förfärliga moderknullare” fortsatte Brown medan han klappade på ett silo. “Nukleära?”, frågade Månsson. Brown höll geigermätaren mot ett av silona och den visade ett svagt utslag. “Japp och det bekymrar mig. Jag vaknar ofta svettig i mardrömmar”, svarade Brown, vilket förmodligen förklarade både svetten i den svala natten, förutom att Brown faktiskt var vaken mitt i natten.

Brown sade: “Jag har sett många barn slitna i bitar av våra vanliga konventionella klusterbomber i Irak. Jag har sett blodet i vanliga bostadsområden och jag har känt de hemska dofterna av utspritt maginnehåll. Jag har sett barn som frågar när de ska få tillbaka sina armar. Jag har sett läkare och sjuksköterskor som inte vet vad de ska svara och inte kan dölja sina känslor. Liklukten är värst, men ett kärnvapenkrig bekymrar mig faktiskt ännu mer. Bekymrar det inte er svenskar?” Månsson svarade: “Visst, vissa av oss, men vad kan lilla Sverige egentligen göra åt det?”, svarade Månsson.

Brown reagerade med viss irritation blandad med ledsamhet i rösten, “Jag ska tala om för er svenskar vad ni och alla andra små länder kan göra! Ni kan välja politiker med mer moral och med pungkulor som ger ett stort fett stopp till moderknullande atombomber på ert territorium, för det är det som det moderknullande Washington borde få höra någon djälva gång!”

Månsson suckade och svarade: “Vi har samma problem i Sverige som ni har i USA. Vår befolkning är fördummad av massmedierna som ägs av ungefär samma monopolkapitalister. Folket fortsätter, i alltför hög grad, att rösta på de politiker som ville ha hit kärnvapnen. Politikerna använder ett känslomässigt språk för att hålla det långsiktiga tänkandet i schack. Orden skola, vård och omsorg, eller mer pengar i plånboken, eller det bästa för Sverige, eller alla människors lika värde, eller andra floskler eller självmotsägelser utgör en dunmjuk kudde av behaglig rosa dröm för det svenska folket. De slipper tänka. Det kan mjukt luta sig tillbaka mot kudden. Kudden förirrar intelligensen och det skeptiska tänkandet, men kudden är i allra högsta grad bekväm.

Brown tömde sin öl helt och frågade uppgivet “Så. Vad röstade du på, Manson?” Månsson svarade: “Alltså, jag tror att det skulle kunna översättas till något som liknar Bernie Sanders i USA”. Brown såg något lättad ut och sade “Ganska bra, Manson, men jag vet inte om det är bra nog. Du såg ju vad som hände i USA. Berine blev lurad på konfekten och stöttade ändå drottningen av kaos, Hillary Clinton. Det var därför som så många röstade på Donald Trump som använde delar av Bernies retorik för att vinna valet. Trump beordrade nyligen oss i marinen att skjuta missiler mot demokratin i Syrien och nyligen sålde han mer vapen till Wahhabismens diktatur i Saudiarabien.”

Månsson vände ned huvudet i sann besvikelse och svarade: “Jo, men USA:s folk kunde väl inte veta att det skulle gå så. Det trodde på förändring. Det trodde att träsket skulle rensas upp. Inte heller Sveriges folk skulle väl kunna veta att vår statsminister skulle sälja drönare tillsammans med Wallenberg till saudierna och…” Brown avbröt med ett bestämt “Tjurskit!”, vilket betyder “Skitsnack!” på engelska. Brown fortsatte bestämt: “USA:s och Sveriges folk visste mycket väl vad de gjorde, de satans tjurskitande moderknullarna.”

Månsson var helt tyst och tänkte på vad Brown sade och insåg att det förmodligen var sanningen, även om han själv inte var motiverad att tänka på den saken, lika lite som USA:s eller Sveriges folk sannolikt var motiverat att tänka på vad de gjort val efter val efter val i åtminstone 30 år.

Månssons och var tionde svensks röst på Vänsterpartiet hade i princip haft lika lite effekt som att de allra flesta medborgare i USA ville ha Bernie Sanders som president. Noll effekt. Och frågan var väl om ens fullständig seger för Bernie hade hjälpt när man tänker på vad som hänt med alla av de presidenter och statsministrar som trodde att de kunde skapa världsfred, oavsett om de var republikaner eller demokrater eller demokratiska socialister från Sverige.

Månsson var en kortväxt men vältränad man, en dataingenjör, eller som det egentligen borde heta, datoringenjör. Han hade högt IQ och var stark som helvete för sin storlek, men det syntes knappast på honom, förutom på benen och arslet, om han var naken. Månsson var väl insatt i utrikespolitik. Det var exakt dessa orsaker som gjorde att han hade valts ut till särskilt känsliga och svåra uppdrag.

Att Månsson var en extremt god prickskytt och kunde kasta granater längre och mer exakt än de flesta storvuxna soldater och med lätthet kunde dyka 50 meter på ett andetag under vattnet och hittills med vänlighet hade “strypt ut” många förvånade specialsoldater i svenska försvaret, i vad som kan liknas vi militär brottning utan vapen, det hade faktiskt inte lika stor betydelse.

Det som var viktigt var att Månsson alltid gick under radarn vid svåra operationer och alltid ingav ett stort förtroende oavsett vad det gällde. Oavsett om Månsson kom joggande mot ett svenskt förband mitt i skogen i röd sosse-toppluva, för att se hur många uppgifter han kunde dra ur dem och för att analysera deras handhavande av situationen, eller om han jobbade nära ett misstänkt utländskt objekt i ett större internationellt företag.

Vad exakt det berodde på visste inte försvarsmaktens psykologer, men de trodde att det berodde på att han var kortväxt, ganska oansenlig och hade en lugn och naturligt vänlig personlighet, på gränsen till naiv, en personlighet som attraherade människor på rätt sätt. Månsson visste vad det berodde på. Han mediterade helt enkelt ofta och länge när helst han fick tillfälle. Det hade önskvärd effekt.

Det större medvetande han erhållit, som går att jämföra med en fotbolls storlek jämfört med en golfboll, gjorde nu att Månsson befann sig i ett av USA:s absolut känsligaste rum. Han valde ändå att inte aktivera sin kamera som satt inuti namnbrickan. Ett yrkesmässigt felaktigt beslut, men det skulle visa sig vara ett mycket riktigt yrkesmässig beslut baserat på en helt riktig känsla. Han kände sig nämligen övervakad av något och det var inte sergeanten Brown.

Månsson sade istället till Brown: “De svenska kuksugarna har satt på mig en kamera. Den sitter i min namnskylt, men jag kommer inte ta några bilder och inte berätta för mina överordnade. Vet du varför?” Brown svarade, “Vi antog att du var spion, men jag vet inte varför du inte gör det jobbet om du har med dig kameran?”. “Jag gör inte mitt jobb för att du kanske skulle få lida för det och det skulle ändå inte göra någon skillnad. Dessutom känner jag mig övervakad och alla vet redan vad de måste veta ändå.” Brown svarade: “Du har rätt, Manson, vi kan inte göra ett djävla moderknullande skit åt någonting ändå, förutom en sak”. Brown lyfte ögonbrynen i väntan på Månssons svar.

