Språkvetenskap – Om hur språket missbrukas i massmedia

Det är Projekt Morpheus som har tankar kring missbruket av vårt språk:

”… ett missbruk av adjektiv som ”främlingsfientlig”, ”rasistisk”, ”nazistisk” och ”fascisisk”; dessutom tillämpas pejorativa epitet som ”hatsajt” och ”trollfabrik” frekvent.”

Det är en tankeväckande artikel, anser jag. Problemet som beskrivs kan förmodligen drabba människor spontant, men min teori är att de får betalt av utländska intressenter för denna form av negativ rapportering.

Epiteten och godhetens värdeomdömen som de sänder ut får ofta den effekt som avsetts på människor som envisas med att läsa det och hjärnförsmutsa sig med det utan att ex. ha gått i skeptikerskolan eller funderat på argumentationsfel.

(Jag använder medvetet ordet ”hjärnförsmutsning” i stället för ”hjärntvätt” eftersom en tvättning av hjärnan från försmutsningen, ex. genom meditation, givetvis vore något positivt)

Det kan givetvis också få den motsatta effekten, eftersom människor ofta ogillar att bli pådyvlade åsikter och i ren protest kan välja att tillskriva sig epiteten, likt Rasistiska partiet och Islamofoba partiet, eller att det bubblar fram en inre motivation att koppla om i tankemönstret, ex. undersöka ordet ”islamofobi” djupare.

Tanken är nog att oligarkerna vill splittra samhället i olika läger, och undvika samtalet, tror jag, samtidigt som de kan gynna sin egen agensda, skapa nya tabun, samt icke-konstruktiva ogenomtänkta roller av offermentalitet, hatmentalitet, och hjälpmentalitet såväl som en roll av passiv mentalitet.

Journalisterna vet vad som är journalistiskt etiskt hållbart men de håller sig inte till denna etik. Frågan är således varför de levereras så låg kvalitet? Svaret är sannolikt ”presstitution”. Vanlig media, även s.k. alternativ media som Avpixlat kan alltså sälja sig till en intressents omoraliska agenda.

Intressenterna verkar vilja leda människor bort från positiva kreativa lösningar som har vetenskaplig grund och som tar hänsyn till alla människor i nationen och i världen, lösningar som de allra flesta kan ställa sig bakom.

Men vissa epitet är nog av godo. De kan vara upplysande och tankeväckande om de har en verklig grund och inte överanvänds eller leder fel. Epitetet som vänsterliberal” eller ”vänstern” eller ”extremhögern” leder fel, anser jag, medan epitetet ”monopolkapitalist” sätter samman konsekvensen av otyglad kapitalism, d.v.s. ”monopol”, med orsaken, d.v.s. kapitalismen i sig självt som system.

Epitetet ”monopolkapitalist” visar på att det motsägelsefulla faktum att kapitalismen, som tidigare stoltserat med konkurrensens överlägsna förmåga att förse människor med billigare produkter som innehåller mindre arbete, nu, trots att utvecklingen gått framåt samt ibland kanske bakåt, ändå ökar kostnaden och sänker kvaliteten för många människor i samhället (99%), medan monopolkapitalet 1% gör enorma vinster ofta på ett omoraliskt sätt, även genom att driva fram krig.

Epitetet ”kaviarvänstern” uttrycker ex. det verkliga problemet med dagens vänster, d.v.s. att den inte längre företräder folket (99%), men arbetar för denna monopolkapitalistiska 1%, dels genom vidlyftiga arvoden, men även förmodligen genom hemliga bankkonton i skatteparadis, samt hemliga avtal som leder till höga positioner i näringslivet efter utfört politiskt uppdrag.

Vi människor kan känna oss motiverade att söka positiva kreativa lösningar på dessa problem, samtidigt bör vi kanske, som Projekt Morpheus påpekar, vara vaksamma med hur vi använder språket.

Kritik av Jan Englund m.a.p. okritisk filmrecension av filmen Sameblod av Amanda Kernell

Proletärens journalist Jan Englund har okritiskt recenserat en film om rasism mot samer. Jag kommer i denna artikel kritisera detta och utgå från journalismens nio yrkesetiska regler. Filmen Englund recenserat heter Sameblod och är en svensk dramafilm från 2016 i regi av Amanda Kernell, som hade svensk biopremiär 3 mars 2017.

Sverige och svenskarna får enligt Englunds artikel och Kernells film helt uppenbart utgöra de onda. Jag har själv inte sett filmen men anser att både Kernell och Englund sannolikt gör sig skyldiga till både rasism och dubbelmoral genom att lyfta fram en enkelspårig snyfthistoria. När det görs en snyfthistoria i medier eller på filmduken noterar jag att man tycks missa helhetsbilden. Det är inte bara obalanserat, det är direkt moraliskt tvivelaktigt att göra det, anser jag.

Jag kommer här utgå från journalismens nio yrkesetiska regler, som jag fann via Newsvoice, i min kritik mot denna dubbelmoral:

1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.

