Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige Sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson i Aurora 17

Förord

Sverige och USA ska samöva. Aurora 17. Vilka människor är det som Sverige ska samöva med vid Aurora 17-övningen? Det är en fråga jag ställer mig som författare idag. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan en svensk soldat och en amerikansk soldat idag är särskilt stor. Våra länder skiljer sig inte nämnvärt åt mer än att USA:s motsvarighet till Vänsterpartiet, vänsterfalangen av Demokraterna är ca tre gånger större i USA än i Sverige.

Någon absolut sanning existerar inte. Vi kan försöka närma oss sanningen med evidens, ibland t.o.m. med matematiska bevis och vi kan ibland komma nära, säkerligen ofta rakt på sanningen, men vi är aldrig helt säkra, men när evidens och bevis pekar i samma riktning kan vi i alla fall känna att vi nått nära sanningen.

Jag ställer således frågorna: Vad är det för soldater som samövar? Hur tänker de? Vilken moral har de? Hur ser de på framtiden? Vilken typ av människor arbetar de för? I min novell framträder ett fullt möjligt svar ur min fantasi.

–-

Politisk militär sommarnovell – USA:s svettige sergeant Brown och Sveriges Löjtnant Månsson

Mörkt. Händerna vilade på relingen. I ljuset från stjärnorna på däck kom ett vitt leende mot Månsson. “Manson, you motherfucker”, sade rösten vänligt med ett skratt på slutet. Löjtnant Månsson skrattade till, översatte orden i sitt huvud och funderade samtidigt på vänligheten i tonen. “Manson”, betydde att rösten menade honom men att personen läst “å” på hans namnbricka som ett “a”. “Din moderknullare” användes i USA ungefär som “Din djävel” på svenska, men kunde menas vänligt mellan vänner i USA.

Det kändes egendomligt och ovant, nästan som att väster om Gotland samtidigt befinna sig i förorten talandes med en lågt bildad smågangster. Månsson svarade med samma vänliga ton på nästan perfekt amerikansk engelska, “Ja, förmodligen är jag en helt förskräcklig moderknullare. Din moder var en förträfflig moder. Kom in i stjärnornas ljus min son!”

Leendet försvann i mörkret. En obehaglig tystnad spred sig. Hade Månsson gått för långt? Kanske var det att gå för långt att skämta med killens moder och kanske rentutav hans imam eller präst? Amerikaner kan vara religiösa och trots sina blå ljuskänsliga ögon kunde Månsson inte uttyda den förvånade minen i det kolsvarta ansiktet trots stjärnornas ljus.

Efter mannens förvåning i mörkret kom skrattet. Båda militärerna var mentalt stabila, drillade att kallt motstå provokationer i sina hårda helvetesveckor som nybakade soldater. Månsson skrattade också, hälsade med handen i luften och lade tillbaka handen på relingen.

I stjärnljuset såg Månsson att det var den svettige sergeant Brown. Sergeanten svettades fastän det var relativt svalt i sensommarnatten. “Du har pungkulor Månsson. Det gillar jag. Kom med mig!” beordrade Brown. “Jag har en kall öl till dig”. “Men sergeant…”, började Månsson, “Inga men!”, sade Brown, “Jag vill visa dig något, men du måste lova mig att inte berätta för någon. Lova!”. “Ok. Jag lovar”, sade Månsson.

De gick ned tillsammans i fartyget, ned för en trång trappa. Klick. Pys. Klick. Pys. Ölen var kall och slank ner lätt. Leende i tystnad kände Månsson hur adrenalinet försvann helt och han kände sig lugnare. Brown satte pekfingret mot sin stängda mun och vinkade att Månsson skulle följa efter så tyst han kunde. De amerikanska soldaterna sov tungt med gardinerna fördragna i kojerna. Sergeant Brown hade kört riktigt hårt med dem under dagens fridykarövningar.

De kom till överdelen av ett stort rum med gallergolv och ett tjugotal silos. Det brummade och klickade i ventiler. Månsson visste vad som fanns inuti. Missiler. Oklart vilka stridsspetsar. Den svenska regeringen hade godkänt införseln och tullen hade inte fått klartecken att kontrollera dem. Enligt svenskt värdlandavtal och lag var inte införsel av kärnvapen förbjudet på svenskt territorium fastän en minoritet av svenska politiker hade krävt det.

“Vänta här!” sade sergeant Brown. Han var försvunnen i ungefär 22 sekunder. Månsson övervägde att fotografera utrustningen och instruktionerna på silosen med sin hemliga kamera, men en märklig känsla fick honom att avstå, trots att han hade order att göra det om tillfälle gavs.

“Du är inte en så dålig moderknullare, Manson”, sade Brown när han tittade fram bakom ett silo med en geiger-mätare för att mäta radioaktiv strålning, “Detta är seriösa moderknullare, riktigt förfärliga moderknullare” fortsatte Brown medan han klappade på ett silo. “Nukleära?”, frågade Månsson. Brown höll geigermätaren mot ett av silona och den visade ett svagt utslag. “Japp och det bekymrar mig. Jag vaknar ofta svettig i mardrömmar”, svarade Brown, vilket förmodligen förklarade både svetten i den svala natten, förutom att Brown faktiskt var vaken mitt i natten.

Brown sade: “Jag har sett många barn slitna i bitar av våra vanliga konventionella klusterbomber i Irak. Jag har sett blodet i vanliga bostadsområden och jag har känt de hemska dofterna av utspritt maginnehåll. Jag har sett barn som frågar när de ska få tillbaka sina armar. Jag har sett läkare och sjuksköterskor som inte vet vad de ska svara och inte kan dölja sina känslor. Liklukten är värst, men ett kärnvapenkrig bekymrar mig faktiskt ännu mer. Bekymrar det inte er svenskar?” Månsson svarade: “Visst, vissa av oss, men vad kan lilla Sverige egentligen göra åt det?”, svarade Månsson.

Brown reagerade med viss irritation blandad med ledsamhet i rösten, “Jag ska tala om för er svenskar vad ni och alla andra små länder kan göra! Ni kan välja politiker med mer moral och med pungkulor som ger ett stort fett stopp till moderknullande atombomber på ert territorium, för det är det som det moderknullande Washington borde få höra någon djälva gång!”

Månsson suckade och svarade: “Vi har samma problem i Sverige som ni har i USA. Vår befolkning är fördummad av massmedierna som ägs av ungefär samma monopolkapitalister. Folket fortsätter, i alltför hög grad, att rösta på de politiker som ville ha hit kärnvapnen. Politikerna använder ett känslomässigt språk för att hålla det långsiktiga tänkandet i schack. Orden skola, vård och omsorg, eller mer pengar i plånboken, eller det bästa för Sverige, eller alla människors lika värde, eller andra floskler eller självmotsägelser utgör en dunmjuk kudde av behaglig rosa dröm för det svenska folket. De slipper tänka. Det kan mjukt luta sig tillbaka mot kudden. Kudden förirrar intelligensen och det skeptiska tänkandet, men kudden är i allra högsta grad bekväm.

Brown tömde sin öl helt och frågade uppgivet “Så. Vad röstade du på, Manson?” Månsson svarade: “Alltså, jag tror att det skulle kunna översättas till något som liknar Bernie Sanders i USA”. Brown såg något lättad ut och sade “Ganska bra, Manson, men jag vet inte om det är bra nog. Du såg ju vad som hände i USA. Berine blev lurad på konfekten och stöttade ändå drottningen av kaos, Hillary Clinton. Det var därför som så många röstade på Donald Trump som använde delar av Bernies retorik för att vinna valet. Trump beordrade nyligen oss i marinen att skjuta missiler mot demokratin i Syrien och nyligen sålde han mer vapen till Wahhabismens diktatur i Saudiarabien.”

Månsson vände ned huvudet i sann besvikelse och svarade: “Jo, men USA:s folk kunde väl inte veta att det skulle gå så. Det trodde på förändring. Det trodde att träsket skulle rensas upp. Inte heller Sveriges folk skulle väl kunna veta att vår statsminister skulle sälja drönare tillsammans med Wallenberg till saudierna och…” Brown avbröt med ett bestämt “Tjurskit!”, vilket betyder “Skitsnack!” på engelska. Brown fortsatte bestämt: “USA:s och Sveriges folk visste mycket väl vad de gjorde, de satans tjurskitande moderknullarna.”

