Debatt – Hur blir vi fredliga och miljövänliga på riktigt?

Detta är en fråga som jag ställer mig efter att ha läst en text skriven av den kände miljöaktivisten Tord Björk i Miljömagasinet som heter ”Miljö och fred förenades 1972”, samt tittade på filmen ”Planet of The Humans”. Filmen uppfattas av vissa som ”En spark mitt i det allra heligaste både för klimatrörelsen och för den ‘gröna’ industrin”. Själv ser jag filmen som en chans till ett ökat fokus på frågor av verklig betydelse, samt en ny kraftsamling för miljörörelsen.

Det som jag uppfattar som nytt i filmen är att den tar upp solkraftens och vindkraftens miljöskadliga inverkan på miljön, samt populationsfrågan. Det första chockerade mig, eftersom jag alltid har föreställt mig sol- och vindkraft som miljövänliga alternativ. Det blev uppenbart för mig att jag har haft dem likt heliga kor i mitt medvetande, även om vissa saker i filmen säkerligen var överdrivna.

Konsumtionsfrågan har, föredömligt nog, länge varit en viktig fråga för hela miljörörelsen, men varför har inte populationsfrågan varit det? Miljörörelsen har inte enbart ignorerat populationsfrågan länge, men har t.o.m. aktivt motverkat nedväxt av population till balans med naturen i Sverige. Varför har miljörörelsen gjort det? Hur är detta miljövänligt? Hur kan överbefolkning anses vara miljövänligt eller fredligt? Och hur kan fredsrörelsen säga sig ha lyckats när människorna faktiskt röstar för Nato/EU-vurmen och för bombliberalismen?

Följaktligen är frågan om inte både fredsrörelsen och miljörörelsens resonemang helt enkelt bygger på osanning eller någon slags dålig tradition, eller blind tro, som folket inte finner trovärdigt och därför inte kan ha tillit till? Är dåliga traditioner bra? Är blind tro trovärdig?

Mitt förslag är att vi inte opererar bort verkligheten i falsk självgodhet, men istället tittar på verkligheten nyktert innan vi tar fram nya trovärdiga lösningar som löser de verkliga problemen. Hur svår evident sanning och hur begränsande lösningarna än må vara, så anser jag att vi är skyldiga våra egna barn och framtidens generationer att presentera en ekvation som går ihop.

Kanske kommer någon vilja påstå att lösningarna är för extrema, eller vilja vräka ohövliga epitet och argumentationsfel över dem? Jag kan tänka mig några. Men är inte miljöförstöringen extrem och borde inte epiteten istället landa på den extrema miljöförstöringen och alla som är politiskt ansvariga för den, d.v.s. alla som har röstat för den i flera decennier och har gått med på den, istället för att stå i opposition till den?

MVH
Martin Gustavsson
F.d. medlem i Miljöpartiet och Gröna partiet
Medlem i Vetenskapliga partiet som går till val genom Valsamverkanspartiet

P.S. Artikeln ”Miljö och fred förenades 1972” har även publiceras med tillstånd av författaren på Global Politics, som föredömligt nog har ett kommentarsfält som når ut till människorna och gör dem aktiva. Denna text har även skickats till redaktionen på Miljömagasinet som ett inlägg i debatten.


TYCKTE DU ATT TEXTEN VAR VÄRDEFULL OCH KÄNNER TACKSAMHET FÖR ATT FÅ TA DEL AV DEN GRATIS SÅ LÄS GÄRNA OM OLIKA SÄTT SOM DU KAN DONERA TILL ANTINGEN PARTIET ELLER FÖRFATTAREN.

Kommentera enligt kommentarsreglerna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s