Genom att enbart visa en sida av saken undanhåller man en balanserad bild och bryter därmed mot denna första och viktigaste regel och hamnar således sannolikt långt ifrån en balanserad bild av sanningen. Varför är det dubbelmoral att anklaga Sverige och svenskarna för rasism mot samer på ett enkelspårigt sätt? Jo. Det beror på att rasism även förekommer åt andra hållet. Samerna anser ex. ofta att en svensk INTE kan bli same och att samer ska gifta sig med samer. Svenskar kan inte få samers rättigheter att bedriva renskötsel. Givetvis har individuella samer rätt att uppmana samer till etnocentrism och försöka bevara sitt land, sin säregna kultur och utseende. Det är heller inte olagligt tack-o-lov, men när motsvarande görs av svenskar så är det ofta usch och fy, rasism och nazism. Det är detta som är dubbelmoral, anser jag. Ja. Det finns samer och det finns svenskar. Etnisk svensk blir man inte för att man äter korv med bröd eller handlar på IKEA. Same blir man inte för att man börjar valla renar i traditionell, hälsosam och ekologisk stil, även om man kanske borde få bli det, i fall nu samer och andra får bli ”svenskar” i svensk lögnpress.

2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.

Genom att snyfta för icke-medborgare eller ett annat folk på ett självhatande obalanserat sätt bryter Proletären även mot regel nummer två, anser jag. Det är rasism, anser jag, eftersom en annan etnicitet tillåts vara offret. Det är dessutom en självhatande rasism, eftersom den egna etniciteten visas upp som elak. Kernell har inte brutit mot denna regel direkt, men givetvis indirekt, då filmen i sin partiskhet kan förvärra motsättningarna mellan svenskar och samer i Lappland.

3. Journalistens disciplin består i att verifiera all information.

Här kan man givetvis önska sig att Englund inte villkorslöst, med hull och hår, hade svalt en historia skapad av en same om en annan same som beskrivs som offer för svensk rasism.

4. Journalisten ska hålla sig fristående från de som ska bevakas.

Amanda Kernell som skapat filmen har sitt ursprung i samisk kultur. Helt okritiskt har Proletären inte anmärkt på detta. En klar journalistisk okritisk blunder. En dundertabbe av Englund, anser jag.

5. Journalisten ska agera självständig bevakare av makten.

Samtidigt som denna film tar upp just rasism, vilket i sig kan vara riktigt och bra, så verkar åtminstone Proletären, helt oförklarligt, ha missat vilka politiska partier som skapade Statens institut för rasbiologi. Det vetenskapligt sinnade institutet var givetvis inte enbart var av ondo, då en av deras upptäckter ledde till att kusinäktenskapen upphörde, men vilka partier som utgjorde grunden för de skall-mätningar av samer som gjordes framgår inte heller av artikeln. (Det var Bondeförbundet, d.v.s. dagens Centerparti och Socialdemokraterna. Frågan är dessutom aktuell igen då forskare upptäckt att olika etniciteter ofta lider av olika åkommor och behöver olika typer av behandlingar.)

6. Journalisten ska erbjuda ett forum för öppen kritik och kompromiss (tex kommentarsfält i anslutning till artiklarna).

Proletären saknar kommentarsfält eller forum för diskussioner och verkar dessutom vara ganska slutna vad gäller repliker. Trots att vi befinner oss i en digital tidsålder, där textens längd inte utgör något större hinder, har de begränsat repliklängden till 1500 ord. Med den längden är det svårt att tränga ner i djupet och texten blir då lätt till ett snuttifierat tyckande likt någon dåligt form av Twitterflöde. Demokrati utan yttrandefrihet och diskurs är en omöjlig sak. Proletären är tyvärr i dåligt journalistiskt sällskap med denna odemokratiska hållning. Monopolkapitalismens medier såväl som kaviarvänsterns medier har ofta idag denna absurda odemokratiska hållning. Tack-o-lov ersätter allt fler högkvalitativa medborgarjournalister detta fenomen med bättre journalistik via bloggar på internet.

7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.

Motsatsen, d.v.s. okritiskt hjälpande av offerbenägna filmskapare och författare, är naturligtvis att Proletären blir oviktig som granskare och därmed irrelevant som tidning.

8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.

Jag upplever INTE att tidningen Proletärens nyhetsförmedling i vanliga arbetares perspektiv är proportionerliga. Den beskriver visserligen de problem som vanliga arbetare upplever i sin vardag, men samtidigt gör de detta på ett relativt enögt sätt. Skulle en arbetare uppleva invandringen som ett problem kommer detta förmodligen inte med, och inte får väl företagsledarna uttala sig. Proletären är sannerligen inte ensamma om detta beteende. Agenda-styrningen, konfliktskapandet och obalansen i rapporteringen är ett problem i de flesta tidningar idag. Journalismen är ofta fördummande.

9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

I agenda-styrda tidningar får kanske journalisten inte ens följa sitt eget samvete. Hur det är på Proletären vet jag inte, men det är uppenbart att det är så på andra tidningar där oönskade journalister placerats i s.k. “frysbox”.



Nu till mig som kritiker.
Själv är jag alls inte så etnocentrisk, även om jag tycker att blonda blåögda kvinnor som Kajsa Ekis Ekman är de absolut snyggaste kvinnorna i världen, men det är inte enbart utsidan som räknas, som tur är, men även personligheten om en människa ska kunna anses vara vacker för betraktaren.

Själv har jag som svensk blivit utsatt för rasism
både i Sverige och utomlands helt öppet, men även dolt, men varför ska jag betrakta mig som ett offer för det? Varför snyfta? Jag gillar min etnicitet fullständigt och det finns naturligtvis inget skäl till något annat för någon människa oavsett etnicitet. Gilla läget gott folk! Ställ er framför spegeln och affirmera! Älska er själva! Ingen förtjänar din kärlek mer än du!