Månsson var helt tyst och tänkte på vad Brown sade och insåg att det förmodligen var sanningen, även om han själv inte var motiverad att tänka på den saken, lika lite som USA:s eller Sveriges folk sannolikt var motiverat att tänka på vad de gjort val efter val efter val i åtminstone 30 år.

Månssons och var tionde svensks röst på Vänsterpartiet hade i princip haft lika lite effekt som att de allra flesta medborgare i USA ville ha Bernie Sanders som president. Noll effekt. Och frågan var väl om ens fullständig seger för Bernie hade hjälpt när man tänker på vad som hänt med alla av de presidenter och statsministrar som trodde att de kunde skapa världsfred, oavsett om de var republikaner eller demokrater eller demokratiska socialister från Sverige.

Månsson var en kortväxt men vältränad man, en dataingenjör, eller som det egentligen borde heta, datoringenjör. Han hade högt IQ och var stark som helvete för sin storlek, men det syntes knappast på honom, förutom på benen och arslet, om han var naken. Månsson var väl insatt i utrikespolitik. Det var exakt dessa orsaker som gjorde att han hade valts ut till särskilt känsliga och svåra uppdrag.

Att Månsson var en extremt god prickskytt och kunde kasta granater längre och mer exakt än de flesta storvuxna soldater och med lätthet kunde dyka 50 meter på ett andetag under vattnet och hittills med vänlighet hade “strypt ut” många förvånade specialsoldater i svenska försvaret, i vad som kan liknas vi militär brottning utan vapen, det hade faktiskt inte lika stor betydelse.

Det som var viktigt var att Månsson alltid gick under radarn vid svåra operationer och alltid ingav ett stort förtroende oavsett vad det gällde. Oavsett om Månsson kom joggande mot ett svenskt förband mitt i skogen i röd sosse-toppluva, för att se hur många uppgifter han kunde dra ur dem och för att analysera deras handhavande av situationen, eller om han jobbade nära ett misstänkt utländskt objekt i ett större internationellt företag.

Vad exakt det berodde på visste inte försvarsmaktens psykologer, men de trodde att det berodde på att han var kortväxt, ganska oansenlig och hade en lugn och naturligt vänlig personlighet, på gränsen till naiv, en personlighet som attraherade människor på rätt sätt. Månsson visste vad det berodde på. Han mediterade helt enkelt ofta och länge när helst han fick tillfälle. Det hade önskvärd effekt.

Det större medvetande han erhållit, som går att jämföra med en fotbolls storlek jämfört med en golfboll, gjorde nu att Månsson befann sig i ett av USA:s absolut känsligaste rum. Han valde ändå att inte aktivera sin kamera som satt inuti namnbrickan. Ett yrkesmässigt felaktigt beslut, men det skulle visa sig vara ett mycket riktigt yrkesmässig beslut baserat på en helt riktig känsla. Han kände sig nämligen övervakad av något och det var inte sergeanten Brown.

Månsson sade istället till Brown: “De svenska kuksugarna har satt på mig en kamera. Den sitter i min namnskylt, men jag kommer inte ta några bilder och inte berätta för mina överordnade. Vet du varför?” Brown svarade, “Vi antog att du var spion, men jag vet inte varför du inte gör det jobbet om du har med dig kameran?”. “Jag gör inte mitt jobb för att du kanske skulle få lida för det och det skulle ändå inte göra någon skillnad. Dessutom känner jag mig övervakad och alla vet redan vad de måste veta ändå.” Brown svarade: “Du har rätt, Manson, vi kan inte göra ett djävla moderknullande skit åt någonting ändå, förutom en sak”. Brown lyfte ögonbrynen i väntan på Månssons svar.

“Vad menar du?”, frågade Månsson. Brown svarade med positivt allvar: “Vi kan arbeta för förändring. Vi kan tala med alla människor, i alla fall med de som har tillräckligt bakom pannbenet. Vi kan göra dem medvetna om hur det verkligen ligger till i världen och göra dem medvetna om hur viktigt det är att vi alla talar med varann och organiserar oss”. “Där har du moderknullande rätt, sergeant Brown. En bägare kan endast fyllas droppe för droppe.”, svarade Månsson.

Brown sade till Månsson: “Riktigt, Manson. När tillräckligt många människor talar med varann och gör det ofta så blir det snart en störtflod av droppar i koppen. Jag ska också vara ärlig mot dig, Manson. Jag har order att fånga dig på video här inne när du eventuellt fotograferar med din kamera.” Månsson svarade med ett leende: ”Jag vet. Det är sannolikt en del av övningen, men det sket sig för er, ni fick inga bevis.”

Brown frågade förvånad: “Hur i helvete kunde du veta att du var övervakad, Manson?” Månsson svarade med ett leende: “Känslan är ibland helt riktig, min vän, och känslan leder ibland till logiken, för varför skulle ni inte övervaka ett av USA:s känsligaste rum minutiöst och ovanpå det släpa in en svensk mitt i härligheten och lämna honom ensam där? Nej, bäste Sergeant Brown, det gäller att vara i kontakt med sina känslor och sitt förnuft. Fråga dig hur du egentligen kan ha moral eller ens pungkulor utan att känna efter? Hur kan man ens ha ett långsiktigt förstånd utan vara i kontakt med sitt lugn och sina känslor?”

Brown tittade på Månsson i förvåning och misstro. “Berätta då hur jag får så stora pungkulor att jag inte vaknar svettig i panik varje djävla natt!“, sade Brown och såg verkligen ut att mena det. Månsson visste med stor säkerhet att sergeanten förmodligen menade exakt vad han sade och precis vad det berodde på.

Månsson kunde skilja verklig rädsla från spelad rädsla på en känsla som förmodligen uppstod genom en kombination av doft och minspel. Svetten i Browns panna var räddhågsen svett. Han fruktade och föraktade de fruktansvärda vapen han satt på och de fientliga ubåtar som kunde sänka skeppet närsomhelst och de ryska ubåtar som kunde utplåna hans fru och fyra barn i New York på en pisskvart.

Månsson tittade vänligt på Brown och sade: “Du måste andas djupt och betrakta dina tankar utifrån och betrakta varifrån din rädsla kommer! Låt din rädsla vara där medan du betraktar den! Fly den inte! Den är naturlig. Livet självt har rädsla inbyggt. Den är en del av Darwinismen. Rädslan är ett självförsvar som tryggar kortsiktig överlevnad även om absolut inget på den här planeten överlever på lång sikt, inte ens genetiskt. Du känner säkert till att livet börjat om på nytt två gånger på jorden och du känner säkert till det oändliga Universum och alla dess galaxer, så betrakta din rädsla i ett kosmiskt perspektiv och du kommer se hur liten och ologisk rädslan är i detta perspektiv!”

Brown svarade: “Ok. Det är absolut värt ett försök, men hur gör vi nu med våra chefer och denna spionövning? Ska vi säga sanningen till dem? Ska vi redogöra för hela vår konversation?” Månsson svarade: ”Jag tror det vore mycket lämpligt. Vår konversation är förmodligen mycket viktigare en denna moderknullande övning ändå, såvida inte någon riktigt dum moderknullare avfyrar en av alla tusentals missiler mot Ryssland av misstag, hybris eller sinnessjukdom”.

De sista orden verkade inte ha en positiv inverkan på sergeant Brown, men han sade ändå: “Ok, vi gör så, men jag tar din namnbricka när vi kommit ut ur rummet först!” Brown följde Månsson ut, tog namnbrickan, vände sig om gick tillbaka in i silorummet med geigermätaren, mätte silosen och var tillbaka efter tio minuter. De gick tillsammans upp på bryggan. Männen ställde sig vid relingen och betraktade stjärnorna.

“Jag har ändrat mig, Manson. Här har du bilderna”, sade sergeant Brown och satte på honom namnbrickan med ett leende. Brown fortsatte: “Vi säger att du klarade uppdraget! Din kuksugande chef levererar bilderna till era och kanske till mina kuksugande chefer och många kommer länge försöka lista ut hur du gjorde det utan upptäckt! Det blir deras övning. Är det OK för dig, Manson?” Månsson svarade nickade med ett leende och en mjuk blinkning och sträckte ut sin högra hand för ett handslag och sade: “Ok. Då klarade vi båda vårt uppdrag. Du fick in mig i rummet enligt order och vi fick bilderna”.