“Vad menar du?”, frågade Månsson. Brown svarade med positivt allvar: “Vi kan arbeta för förändring. Vi kan tala med alla människor, i alla fall med de som har tillräckligt bakom pannbenet. Vi kan göra dem medvetna om hur det verkligen ligger till i världen och göra dem medvetna om hur viktigt det är att vi alla talar med varann och organiserar oss”. “Där har du moderknullande rätt, sergeant Brown. En bägare kan endast fyllas droppe för droppe.”, svarade Månsson.

Brown sade till Månsson: “Riktigt, Manson. När tillräckligt många människor talar med varann och gör det ofta så blir det snart en störtflod av droppar i koppen. Jag ska också vara ärlig mot dig, Manson. Jag har order att fånga dig på video här inne när du eventuellt fotograferar med din kamera.” Månsson svarade med ett leende: ”Jag vet. Det är sannolikt en del av övningen, men det sket sig för er, ni fick inga bevis.”

Brown frågade förvånad: “Hur i helvete kunde du veta att du var övervakad, Manson?” Månsson svarade med ett leende: “Känslan är ibland helt riktig, min vän, och känslan leder ibland till logiken, för varför skulle ni inte övervaka ett av USA:s känsligaste rum minutiöst och ovanpå det släpa in en svensk mitt i härligheten och lämna honom ensam där? Nej, bäste Sergeant Brown, det gäller att vara i kontakt med sina känslor och sitt förnuft. Fråga dig hur du egentligen kan ha moral eller ens pungkulor utan att känna efter? Hur kan man ens ha ett långsiktigt förstånd utan vara i kontakt med sitt lugn och sina känslor?”

Brown tittade på Månsson i förvåning och misstro. “Berätta då hur jag får så stora pungkulor att jag inte vaknar svettig i panik varje djävla natt!“, sade Brown och såg verkligen ut att mena det. Månsson visste med stor säkerhet att sergeanten förmodligen menade exakt vad han sade och precis vad det berodde på.

Månsson kunde skilja verklig rädsla från spelad rädsla på en känsla som förmodligen uppstod genom en kombination av doft och minspel. Svetten i Browns panna var räddhågsen svett. Han fruktade och föraktade de fruktansvärda vapen han satt på och de fientliga ubåtar som kunde sänka skeppet närsomhelst och de ryska ubåtar som kunde utplåna hans fru och fyra barn i New York på en pisskvart.

Månsson tittade vänligt på Brown och sade: “Du måste andas djupt och betrakta dina tankar utifrån och betrakta varifrån din rädsla kommer! Låt din rädsla vara där medan du betraktar den! Fly den inte! Den är naturlig. Livet självt har rädsla inbyggt. Den är en del av Darwinismen. Rädslan är ett självförsvar som tryggar kortsiktig överlevnad även om absolut inget på den här planeten överlever på lång sikt, inte ens genetiskt. Du känner säkert till att livet börjat om på nytt två gånger på jorden och du känner säkert till det oändliga Universum och alla dess galaxer, så betrakta din rädsla i ett kosmiskt perspektiv och du kommer se hur liten och ologisk rädslan är i detta perspektiv!”

Brown svarade: “Ok. Det är absolut värt ett försök, men hur gör vi nu med våra chefer och denna spionövning? Ska vi säga sanningen till dem? Ska vi redogöra för hela vår konversation?” Månsson svarade: ”Jag tror det vore mycket lämpligt. Vår konversation är förmodligen mycket viktigare en denna moderknullande övning ändå, såvida inte någon riktigt dum moderknullare avfyrar en av alla tusentals missiler mot Ryssland av misstag, hybris eller sinnessjukdom”.

De sista orden verkade inte ha en positiv inverkan på sergeant Brown, men han sade ändå: “Ok, vi gör så, men jag tar din namnbricka när vi kommit ut ur rummet först!” Brown följde Månsson ut, tog namnbrickan, vände sig om gick tillbaka in i silorummet med geigermätaren, mätte silosen och var tillbaka efter tio minuter. De gick tillsammans upp på bryggan. Männen ställde sig vid relingen och betraktade stjärnorna.

“Jag har ändrat mig, Manson. Här har du bilderna”, sade sergeant Brown och satte på honom namnbrickan med ett leende. Brown fortsatte: “Vi säger att du klarade uppdraget! Din kuksugande chef levererar bilderna till era och kanske till mina kuksugande chefer och många kommer länge försöka lista ut hur du gjorde det utan upptäckt! Det blir deras övning. Är det OK för dig, Manson?” Månsson svarade nickade med ett leende och en mjuk blinkning och sträckte ut sin högra hand för ett handslag och sade: “Ok. Då klarade vi båda vårt uppdrag. Du fick in mig i rummet enligt order och vi fick bilderna”.

Sergeant Brown gav Månsson ett fast men vänlig hand och log som om han hade en räv bakom örat. Månsson tänkte: “Jag undrar vad han har fotograferat. Det ska bli spännande att se bilderna”. Månsson sade: “Det där var en djävligt god amerikansk öl, Sergeanten. Tack för den. Låt mig nu berätta om en alldeles speciell galax för dig som är på väg rakt emot oss!” Brown svarade: “Låt mig först hämta några amerikanska kalla öl till!” och försvann sedan ner i fartyget.

Månsson riktade sin ficklampa mot väst, och skickade sin signal: Två korta, en lång och fick det väntade svaret: Två korta med fem sekunders mellanrum. Svaret kom cirka femhundra meter från skeppet. Han tog ut kompassriktningen och gjorde ett perfekt hopp över relingen ned i den svarta svenska Östersjön. De svenska attackdykarna mötte Månsson ca femtio meter från den svenska ubåten, ungefär samtidigt som Brown kom tillbaka till relingen.

Sergeant Brown släppte ner båda ölflaskorna i Östersjön med ett leende. Han tog tag i relingen och andades djupt. Snart slutade Brown att svettas. Ett lugn kom över honom och ett leende, som påminde om Månssons leende, kom över sergeantens läppar. “Riktig demokrati och fred kommer snart till hela världen och till USA”, tänkte sergeant Brown.

Epilog

Jag inspirerades att skriva denna text p.g.a. Harold Pinters Nobeltal översatt till svenska (original på engelska). Jag fick nys om dess existens via Anders Romelsjös blogg.

JAG PROTESTERAR högljutt mot Israel-lobbyn, för SANNINGEN & VÄRLDSFREDENS skull.

Fundera en stund! Varför har vi inte ordet “anti-arier” i vår vokabulär när någon kritiserar Sveriges beteende? Det är en fråga jag ställer mig en morgon efter att ha översatt Paul Craig Roberts artikel om Israel-lobbyns beteende, mot honom och andra människor, till svenska, som en gåva till er alla, inkl. till våra kära läsare med judisk bakgrund som vaknat upp ur religionens mentalt sjuka lögn.

Svaret är naturligtvis att det skulle uppfattas som politiskt inkorrekt och svenskar är normalt sett väldigt politiskt korrekta men även emotionellt korrekta, vänliga och hederliga, även om svenskarna i stor utsträckning fortfarande är s.k. ”arier” eller ”kaukasier”, d.v.s. ett något blekare blondare, mer blåögda, samt ofta mer storvuxna rent generellt. I skolan fick jag lära mig att de etniska svenskarna är ett indoeuropeiskt folk, utseendemässigt och språkligt och det stämmer såg jag i Indien. Indier liknar i princip brunbrända, svarthåriga kopior av svenskar.