Min åsikt är att det helt klart finns rasism
och att det ofta är beklagligt, men jag inser att det är en del av människans natur att ha känslor, kanalisera ilska inåt eller utåt och generalisera. Naturligtvis kan det bli väldigt fel om rasismen blir irrationell och fobisk, men det verkar faktiskt vara ett överlevnadsbeteende som fungerat ganska väl under livets utveckling.

Jag anser f.ö. inte att en rationell rädsla är “fobisk”. Fobi är sjukdomsbeteckningen på irrationell rädsla som kan leda till absurda responser. En rimlig rädsla för en extrem doktrin som leder till terrorism är således ingen “fobi” så läge det inte leder till absurda responser. Leder det människorna i en demokrat, som är för yttrandefrihet och andra friheter, till logisk balanserad politiska respons inom lagens ramar är det fortfarande rationellt.

Vetenskapen verkar peka på att hormonet oxytocin är avgörande för både kärlek och rasism, vilken naturligtvis i undantagsfall kan bli både överdriven och fobisk. Därför bör man förmodligen inte fördöma ett fullkomligt naturligt beteende som beror av helt naturliga hormoner och känslor. Då kan fobin förmodligen istället förvärras. Överreaktion kan ex. leda till att en sverigedemokrat som drabbats av rasism utesluts och söker sig till Nordiska motståndsrörelsen. Bättre då att samtala om rasismen och känslorna i en accepterande ton, anser jag.

I det ständiga icke-konstruktiva spelet mellan rollerna skadegörare, offer, hjälpare och passiv missar man annars lätt överblicken, anser jag. Englund har i sin artikel om filmen ”Sameblod” helt tydligt intagit hjälparrollen och samekvinnan tillsammans med filmskaparen Kernell har helt tydligt intagit offerrollen om jag förstått Englund rätt. De har därigenom avsagt sig varje försök till objektivitet och därigenom blivit ointressanta och irrelevanta, anser jag.

Som avslutning är det mitt hopp att alla, som på ett rasistiskt vis nedvärderat eller övervärderat sin egen etnicitet helt i onödan precis som samekvinnan i filmen, också väljer att stolt resa sig ur sitt icke-konstruktiva motsägelsefulla offer och hjälpare-beteende och säga förlåt till sina medmänniskor. Det är inget rasistiskt.

Rasism är att sätta en ras över en annan. Rasism är att diskriminera någon p.g.a. deras ras, att utpeka dem som klandervärda eller onda. Var motsatsen! Var positiva, konstruktiva, stolta, självsäkra och hjälp människor aktivt till självhjälp genom ökad insikt! Det är i min mening mentalt friskt och rätt väg för oss alla. Var stolta samer och svenskar, men utan att nedvärdera någon annan!

Här nedan står det var och en fritt att kritisera för vi tror på yttrandefrihet och demokrati inom lagens och anständighetens ramar.

Monopolkapitalisternas egotripp handlar inte enbart om makt men om rasism

Anders Romelsjö ger den prisbelönta journalisten Kajsa Ekis Ekman välförtjänt uppmärksamhet för en utmärkt artikel, som märkligt nog fick komma in i DN, en tidning som jag personligen anser vara en vilseledande tidning full med lögner, precis såsom annan monopolkapitalistisk media också oftast är.

När jag beundrar Ekis text anser jag att en helt annan artikel, nämligen Förintelsen av Europa av Vávra Suk är mycket väl värd att belysa också. Monopolkapitalisternas plan verkar nämligen inte enbart gå ut på att skapa en ny monopolkapitalistisk adel, men även att utseendemässigt göra om Europa och s.a.s utrota det utseende som Kajsa Ekis Ekman har.

Orsaken tycks vara barnsligt simpel. Dessa monopolkapitalisters egen egotripp, liknar i stort sett exakt en full och vrålande efterbliven nasses egen dyrkan av den ariska rasen, men de dyrkar således blandningen av afrikanen, asiaten och europén, något som de förmodligen vill likna vid det traditionellt judiska utseendet, d.v.s. det semitiska som fanns i Egypten då monopolkapitalisternas egna fascistiska och barnmisshandlande doktrin bildades.

Förmodligen ser väl också dessa galna monopolkapitalister positivt på fortsatt extrem tillväxt, likt Egyptens gräshoppor som förvandlar allt till öken, varthelst där de drar fram? Vetenskapliga partiets politik om nedväxt och balans faller dem sannolikt inte på läppen alls.

Inget ont om någon av alla dessa etniciteter, de förtjänar alla respekt och existens i de miljöer där de utvecklats naturligt och alla folk förtjänar alla att befrias från sina monopolkapitalister nationellt och själva välja sina kulturer och sina religiösa eller ateistiska beteenden utan att parasitera på andra.

Visst har vi kanske haft rasistiska imperialistiska virrpannor i EU som vill ha vita människor över hela världen, även i stark sol, med förödande resultat, men att EU styrs av sådana här rasistiska virrpannor visste nog inte många, även om det kan förklara en hel del som sker i Sverige idag…

Ska vi rösta för utvandring tillbaka över Medelhavet även för de giriga monopolkapitalisterna?

Vänster? – Vad skiljer socialdemokraten från socialisten, sverigedemokraten från rasisten och islamisten från nazisten?

Vad är skillnaden på höger och vänster i svensk politik?