Sergeant Brown gav Månsson ett fast men vänlig hand och log som om han hade en räv bakom örat. Månsson tänkte: “Jag undrar vad han har fotograferat. Det ska bli spännande att se bilderna”. Månsson sade: “Det där var en djävligt god amerikansk öl, Sergeanten. Tack för den. Låt mig nu berätta om en alldeles speciell galax för dig som är på väg rakt emot oss!” Brown svarade: “Låt mig först hämta några amerikanska kalla öl till!” och försvann sedan ner i fartyget.

Månsson riktade sin ficklampa mot väst, och skickade sin signal: Två korta, en lång och fick det väntade svaret: Två korta med fem sekunders mellanrum. Svaret kom cirka femhundra meter från skeppet. Han tog ut kompassriktningen och gjorde ett perfekt hopp över relingen ned i den svarta svenska Östersjön. De svenska attackdykarna mötte Månsson ca femtio meter från den svenska ubåten, ungefär samtidigt som Brown kom tillbaka till relingen.

Sergeant Brown släppte ner båda ölflaskorna i Östersjön med ett leende. Han tog tag i relingen och andades djupt. Snart slutade Brown att svettas. Ett lugn kom över honom och ett leende, som påminde om Månssons leende, kom över sergeantens läppar. “Riktig demokrati och fred kommer snart till hela världen och till USA”, tänkte sergeant Brown.

Epilog

Jag inspirerades att skriva denna text p.g.a. Harold Pinters Nobeltal översatt till svenska (original på engelska). Jag fick nys om dess existens via Anders Romelsjös blogg.

Kritik – Sverigedemokraterna underkastar sig Nato vilket kommer skapa fortsatt asylkaos för Sverige

Tidigare skrev jag en artikel som poängterade att det inte framgår om Sverigedemokraterna är för alliansfrihet och neutralitet. Numera verkar det framgå att Sverigedemokraterna är eniga med högern, sossar och flera miljöpartister, d.v.s. monopolkapitalets lakejer (det militärindustriella komplexets lakejer) deras färgrevolutioner, terrorism och atomkrigshets, d.v.s. exakt en av de saker som skapat asylkaoset, förutom överbefolkningen och den påföljande miljöförstöringen, kanske rentutav den totala förintelsen.

Den nya lydelsen ur Sverigedemokraternas politik är nämligen följande:

”Sverigedemokraterna menar att det är statens kärnuppgift att värna vår frihet och att hävda vår territoriella integritet och vi anslår därför kraftigt ökade medel till Försvarsmakten med målsättningen att nå en nivå av 2,5 % av BNP. Sveriges försvarspolitik ska fokusera på försvaret av Sverige. Genom att stärka vårt eget försvar, genom att fullt ut verka för ett nordiskt försvarssamarbete och genom partnerskapet för fred med NATO tar Sverige sitt säkerhetspolitiska ansvar.

När Sverige återfått ett existensförsvar är det rimligt att Sverige åter bidrar med militärt bistånd i fredsskapande och fredsbevarande insatser med FN-mandat bakom. Det är en balanserad inställning långt från både isolationism och förlorad självständighet.”

Det är visserligen bra att Sverigedemokraterna vill bygga upp ett nytt modernt försvar. Alla länder behöver det såsom världen tyvärr ser ut. Givetvis är det bra att det delvis är inställt på ”territoriell integritet”, men vi behöver även bygga upp ett försvar mot det som är det verkliga hotet i dag, d.v.s. mot färgrevolutioner understödda av USA, som i Ukraina, d.v.s. revolutioner mot demokratin. Det hela världen idag behöver är dessutom ett försvar mot terrorism understödd av USA, Israel, Saudiarabien och Turkiet etc.

Det är därför vi behöver en kombination av allmän värnplikt och modern teknologi, d.v.s. det som visat sig effektivt mot terrorismen och statsterrorismen mot ex. Syriens demokrati. Därför tror jag att det är synd att Sverigedemokraterna har tagit bort den allmänna värnplikten ur sitt program.

Vad som anses vara ”allmän värnplikt” borde kanske hellre ytterligare förtydligas? Jag anser det vara självklart att det ska handla om ett fullgott försvar inkl. ett välbeväpnat hemvärn. Det är rimligt att ett en svensk soldat eller svensk hemvärnsman naturligtvis betraktar sig som svensk och värderar yttrandefrihet och demokrati högt. De andra ”svenska medborgarna” som inte känner sig ”svenska” måste trots detta underkasta sig ”allmän värnplikt”, en värnplikt som ev. kan hjälpa dem att bli Sverigevänligare, ex. avprogrammeras från samhällsfarliga doktriner som riskerar Sveriges väl.

Det är också bra att Sverigedemokraternas är för ett nordiskt försvarssamarbete, något vi länge haft med ex. Finland, vilket gör norden till en stark fredlig och neutral buffertzon, även om det skärpta Finland beklagat svenska sossars, miljöpartisters och borgares galna nedrustning, förmodligen även beklagat Nato-vurmen som nu gjort vår gemensamma neutrala zon mindre. Att vurma för Nato hjälper nämligen inte norden till samverkan med Finland, snarare anser jag att vi hellre bör hjälpa det sannolikt ofrivilliga krigsbrotts-Norge ut ur Nato.

Men att gå på bomb-politikeradelns Nato-vurm-linje anser jag vara ett tveksamt val för Sverige om man är motiverad att vara Sverigevänlig på riktig. Det är tvärtom att göra sig till måltavla för kärnvapen, samtidigt som ”försvarshjälp” från andra Nato-länder knappast kan existera ändå vid ett eventuellt kärnvapenkrig. Hela Europa kommer i princip vara ödelagt vid ett kärnvapenkrig mot Ryssland eftersom EU är oerhört svårt att försvara mot kryssningsmissiler.

Visserligen skulle politikeradeln kunna vara för Nato som ett slags försäkran om att inte bli attackerat av Nato eller deras proxy-arméer som attackerat land efter land i världen, oavsett om de varit demokratier eller ej, och mördat miljontals människor sedan 1945. Visserligen skulle Sverige på så vis kanske kunna undgå mord på miljontals människor kortsiktigt, likt en butiksföreståndare som räddhågset betalar maffian procent för ”beskydd”.

Man bör då rimligen fråga sig om det verkligen är långsiktigt hållbart? Jag anser att sådan feghet är helt fel väg att gå. Vi kan vara neutrala och ändå ha goda relationer med stormakterna, ex. köpa materiel från både Ryssarna och Natoländer för vårt eget självständiga konventionella totalförsvar, ett totalförsvar som till största delen bör vara statligt och producerat i Sverige. Långsiktigare är således att ha lite djävla ryggrad, menar jag.

Kanske menar Sverigedemokraterna att vi av säkerhetsskäl bör vara nära Nato under återuppbyggnaden av Sveriges försvar, eller rentutav under den tid då Sverige rensas ut från demokratiproblem? Det framgår inte. Det skulle ev. kunna vara slugt, men då måste man rimligen ha resten av politikeradeln med sig på att stänga gränserna och häkta/avvisa/deportera potentiella terror-problem dit där de hör hemma. Då är det intelligent, inte annars. Så länge problemet växer i Sverige är det ointelligent. Då är Nato-pengarna förmodligen helt bortkastade, t.o.m. kontraproduktiva.

En annan sak som inte framgår är om Sverigedemokraternas kan vara enigt med Nato-agendan om konstanta krig eftersom det i största utsträckning drabbar ”muslimer”, men det kommer de nog knappast erkänna och det vore dessutom synnerligen korttänkt med tanke på att alla som kallar sig ”muslimer” inte är emot demokrati och yttrandefrihet eller ens vill förstöra Sverige genom massmigrationen och dennas effekt på populationen i Sverige. De är enbart sekulära människor som flyr de problem som extrem islamism och Washington skapat tillsammans med pengar från Wahhabismen.

Riktiga flyktingar är sannolikt oftast kvinnor som söker fristad för sig och sina barn medan kriget härjar. Män är inte att betrakta som flyktingar utom i undantagsfall, anser jag, ex. Salman Rushdie som har en fatwa på sitt huvud. Fega skäggiga barn eller fullvuxna män är oftast inga ”flyktingar”, men enbart fega män som inte ställer upp på sitt land när hemlandet behöver dem.