Frågan infinner sig samtidigt varför vi inte har en hårdför Sverige-lobby i USA som pressar USA till “ariervänlig”, “ateistvänlig”, “kristna-värderingar-vänlig” och “Sverigevänlig” utrikespolitik och skickar Sverige ett massivt bistånd, samt olika vapen och kärnvapen, samt dessutom går i land med det?

(Nåväl. Vi har i Sverige intelligens nog att kunna producera egna vapen även om vapenexporten till extremister och krigsförbrytare naturligtvis måste ifrågasättas.)

Till saken. Svaret på frågan ovan är naturligtvis att det skulle uppfattas som fullkomligt befängt och få ungefär lika mycket stöd som det nationalsocialistiska partiet “Svenskarnas parti” fick i valet 2014, d.v.s. 0,07%. Ungefär noll. Så “rasisistiska” och “nazistiska” var Svenskarna år 2014. Noll procent.

Frågan är följaktligen varför Israel-lobbyn i USA kan klistra på ordet “antisemit” på Roberts och på andra människor som ALDRIG visat något hatiskt beteende mot vare sig semiter eller judar? Hur kan de gå i land med det, utan att bli sammankopplade med Israel och sedan bli kallade exakt för vad de faktiskt är och vad det finns all anledning att kalla dem, d.v.s. lögnare, extrema rasister, folkmördare och krigsförbrytare? Hur är det möjligt? Hur går de iland med det? Är de ”anti-arier”? Jag protesterar! Slut på dumheterna!

Hur kan denna extrema sekt, dessa trångsynta rasister, krigsförbrytare och tjuvar, dessa sionister som stjäl palestiniernas land och etniskt rensar bort palestinierna från deras land, hur kan de gå i land med att kalla Roberts ”antisemit” utan några hållbara bevis och utan någon nämnvärd kritik i medierna? Jag protesterar! Jag har slängt ut dessa medier. Jag betraktar dem inte mer.

Ska vi tala om “antisemitism” på riktigt, eller kanske mer korrekt “antijudiskhet”, så verkar faktiskt judarna fått en släng av det förr i världen av kända människor som drog precis ALLA judar över en kam, något som definitivt kan kallas för “religionsfientlighet” mot judendomen och judarna, men egentligen inte “antisemitism”, eftersom de inte kritiserar alla människor som är ”semiter”. (Semiterna finns även i Nordafrika, då främst som muslimer, de s.k. MENA-länderna, d.v.s. Mellanöstern och Nordafrika.)

Här några citat som jag fann i de svenska anti-judiska nationalsocialisternas kommentarsfält för att helt sonika visa vad verklig anti-judiskhet är (jag antar att citaten är riktiga):

“Därför må du veta, kristne, att du näst djävulen inte har någon bittrare, giftigare fiende än en äkta jude.”
/ Martin Luther

“Judarna, detta pack, finns överallt där det finns pengar att tjäna. Israels omskurna barn må gärna utge sig för att vara de gammaltestamentliga profeternas arvtagare, ett står likväl fast: de är de största skurkarna som någonsin besudlat jordens yta.”
/ Voltaire

“Man hör varken över protestanter eller katoliker så många klagomål som över judarna. Varför? Emedan allt ont, som dessa är orsak till, icke beror på den enskilde juden, utan bottnar i detta folks lagar och religion. Judarna är maskar och gräshoppssvärmar, som tär på folken.”
/ Napoleon

“Vad är judendomens världsliga grundval? Det materiella behovet, egennyttan. Vad är judens världsliga kult? Schackrandet. Vad heter hans världsliga gud? Penningen. Nåväl, frigörelsen från schackrandet och penningen, alltså från den reella judendomen, vore vår tids självfrigörelse. En organisation av samhället, som upphävde schackrandets förutsättningar, skulle göra juden omöjlig.”
/ Karl Marx

Det där protesterar jag också i mot för där kan man verkligen tala om “anti”-känslor mot både judendom och judarna, t.o.m. “hets mot folkgrupp” om nu en religion kan anses vara en folkgrupp, men att kritisera Israels olagliga krigsförbrytelser har naturligtvis INTE med den enskilde juden att göra, egentligen inte ens med judendomen att göra, men en hel nations och och dess ledarskaps krigsförbrytelser enl. FN. Jag protesterar mot Israel!

Jag håller med Noam Chomsky som har judisk bakgrund; Att kalla det som pågår i Israel för “apartheid” måste anses vara skönskrivning. Apartheidstaten Sydafrika rensade nämligen aldrig bort befolkningen ur Sydafrika genom etnisk rensning såsom Israel gör även om Hitlertyskland gjorde exakt så mot andra folk (inkl. judarna), stal deras hem, land och värdighet och behandlade dem illa. Jag protesterar mot Hitlertysklands, apartheid-Sydafrikas och sionist-Israels brott mot mänskligheten!

Det är naturligtvis inte konstigt att israeler själva får dåligt samvete och t.o.m. liknar Israels beteende med nazismen. Roberts har rätt i sin artikel. Palestiniernas allt mer krympande områden och i synnerhet Gaza ser på kartan ut som ett slags Warsawa-ghetto i jämförelse med det landområde det palestinska folket faktiskt har internationell rätt till enligt FN. Jag protesterar tills också detta folk får sin rätt!

Men frågan är då varför de som kallar sig “semiter” eller “judar”, samt använder ordet “antisemit” på detta felaktiga vis, inte istället hamnar i domstol för förtal och tvingas ersätta de som de har förtalat? Är det inte olagligt i USA med förtal? Blir det inga rättsliga konsekvenser? Frågan är också varför Israel inte ställs inför ultimatumet att lyda FN:s gränsdragning eller bojkottas fullständigt av världen och USA tills de uppfyller kraven som ställs av världssamfundet? Jag protesterar högljutt tills det sker!

Jag anser att vi delvis vet svaret. USA har vetorätt i FN, vilken de använder för att skydda dessa krigsförbrytare i FN, såsom de skyddar USA:s egna krigsförbrytelser med samma vetorätt. Följdfrågan är naturligtvis varför USA:s kongress skyddar dessa krigsförbrytare, rasister och folkmördare, samt varför vi inte skapar ett nytt FN? Det förefaller märkligt. Konstigt. Makabert.

För att förstå detta tror jag att man måste titta djupare på vilka individer som sitter i USAs kongress och i vår egen riksdag, hur demokratin fungerar i detalj, hur de valdes in, deras egenintressen och vi måste titta på medias ägarförhållanden, men även titta djupare med skeptiska ögon på Förintelsen och naturligtvis på den religiösa rasistiska sekten i fråga. Kanske måste vi även analysera djupare varför Israel och USA stödjer IS mot demokratin i Syrien. Det protesterar jag också mot!

Personligen tror jag, efter egna undersökningar, att skapandet och understödjandet av IS och terrorismen fyller några olika samverkande syften. Israel får därigenom muslimer i allmänhet att framstå som mer ondskefulla än vad de oftast är, trots att även muslimerna, likt judarna, tillhör en extrem sekt med fascistiska strofer, precis som kristendomens gamla testamente gör, vilket naturligtvis skapar virrpannor ibland.

Jag tror även att syftet är att försvaga Syrien som är en välkänd fiende, vars land man redan stulit, nämligen Golanhöjderna, varifrån man numera stjäl vatten men även vill stjäla olja. Kanske är syftet rentutav att stjäla mer land av Syrien? Det får framtiden utvisa.