Anledningen att jag skriver denna bloggpost är att orden “vänster” och “höger” missbrukas av okunniga och internettroll, främst på Avpixlat, men även på annars respektabla sidor, såsom ex. Newsvoice. Redaktionerna modererar tyvärr inte bort felaktigheterna innan publikation, vilket är beklagligt. Dessutom har politiken fått nya aspekter som ex. en extremt stor migration som drivits på från både “mitten”, “vänster” och “höger”. Denna bloggpost är tänkt att klargöra skillnaderna så att vi alla kan använda rätt ord om rätt saker.

“Höger” och “vänster” inom politiken utgör visserligen alltid en personlig åsikt
som beror på var man står politiskt själv. En moderat anser ex. att Miljöpartiet och Socialdemokratin är “vänster”, kanske rentutav att de andra borgerliga partierna är “vänster”, men traditionellt har ordet “vänster” stått för de socialister som drev fram rösträtt för män, rösträtt för kvinnor, skapade välfärd för hela folket, utjämnade klassklyftorna i samhället och sänkte arbetslösheten genom sänkt arbetstid, medan “höger” traditionellt stått för de som motverkat denna demokratiskt socialistiska politik och drivit politiken i motsatt riktning.

“Höger” har stått för Alliansens partier, de som vill att företagen ska ha makten över folkviljan och därför motverkade rösträtt för kvinnor, motverkade välfärd för hela folket, ville behålla klassklyftorna i samhället och ville ha en hög arbetslöshet där folket bjöd under varann i löner, samt låga skatter så att kapitalet kunde göra större profit på folket, d.v.s. exakt det vi fått genom EU-medlemskapet.

Dagens s.k. “socialdemokrat” kanske säger i valet att denne är för välfärd för skola, vård och omsorg, för att vinna valet, och partiet Socialdemokraterna har förut faktiskt också stått för det, men i regeringsposition “tvingas” i praktiken Socialdemokraterna, p.g.a. det fria rörliga monopolkapitalet genom EU-medlemskapet, att föra en borgerlig politik med låga skatter och låg välfärd. Likväl är dessa s.k. “Socialdemokraterna” för EU-medlemskapet.

En riktig “demokratisk socialist” har således föga att göra med ”Socialdemokraterna” idag, även om namnet i sig självt alltid kan lura några senila pensionärer i PRO, eller de som tillber socialdemokratin likt en sektmedlem i en religiös sekt styrd av en psykopat, så att de tror att det fortfarande rör sig om Olof Palmes “demokratiska socialistiska” politik.

Palme-politiken upphörde strax efter Olof Palmes frånfälle, genom partiets nyliberaler som tog över och gjorde om partiet till ett nyliberalt parti, d.v.s. ett enormt kliv åt höger. Själva kuppen mot välfärden genomfördes dels genom avskaffandet av löntagarfonderna, men även November 1990 genom den s.k. Novemberrevolutionen.

Så länge partiet “Socialdemokaterna” således är för EU-medlemskapet kan de inte vara för välfärden för skola vård och omsorg, eftersom välfärden skapas genom de skatter som monopolkapitalet i en frihandel givetvis undviker genom att lokalisera sig där löner och skatter är låga av helt normala konkurrens-anledningar inom frihandelsområdet.

Arbetslösheten har medvetet höjts i Sverige för att sänka lönerna och ge företagen fördelar gentemot andra länder inom EU. Det är därför socialdemokraterna inte vill sänka arbetstiden så att människorna kan dela på jobben. När Socialdemokraterna säger att de ska “skapa jobb”, är det således lögnaktig propaganda för att vinna röster, såvida de inte avser terapi-liknande arbeten i olika åtgärdsprogram för arbetslösa eller de managers som utses på tvivelaktiga grunder för att dalta med de arbetslösa.

Socialdemokraten är således inte en “demokratisk socialist” såsom Olof Palme var, men nyliberal, d.v.s. för kapitalets fria rörlighet och EU-medlemskapet som gynnar 1% och missgynnar 99%. Anledningen till detta kallas ibland “kanslihushögern” och är den politikeradel som styr Socialdemokraterna på ett sätt som gynnar denna extremt välförsedda politikeradel ekonomiskt. Kom ihåg att denna politikeradel i riksdagen och EU har mellan XXX och XXX i månadslön och därför är en del av denna 1%, och således givetvis ofta har svårt att identifiera sig med folket, de 99%, som de egentligen ska representera.

Vad kännetecknar då dagens demokratiske socialist?

Dagens demokratiske socialist står i bjärt kontrast till den nyliberala s.k. “socialdemokratin” även om det finns vissa likheter. Likheten ligger idag ofta i den nya synen på massmigration, en syn som inte alltid funnits inom socialismen.

Det som den demokratiske socialisten alltså förut ofta var emot, d.v.s. den globala omflyttningen av kapital och människor från fattiga länder med extrema religioner och kulturer, är den demokratiske socialisten likväl som nyliberalen, inkl. de andra som arbetar för monopolkapitalismen, idag ofta för.

Vad kännetecknar då dagens Sverigedemokrat?

Dagens sverigedemokrat är ofta en f.d. medlem från de andra riksdagspartierna (ur hela spektrumet) som i protest mot mass-importen av islamism lämnat sina egna partier för SD. Vad som således kännetecknar en sverigedemokrat är således endast den negativa synen på massmigrationen och i synnerhet den negativa synen på islams extrema doktrin, inte någons etnicitet, s.k. rasism.