Nato-krigen löser inte heller överbefolkningen eftersom barnaföderskorna inte drabbas, men nästan enbart männen och i viss mån barnen då länder utsätts för sanktioner eller terrorbombningar av terroristerna såsom ex. Syrien. Terrorn och ”kriget mot terrorismen” orsakar givetvis onödigt lidande, migration och asylkaos, men det är framförallt överbefolkningen och Nato som skapar misären som orsakar migrationen, förutom att vi inte spärrar den och avvisar den så att beteendet upphör, samt hjälper de lidande människorna till fred och nedväxt av populationen i sina egna länder.

När barnaföderskorna yttermera ynglar av sig i Europa, enligt religionens påbud, och sätter stämpeln ”muslim” i rumpan på sina oskyldiga barn, ev. misshandlar sina barn grovt genom att skära av dem den känsligaste och trevligaste delen på snoppen, och sedan drar med dem till Wahhabismens moskéer, som politikeradeln välkomnat, ev. hotar sina barn med dödsstraff om de begår apostasi, ja, då har vi inte löst något problem alls, vare sig för Syrien eller för Sverige, men istället skapat ytterligare ett problem för Sverige och på lång sikt även för resten av norden och världen, inkl. för sekulära muslimer.

SD bör således göra sig av med sin bomb-Nato-retorik, anser jag, och vara ”socialkonservativa” på riktigt, d.v.s. ta oss tillbaka till det svenska folkhemmet, det som byggdes av svenska folket under Olof Palme och ledare före honom, d.v.s. det som dagens s.k. ”socialdemokrater”, s.k. ”miljöpartister” och borgare gör sitt bästa för att rasera genom sin satans ”frihandel”. Att ställa sig emot detta vore att ställa sig mot etablissemanget. Det vore att utgöra ett verkligt alternativ till dem, likt Vetenskapliga partiet gör.

Ur folkets kraft i september 2018 med minst 51% Sverigevänlighet för det svenska folkhemmet kan vi sedan hjälpa andra länder med långsiktiga bistånd, försvar och fred mot Natos och terrorismens satans mördare. Det vore ”svenskt” på riktigt och för ”demokrati” på riktigt, anser jag. Feghet är släkt med lydnad och underkastelse så var modiga Sverigedemokrater! Samverka inte med den gnidna djävulen! Det kan aldrig bli rätt genom att man gör fel, så enkelt är det, så gör rätt!

Fejkade Nyheter – DN vägrar ge replik mot felaktiga uppgifter om svensk läkarorganisation för mänskliga rättighetere

Läkaren Anders Romelsjö, vice ordförande i SWEDHR (Swedish Doctors for Human Rights), professor emeritus Karolinska Institutet och Stockholms universitet anklagar DN för att han inte får replikera och vederlägga falsk information om organisationen SWEDHCR.


Bild på läkaren Anders Romelsjö

Jag anser att DN visar tecken på mental underlägsenhet, d.v.s. feghet att ta diskussionen, förutom psykopatiska tendenser. DN:s ansvariga måste i sammanhanget anses klandervärda ur en demokratisk synvinkel och jag vill därför publicera bilderna på de ansvariga, fastän jag anser att de förstör den konstnärliga estetiken på hemsidan med en känsla av ödlelik kyla och likgiltighet:


Bild på chefredaktör, Peter Wolodarski som verkar fly intervjuer .

Bild på redaktionschefen Caspar Opitz som bor i Bromma enligt Hitta.se

Bild på Mikael Delin som bor i Stockholm enligt Facebook.

Bild på Mattias Carlsson som arbetar på DN i Stockholm

Romelsjö anser att och som skrivit artikeln på DN har rapporterat direkta felaktigheter och undanhåller viktiga fakta, samt att DN:s redaktionschef Caspar Opitz bryter mot tidningens egna officiella regler:

”Dagens Nyheter har vägrat en replik som kan korrigera DN:s i viktiga avseenden felaktiga uppgifter.”

DN:s publiceringspolicy
”Har vi gjort fel ska det rättas skyndsamt, på ett tydligt och ärligt sätt” står det bl.a. i DN:s publiceringspolicy Jag har via mail varit i kontakt med DN:s redaktionschef Caspar Opitz, men denne vägrar replik, trots att jag anfört DN:s publiceringspolicy. En avgörande orsak till att viktiga uppgifter bara finns i sociala medier är att etablerade media alltför ofta inte är intresserade av alternativa, viktiga fakta. DN:s inställning i denna fråga är representativ.

Jag tror personligen att dessa ”skribenter” och redaktionschefen INTE vill följa journalismens yrkesetiska regler, om att försöka förmedla en objektiv bild av verkligheten i denna fråga. Jag tror således att detta rör sig om medveten lögn och undanhållande av fakta för att följa en fastslagen agenda från chefredaktören och från DN:s ägare, Bonnierfamiljen.

Sannolikt beror detta på att de, tillsammans med andra familjemedlemmar i väst, USA, Saudiarabien, Turkiet och Israel, med samma monopolkapitalistiska intresse, på något vis har gemensamma intressen av fortsatt konflikt genom terrorismen, krigsbrottsligheten och människorättsbrotten och ett ekonomiskt intresse av att störta Syriens demokratiskt valde president Bashar al-Assad.

Kanske har de ägarandelar i det militärindustriella komplexet, kanske är de inblandade i lukrativ människosmuggling, kanske egenintresse i asylbaron-industri och/eller försvagningen av demokratin i Syrien? Kanske har de ett personligt intresse i Golanhöjdernas olja eller Israels fortsatta expansion och apartheid i strid med FN:s regler?

Det är svårt att exakt veta hur det ligger till när människor medvetet agerar illusionister och beter sig moraliskt klandervärt, enligt normala hederliga människors normer. Men med tanke på att vi i Sverige numera har ”mångkultur” får vi kanske acceptera att lögnen är en helt normal del av den massmediala verkligheten genom DN?

Den 24/4 kom en artikel ut på Läkartidningens nätupplaga som hette: Okänd svensk läkargrupp ifrågasätter gasattack i Syrien. Anders Romelsjös replik till den kan du läsa under rubriken ”Min replik” i hans redogörelse om saken.

Jag har via Wikipedia funnit DN:s artikel om saken. Till skillnad från irrelevanta medier som DN, vars chefredaktör blev utsedd till årets förvillare 2016, kan vem som helst posta en länk till sina artiklar i ämnet eller replikera här nedan om så önskas. Anders Romelsjö är heller inte rädd för repliker.

DN:s lögnare får givetvis även gärna hänvisa till både religionsfrihet och mångkultur om de vill fortsätta ljuga. Jag tvivlar att de tror på den senaste uppfunna guden, Demiurgen, eller att religioner är raser, som många nazistiska israeler verkar göra, men kanske tror de ändå på vissa strofer från gamla lastgamla religioner?

”Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [Judar får använda lögn för att överlista en hedning].”

…men vi kommer naturligtvis försöka avslöja den lögnen i så fall, om vi kan det, hedningar som vi är, eftersom vi vetenskapare oftast är ateister och religionskritiker.

Enligt Romelsjö har även andra medier, bl.a. Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten, TT, Metro och Västerbottens-Kuriren, som likt DN förmodligen har tvivelaktiga ägarförhållanden, alltför snabbt och utan att följa de journalistiska yrkesetiska reglerna m.a.p. att källgranska, därför följaktligen återgett de fejkade nyheterna som DN publicerat.

De Sverigefientliga och demokratifientliga tidningarna har därför, med gott evidens, gett en oriktig bild av SWEDHR (Swedish Doctors for Human Rights) och organisationens uppfattning gällande bl.a. gasolyckan i Syrien.

De senare medierna verkar har tillåtit Romelsjö att replikera, vilket är det minsta man kan göra och ett erkännande av misstaget och en upprättelse för Läkarorganisationen SWEDHR. DN:s journalister och andra ansvariga bör i detta läge kanske anmälas till pressombudsmannen eller rentutav polisanmälas för förtal?

Läkarorganisationen SWEDHR har noterat att:

”experter från USA som säkerhetsexperten professor Postol vid ansedda MIT och 27 experter med arbetslivserfarenhet från olika organ inom säkerhetstjänsten i USA menar att det inte finns några belägg för att Syriens regering är ansvarigt och att rapporten från Vita Huset (WHR) är undermålig.”