Syftet för USA:s alla krig är i grund och botten naturligtvis att 99% av det amerikanska folket därigenom bestulits av det militärindustriella komplexet som till stor del ägs av ca 1% av befolkningen.

T.o.m. falsk-flaggs-terrorismen saknar all rimlig logik. Varför skulle terroristerna attackera oskyldiga människor som är vilseledda av fulmedierna och därför (nästan) oavsett hur de röstar i valen ändå röstar för krigen och eländet, när terroristerna vet mycket väl vilka som är verkligt skyldiga till massmorden runtom i världen?

Exakt vad den massiva och medvetna förflyttningen av Syriens muslimer till Europa, men inte till USA, beror på kan man också spekulera i. För individerna är det uppenbart, flykten från den misär som västs sanktioner orsakat, även flykten från salafisterna som väst sponsrat givetvis, men det kan faktiskt även bottna i Israels rasism, samt ev. Saudiarabiens rasism naturligtvis eftersom de tagit emot noll flyktingar trots sina rikedomar.

Det kan faktiskt bottna i dessa rasisters vilja att utrota andra folk eller sprida sin egen sekterism givetvis. Det är faktiskt inte så långsökt om man lever sig in i en rasists eller en religiös sekterists tankegång, ej heller om man tittar på de förmodade siffrorna, även funderar rent matematiskt över vad framtiden pekar på.

Man måste också ställa sig frågan, som människa, oavsett vilken folkgrupp man själv tillhör, oavsett om man själv är jude, muslim, kristen, ateist, arier, semit, arab eller något annat, vad som är den rätta lösningen på problemet långsiktigt, om svaret är överbefolkning och krig, eller om det är alla folks rätt att existera i balans med naturen? Känn på det!

När man kommit fram till det bör man också handla enligt den gyllene regeln, anser jag, oavsett om man gör som Avpixlat och Sverigedemokraterna, d.v.s. stödjer Israel och USA, eller om man väljer att bojkotta Israel och USA som jag gör, eller om man väljer att öppna en öl och en chipspåse framför dumburken?

Själv anser jag efter eget resande och kontakt med andra kulturer, rent generellt, att tolerans är möjlig om den är ömsesidig, men endast då, inte annars. Jag inser efter att ha upplevt olika kulturer att mångkultur endast är möjlig om kulturerna inte går stick i stäv med varandra och om utbyte mellan kulturerna är möjlig i en ömsesidig vinst situation, utan att det innebär repressalier eller tvång för någon.

Tron på Jesus budskap i nya testamentet, ateism, vetenskap, och buddhism går således utmärkt ihop, även om någon stackare råkar bli bokstavstroende. Att det går beror på att grunden i ateismens budskap, Jesus budskap eller Buddhas budskap inte är fascistisk, men bygger på humanism, kärlek till sin nästa, förståelse och tolerans.

Med judendomen och islam anser jag att saken ofta kommer leda till konflikt, särskilt då någon faktiskt börjar tro på religionens elände och därför blir extremt bokstavstroende, eftersom detta i grunden är fascistiska, expansiva och krigiska religioner, även om de ofta omtolkats modernt och fredligt av många muslimska inriktningar som t.o.m. tror att den muslimske Messias, Imam Mahdi, redan tittat fram etc. etc.

Alla människor måste leva efter en lag i ett samhälle och dömas lika med den lagen som grund. Något annat är otänkbart. Möjligtvis kan någon vilja ta på sig ett frivilligt straff från sin egen sekt ovanpå detta. Den som vill bli av med handen efter stöld eller vill stenas för otukt eller få förhuden avskuren vid myndig ålder, såsom sekten föreskriver, kan ev. själv acceptera det och få det genomfört eller helt sonika protestera mot grymheten och lämna sekten.

JAG PROTESTERAR idag framförallt högljutt mot Israel-lobbyns trångsynta sekterism idag, även mot annan trångsynt sekterism och JAG PROTESTERAR för SANNINGEN & för VÄRLDSFREDEN. Tack för att ni läste min protest.

Censur – Orsaken varför Ryssland är emot en undersökning av gasattacken

Media redovisar att Ryssland lagt sitt veto mot undersökning av gasattacken, men inte varför. Verkar det märkligt? Inte alls märkligt. Censuren är medveten för att dölja den verkligt smutsiga agendan, nämligen att väst medvetet hindrar en OPARTISK undersökning av händelsen för att kunna invadera Syrien.

”Nyhetsbanken skriver bland annat detta, ”I torsdags beslutade OPCW:s verkställande råd att utföra två undersökningar: 1) att fastställa om giftgas används och 2) hur den i så fall levererats. Båda dessa undersökningar ska som av en händelse ledas av brittiska experter, vilket Lavrov kallade ”en mycket märklig slump” som ”strider mot principerna för en internationell organisation”. Enligt Moskva måste en grundlig utredning, inklusive en inspektion på plats i rebellbaserat territorium, genomföras innan man drar några slutsatser.” Nyhetsbanken

…samt…

”Igår avvisade OPCW:s verkställande råd med överväldigande majoritet ett förslag från Ryssland och Iran för en ny utredning om den kemiska incidenten i Idlib.”

Väst är på väg att trappa upp det olagliga och klandervärda kriget mot Syriens demokrati som tidigare skett via ombuden terroristerna. Ett nytt krig är förmodligen på gång återigen baserat på en uppenbar lögn. Kärnvapenkriget kan börja redan den 24:e april. Syrien är allierad med den kärnvapenbestyckade stormakten Ryssland som kan komma att vedergälla mot en ev. attack, vilket snabbt kan trappa upp konflikten.

Situationen är inte mentalt frisk. Domedagsklockan har gått in en halv minut närmare midnatt 2017. Förmodligen kan den vis fel… Måtte något ske som gör att situationen tillfrisknar! Fred, Donald, Fred!. Tack på förhand till Universum och alla individer som har makten att förändra något.

Positivt tänkande – En riktig fredlig demokrati med allt objektivare medier och ett långsiktigt tänkande folk

Som ett var på Per L. Larsen om siare: Människan spår men gud rår.

(Detta svar har omarbetats enligt det mer eller mindre vetenskapliga experimentet fredsprojekets principer om att använda så mycket positiva ord som möjligt. Det kan kännas något ovant att läsa och är oerhört utmanade att skriva, men syftet är gott.)

Det är nog sant att politikernas ideologier ofta är mindre öppna önskemål för sina egna mindre långsiktiga intressen och mindre genomtänkt framgång på lång sikt, men att de inte levererar detta i Sverige är väl ändå en sanning med modifikation?

Folket röstade inte för nationell självständighet i folkomröstningen. Folket röstade därmed inte för politikernas rimligare arvoden i Europa och folket röstade väl ganska medvetet för ganska så utmanande tider för pensionärer, ungdomar och nya svenska som gör sitt bästa för att assimilera sig, eller gjorde folket inte det? Politikerna har väl redovisat att de ville detta? Folket röstade väl inte för fred, välstånd och demokrati i Sverige och för världen, eller gjorde de det? De röstade väl inte heller för mer direktdemokrati eller ens för konsensus och enhet?

Folket har väl läst både mer sanna och mindre sanna medier och är väl medvetna om detta idag, eller är det inte så? Folket röstade väl inte direkt för ett enhetligt fredligt Sverige eller världen, inte för trygghet på gator och torg, inte för bistånd lokalt för de mest behövande, inte för fred och välstånd i världen, eller var det inte så? Politiker som folket valde lovade väl också folket nästan exakt det som de också fick? Röstade folket inte för det?