Vad kännetecknar då dagens rasist?

Dagens rasist har inget eget parti men arbetar oftast genom olika bloggar och forums kommentarsfält där de kan ge uttryck för sin inre rasism. Att känna en inre rasism eller uttrycka den generellt med nedsättande generella ord är inte olagligt, däremot är hets mot en specifik folkgrupp olagligt.

Dagens svenske rasist är ofta med i Nordiska Motståndsrörelsen, även om NMR:s medlemmar inte själva anser sig vara rasistiska, eftersom de oftast anser att deportationen av andra etniciteter inte betyder att de ser ner på andra raser. De anser sig istället vara “etnocentriska”, d.v.s. att de själva vill leva tillsammans med människor med samma etnicitet, d.v.s. nordeuropéer och att Nordeuropa tillhör nordeuropéerna.

Det finns även rasister och etnocentricitet från andra folkgrupper som bor i Sverige, d.v.s. människor som vill leva tillsammans med sin egen etnicitet och även de som ser ned på nordeuropéer och arbetar för utrotandet av nordeuropéerna, ex. Expo eller George Soros.

Ofta misstar människor Sverigedemokraterna som rasister, men det är osanning. SD har “nolltolerans mot rasism”. Människor oavsett etnicitet är välkomna i Sverigedemokraterna, speciellt människor som flytt den extrema sekten islam. Sverigedemokraterna är emot islams extrema doktrin, men islam är naturligtvis ingen ras, men en religion som man lämna. Islam är en extrem och absolutistisk religiös doktrin som hotar ex. apostater, homosexuella och andra otrogna med dösstraff.

Ofta jämställs islamkritiska människor felaktigt med s.k. “islamofobi” eller “rasism”, men det är helt fel. Det ena hänger oftast inte samman med det andra, även om det givetvis kan göra det ibland.

Vad kännetecknar då dagens nazist?

Dagens nazist är rasist, precis som Hitler, och sätter sin egen ras högre än andra raser, samt ser sig gärna som överlägsen andra raser, men är inte nödvändigtvis fientligt inställd mot andra raser eller någon imperialist likt Nato/USA/Israel/Hitler som dödar hundratusentals människor i sina olagliga och omoraliska invasioner och ockupationer.

Nazisten kallar sig själv för ”nationalsocialist”, men inom rörelsen (om det inte rör sig om Expos egna internettroll) finns ofta högerns infiltratörer (de som med rätta ska kallas högerextremister) som försöker motverka nationella socialistiska tankar som kan gynna hela folket nationellt genom nationell socialism. De sätter som vanligt ”vänster”, Marxism eller socialism i samband med allt dåligt som riksdagspartierna hittar på även om de riktiga nationella socialisterna mestadels är likt vänsterpartister som inte köpt monopolkapitalisternas mångkulturella globalistiska oxymoron.

Vad kännetecknar då dagens islamist?

Till skillnad från övriga är islamisten oftast religiöst motiverad genom den extrema sekteristiska doktrinen islam. De som väljer att tolka islam på ett modernt sekulärt vis är inga ”muslimer”, enligt doktrinen, men kafirer som resten av oss. Islamisten, såväl som den otrogne s.k. ”muslimen”, använder ofta ordet islamofobi mot kritik av den absolutistiska extrema doktrinen islam. Det är felaktigt. Kritik är ingen fobi. Även rasism används ofta mot den som ogillar islam, men islam är ingen ras, men en mycket extrem sekteristisk fascistisk doktrin med tankar på världsherravälde. Islamisten har även andra likheter med både den bokstavstroende juden och nazisten genom sin fascism, sitt förakt och sitt hat mot andra trossystem och folk genom sin extrema doktrin. Att detta tycks ha gått nästan alla politiker i Sverige (utom SD och NMR) förbi är sannerligen tragiskt.

Terrorism – Varför är politikeradel och fulmedia på terrorismens sida?

Proletären förtjänar idag att få en egen RSS-feed i högerspalten. Samtidigt plockar vi bort Petterssons blogg eftersom den, trots våra förslag på bättre beskrivningar av kriminella individers nationaliteter, gynnar konfliktskapande i Sverige med nedsättande ord om människor med sydländskt utseende, något vi anser vara mindre bra och anser gå stick i stäv mot verkligt nationell och hederlig Sverigevänlighet.

Patrik Paulov från tidingen Proletären skriver en utmärkt artikel:

”Över 100.000 syrier har levt under al-Qaidaextremisters förtryck i östra Aleppo. När dessa befriats och Usama bin Ladins efterföljare förlorat sitt viktigaste fäste i Syrien, då ställer sig Sveriges regering och de stora medierna på al-Qaidas sida och sörjer ”oppositionens” förlust. Vad vi ser är en politisk och medial härdsmälta.”

Detta är en medial härdsmälta som länge noterats av många med internetuppkoppling och öppna ögon, särskilt av många i vår högerspalt. Men det är inte enbart Petterssons blogg som verkar glädjas åt splittringen i Sverige och vill förvärra den genom att använda nedsättande ord mot andra människor.

Även det sekteristiska och konfliktskapande muslimska brödraskapet gläds säkert av sådan splittring i Sverige, även om de säkerligen använder ord som ”kafir”, ”islamofob” eller ”rasist” mot islamkritiker eller ex. det mer rasistiska ”svennehora” mot människor som medverkar i Petterssons blogg. Vi är givetvis helt eniga med Pettersons blogg om att dessa individer ska skickas dit där de hör hemma, dock inte i retoriken.