Läkarorganisationen SWEDHR har även påtalat att:

”Folkrättsexperter som Hans Blix och professorn i internationell rätt Martti Koskenniemi påpekar att USA:s angrepp på Syrien 7/4 är ett brott mot folkrätten. (https://svenska.yle.fi/artikel/2017/04/07/professor-om-usas-angrepp-mot-syrien-folkrattsligt-oacceptabelt)”.

Romelsjö menar att:

”…etablerade media alltför ofta inte är intresserade av alternativa, viktiga fakta. DN:s inställning i denna fråga är representativ.”

Romelsjö menar också att Frankrikes senaste framlagda ”bevis” för gasattacken i Syrien:

”pekar på terroristerna”.

En relevant frågeställning i sammanhanget är kanske återigen: – Vad är ett rimligt straff för mediernas och journalisternas medansvar för massmordet i Syrien?

Läkarna från SWEDHR meddelar hela världen om de massmediala missförhållandena i Sverige via nättidningen The Indicter:
http://theindicter.com/libellous-attack-by-mainstream-journalists-angered-by-swedhr-denounce-of-unethical-anti-syria-propaganda/
http://theindicter.com/the-fake-news-attack-by-dagens-nyheter-on-swedish-doctors-for-human-rights/

Lars Bern frågar sig om det rör sig om en judisk konspiration och beskriver vad han tror är orsaken till att DN väljer att vilseleda, samt den oönskade konsekvensen:

”Grundstrategin är att bygga upp en dominerande position på den globala marknad där man avser att göra affärer.”

Detta är grundläggande kunskap inom företagsekonomi. Monopolkapitalismen undergräver på så vis en sund nivå av kapitalism som bygger på rättvis konkurrens.

”På senare år har dock globalismens baksida blivit allt mer uppenbar för mig och jag har blivit övertygad om att den, om den fortsätter som nu, innebär slutet för demokratin.”

Romelsjös mailkonversation med DN:
http://jinge.se/allmant/dn-desinformerar-friskt-och-fornekar-sin-policy.htm

Varför lägga blommor på en polisbil? – Det finns en utmärkt anledning.

Lars Bern undrar varför människor blomsterbombar en polisbil, men den tanken slog mig aldrig. Jag tänkte nog mest på de oskyldiga polismän som, till dåliga löner och dålig arbetsmiljö, fick skrapa upp resterna av oskyldiga döda svenskar och de var nog inte från SÄPOs ledande skikt, förmodligen ej heller någon Norrmalmspolis med riksdagspotential.

Om ordern till den framkörda polisbilen och de första buketterna kom från polischefen så får väl ändå ge honom lite beröm för det. Även om han och regeringen till stor del är ansvariga för det som skett så är ju absolut INTE alla polismän som kör polisbilarna ansvariga, ej ens alla socialdemokrater.

Dumhet hos polischef och regering, är heller inte det samma som ondska, ens om dumheten är kortsiktig mänsklig girighet och kanske rentutav mutbrott och landsförräderi. Svårt att veta. Någon har valt politikerna, ofta i löfte om mutor eller lägre skatter. “Med oss får du mer i plånboken” brukar det faktiskt heta i valspurten varje val för att lura valboskapen.

Polismännen som kör polisbilarna har säkerligen i betydligt mindre grad, än folket i allmänhet, röstat för införsel eller utsläppande av papperslösa islamister i samhället. De har förmodligen heller inte röstat för den ledning de arbetar under. Den har tillsatts uppifrån av politikeradeln som tillsatts av folket.

Folket har till ca 87% röstat för exakt det elände de nu upplever. De har frivilligt betraktat den monopolkapitalistiskt ägda ljugande och konfliktskapande median. ”Demokrati” kallas det även om det endast handlar om demokrati på riktigt, d.v.s. direktdemokrati, en gång vart fjärde år MEN endast i valet av representanter. Trots detta är vi faktiskt alla gemensamt ansvariga för politiken.

Polisbilarna är inte heller “maktapparatens bilar”. De är alla våra gemensamma polisbilar och poliserna i dem arbetar åt oss efter bästa förmåga. De som kastar sten eller Molotovcocktails mot dem hör hemma i celler, förmodligen oftast på sluten mental institution.

Vad röstade du för, min käre Lars Bern, och vad ska du rösta för i valet 2018? Ska du rösta för bombhögerns liberaler eller något icke-valsamverkande libertarianskt parti för monopolkapitalets lägre beskattning? Kanske Dekorima-mannens parti rentutav? Eller kanske för något parti som har Israels apartheid-flagga klistrad i ansiktet?

Rösta på (och stöd gärna) något som faktiskt skapar fred i världen och leder till minskade folkvandringar! Bäste Lars Bern, rösta på något parti med medkänsla som förstår på djupet hur vi åstadkommer det! Rösta ett på ett parti som stöder anständighet! Glad påsk!

Christopher Holmbäck – Dödar åt USA? – Vad blir med dagens kurs 30 silverpenningar?

Ibland hittar man en gammal artikel som är värd uppmärksamhet. ”Christopher Holmbäck – Dödar åt USA” från fredagen den 06 jan 2012 i Aftonbladet är en sådan opinionsartikel. Den är glasklar, men det han skrivit helt nyligen i ETC om giftgas-attacken i Syrien är märkligt nog inte lika glasklart.

Artikeln från 2012, som jag inte länkar till, p.g.a. Aftonbladets ägarförhållanden och val av chefredaktör, handlar om svenska vapen och soldater i de avrättningskrig med hjälp av terrorister som vi bevittnat i land efter land i strid med FN:s regler.

Artikeln kan ni hitta själva om ni vill det, utan mina kommentarer, men jag vill efter mina kommentarer relatera till en helt annan artikel som Christopher Holmbäck skrivit helt nyligen i ETC om giftgas-attacken i Syrien. Jag återkommer till detta.

Rakt upp och ned den 6:e jan 2012 beskriver Holmbäck således realiteten helt osminkad. Man blir chockad. Är detta verkligen Aftonbladet tänker man? Kan denna tidning verkligen leverera något sådant maffigt? Hur kom den högkvalitativa artikeln ens in i Aftonbladet? Vad gjorde de socialdemokratiska monopolkapitalistiska politrukerna från LO den dagen? Hur vågar de skriva något mot Demokraternas Obama eller ens mot svensk vapenindustri?

Så här börjar artikeln:

“Den 18 maj 2011 möttes över 100 representanter för svenska och amerikanska vapenindustrier, försvarsmakter och regeringar på den svenska ambassaden i Washington DC. Saabs vice vd Jonas Hjelm, som innan han rekryterades av vapenföretaget var statssekreterare på försvarsdepartementet, förklarade varför mötet var viktigt: ”Sverige är den tredje största exportören av försvarsmateriel till USA” och ”Nordamerika kommer att vara [Saabs] största marknad om fyra år”.”

När folk talar om att frihandel och export är bra för Sverige tänker vi oftast på Volvo-bilar, eller hur? Det handlar om vapen också, inte till vilket land som helst, men till det land i världen som mer än något annat land begått ett massmord på 82 miljoner människor sedan 1950, invaderar land efter land utan godtagbara skäl, samt finansierar terrorister som försöker avskaffa Syriens demokrati och som lax på löken lägger in sitt veto för att skydda något som är värre än apartheid i Israel.

“Samkvämet avslutades med en middagsbjudning i den svenska ambassadörens residens. Det var ännu en vardag i Sveriges tätnande militära samarbete med USA. Sedan 1989 har Sverige haft ett kontor på den svenska ambassaden som arbetar uteslutande med vapenindustriellt samarbete, och efter den elfte september etablerade sig Sverige som en av USA:s viktigaste allierade och mest pålitliga vapenleverantörer.”

Vad säger man? Skål? Vill svenska folket vara alliansfritt och neutralt eller vill de verkligen stå på USA:s sida helt oavsett vad de tar sig för med svenska vapen? Inte helt säkert. Den frågan dyker väldigt väldigt sällan upp i monopolkapitalistiskt ägd svensk media, med åtminstone ett litet undantag. Fredagen den 06 jan 2012 i Aftonbladet.