Medierna och folket tyckte synd om de mindre fredliga, de mindre demokratiskt lagda och deras familjer som inte riktigt gillade effekten av sin egen kultur men ville bo i effekten av Sveriges kultur. Politikerna gav inte direkt pengar till mer vetenskapliga och kvinnovänliga projekt som hade kunnat leda till en positiv assimilation in i en svensk kultur. Politiker och folk var eniga. En enhet mellan alla människor i vårt samhälle ville man väl alls inte ha och det redovisades också under ett tilltalande namn som nästan ingen var intresserad av att analysera djupare. Var det inte så?

Att vara för assimilation och införsel av de assimilerbara hade betytt mer enhet, men det ville vare sig politiker eller folk ha. Var det inte så och blev det inte så också? Folket ville inte ha en enhetlig kultur i Sverige och allt gott folket hade kunnat göra genom långsiktig intelligent och långsiktigt medveten hjälp lokalt till fred och demokrati ville folket väl inte ha och det röstade folket väl inte heller på? Var det inte så? Balans med naturen ville folket heller inte ha, inte ens Miljöpartiet i realpolitiken. Var det inte så?

Politikerna har alls inte släppt sitt samhällsansvar. De redovisar ganska öppet vad de tänker göra och gör sedan det med medierna och folket som hjälp. Lösningen, om man inte direkt gillar det som sker, ligger fortfarande i den positiva och konstruktiva kraften hos de som ställer upp, driver fram och röstar in nya goda långsiktiga politiker och det ligger väl i hur folket självt väljer vilka goda medier folket vill läsa så att folket får en mer objektiv bild av verkligheten. Är det inte så?

I USA däremot hade folket en mycket tuff utmaning. Det var en stor utmaning för amerikanarna att få det rätt p.g.a. deras mindre demokratiska system. De har inte lyckats riktigt .. än. Det är nu evident. Den nya presidenten, som har en stor utmaning framför sig för att bli god, tog i slutskedet av valret Bernie Sanders goda retorik om att beskatta de rika och ge till de fattiga i nationen, såväl som Jill Steins retorik vad gäller mer fredlighet med Ryssland.

De som leder USA idag, vilka de nu än må vara, har inte genomfört vad presidenten lovat … än, snarare tvärtom. Där styr inte folket … än, inte freden …än, inte sanningen … än, inte ”America first” … än, Förmodligen inte ens presidenten själv … än, om han nu verkligen menade vad han sade. Folket självt kan hjälpa honom till det.

Folket i USA ville egentligen ha Bernie Sanders, d.v.s., typ ett slags Olof Palme-land, med de fick inte det, men det är ändå det amerikanska folkets ansvar att se till att få det. De kan få det. De kan agera fredligare och mer medvetet. Samhället kommer i slutändan få smaka frukterna av den samlade kraften av varje individs agerande. Det har hänt ofta i världshistorien att ledare av nationer eller kulturer har påverkat eller räddat framtida generationer. Tänk efter! Räddades inte Europa av Jesus goda värderingar en gång i tiden? Blev inte Europa fritt? Öppnades inte möjligheten för upplysning, utveckling och våra friheter p.g.a. detta?

Människor och ledare räddade Europa. Räddades inte Sovjetunionen och Europa från mindre goda ting 1945? Räddades inte Kuba, såväl som Sydafrika, till mer demokrati och jämlikhet för deras folk?

Räddades inte Krim till demokrati av Putin? Räddades inte Turkiet en ganska lång tid av ateisten Kemal Mustafa Atatürk fram tills alldeles nyligen? Räddades inte Syriens demokrati av Putin? Räddades inte Sveriges fred, anständighet och välstånd länge av Olof Palme och hans föregångare?

Så visst finns det exempel på gott i världen. I bland får folket inte längre det goda men så kommer det tillbaka genom folkets egna positiva och långsiktigt goda energi. Vi upplever idag effekterna av en slags mindre långsiktig godhet som inte agerat upplyst och medvetet, ett samhälle som nu ger många människor tuffa utmaningar, som många kämpar för att klara av med hedern i behåll, Vi upplever inte den kulturella enhetligheten … än.

Naturen har inte fått den respekt den förtjänar … än, Sverige är inte fredligt i världen … än, och vi är inte nationellt oberoende … än så att vi kan höja tryggheten och välfärden i samhället, men verklig godhet är nog på väg tillbaka igen. Vi kommer nog dela på arbetet, bli mer trygga, bli mer upplysta och mer toleranta i ett mer enhetligt samhälle och verka för fred ekologi och demokrati igen. Godhet.

Vi kan rösta på godhet på riktigt som ger oss något bättre i framtiden. Vi måste bara identifiera den långsiktiga godheten djupt i meditation, i ett lugn som leder till djup medmänsklighet och ibland också i en förmåga att tänka rätt och gott i flera steg långsiktigt helst gärna i 7 generationer framåt, gärna ännu längre.

Jag siar om framtiden nu. Det finns två vägar framåt. Den ena leder till mer långsiktig godhet. Jag ser lugna modiga människor med långsiktigt medkänsla för kommande generationer som ser sanningen på djupet. Där ser jag den långsiktiga godheten. Jag tror den är möjlig. Jag ser hur lugnet, förnuftet och medkänslan aktivt börjar samverka. Jag har sett godheten förr. T.o.m. de något mindre goda kan bli påverkade till mer långsiktig godhet och jag har satt ett realistiskt mål. Världsfred om fem år. Balans med naturen om 10 år.

Och vad är egentligen definitionen av Gud? Är det att göra det långsiktigt goda med sin energi och sin tid, att vara motiverad att se sanningen med all sin makt, att påverkar verkligheten till det bättre? Nåväl. Gör då det! Lyssna då till denna Gud! Följ då, med all din makt, denna goda Gud likt Jesus och gå ex. med i freds-experimentet eller något annat långsiktigt gott!

Översättning av intervju med Bashar al-Assad om gasattackerna i Syrien

versättning av : Transcript of exclusive AFP interview with Syria’s Assad från The Peninsula som jag fann via Anders Romelsjö, som även länkar till youtube-klippen. AFP (Agence France Press) har gjort intervjun.

Fråga 1: Gav du en order om att anfalla Khan Sheikhun med kemiska vapen förra tisdagen?

President Assad: Ingen har faktiskt undersökt vad som hände den dagen i Khan Sheikhun fram till detta ögonblick. Som ni vet är Khan Sheikhun kontrollerat av Jabhat al-Nusra, som är en gren av al-Qaida, så den enda information världen har haft till detta ögonblick publiceras av Al-Qaidas gren. Ingen har någon annan information. Vi vet inte om de hela bilder eller de videor som vi har sett är sanna eller påhittade. Det är därför vi bad om utredning om vad som hände i Khan Sheikhun. Det är det första.

För det andra, sade Al-Qaida-källor att attacken hände vid 6, 6:30 på morgonen, medan den syriska attacken i samma område inträffade runt lunchtid, mellan 11:30 till 12. Så de pratar om två olika berättelser eller händelser. Så det fanns ingen order att utföra någon attack. Vi har inte några kemiska vapen. Vi gav upp vår arsenal för några år sedan. Även om vi har dem, skulle vi inte använder dem, och vi har aldrig använt vår kemiska arsenal i vår historia.

Fråga 2: Så vad hände denna dag?

