Via Nya Dagbladet läser jag att Lennart Bengtsson, som är meteorolog, anser att ”hållbarhetsmyten” bör förpassas till historien. Samma text har även publicerats på Lars Berns blogg, men låt oss nu titta på fakta och inte förledas av auktoritetsargumentet! En meteorolog är ju inte nödvändigtvis kompetent på hållbarhet, men det är inte nödvändigtvis lätt att förstå så låt oss vara metodiska! Så här skriver Bengtsson om elbilen:
”Inte ens elbilen visar sig så hållbar och fossilfri som man hoppats eftersom produktionen av litiumbatterierna och andra nödvändiga tillbehör producerar mer växthusgaser än den gamla bensin- eller dieselbilen gör under flera års normal körning. För mig som ligger i intervallet 3-500 mil/år kan fortsätta köra min gamla Audi ytterligare så där 10 år till innan jag kommer upp i samma fotavtryck som Tesla killarna innan de ens har börjat köra. Men alla tycker förstås att Elon Musk är en cool och tjusig kille som verkligen gör något för klimatet.”
Jag anser att följande argument bör ses över:
1. Elon Musks tjusighet uttalat på ett sarkastiskt vis är naturligtvis är ett ad hominem-argument (personangrepp) vilket inte hör till saken och givetvis bör undvikas. Det tror jag att en meteorolog kan förstå eftersom det är en vetenskaplig utbildning han sannolikt genomgått.
2. Energiåtgången och utsläppen (Kolväten, NOx SOx och COx, samt andra kemikalier) vid tillverkningen av en elbil jämfört med energiåtgången och utsläppen vid tillverkningen av en standardbil med den gamla välkända ottomotor-tekniken är naturligtvis relevant. Man kan samtidigt naturligtvis titta på hybridbilen. Utan analys av helheten faller dock argumentet.
Som ingenjör tror jag att det är så att elbilen har klara fördelar genom att man minskar antalet mekaniska rörliga delar, men att batterierna också har en nackdel, både vad gäller vikt och energiförbrukning vid tillverkning. Därför tror jag som ingenjör på att vi bör använda mindre mängd batterier och istället satsa på snabbladdningsteknik eller eventuellt automatiska standardiserade batteribyten på statligt ägda stationer där föraren betalar för den mängd energi som finns i batteriet minus den energi som fanns i det batteri som lämnades tillbaka. Det finns också klara fördelar för användaren med betydligt mindre elbilar, väl värda att titta närmare på, anser jag.
3. Nedsmutsningen av miljön vid tillverkningen av elbilar efter en total energiomställning till el är helt klart relevant att titta på. Det är enligt min mening rimligt eftersom man faktiskt kommer använda det energislag man besitter under själva omställningen. Något annat val finns faktiskt inte. Maskinerna som hanterar gruvdriften drivs inte på el idag, men på fossila bränslen, men de skulle naturligtvis kunna drivas av el om man genomför omställningen även på dem.
Detta styr dock inte Elon Musk över, men främst politiker och marknaden i det land där grundämnena till batterierna produceras. Samtidigt ser det låga priset på solceller och deras ökade effektivitet ut att kunna styra den saken på ett fullkomligt automatiskt och logiskt sätt, såpass att många länder, likt Kina, ställer om till solceller eftersom det är billigare än fossilenergi, men även mer hälsosamt för människorna. Bengtsson fortsätter:
”Att lägga om världens energisystem har visat sig svårare än man trott. I de flesta utvecklingsländer, och det är där de flesta människorna numera finns, råder det uttalad brist på energi. Här är viktigast att få bukt med fattigdom och detta är inte möjligt utan att öka energiproduktionen. För de kommande 30-40 åren kommer denna med säkerhet att baseras på fossil energi och inte på förnybar energi som många hoppas i industriländerna. Att tro att detta skall lyckas, som ännu inte ens fungerar i industrivärlden, är naivt och oseriöst. Först när men lyft befolkningen till samma utbildningsnivå och samhällsorganisation som i västvärlden blir en sådan transformation möjlig. I bästa fall kommer Afrika och västra Asien följa i samma fotspår som Kina och Indien.”
Det där brukade vara sant, men det verkar inte längre vara sant. Eftersom fattiga länder ofta har mycket sol och solcellsteknik numera är en mycket billig teknik så kommer nyinvestering av solceller med stor sannolikhet ske främst i dessa länder. Solcellsteknik är dessutom en relativt enkel och trygg teknik som inte kräver de massiva utbildningsinsatser som ex. kärnkraft kräver.
