Omkoppling av Tankemönster – Två Israeler jämför Israel med Nazismen under Hitler

Jag översätter härmed en artikel av en Israelen Uri Avnery som upplevde inledningen av nazismen. Den handlar om en Israelisk general som kritiserat Israels politiska strömningar. Jews for Justice for Palestinians – Breaking the rules on the Holocaust. Jag kommenterar samtidigt artikeln i ett försök att ge den mer objektivitet.

Att bryta reglerna angående Förintelsen

Jag var där

Av Uri Avnery, Gush Shalom
21:e maj, 2016

En vän bad mig ”Skriv inte om Ya’ir Golan!”, ”Något en vänsterman som du skriver kommer bara skada honom!”
Så jag avstod under några veckor. Men jag kan inte hålla tyst längre.

Tanken på att, Uri Avnery, denne Israeliske judiske vänsterman inte ska få uttrycka sin åsikt, för att inte skada en meningsfrände i en politiskt laddad fråga, är naturligtvis absurd och är ett resultat av att ad hominem-argumentation tillåtits penetrera den politiska diskursen i hela världen.

Vi har samma problem i Sverige där förslag som stödjs av motståndaren röstas ner endast för att det stöddes av motståndaren. Innehållet i förslaget tar man inte hänsyn till. Konsekvensen är att folk antingen håller käften om viktiga saker, för att de själva annars riskerar att hamna under attack, eller attackerar med samma metod, eftersom det tydligen aldrig kan anses vara politiskt inkorrekt med logiska felslut, ad hominem-attacker, ovetenskaplighet, faktafusk eller liknande, bara det är den lede fienden som attackeras.

General Ya’ir Golan, vice stabschef för den israeliska armén, höll ett tal på Förintelsens minnesdag. Iklädd sin uniform, läste han en förberedd, väl genomtänkt text som utlöste ett tumult som ännu inte har lagt sig. Dussintals artiklar har publicerats i dess kölvatten, några fördömer honom, några prisar honom. Verkar som att ingen kan förbli likgiltig.

Den huvudsakliga meningen var: ”Om det är något som skrämmer mig om minnen från Förintelsen, är det kunskapen om de fruktansvärda processer som hände i Europa i allmänhet och i Tyskland i synnerhet för 70, 80 och 90 år sedan, och att finna spår av dem här mitt ibland oss, idag, 2016.”

Helvetet brakade löst. Vad!!! Spår av nazism i Israel? En likhet mellan vad nazisterna gjorde mot oss med vad vi gör mot palestinierna?

90 år sedan var 1926, en av de sista åren av den tyska republiken. 80 år sedan var 1936, tre år efter det att nazisterna kom till makten. 70 år sedan var 1946, i gryningen efter Hitlers självmord och i slutet av det nazi-riket.

Jag känner sig manad att skriva om generalens tal trots allt, eftersom jag var där.

Som barn var jag ett ögonvittne till de sista åren av Weimarrepubliken (kallades så eftersom dess konstitution formades i Weimar, Goethes och Schillers stad). Som en politiskt alert pojke jag bevittnade Nazi Machtergreifung (”maktövertagandet”) och det första halvåret av Nazi-styre.

Jag vet vad Golan talade om. Även om vi tillhör två olika generationer, delar vi samma bakgrund. Båda våra familjer kommer från små städer i Västtyskland. Hans far och jag måste ha haft en hel del gemensamt.

Det finns ett strikt moralisk bud i Israel: ingenting kan jämföras med Förintelsen. Förintelsen är unik. Det hände oss, judarna, eftersom vi är unika. (Religiösa judar skulle tillägga: ”Eftersom Gud har valt oss”.)

Jag har brutit detta bud. Strax innan Golan föddes, publicerade jag (på hebreiska) en bok som heter ”Svastikan”, där jag berättade mina barndomsminnen och försökte dra slutsatser av dem. Det var i skymningen av Eichmann-rättegången, och jag var chockad över bristen på kunskap om den nazistiska eran bland unga israeler då.