President Assad: Som jag sagt, så är den enda källan Al-Qaida. Vi kan inte ta det på allvar. Men vårt intryck är att västvärlden, främst USA, är som handen i handsken med terrorister. De fabricerade hela historien för att få en förevändning för attacken. Det var inte en attack på grund av vad som hände i Khan Sheikhun. Det är en händelse. Steg ett är pjäsen som vi såg på sociala nätverk och på TV-apparater, och propagandan, och etapp två är den militära attacken. Det är vad vi tror händer här eftersom det är bara är några dagar – två dagar, 48 timmar – mellan pjäsen och attackerna, och inga utredningar. Inga konkreta bevis om någonting. Den enda saken var anklagelser och propaganda och sedan attacken.

Fråga 3: Så vem, enligt dig, är ansvarig för den påstådda kemiska attacken?

President Assad: Anklagelsen i sig kom från Al-Qaida, Al-Nusra Front, så vi behöver inte utreda vem. De meddelade det. Det är under deras kontroll, ingen annans. Om attacken, som jag sagt, så är det inte klart om det hände eller inte, eftersom hur kan man verifiera en video? Du har en hel del fejkade videoklipp nu, och du har bevis för att dessa videor var fejkade, likt de Vita Hjälmarna till exempel. De är al-Qaida. De är Al-Nusra Front som rakat av sina skägg. De bar vita hattar och uppträdde som humanitära hjältar, vilket inte är fallet. Samma folk dödade syriska soldater, och du har bevis på Internet ändå. Så samma sak för den där kemiska attacken. Vi vet inte om de där döda barnen dödades i Khan Sheikhun. Var de alls döda? Vem begick attacken, om det ens fanns en attack? Vad är materialet? Du har ingen information alls. Ingenting alls. Ingen undersökte.

Fråga 4: Så du tror att det är en förfalskning?

President Assad: Absolut. Till hundra procent för oss. Det är en förfalskning. Vi har inte en arsenal. Vi kommer inte att använda det. Och du har många indikationer, om att du inte har bevis, eftersom ingen har konkret information eller bevis, men du har indikationer. Till exempel: För mindre än två veckor sedan, ett tiotal dagar före attacken, avancerade terroristerna på många fronter, inklusive förorterna av Damaskus och Hama, vilket inte ligger långt från Khan Sheikhun. Låt oss anta att vi har denna arsenal, och låt oss anta att vi har viljan att använda den, varför använde vi då inte detta när vi retirerade och terroristerna avancerade? Egentligen inträffade attacken – eller den påstådda attacken – när den syriska armén avancerade mycket snabbt, och terroristerna faktiskt kollapsade. Så varför använda den, om du har detta och om du har viljan? Varför använda det vid denna tidpunkt, och inte när du var i en svår situation, rent logiskt? Det är det första.

För det andra, om du vill använda det, om du har det och om du vill använda det – återigen, om detta är vad vi antar – varför då använda det mot civila, och inte använda det mot terroristerna som vi kämpar mot? För det tredje, i detta område, har vi inte en armé, har vi inte strider, vi har inte några, objekt, så att säga, i Khan Sheikhun, och det är inte ett strategiskt område. Varför attackera det? Vad är anledningen? Militärt? Jag talar från en militär synvinkel. Naturligtvis är grunden för oss, moraliskt, att vi inte skulle göra det ens om vi kunde det. Vi skulle inte ha viljan, eftersom moraliskt är detta är inte acceptabelt. Vi kommer inte att ha stöd från allmänheten. Så varje indikation står mot hela historien. Så man kan säga att hela denna pjäs, som de iscensatte, inte håller ihop. Historien är inte övertygande på något sätt.

Fråga 5: Med USA:s luftangrepp verkar Trump ha ändrat sin position vad gäller dig och Syrien drastiskt. Har du en känsla av att du förlorat vad du har kallat en potentiell partner?

President Assad: Jag sade ”om”. Det var villkorligt. Om de menar allvar med att bekämpa terrorister, kommer vi att vara partners. Och jag sade inte bara USA, men vemsomhelst som vill bekämpa terrorister. Då vi är partners. Detta är grundläggande för oss. En grundprincip, så att säga. Vad som visat sig nyligen, som jag sade tidigare, är att de faktiskt är som handen i handsken med dessa terrorister, USA och västvärlden. De är inte seriösa i kampen mot terrorister och igår försvarade några av deras statsmän ISIS. De sade att ISIS inte har kemiska vapen. De försvarar ISIS mot den syriska regeringen och den syriska armén. Så egentligen kan man inte tala om partnerskap mellan oss som arbetar mot terroristerna, vi som bekämpar terrorism och de andra som uttryckligen stöder terrorister.

Fråga 6: Så kan vi säga att USA:s attack förändrade din åsikt om Trump?

President Assad: Jag var mycket försiktig med att uttrycka någon åsikt om honom innan han blev president och efter. Jag säger alltid, låt oss se vad han kommer att göra. Vi ville inte kommentera uttalanden. Så i själva verket är detta det första beviset på att det inte handlar om presidenten i USA. Det handlar om regimen, och den djupa staten – eller den djupa regimen – i USA är fortfarande densamma . Den förändras inte. Presidenten är bara en av artisterna på deras teater. Om han vill bli en ledare, så kan han inte det, eftersom vissa säger att han ville bli en ledare. Trump ville bli en ledare, men varje president där, om han vill bli en riktig ledare, kommer senare få äta upp sina ord, svälja sin stolthet, om han har någon stolthet alls, och göra en 180 graders u-sväng, annars skulle han tvingas betala det politiska priset.

Fråga 7: Men tror du att det kommer att bli en annan attack?

President Assad: Så länge som USA styrs av detta komplex av militärindustriellt komplex, de finansiella företagen, banker, och vad vi kallar djup regim, och arbetar för särintressena av dessa grupper, så naturligtvis. Det kan hända när som helst, var som helst, inte bara i Syrien.

Fråga 8: Kommer din armé eller ryssarna att vidta motåtgärder om det händer igen?

President Assad: Faktiskt, om du vill prata om vedergällning, talar vi om missiler som kommer från hundratals kilometer, vilket är utom vårt räckhåll. Men i själva verket handlar inte det verkliga kriget i Syrien om dessa missiler – det handlar om att stödja terroristerna. Detta är den farligaste delen av detta krig, och vår respons kommer att bli vad vi startade från den allra första dagen, vilket är krossa terroristerna överallt i Syrien. När vi blir av med terroristerna, skulle vi inte behöva oroa oss för något annat i det ögonblicket. Så detta är vår respons. Det är en respons, inte en reaktion.

Fråga 9: Så vad du säger betyder att vedergällning från den syriska armén eller av ryssarna kommer att bli mycket svårt, eftersom båtarna är mycket långt borta?

President Assad: För oss som ett litet land, ja, det är naturligtvis det. Alla vet det. De är utom räckhåll. Jag menar, de kan ha missiler från en annan kontinent. Det vet vi alla. De är en stormakt. Vi är inte en stormakt. På tal om ryssarna, så är detta är ett annat ämne.

Fråga 10: Skulle du acceptera resultaten av en OPCW-utredning [Organisationen för förbud mot kemiska vapen]?