“Svenska politiker har sedan 1990-talet använt vår tunga vapenindustri för att göra oss, som det står i regeringspropositioner, ”ömsesidigt beroende” av våra allierade. Makten över vår försvarspolitik har därigenom lämnats över, inte minst till USA. Hjärtat i både svenskt flygförsvar och vapenexport, Jas 39 Gripen, är sprängfylld av amerikansk teknologi. Det gör att även om USA bryter mot svenska regler och avtal så är det ”givetvis en omöjlighet”, enligt den svenska vapenexportkontrollanten, ”att stoppa samarbetet mellan Sverige och USA”. (P1 Morgon 18 nov 2010)”

Det finns naturligtvis inget negativt med ett modernt försvar. Det har vi, om än onödigt förkrympt. Vi har ex. Robotsystem 70. Tanken med svensk försvarspolitik var tidigare att den skulle leda till mer fred på jorden, vara defensivt likt Robotsystem 70, inte stötta de länder som skapar krig och elände, men istället stötta de förtryckta som blir utsatta för eländet.

“I stället militariseras samarbetet snabbt. Sverige har blivit en ”offensiv aktör i internationella operationer”, förklarade Robert Moore, USA:s vicechef för säkerhetssamarbete, under ett bilateralt möte i Stockholm i juni 2009. Sveriges militär lyder under amerikanskt befäl i Afghanistan och återbevisade nyligen sin beredvillighet genom att jaga pirater utanför Somalia.”

Att Sverige blivit en offensiv aktör i internationella operationer är samma sak som imperialism naturligtvis. Det är förtryck av andra folk och är omoraliskt jämfört med tidigare svenska fredsambitioner med respekt för andra folk.

“Robert Moore gläds också över att den svenska militärens ”fokus har vridits till alliansbyggande, förmåga till snabba insatser, och interoperabilitet”. Han listade nyckelhändelser i denna förvandling: flygvapenexercisen ”Red Flag” 2006, då Sverige för första gången deltog i en militär övning på amerikansk mark; Nato-övningen ”Loyal Arrow” som Sverige arrangerade i Norrland 2009; och att svenska stridsflygplan och militära kommunikationer nu är i princip helt synkade med Natos och USA:s stridssystem.”

Hur bra är detta egentligen för Sverige eller ens för världen i övrigt? Vad vi gynnas bäst av är långsiktigt är en kärnvapenfri zon. Enligt min mening borde svenskt försvar befinna sig i Sverige och USA:s försvar befinna sig i USA.

USA:s och Sveriges medborgares bästa intresse är att både Sverige och USA utgör en fredliga neutrala zoner, med ett starkt modernt folkförsvar och totalförsvar, och inte uppfattas av Ryssland eller Kina som en aggressiv part. Det ligger naturligtvis även i Kinas och Rysslands egna intressen. Den som sitter på kärnvapen är helt enkelt alltid i farozonen för dem.

“Samtidigt tar det vapenindustriella samarbetet steget in i nästa krigsålder, den obemannade och privatiserade. USA tar sig i allt högre grad rätten att avrätta vem man vill i det globala kriget mot terror. Barack Obama låter legosoldater utföra centrala uppdrag och gömmer sina piloter bakom fjärrkontroller i USA. Och Sverige ställer upp. Ett exempel: I ett projekt samfinansierat av Sverige och USA utvecklar Uppsalaföretaget ÅAC Microtec, som samarbetar med Uppsala universitet, nanosatelliter som ska guida drönare och hjälpa USA att utveckla sitt obemannade krig.”

Först terrorbombar USA Irak tillbaka till stenåldern, utan legitim anledning, enligt hans Blix och FN. Legitimt vore möjligen att arrestera den Saudiska kungafamiljen för förhör eftersom Usama bin Laden som tillhör den familjen utmålats som förövaren, även om det verkar finnas andra rimliga teorier också såsom high-fivande flyttkarlar och Israeliska konststudent-spioner, samt 2,3 biljoner dollar.

Men istället invaderar USA och skapar grunden för terrorismen. Sedan stödjer de terrorismen ytterligare för att försvaga Syrien. Tro fan att folk är förbannade och planerar terrorattacker tillbaka mot USA och denna terrorstats allierade. Det behöver man ingen radikal religion för. Det kommer helt av sig självt. Det inser vem som helst och kommer det inte så hittar väl eliten på något för att skrämma slag på folk ändå.

Sveriges regering är nu således en allierad till detta elände. Sveriges regering har dessutom nu massimporterat massvis med unga män vars mödrar, fäder, bröder, systrar, vänner och släkt strukit med i de krig som vi är medansvariga till varje gång vi väljer politiker i riksdagsvalen. Hur vore det med raka motsatsen? Fred? Ska vi svenska medborgare sluta upp att deltaga i massmord för pengar? Det är frågan. Vad vill vi ha? Är verkligen dockor och cyklar eller ens en ny bil vart tredje år så viktiga för oss? Vad svenska barn önskar sig mest av allt – YouTube.

”Vi befinner oss mitt i en militärteknologisk revolution, där Saab, ÅAC och Sverige driver på utvecklingen. Obemannade flyg stora som Jas 39 Gripen kommer snart kunna fälla kärnvapen. Svärmar av drönare kommer själva kunna välja vilka mål som ska attackeras. Varje by och kvarter kan snart övervakas och all digital information kan enkelt lagras och göras sökbar.”

Vill vi verkligen ta del i detta djävulskap eller vill vi bete oss anständigt? Tänker du rösta för anständighet nästa val? Vill du dra oss djupare in i EU och Nato eller vill du ha fred på jorden? Det är den avgörande frågan för dig där framför din skärm, anser jag.

“Det går inte att säga var denna utveckling landar. Men den internationella rätt och moral som följde på de gamla krigen, i den mån de kunde hjälpt oss, eroderar nu i samma rasande takt som de obemannade vapensystemen utvecklas. USA:s godtyckliga avrättningskrig – där drönare fäller bomber i sex muslimska länder och där elitförband, legosoldater och USA-utbildade inhemska elitförband verkar, uppsöker och dödar i uppemot hundra länder – gör det logiskt för andra aktörer att attackera sina självutnämnda fiender.”

Jag ska säga er var frågan landar. Den landar i ordet demokrati. Det är monopolkapitalet och deras lakejer som ligger bakom eländet och jag lovar er att dessa folk som bombats ser med avsky på de oligarkiskt styrda länder där demokratin grundlurats av girigbukar, som bombar dem till stenåldern och som har understött terrorismen där.

Du där bakom skärmen är ansvarig för vår demokrati och för vad du läser varje dag. Du är ansvarig att kolla upp ägarförhållanden till de tidningar du läser. Du där är ansvarig för vilken slags media du väljer att ta del av.

“Vilket mål är mest rimligt: en taliban som misstänks ha ett granatgevär under sängen, eller ingenjörer på Uppsala universitet som misstänks samarbeta med ÅAC Microtec?”

En bra fråga, men folket borde verkligen istället fråga sig vilket mål de ska ha när de engagerar sig politiskt, anser jag. Åtminstone när de går och röstar och proklamerar åtminstone denna dag att de bojkottat politikeradeln och de presstituerade som sålt sig till oligarkerna och röstat på något valsamverkande parti som vill ersätta eländet med fred.

“Svenska regeringar har gjort sina val. Carl Bildt och Sten Tolgfors talar med samma tunga som amerikanska generaler och vapenföretag: Sverige ska försvara sitt territorium genom att ”värna våra värden”, ”skydda flöden” av olja, vapen och andra varor i den globala ekonomin, och stoppa terrorister i Afghanistan innan de attackerar oss på hemmaplan. Därför möts avslöjanden om amerikanska dödspatruller i vårt krig i Afghanistan med svensk tystnad. Och därför utvecklar svenska ministrar och vapenföretag militära samarbeten med Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och de andra gulfdiktaturer som står i vägen för arabvärldens demokratirevolter, och samtidigt är USA:s viktigaste allierade i regionen.”

Här finner vi plötsligt anledningen till att artikeln publicerats. Moderaterna ska ges skulden. Men detta elände har ju fortsatt ändå fastän Alliansen inte har någon majoritet i riksdagen. Hur många miljoner oskyldiga människor till ska ni få på era samveten? Hur vore det att rösta för avvecklingen av alla krigspartier i riksdagen och rösta för ett starkt totalförsvar inom gränserna och för fred istället?

“Medan valkampanjerna dominerades av plånboksfrågor beslutade våra regeringar att binda fast Sverige vid ett globalt avrättningskrig med oöverskådliga konsekvenser. Det svenska folket fick ingen debatt när begreppen krig och fred ersattes av en permanent konflikt med ”terrorister” där ”våra värden” och ”ekonomiska flöden” ska försvaras med svenska vapen och soldater.”