Muslimer jämställer ofta felaktigt rasism med islamofobi (trots att någons ras eller rasism naturligtvis inte är en ologisk rädsla för en fascistisk extrem sekt). Proletären däremot klargör ett missförhållande på ett bra sätt. Att klargöra missförhållanden kan man göra utan att skapa mer problem som man sedan gnäller på. Petterssons blogg är välkommen tillbaka i vår RSS-feed om vi upptäcker Sverigevänlighet i framtiden.

Till saken. Frågan är oomkullrunkeligen varför politikeradeln ställt sig på religiösa extremistiska fascisters sida? Min egen tolkning av problemet är att alla de stater, som attackerats genom Nato och det muslimska brödraskapets olika terror-organisioner, har angripit stater som har applicerat mer socialistiska principer på sina nationer.

Det är intressant att notera att terroristerna och deras hantlangare (USA/Saudiarabien/Qatar/Israel), länder där monopolkapitalister har makten, lyckats bäst med sin statsterror där demokratin varit svag och misslyckats i ex. Syrien där demokratin varit som starkast, visserligen med Rysslands och fredspristagaren Putins hjälp, men framförallt med det egna syriska folkets massiva stöd.

Assads ”nationella front”, där hans socialistiska Baath-parti ingår, fick sju stolar till i parlamentet efter det senaste valet. Stödet för den sekteristiska fascismen utraderas allt mer, trots att den fått stöd av monopolkapitalister och extrema fascistiska islamister i syfte att förstöra Syrien.

Anledningen till att monopolkapitalismens länder, deras fulmedier och deras köpta politiker stöttar terrorism är naturligtvis att monopolkapitalisterna genom konflikterna (och tillhörande illusionism) kan dränera de ingående staternas skattemedel genom korruption som leder till enorma vapenaffärer. Det är förmodligen därför en leende Löfven besöker Saudiarabien tillsammans med Wallenberg.

Det är inte så konstigt. Fascismen är på fascismens sida. Välj hederligare politiker!

Vi tackar Kristian80 som gav oss länken via Lars Berns blogg som ställer frågan: ”Klarar media pressen från maktskiftet?”.

Språkvetenskap – Hur använder man bäst orden ”höger” och ”vänster” i politiska sammanhang?

Samtalsdemokrati (s.k. ”deliberativ demokrati”) förutsätter att:

”innebörden i orden måste vara tydliga och exakt desamma för samtalsparterna, annars blir det bara ”käbbel”.”

Vad som skett med orden ”vänster” och ”höger” i diskursen tycks vara att olika krafter försöker stjäla orden och göra om betydelsen av dem. Jag anser att vi bör fråga oss om vi ska tillåta förvrängningen av vårt svenska språk i kortsiktigt girigt intresse, oavsett vår placering på den socialpolitiska skatteskalan och vad som kommer ske om vi om vi inte skärper oss.

I en demokrati måste vi använda ord som alla förstår betydelsen av, annars blir det som Språkvetenskaps-professorn Noam Chomsky försöker förklara för komikern under namnet Ali G i detta Youtubeklipp, nämligen att den som hittar på sitt egna språk med okända ord och okända betydelser naturligtvis inte kan kommunicera med andra, vilket följaktligen leder till missförstånd och käbbel och potentiellt till totalt politiskt kaos.

Nättidningen Avpixlat avpixlar det som censurerats i medier med en mångkulturell agenda. Det är därför sorgligt, anser jag, trots Avpixlats viktiga uppgift, att ungefär var tjugonde kommentar på Avpixlat förvränger, döljer och ljuger, medvetet eller omedvetet med ordet ”vänster”.

Ungefär var femte artikel innehåller ordet ”vänster” i någon typ av förvrängande form som sätter ordet ”vänster” i samband med allt möjligt dåligt. Förutom att det är sorgligt att se så finns det naturligtvis all anledning att sluta med sådant skadligt parasitbeteende på vårt svenska språk, anser jag.

Lars Bern skriver bra idag, men kallar lite slarvigt de som demonstrerar mot den växande nationalismen för ”vänsterextremister”, trots att de demonstrerande utgör en brokig skara av narkotikahandlare, illegala migranter, karriärlystna högerfeminister som spottar på jämlikhet, och anarkister som skulle protesterat oavsett vad demokratin levererat.

Denna brokiga skara som ofta stöttat den nyliberala och kriminella Clinton-Obama-regimen, vilken valfuskade mot den demokratiske socialisten Bernie Sanders och bedrev monopolkapitalism åt George Soros och Wall street ledde naturligtvis till allt annat än någon ”extrem vänstersocialism”, som ex. på Kuba, där barnadödligheten enligt Anders Romelsjö, p.g.a. kommunismens jämlikhet och välfärd, är lägre än i USA.

T.o.m. ordet ”Vänsterliberalism” är ett vagt begrepp, anser jag, som tyvärr använts i den politiska debatten under de senaste decennierna och resulterat i att Miljöpartiet felaktigt kallas för ”vänsterliberalt”, fastän deras politik i dag är pinsamt nyliberal och borgerlig tillsammans med Socialdemokratin och har försämrat våra skolor, vår vård och vår omsorg, förutom försämringen av miljön genom propagerande för tillväxt av både migration och ekonomi, vilket vi vet genom matematisk bevisning, leder till ekologisk katastrof.