President Assad: Eftersom den allra första gången, 2013, när jag tror att vi hade de första attackerna från terrorister mot den syriska armén med kemiska missiler på den tiden, så bad vi om en utredning. Vi var de som bad om utredningar varje gång det handlade om kemiska attacker eller anklagelser om kemiska attacker. Vi frågade. Och denna gång diskuterade vi med ryssarna igår och under de senaste dagarna efter attacken kommer vi att arbeta med dem på en internationell utredning. Men den borde vara opartisk. Vi kan bara tillåta en utredning när den är opartisk, när vi ser till att opartiska länder kommer delta i denna delegation för att se till att de inte kommer att använda den för politiserade ändamål.

Fråga 11: Och om de anklagar regeringen, skulle du då avgå?

President Assad: Om de anklagar, eller om de bevisar? Det finns en stor skillnad. Nej. De anklagar redan regeringen, och om du med ”dem” menar väst, så nej. Vi bryr oss inte om väst. Om du menar kemikalieinspektionen, om de kan bevisa att det finns en attack måste vi undersöka vem som gav ordern om attacken. Men hundra procent, som en syrisk armé, så har vi inte, och vi kan inte, även om vi vill. Vi kan inte. Vi har inte möjlighet att begå en sådan attack, och vi har inte heller viljan.

Fråga 12: Så du menar att ni inte har kemiska vapen?

President Assad: Nej, nej. Absolut. För några år sedan, 2013, rustade vi ned vår arsenal och Kemikalieinspektionen meddelade att Syrien är fri från kemiskt material.

Fråga 13: Eftersom Pentagon sade att det fanns kemiska vapen i flygbasen. Du förnekar det?

President Assad: De attackerade den flygbasen, och de förstörde depåer av olika material, och det fanns ingen saringas. Hur är det möjligt? Om de sade att vi avfyrade sarinattacken från den flygbasen, vad hände då med sarinet när de attackerade depåerna? Har vi hör om något sarin? Vår stabschef var där några timmar senare. Hur kunde han åka dit om det fanns saringas? Hur kunde det bara bli sex martyrer om man har hundratals soldater och officerare som arbetar där, ifall det fanns sarin, och de inte dog? Samma påhittade videor som vi har sett om Khan Sheikhun, när räddningsarbetare försökte rädda offren, eller förmodade döda människor, eller skadade människor, men i själva verket bar de inte några masker eller några handskar. Hur är det möjligt? Var är sarinet? De borde påverkas direkt. Så det här är allihop anklagelser. Jag menar att denna attack och dessa anklagelser är ett bevis på att det var fabricerade och att det inte fanns något sarin någonstans.

Fråga 14: Om du säger att du inte gav någon order, är det möjligt att den kemiska attacken kunde ha utförts av en skurk eller extrema element inom armén?

President Assad: Även om du har ett skurkelement, har inte armén kemiska material. Det är det första. För det andra kan en skurkarmé inte skicka ett flygplan på eget initiativ, även om de vill det. Det krävs ett flygplan, det är inte en liten bil som man kan ta från plats till plats eller ett litet maskingevär man använder. Du kan tala om någon som har använt sin pistol på eget initiativ, som han vill, och med den bryter lagen, något som skulle kunna hända var som helst i världen, men inte ett flygplan. Detta är det andra.

För det tredje är den syriska armén en reguljär armé, Det är inte en milis. Det är en reguljär armé. Den har hierarki, Den har mycket tydliga sätt för order, så denna typ av ”skurkaktig personal som försöker göra något mot ledarskapets vilja i armén” har aldrig hänt under de senaste sex åren av kriget i Syrien.

Fråga 15: Varnade ryssarna dig innan USA:s attack? Och var de närvarande på flygbasen?

President Assad: Nej, de varnade oss inte eftersom de inte hade tid att varna, eftersom USA förmodligen ringde dem några minuter innan avfyrningen, eller några menar att det var efter avfyrningen, eftersom det tar tid att nå basen. Men i själva verket hade vi indikationer på att något skulle hända och vi vidtog många åtgärder i detta avseende.

Fråga 16: Bekräftar du att 20 procent av ditt flygvapen har förstörts i denna attack som USA sade?

President Assad: Jag vet inte vad som är kriterierna. Vad är referensen 20 procent? Vad är hundra procent för dem? Är det antalet flygplan? Är det kvalitet? Är det, som man säger, de aktiva flygplanen och lagrade flygplan? Jag vet inte vad de menar med detta. Nej, faktiskt, vad vi och ryssarna meddelat är att några flygplan förstörs. De flesta av dem är gamla. Några av dem var inte aktiva i alla fall. Detta är verkligheten och beviset är att sedan attacken har vi inte slutat attackera terrorister över hela Syrien. Så vi känner inte att vi verkligen påverkas. Vår eldkraft, vår förmåga att attackera terroristerna, har inte påverkats av denna attack.

Fråga 17: Du vet att din regering i början sade att du träffat en kemisk vapendepå. Är det sant?

President Assad: Det fanns en möjlighet, för när du attackerar något mål med anknytning till terrorister, så vet du inte vad som finns i den. Man vet att detta är ett mål. Det kan vara en butik. Det kan vara ett lager. Ddet kan vara en depå. Det kan vara ett läger. Det kan vara en huvudkontor. Vi vet inte. Men du vet att terroristerna använder denna plats och du attackerar den, precis som vilken som helst annan plats, och det är vad vi har gjort sedan början av kriget dagligen, ibland på timbasis, men du kan inte säga vad som finns inom den. Så det var en av möjligheterna, att flygattackerna attackerade en depå av kemiska material. Men detta står återigen i konflikt med tidpunkten för tillkännagivandet, inte endast eftersom terroristerna meddelade det på morgonen, men eftersom deras media, deras sidor på Twitter och på Internet meddelade attacken några timmar innan den påstådda, som var 04 : 00 på morgonen. Klockan 4:00 på morgonen, meddelade de att det kommer ske en kemisk attack, vi måste vi vara redo. Hur visste de om det?

Fråga 18: Inser du inte att Khan Sheikhun är ett stort bakslag för dig? För första gången på sex år, attackerar USA din armé och igår, efter en kort smekmånad, sade Tillerson att väldet för Assad-familjen är på väg att ta slut. Tycker du inte att Khan Sheikhun är ett stort bakslag för dig?

President Assad: Det finns inget välde för Assad-familjen ändå i Syrien. Han drömmer, eller låt oss säga, han hallucinerar, så vi slösar inte vår tid med hans uttalande. I verkligheten, nej. Egentligen under de senaste sex åren, var USA direkt involverad i att stödja terroristerna överallt i Syrien, inklusive ISIS, inklusive Al-Nusra, inklusive alla andra likasinnade grupper i Syrien. Detta är tydligt, och det är bevisat i Syrien. Även om du vill prata om direkta angrepp. För bara några månader sedan fanns det faktiskt en farligare attack än den senaste, precis innan (USA:s förra president Barack) Obama avgick. Jag tror att ett par veckor innan han avgick. Det var i Deir Ezzor i den östra delen av Syrien när de attackerade ett mycket strategiskt berg. Det var en syrisk bas. En vanlig syrisk armébas och det hjälpte ISIS att ta över det berget och hade den syriska armén inte varit spänstig och stark nog att slå tillbaka ISIS skulle staden Deir Ezzor nu varit i händerna på ISIS, vilket innebär en direkt koppling mellan Deir Ezzor och Mosul i Irak, vilket hade varit en mycket strategisk vinst för ISIS. Så egentligen, nej. USA:s regering var direkt involverade. Men den här gången då, varför attackerar de direkt? Eftersom, som jag sa, terroristerna i området kollapsade. Så USA hade inte något annat val än att stödja sina ombud, terroristerna, genom att direkt attackera den syriska armén, eftersom de skickade dem alla typer av beväpning och att det inte fungerade.