I dessa överbefolkade utvecklingsländer förefaller det, enligt min egen mening, logiskt med en kombination av portabla hopfällbara cyklar modell Brompton, (ev. med eldrift) eller varför inte som den här hopfällbara elcykeln från Outl1, som enkelt kan transporteras i trådbunden/batteridriven kollektivtrafik i en väska, men naturligtvis även konstruktioner som Podride i kallare miljöer som i Sverige. Själv förefaller det konceptet med hopfällbara cyklar logiskt även för mig om bara kollektivtrafiken i Sverige hade fungerat lika bra som på den statliga tiden innan monopolkapitalismens lakejer tog över folkets demokrati. Bengtsson fortsätter:
”Idag har det åter blivit på modet att se framtiden på samma sätt som Malthus gjorde för 200 år. Då var problemet befolkningsökningen som fortlöpte i geometrisk progression medan tillgången på mat endast ökade aritmetiskt. Alla förstår att detta inte går ihop. Emellertid, Malthus dystopiska framtid inträffade inte och idag har jordens befolkning ökad sjufalt och energianvändningen med 30 gånger. Detta kan knappast någon kalla för hållbart. Trots detta har människorna fått det bättre än för 200 år sedan. Hur kunde Malthus få så fel sin knivskarpa analys till trots? Under årens lopp har många utmålat en alltmer dystopisk framtid.”
Enligt logiken om exponentialfunktionen av matematikprofessor Al Bartlett har inte nödvändigtvis Malthus fel på sikt även om Malthus inte kunde förutsäga den enorma tekniska utvecklingen på jordbruksområdet. Vilken fördubbling som kommer bli den fördubbling som leder till katastrof är heller ännu inte känd. Vetenskapsmän har faktiskt tittat på civilisationer som kollapsat och analyserat orsakerna och jordbruksforskare har teoretiserat om den kommande kollapsen där vattentillgången anses vara det stora problemet.
Vi vet inte om det kommer ske fler framsteg inom jordbruket, eller inom vattenförsörjningen, ex. med solcellsdriven osmos, luft eller airdrop irrigation, eller om ett framsteg som ex. GMO i själva verket kan visa sig vara ett steg bakåt om det ex. utarmar jorden eller kräver gifter som är onyttiga för oss människor.
Enligt teorin om katastrofen, d.v.s. då bägaren rinner över enligt matematikprofessor Al Bartlett, så kommer kanske upplevelsen påminna om att man ex. anser att man har mycket skog kvar när man har 50% skog kvar. Rent matematiskt är det ett logiskt felslut naturligtvis eftersom det är exakt den nivån man befinner sig på innan den avgörande och sista fördubblingen, då naturligtvis 100% har avverkats. Detta är redan en realitet i många länder där kulturerna/religionerna förespråkar massiv barnavel och där kor, getter och får betar bort den sista vegetationen oh skapar sin egen öken. Det är faktiskt goda evidens för att matematikens bevis och även Malthus teori om populationens förödande effekt faktiskt är relevanta. Bengtsson skriver:
”Det bästa sättet att bota det svenska folket från hållbarhetsdogmatiken vore att för några veckor förflytta landet tillbaka till det svenska 1800-talet. Inte ens vädret var bättre då och några mobiltelefoner, bilar eller elström fanns definitivt inte. Inte minst var bristen på förändring dvs motsatsen till hållbarhet som var huvudanledningen att så där var tredje eller var fjärde svensk flyttade till Amerika trots att väder och klimat där var mycket varmare då än det svenska klimatet någonsin kommer att bli om så växthusgaserna tredubblas.”
Det är en intressant önskning som kan uppfyllas snabbare än vi kanske tror. Det beror på ifall världen kommer utsättas något som liknar den solstorm som inträffade 1859. Jag anser inte att hållbarhet är en myt, men att denna tanke bör finnas med som en del av vårt totalförsvar och i vår långsiktiga planering för framtidens generationer. Kanske kommer den hålla viss utveckling tillbaka, särskilt den dåliga typen av utveckling, men den behöver inte vara bakåtsträvande och den kan absolut innehålla den kreativitet som vi behöver. Det som måste bort är vurmandet om ”tillväxt” när det faktiskt kan vara nedväxt som framtiden behöver så att vi faktiskt kommer i balans med naturen.
vetenskapligapartiet.wordpress.com 