Detta beror på att vi inte har någon fungerande demokrati i Sverige. Vi har infiltrerade partier med en monopolkapitalistiskt lojal politikeradel och en media som agerar monopolkapitalets illusionister som pekar finger än åt höger än åt vänster fastän riktningen är exakt den samma.

“Det är akut att kräva av våra politiker att de för en öppen diskussion om Sveriges roll i USA:s globala krig, att medborgarna ges möjlighet att bilda sig en uppfattning, och att vi beslutar vad Sverige ska stå upp för.”

Den diskussionen kommer inte föras i monopolkapitalistiskt kontrollerad media, ej heller på SVT som styrs av de monopolkapitalistiskt lojala partierna. Revolutionen kommer inte kunna ses i vare sig fulmedia eller på TV. Så enkelt är det inte. Om du får se något den vägen kommer du få se en förvrängd bild. Tro inte ett ord av vad de säger! De är illusionister och därför irrelevanta förutom i underhållningssyfte när man avslöjar dem.

För att bilda sig en uppfattning måste vi söka bättre kanaler. Vi medborgare måste själva filma och rapportera vad som sker och vi måste länka till varann, samt helst hålla oss undan från kod som programmerats av monopolkapitalets företag.

Det kommer finnas motsägelsefull information. Det finns nu i princip två versioner av verkligheten.

1. Imperialismens arméer, USA, Nato, EU, Israel och Saudiarabien, d.v.s. de som var på IS sida, är ”de goda” och att Ryssland och Assad är de onda.

2. Den rakt motsatta versionen.

Det är därför något märkligt när jag läser Holmbäcks helt okritiska artikel idag där han helt okritiskt anger ex. Human Rights Watch som källa, en organisation som ber om och accepterar donationer från medborgare i Saudiarabien, samt är stark influerad av USA:s regeringspolitik.

Det är även märkligt att ange ”Union of Medical Care Organizations” som källa då den inte ens finns med som en artikel på Engelska Wikipedia, men även den verkar vara amerikansk. Det gör att jag ifrågasätter vad ETC egentligen är för en slags tidning och varför Holmbäck i dag plötsligt, till synes, ”Dödar åt USA”. Vad bliver med dagens kurs trettio silverpenningar, Holmbäck?

Jag, läkaren Anders Romelsjö och Proletären tror däremot mer på den andra versionen.

Att de monopolkaitalistiskt ägda medierna bespottar Stalin så hårt är ytterst intressant, anser jag. Kan det vara på grund av detta mycket träffande citat?

josef-stalin-80x80
”Socialdemokrati är rent objektivt fascismens moderata flygel …. Dessa organisationer (dvs. fascism och socialdemokrati ) är inte antipoder, de är tvillingar.”
/ Josef Stalin

“Social democracy is objectively the moderate wing of fascism…. These organisations (ie Fascism and social democracy) are not antipodes, they are twins.”
/ Joseph Stalin

Kritik av Jan Englund m.a.p. okritisk filmrecension av filmen Sameblod av Amanda Kernell

Proletärens journalist Jan Englund har okritiskt recenserat en film om rasism mot samer. Jag kommer i denna artikel kritisera detta och utgå från journalismens nio yrkesetiska regler. Filmen Englund recenserat heter Sameblod och är en svensk dramafilm från 2016 i regi av Amanda Kernell, som hade svensk biopremiär 3 mars 2017.

Sverige och svenskarna får enligt Englunds artikel och Kernells film helt uppenbart utgöra de onda. Jag har själv inte sett filmen men anser att både Kernell och Englund sannolikt gör sig skyldiga till både rasism och dubbelmoral genom att lyfta fram en enkelspårig snyfthistoria. När det görs en snyfthistoria i medier eller på filmduken noterar jag att man tycks missa helhetsbilden. Det är inte bara obalanserat, det är direkt moraliskt tvivelaktigt att göra det, anser jag.

Jag kommer här utgå från journalismens nio yrkesetiska regler, som jag fann via Newsvoice, i min kritik mot denna dubbelmoral:

1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.

Genom att enbart visa en sida av saken undanhåller man en balanserad bild och bryter därmed mot denna första och viktigaste regel och hamnar således sannolikt långt ifrån en balanserad bild av sanningen. Varför är det dubbelmoral att anklaga Sverige och svenskarna för rasism mot samer på ett enkelspårigt sätt? Jo. Det beror på att rasism även förekommer åt andra hållet. Samerna anser ex. ofta att en svensk INTE kan bli same och att samer ska gifta sig med samer. Svenskar kan inte få samers rättigheter att bedriva renskötsel. Givetvis har individuella samer rätt att uppmana samer till etnocentrism och försöka bevara sitt land, sin säregna kultur och utseende. Det är heller inte olagligt tack-o-lov, men när motsvarande görs av svenskar så är det ofta usch och fy, rasism och nazism. Det är detta som är dubbelmoral, anser jag. Ja. Det finns samer och det finns svenskar. Etnisk svensk blir man inte för att man äter korv med bröd eller handlar på IKEA. Same blir man inte för att man börjar valla renar i traditionell, hälsosam och ekologisk stil, även om man kanske borde få bli det, i fall nu samer och andra får bli ”svenskar” i svensk lögnpress.

2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.

Genom att snyfta för icke-medborgare eller ett annat folk på ett självhatande obalanserat sätt bryter Proletären även mot regel nummer två, anser jag. Det är rasism, anser jag, eftersom en annan etnicitet tillåts vara offret. Det är dessutom en självhatande rasism, eftersom den egna etniciteten visas upp som elak. Kernell har inte brutit mot denna regel direkt, men givetvis indirekt, då filmen i sin partiskhet kan förvärra motsättningarna mellan svenskar och samer i Lappland.

3. Journalistens disciplin består i att verifiera all information.

Här kan man givetvis önska sig att Englund inte villkorslöst, med hull och hår, hade svalt en historia skapad av en same om en annan same som beskrivs som offer för svensk rasism.

4. Journalisten ska hålla sig fristående från de som ska bevakas.

Amanda Kernell som skapat filmen har sitt ursprung i samisk kultur. Helt okritiskt har Proletären inte anmärkt på detta. En klar journalistisk okritisk blunder. En dundertabbe av Englund, anser jag.

5. Journalisten ska agera självständig bevakare av makten.

Samtidigt som denna film tar upp just rasism, vilket i sig kan vara riktigt och bra, så verkar åtminstone Proletären, helt oförklarligt, ha missat vilka politiska partier som skapade Statens institut för rasbiologi. Det vetenskapligt sinnade institutet var givetvis inte enbart var av ondo, då en av deras upptäckter ledde till att kusinäktenskapen upphörde, men vilka partier som utgjorde grunden för de skall-mätningar av samer som gjordes framgår inte heller av artikeln. (Det var Bondeförbundet, d.v.s. dagens Centerparti och Socialdemokraterna. Frågan är dessutom aktuell igen då forskare upptäckt att olika etniciteter ofta lider av olika åkommor och behöver olika typer av behandlingar.)

6. Journalisten ska erbjuda ett forum för öppen kritik och kompromiss (tex kommentarsfält i anslutning till artiklarna).

Proletären saknar kommentarsfält eller forum för diskussioner och verkar dessutom vara ganska slutna vad gäller repliker. Trots att vi befinner oss i en digital tidsålder, där textens längd inte utgör något större hinder, har de begränsat repliklängden till 1500 ord. Med den längden är det svårt att tränga ner i djupet och texten blir då lätt till ett snuttifierat tyckande likt någon dåligt form av Twitterflöde. Demokrati utan yttrandefrihet och diskurs är en omöjlig sak. Proletären är tyvärr i dåligt journalistiskt sällskap med denna odemokratiska hållning. Monopolkapitalismens medier såväl som kaviarvänsterns medier har ofta idag denna absurda odemokratiska hållning. Tack-o-lov ersätter allt fler högkvalitativa medborgarjournalister detta fenomen med bättre journalistik via bloggar på internet.

7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.

Motsatsen, d.v.s. okritiskt hjälpande av offerbenägna filmskapare och författare, är naturligtvis att Proletären blir oviktig som granskare och därmed irrelevant som tidning.

8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.