Både S och MP är idag för det monopolkapitalistiska EU, d.v.s. racet mot välfärdsbottnen och den fria handeln och den fria rörligheten som ökar fattigdom och arbetslöshet i Sverige, en politik som naturligtvis inte kan betecknas som ”vänster” eller ”vänsterliberal”, om  nu orden ska användas korrekt.

Trots mina idoga rättelser om vad ”vänster” betyder i politiska sammanhang och varför man inte bör använda ”vänster” jämt om allt möjligt, så har INTE problemet försvunnit, men bitit sig fast likt ett gäng korkade men otroligt motiverade mandriller, vilket gör att jag misstänker att det handlar om s.k. internettrolling från ”höger”.

Det är inte helt otroligt att idiotin är entrism betald av George Soros eftersom det är såpass knasigt att det faktiskt skulle kunna handla om internettroll som vill få Avpixlats skribenter och kommentatorer att framstå som fån i namnet av nationalism i syfte att gynna den monopolkapitalistiska globalismen, vilken skapat krigen, flyktingströmmarna och det asylkaos som asylbaronerna och det militärindustriella komplexet profiterar på.

Det är för mig en gåta att briljanta vänsterpersoner och Sverigevänner inte samtidigt kommer på att man kan vara för både Sveriges väl och för en balanserad nivå av folkets välfärd och enhet samtidigt som man hjälper andra folk internationellt och effektivt, utan att förstöra sin egen nation eller att andra folk måste driva iland som lik utmed Medelhavets kuster.

Samma parasitbeteende på vårt svenska språk ser vi när de nationella ofta felaktigt kallas för ”högerextrema” fastän den normale sverigedemokraten oftast inte är mer ”höger” på den politiska skatteskalan än nyliberala sossar eller moderata Moderater och alls inte är särskilt ”extrema” ur någon synvinkel, om man nu avser den uppfattning som en stor del av befolkningen indoktrinerats med av monopolkapitalistiskt ägd massmedia.

Även Nordiska Motståndsrörelsen kallas ”högerextrema”, trots att NMR om vi ska vara korrekta och undersöka NMR:s politik lite djupare, verkar vara nationella ekologiska etnocentriska demokratiska socialister. Rent begreppsmässigt kan man givetvis ifrågasätta om NMR ens bör kallas för ”rasister” med utgångspunkt av partiprogrammet, i fall man med rasism avser uppfattningen att den egna rasen är överlägsen andra raser.

Det viktiga för en hövlig demokratisk diskurs är naturligtvis att vi enas om ordens betydelser och sedan låter var och en benämna sig själv om vi vill undvika käbbel på en låg intellektuell nivå som hotar krossa vår demokrati.

Man må som monopolkapitalist ex. ogilla ren ”socialism” och ”kommunism, när man slår upp ordens betydelser, men detta är onekligen traditionell vänsterpolitik, d.v.s. mer jämlikhet, högre skatter, mer pengar till skola vård och omsorg, nationaliseringen av samhällsviktiga funktioner etc. etc.

Man må gilla kapitalismens högerpolitik som gör 1% allt rikare och 99% fattigare genom ex. ”Socialdemokraternas” och ”Miljöpartiets” nyliberalism om man tillhör denna 1% eller är sadomasochist, eller om man lurats av monopolkapitalistiskt ägd media att bli borgerlig, men att kalla vare sig S, MP eller monopolkapitalisten George Soros för ”vänster”, ”socialist” eller ”kommunist” är givetvis helt fel. Det förstår en normalintelligent tolvåring som slagit upp ordens verkliga betydelser och tittat på partiernas realpolitik.

Således anser jag att ordet ”vänster” bör användas för de partier som i sin realpolitik ökar välfärden för nationen genom högre skatter och satsningar på skola, vård och omsorg och är emot monopolkapitalism eller frihandel som tvingar stater till skattesänkningar för kapitalets gunst. Således inte S eller MP, definitivt inte Alliansen, men kanske Vänsterpartiet, KPML(r), Kommunistiska partiet, Rättvisepartiet socialisterna, Nordiska Motståndsrörelsen eller Vetenskapliga partiet.

Mer intressant om förvrängningen av ord:
http://anettes-paradis.blogspot.com.es/2013/05/sanningsministeriet.html
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/08/07/godhetens-sjalvmotsagelser-lista-pa-speciellt-dumma-politiska-oxymoroner/

Yttrandefrihet – Att kritisera ägarförhållandena i svensk massmedia kan leda till uteslutning ur Sverigedemokraterna

Partipiskan viner alltför hårt i Sverigedemokraterna. Det kan bli Sverigedemokraternas fall. Anna Hagwall har uteslutits ur Sverigedemokraterna läser jag idag i Avesta tidning, efter ett tips från Cornelia Dahlberg, och det gör att de misstankar jag hade om Sverigedemokraternas ledarskap har stärkts och att det följaktligen kan behövas nya Sverigevänliga partier till valet 2018 som valsamverkar sig över 4%-spärren tillsammans, något som även Mikael Eriksson, Jan Milld och Cornelia Dahlberg verkar vara motiverade till.

Jag noterar att ledande sverigedemokraters hjärnor verkar vara överaktiva i det område som kallas för ödlekompexet, d.v.s. den del av hjärnan som styr det art-typiska instinktiva beteendet som involverar aggression, dominans, territorialitet och rituella uttryck. D.v.s. den primitivaste delen av hjärnan.