Min bok tog inte upp Förintelsen, vilken ägde rum när jag redan bodde i Palestina, men en fråga som oroade mig genom åren, och så även i dag: hur kunde det hända att Tyskland, kanske den mest kultiverade nationen på jorden vid denna tidpunkt, hemland för Goethe, Beethoven och Kant, demokratiskt kunde välja en galen psykopat som Adolf Hitler som sin ledare?

Det sista kapitlet i boken hade titeln ”Det kan hända här!” Titeln drogs ur en bok av den amerikanske författaren Sinclair Lewis, ironiskt nog kallad ”Det kan inte hända här”, i vilken han beskrev ett Nazi-övertaganden av USA.

I detta kapitel diskuterade jag möjligheten att ett judiskt nazistliknande parti kom till makten i Israel. Min slutsats var att ett nazi-parti kan komma till makten i varje land på jorden, om förutsättningarna är de rätta. Ja, i Israel, också.

Boken ignorerades till stor del av den israeliska allmänheten, som vid den tiden var överväldigade av stormen med känslor framkallade av de fruktansvärda beskrivningarna från Eichmann-processen.
Så kommer General Golan, en ansedd professionell soldat, och säger samma sak.

Och inte som en improviserad anmärkning, men på ett officiell tillfälle, klädd i sin generalsuniform, läsandes från en förberedd, väl genomtänkt text.

Stormen bröt ut, och har inte passerat ännu.

ISRAELERNA HAR en självskyddande vana: när de konfronteras med obekväma sanningar, undviker de essensen och tar itu med en sekundär oviktig aspekt. Av alla de dussintals och åter dussintals reaktioner i den skrivna pressen, på TV och på politiska plattformar, har nästan ingen konfronterat generalens smärtsamma påstående.

Problemet är sannolikt inte enbart israeliskt eller tyskt, men bundet till människans sekteristiska natur där grupptillhörigheten och överlevnaden är viktigare än fakta och vetenskap, ett överlevnadsbeteende där ödlehjärnan och gruppens hjärntvätt har mer att säga till om än de högre funktionerna i hjärnan. Det obekväma skapar panik, en panik som låser vanligt förnuft ute, en panik som kopplar förbi objektivitet och logiskt tänkande om verkliga faror.

Hermann Göring som framsynt varnade judarna för vad som komma skulle sade i sin cell den 3:e January 1946 om hur man styr folket:
”Allt du behöver göra är att tala om för dem att de attackeras och fördöma pacifister för bristande patriotism och utsätta landet för fara. Det fungerar på samma sätt i alla länder.”

Hitlertyskland bevisade att den paranoida överlevnadsrädslan inte ledde till överlevnad alls, men tvärtom till totalt nederlag, eftersom tyskarnas rädsla blandat med hybris om sin egen överlägsenhet och alla andras underlägsenhet givetvis ledde till den enade viljan av motståndarna att bomba Tyskland till stenåldern. Tyskarnas solthet över det egna folket har nu förbytts till obalans åt andra hållet där man i princip försöker utplåna sitt eget folk istället genom en fascistisk invasion av en annan sekteristisk fascistisk politisk och religiös ideologi.

Nej, den rasande debatten som utbröt rör frågorna: Får en högt uppsatt officer uttrycka en åsikt om frågor som rör det civila etablissemanget? Och göra det i armé-uniform? På en officiellt tillfälle? Ska en officer hålla tyst om sin politiska övertygelse? Eller endast uttrycka dem i slutna sessioner – ”i relevanta forum”, som en rasande Binyamin Netanyahu uttryckte det?

General Golan har en mycket hög grad av respekt i armén. Som ställföreträdande stabschef han var fram till nu nästan en säkert kandidat för att bli stabschef när den sittande lämnar kontoret efter sedvanliga fyra år.

Uppfyllandet av denna dröm, som delas av varje generalstabesofficer, är nu mycket avlägsen. I praktiken har Golan offrat ytterligare befodringar för att ha gett sin varning och skapat den största möjliga resonansen.