Jag upplever INTE att tidningen Proletärens nyhetsförmedling i vanliga arbetares perspektiv är proportionerliga. Den beskriver visserligen de problem som vanliga arbetare upplever i sin vardag, men samtidigt gör de detta på ett relativt enögt sätt. Skulle en arbetare uppleva invandringen som ett problem kommer detta förmodligen inte med, och inte får väl företagsledarna uttala sig. Proletären är sannerligen inte ensamma om detta beteende. Agenda-styrningen, konfliktskapandet och obalansen i rapporteringen är ett problem i de flesta tidningar idag. Journalismen är ofta fördummande.

9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

I agenda-styrda tidningar får kanske journalisten inte ens följa sitt eget samvete. Hur det är på Proletären vet jag inte, men det är uppenbart att det är så på andra tidningar där oönskade journalister placerats i s.k. “frysbox”.



Nu till mig som kritiker.
Själv är jag alls inte så etnocentrisk, även om jag tycker att blonda blåögda kvinnor som Kajsa Ekis Ekman är de absolut snyggaste kvinnorna i världen, men det är inte enbart utsidan som räknas, som tur är, men även personligheten om en människa ska kunna anses vara vacker för betraktaren.

Själv har jag som svensk blivit utsatt för rasism
både i Sverige och utomlands helt öppet, men även dolt, men varför ska jag betrakta mig som ett offer för det? Varför snyfta? Jag gillar min etnicitet fullständigt och det finns naturligtvis inget skäl till något annat för någon människa oavsett etnicitet. Gilla läget gott folk! Ställ er framför spegeln och affirmera! Älska er själva! Ingen förtjänar din kärlek mer än du!

Min åsikt är att det helt klart finns rasism
och att det ofta är beklagligt, men jag inser att det är en del av människans natur att ha känslor, kanalisera ilska inåt eller utåt och generalisera. Naturligtvis kan det bli väldigt fel om rasismen blir irrationell och fobisk, men det verkar faktiskt vara ett överlevnadsbeteende som fungerat ganska väl under livets utveckling.

Jag anser f.ö. inte att en rationell rädsla är “fobisk”. Fobi är sjukdomsbeteckningen på irrationell rädsla som kan leda till absurda responser. En rimlig rädsla för en extrem doktrin som leder till terrorism är således ingen “fobi” så läge det inte leder till absurda responser. Leder det människorna i en demokrat, som är för yttrandefrihet och andra friheter, till logisk balanserad politiska respons inom lagens ramar är det fortfarande rationellt.

Vetenskapen verkar peka på att hormonet oxytocin är avgörande för både kärlek och rasism, vilken naturligtvis i undantagsfall kan bli både överdriven och fobisk. Därför bör man förmodligen inte fördöma ett fullkomligt naturligt beteende som beror av helt naturliga hormoner och känslor. Då kan fobin förmodligen istället förvärras. Överreaktion kan ex. leda till att en sverigedemokrat som drabbats av rasism utesluts och söker sig till Nordiska motståndsrörelsen. Bättre då att samtala om rasismen och känslorna i en accepterande ton, anser jag.

I det ständiga icke-konstruktiva spelet mellan rollerna skadegörare, offer, hjälpare och passiv missar man annars lätt överblicken, anser jag. Englund har i sin artikel om filmen ”Sameblod” helt tydligt intagit hjälparrollen och samekvinnan tillsammans med filmskaparen Kernell har helt tydligt intagit offerrollen om jag förstått Englund rätt. De har därigenom avsagt sig varje försök till objektivitet och därigenom blivit ointressanta och irrelevanta, anser jag.

Som avslutning är det mitt hopp att alla, som på ett rasistiskt vis nedvärderat eller övervärderat sin egen etnicitet helt i onödan precis som samekvinnan i filmen, också väljer att stolt resa sig ur sitt icke-konstruktiva motsägelsefulla offer och hjälpare-beteende och säga förlåt till sina medmänniskor. Det är inget rasistiskt.

Rasism är att sätta en ras över en annan. Rasism är att diskriminera någon p.g.a. deras ras, att utpeka dem som klandervärda eller onda. Var motsatsen! Var positiva, konstruktiva, stolta, självsäkra och hjälp människor aktivt till självhjälp genom ökad insikt! Det är i min mening mentalt friskt och rätt väg för oss alla. Var stolta samer och svenskar, men utan att nedvärdera någon annan!

Här nedan står det var och en fritt att kritisera för vi tror på yttrandefrihet och demokrati inom lagens och anständighetens ramar.

Totalförsvaret mot statsterrorism – Varning för Nato-övningen på Svenskt territorium

Varken Allah, Gud eller Det Flygande Spaghettimonstret var på de extrema jihadisternas sida. De av Saudiarabien betalda och av Turkiet insmugglade extrema jihadist-soldaterna och Nato-soldaterna förlorar nu kriget i Syrien. Syriens folk, av olika tro och härkomst, stod enat mot både Nato och Jihadismen även om mycket nu ligger i ruiner. Ryssland hjälpte den nationella demokratin i Syrien, enligt FN:s reglemente.

Sveriges regering har förutom att stötta dessa jihadistgrupper samtidigt importerat både terrorister och extrema islamister som ett resultat av kriget och asylbaron-verksamheten, samt ofta segregerat dem i förorterna där det byggts moskéer med statliga bidrag, där nu en extrem form av islam ofta propageras, s.k. Wahhabism, d.v.s. bokstavstroende islam, vilket resulterar i förtryck av kvinnan, vilket den kristna somalisvenskan Mona Walter uppmärksammat.

Även myndigheten för samhällsskydd som sitter på mycket relevant kompetens har varnat oss för det i Sverige växande Muslimska brödraskapet. Kritiken av Alice Bah Kuhnke och regeringens politik handlar således inte om ”afrofobi”. Det handlar heller inte om s.k. ”Islamofobi” men om att trygga Sverige för alla människor av olika religioner och härkomst från salafister och Wahhabism och förmodligen från Natos monopolkapitalister som skor sig på krig och konflikt.

Medan en ung man, Abdirahman Mohammed Ahmed, som är för jämställdhet, har noterat att feminister ofta helt verkar fokusera på fel saker ser vi det dock som ganska motsägelsefullt att han samtidigt stödjer Trump, om han nu är för jämställdhet, eftersom Trumps politik sannolikt kommer drabba ensamstående kvinnor hårt, men det går väl kanske snart upp ett ljus även på den punkten får vi hoppas. Välfärden och tryggheten för kvinnor har fått betala notan för den bedrivna politiken även i Sverige allt medan regeringen försöker dölja statistiken, på alla upptänkliga vis.

Nato var emot Syriens folkvalda regering och stöttade IS och andra jihadistgrupper för att splittra och förstöra landet. Jihadisterna är motståndare till både yttrandefrihet och demokrati, såväl som till jämställdhet och andra rimliga mänskliga friheter och rättigheter. USA och Trump går nu olagligt in i Syrien med marktrupper och Syrien protesterar till FN enligt de regler som finns.

USA och Trump bryr sig föga. De har vetorätt i FN.
Att tillåta USA att nu öva på svensk mark är inte enbart moraliskt tvivelaktigt. Det är besynnerligt och riktigt farligt. Skulle USA:s militärindustriella komplex vilja ha krig i Sverige behöver de bara rigga ett nytt krig i Sverige mellan USA:s trupper och importerade jihadister, eller rentutav inleda en LIC-krigsföring mot Sverige.

Jag är rädd för att Sveriges folk kommer få precis vad de röstat för och att den demonstration av människor för fred som kommer i september, även om den blir riktigt stor, har lagts något sent för att kunna förhindra den totala katastrofen. “Heligt krig börjar snart i Europa” enligt turkisk minister. Att folk i kaviarvänstern och monopolhögern fortfarande dillar om ”islamofobi” är helt djävla ofattbart.

Mer intressant:

http://newsvoice.se/2017/03/15/tim-pool-framtidens-nyhetsrapportering/
http://jinge.se/allmant/hur-borjade-kriget-i-syrien-i-mars-2011.htm
https://corneliadahlberg.wordpress.com/2017/03/15/mota-fienden/
https://ulsansblogg.wordpress.com/2017/03/16/vem-nathatar/
https://parnassen.wordpress.com/2017/03/16/aftonbladet-kor-med-fake-news-sossarna-forlorade-75-procent-av-sina-valjare/
https://nyatider.nu/trump-beordrar-markoffensiv-mot-is/