Vad exakt är det då som har gjort att dessa områden aktiverats på ledande Sverigedemokrater? Förmodligen rädsla. Sverigedemokraterna har länge aggressivt tampats mot sin rasist-stämpel i hopp om att få dominera riksdagen. Svenskarna är nämligen inget rasistiskt folk, snarare naivt toleranta och fördomsfria såpass att de inte ens tycks vilja dra efterdomar när skiten träffar fläkten, men Anna Hagwall har tangerat ett område som gör ledande Sverigedemokrater speciellt rädda och ängsliga, nämligen massmedias ägarstruktur, en ägarstruktur som Sverigedemokraterna idag fortfarande givetvis är mycket beroende av så att de får synas med sina egna rituella uttryck, ex. iklädda svenska folkdräkter med små söta tofsar vid knäna.

Kontrollordet ”antisemitism” används mot Hagwall i Avpixlat, men det är givetvis alls inte ”antisemitism” att kritisera massmedias ägarstruktur. ”Antisemitism” är ett ord som antyder att man är emot folkgruppen semiter, d.v.s. människor som främst lever i norra Afrika, i Israel och i Palestina, vilket givetvis vore rasism, men hon är sannolikt inte emot denna folkgrupp eller att de lever där, eller ens utför sina ritualer där.

Ordet ”antisemitism” används oftast av europeiska icke-semiter i syfte att belägga människor som lever på norra halvklotet med skam och skuld. Det är ett kontrollord, på samma vis som islamofobi blivit ett slags kontrollord. Det är ett ord som ofta används som en fälla av fåtalet girigbukar som kontrollerar massmedia, människor som själva alls inte liknar traditionella semiter, inte har en aning om vad islams doktrin innehåller, och alls inte verkar tro på Demiurgen heller, men mer tycks tillbedja pengaguden Mammon.

Judar är bevisligen inte heller en ras, ej heller muslimer eller kristna. Det finns allt från svarta afrikaner till ljushåriga och blåögda norderoupéer som är judar, kristna och muslimer. Judendomen är den religiösa sekt som utför ritualen Mezizah, en sekt som 2016, i en relativt långt framskriden värld, märkligt nog fortfarande existerar tillsammans med andra märkliga vidskepliga sekter, i vilken kristendomen ändå får anses vara mild i jämförelse.

Huvud-vätning av ateistiska barn in i den kristna sekten, samt indoktrinering in i vidskepelse och tron på Demiurgen, är den enda verksamhet som eventuellt skulle kunna betecknas som psykologisk barnmisshandel i nivå med att ljuga om jultomtens och flygande renars existens för naiva barn som brukar avslöja lögnen, oftast mellan ca 4-12 års ålder, beroende på intelligens.

Jag anser inte att Hagwall varit illojal mot Sverigedemokraterna, bara för att hon har egna åsikter om massmedias ägarkoncentration, för fastän Sverigedemokraterna fått synas rejält i denna fulmedia, så har SD samtidigt utsatts för mycket skit av denna fulmedia, förmodligen som ett direkt resultat av dessa ägarförhållanden, även om det alls inte har fungerat. Eller har det fungerat? SD har ju bevisligen vuxit.

Har konflikten som spelas upp varit medveten för att splittra det svenska folket i två hatiska läger i syfte att söndra och härska över dem, ex. genom att på så vis säkerställa den frihandel som suger ut alla folk inom EU? Det är inte osannolikt. Logiken är likartad när man ska lura barn att ta på sig strumpor. Man låter barnen välja mellan röda eller blå strumpor, ev. gröna, eller om det inte räcker, kanske blågula.

Jag läser in mig lite på Hagwall och vad hon har gjort. Det är många bra saker för Sverigedemokraterna och för Sverige ([Edit 13:e jan 2017] som förmodligen INTE riksdagen ställt sig bakom). Hagwall har försökt förenkla för egna företagare och försökt hjälpa till att öka tullverksamheten mot narkotika- och vapensmuggling. Hagwall har försökt trygga tillgången på kontanter i samhället. Hagwall har hjälpt pensionärer som ex. vill flytta till äldreboende. Bra jobbat!

Jag anser att därför att Sverigedemokraternas ledning begår ett stort misstag. Massmedias ägarstruktur är nämligen exakt det problem som orsakat flyktingkaoset, i vilken fåtalet girigbukar satt den galna agendan åt politikerna och sedan skott sig på resultatet medan folket fått betala notan i pengar och i ökat lidande av en ökad våldsbrottslighet.

Sverigedemokraterna borde fatta mod till sig och ställa sig bakom henne i denna viktiga fråga, anser jag. Det är en fråga av allra största vikt som rentutav kanske kommer avgöra valet 2018. Det är stora saker på gång nu. Folk är nämligen fly förbannade på ljugande massmedias ägarförhållanden, i synnerhet Sverigedemokrater som av den orsaken startat Avpixlat, men även folk i vänstern som Anders Romelsjö, Dan Josefsson och alternativa medier såsom ex. Newsvoice. Meditera på saken!

Mer om Anna Hagwall:
https://karpstryparn.blogspot.com/2016/10/anna-hagwall-vill-ha-ett-friare-och-mer.html
http://riksforbundetmotpolitiskkorrekthet.blogspot.com.es/2016/12/ang-anna-hagwall-vi-svenskar-ar-en.html