Bevisen för terror-stöd från väst-allierade är tydliga, enstämmiga och starka. Lika starka som tystnaden i svensk nazi–sionistisk media om faktum. De sekteristiskt grundlurade fundamentalisterna och det syriska folket var offrena för ett massmord utfört av seriemördare, samt understött av medhjälpare till seriemördarna. Läs mer om saken på Global Politics.
Ingen som varit inblandad i brottsligheten, allt sedan den svenska krigsförbrytelsen mot Libyen, är oskyldig, men en satans mördare. Min fråga är snarare vad som är ett rimligt straff i syfte att avskräcka framtidens ledarskap? Vissa säger då att sådana tankar inte är ”humanistiska”, men ”spårvagnsproblemet” säger mig faktiskt något helt annat.
Kristendomen säger att vi ska älska, glömma och förlåta och frågan är väl vilket spår som kommer kunna leda till det på riktigt? Hur älskar vi framtidens generationer bäst? Hur kan de anhöriga till de som mördats kunna glömma och förlåta sådana bestialisk krigsförbrytelser och sedan kunna fortsätta sina liv i en känsla av trygghet från denna psykopati?
Frågan är alltså vilket spår som kommer leda till mest humanism för framtidens generationer långsiktigt. Att de skyldiga spankulerar fritt, eller att de får straff som motsvarar brottets magnitud och avskräcker från samma beteende av andra psykopater i framtiden? Vad anser du? Och vad anser du att vi ska göra med fundamentalismen i vårt samhälle efter detta för att kunna få fred?
vetenskapligapartiet.wordpress.com 