Fråga 19: Så för dig är det inte ett stort bakslag?

President Assad: Nej, nej, det är faktiskt en del av sammanhanget, samma sammanhang i sex år. Det tog olika former, men kärnan i den amerikanska politiken och västs politik gentemot vad som händer i Syrien, har det inte förändrats alls. Glöm uttalandena! Ibland har vi höga tonhöjder i uttalandena, ibland har vi låga tonhöjder i uttalandena, men det är samma politik.

Fråga 20: Du har successivt drivit de flesta av rebellerna in i Idlib. Planerar du att attackera där härnäst?

President Assad: Vi kommer att attackera terrorister överallt i Syrien, Idlib eller vilken annan plats som helst. Vad är timing? Vad är prioritet? Detta är en militär fråga och bör diskuteras på militär nivå.

Fråga 21: Du sa tidigare att Raqqa är en prioritet för din regering, men de krafter som avancerar mot staden är mestadels USA-stödda kurder. Är du inte rädd för att bli utesluten från befrielsen av Raqqa?

President Assad: Nej. Vi stöder vem som helst som vill befria vilken som helst stad från terroristerna, men det betyder inte att bli befriade från terrorister och ockuperade av USA:s styrkor, till exempel, eller av ett annat ombud eller en annan terrorist. Så det är inte klart vem som kommer att befria Raqqa. Är det verkligen syriska styrkor som kommer att överlämna den till den syriska armén? Kommer det att ske i samarbete med den syriska armén? Det är inte klart ännu, men vad vi hör är bara påståenden om att befria Raqqa. Vi har hört det i nästan ett år nu, eller mindre än ett år, men ingenting hände på marken. Så det är bara, låt oss säga, en hypotetisk fråga, eftersom det inte finns något konkret på marken.

Fråga 22: USA och Ryssland är med-sponsorer av Genève processen. På grund av spänningen mellan de två länderna, tror du att den här processen kan fortsätta?

President Assad: Inse att det finns en stor skillnad mellan att processen är aktiv, vilket kan hända när som helst, till att återuppta processen och att vara effektiv. Tills detta ögonblick, har den inte varit effektiv. Varför? Eftersom USA inte på ett seriöst sätt vill åstadkomma en politisk lösning. De vill använda den som ett paraply för terroristerna, eller så vill de, i detta forum, få vad de inte fick på marken på slagfältet. Det är därför det inte har varit effektivt alls. Nu är det samma situation. Vi ser inte på denna administration som seriösa i detta avseende, eftersom de fortfarande stöder samma terrorister. Så vi kan säga ja, det kan återaktiveras, men vi kan inte säga att vi förväntar oss att det kommer vara effektivt eller produktivt. Nej.

Fråga 23: Efter sex år, herr president, är du inte trött?

President Assad: Egentligen är det enda som kan sätta press på dig, inte den politiska situationen, inte den militära situationen, men faktiskt den mänskliga situationen i Syrien, den dagliga åderlåtningen, den dagliga blodspillan, lidandet och svårigheterna som tillfogats varje hus i Syrien. Detta är den enda smärtsamma sak som skulle kunna få dig att känna dig trött, om det är korrekt att säga ”trött”, eftersom om du talar om kriget, om politik, om relationen med väst. Nej, jag inte trött alls, eftersom vi försvarar vårt land och vi kommer inte att tröttna alls i detta avseende.

Fråga 24: Vad gör att du förlorar sömn?

President Assad: Återigen, det syriska folkets lidande. Det humanitära samspelet mellan mig och varje syrisk familj direkt eller indirekt. Detta är detta det enda som skulle kunna beröva mig sömn då och då, men inte västs uttalanden och inte hotet om stöd för terroristerna.

Fråga 25: I dag finns det människor från Fuaa och Kafraya som kommer att flytta från sin by till Damaskus och till Aleppo. Är du inte rädd för att detta i själva verket kommer bli en förflyttning av befolkningen, att Syrien efter kriget inte kommer att vara samma Syrien som tidigare?

President Assad: Förflyttningen i detta sammanhang är obligatorisk. Vi valde inte det. Vi önskar att alla kunde stanna i sin by och sin stad, men dessa människor, som så många andra civila i olika områden, omgavs och belägrades av terrorister och de har dödats på daglig basis, så de var tvungna att flytta. Men naturligtvis kommer de att flytta tillbaka till sina städer efter befrielsen. Detta hände i många andra områden där människor flyttar tillbaka till sina hem. Så det är tillfälligt. Att tala om demografiska förändringar är inte målet eller av intresse för det syriska samhället när det blir permanent. Så länge det är tillfälligt, borde vi inte oroa oss för det.

Mer intressant om gasattacken:
http://www.informationskriget.se/2017/04/18/kemvapenexpert-syriska-flygvapnet-inte-ansvariga-for-gasattack/
http://nyadagbladet.se/utrikes/trollar-trump-och-putin-varlden/

Ansvaret för fred ligger INTE hos politikerna, INTE hos The Trumps, INTE hos medierna.

Ansvaret för fred ligger INTE hos de som inte kan nå fram till djupa känslor OCH full förståelse. Ansvaret för fred ligger INTE hos The Trumps som inte förstår vad de gör. Ansvaret för fred ligger INTE hos medierna. Var ligger ansvaret?

Ansvaret för fred ligger hos OSS. Vi är kanske 70% av folket som kan nå full känsla och full förståelse och det är därför det är VI som har ansvaret.

Vetenskapligt metafysiskt experiment – Vill du vara med på ett fredsprojekt som inkluderar en levande natur och glada barn?

Mitt förslag på grundläggande målbild är fred på jorden inom fem år och balans med naturen inom tio år och att alla barn ska vara glada och ha ett gott liv. Om vi experimentet lyckas visar sig om fem år och tio år. Fundera en stund på saken och ange sedan ifall du vill delta i experimentet i kommentarerna eller med en trackback/ping från din egen blogg!

Inte alla är motiverade att delta i ett politiskt parti, men de flesta gillar ändå tanken på fred och en frisk miljö med en levande natur. Tanken är att använda ”lagen om attraktion” [law of attraction] som beskrivs i boken The Secret, vilket även kan ses som ett vetenskapligt psykologiskt projekt där vi har en gemensam ”målbild” som påverkar våra tankar och ord och som därför leder till, nya positiva drömmar, nya positiva insikter och nya positiva handlingar som leder mot det positiva gemensamma målet.

Experimentet går ut på att alla försöker tänka med, samt uttrycka sig med positiva ord, som ex. ”fred”, ”balans”, ”frisk”, ”god”, ”medkänsla”, ”långsiktighet” i stället för deras motsatser. Istället för att använda ett mindre positivt ord kan man ex. använda ordet ”inte” eller ”mindre” framför ett positivt ord, ex. ”INTE direkt fred för alla Syriska barn än”.

Det kan ses som applicerad positiv psykologi. Detta skulle även kunna ses på som ett sätt att undersöka metafysiska pseudovetenskapliga teorier på ett vetenskapligt sätt eller som experimentell parapsykologi, eller som en slags modern spirituell upplevelse, kanske som en del av religionskunskapen i skolan?