Man kan bara respektera sådant mod. Jag tror mig aldrig ha träffat General Golan och jag vet inte hans politiska åsikter. Men jag beundrar hans agerande.

Det är det fina med general Ya’ir Golan. Han beter sig vetenskapligt i sitt tal. Han beskriver det han ser, han ser objektiva samband och varnar sin nation för en potentiellt kommande katastrof, precis så som Vetenskapliga partiet ex. gör om vår natur. Vi varnar för en reell fara.

(På något vis jag minns en artikel publicerad av den brittiska tidskriften Punch före första världskriget, där en grupp yngre officerare i ett uttalande motsätter sig regeringens politik i Irland. Tidningen sade att medan man var oenig om de upproriska officerarnas åsikter, så kände den stolthet i det faktum att sådana unga officerare var redo att offra sina karriärer för sin övertygelse.)

Nazi-marschen till makten började 1929, när en fruktansvärd världsomfattande ekonomisk kris drabbade Tyskland. Ett litet, löjligt högerextremt parti blev plötsligt en politisk kraft att räkna med. Därifrån tog det dem fyra år att bli det största partiet i landet och att ta över makten (även om det fortfarande behövdes en koalition).

”Högerextremism” är ett ord man bör undvika idag, anser jag, eftersom det som tidigare utgjorde ”vänster” och ”miljö” i politiken nu vandrat så långt högerut på den politiska socioekonomiska skalan att en stor del av ”vänstern” blivit högerextrem i sin nyliberalism, miljövidrighet och krigsiver att de t.o.m. stödjer terrorismen mot den folkvalda demokratin i Syrien. Ordet ”socialism” i ”nationalsocialism” antyder dessutom inte höger, men vänster för nationen.

Att nationalsocialismen infiltrerades av högerfolk är inget specifikt för just detta parti. Det har skett i alla partier som styrs internt direktdemokratiskt och som närmar sig maktens korridorer. Då dyker industrimagnater, herrgårdsägare, Hitler, grevar och baroner upp försöker ta över och plötsligt allierar sig de partier, som till en början ville folket, välfärden och miljön väl, med bombhögern och de som vill invadera världen och då är det bye bye med freden.

Vad hände mellan 1920-talet, när nazisterna fick försumbart stöd, och 1934 när denna massa tog sig ut för att höra Goebbels vid Nazi-”tacksägelsen”?

Jag var där när det hände, en pojke i en familj där politiken blev huvudtema vid middagsbordet. Jag såg hur republiken gick sönder, gradvis, långsamt, steg för steg. Jag såg vänner till vår familj hissa svastika-flaggan. Jag såg min gymnasielärare höja sin arm när han kom in i klassrummet och säga ”Heil Hitler” för första gången (och sedan lugna mig privat om att ingenting hade förändrats.)

Jag var den enda juden på hela gymnasiet (high school.) När hundratals pojkar – alla längre än jag – höjde sina armar för att sjunga den nazistiska hymnen, och jag inte gjorde det, hotade de att bryta mina ben om det hände igen. Några dagar senare lämnade vi Tyskland för gott.

Det gjorde Uri Avnery och hans familj rätt i. De som utvandrade hade större överlevnadschans än de som passivt lät sig infösas i segregerade getton eller deporterades till arbetsläger. Jag kan bara notera att Sveriges och Tysklands alla muslimer, likväl som palestinier i dag bör överväga exakt samma sak. Även israeler, vilka inte tror att de är utvalda av Demiurgen i den fortsatta invasionen av olagligt territorie, bör lämna Israel snarast innan skiten träffar fläkten och Israels eget Stalingrad kommer.

General Golan anklagades för att jämföra Israel till Nazityskland. Han gjorde ingenting sådant. En noggrann läsning av hans text visar att han jämförde utvecklingen i Israel till de händelser som ledde till upplösningen av Weimarrepubliken. Och det är en hållbar jämförelse.

Saker som händer i Israel, i synnerhet sedan förra valet, bär en skrämmande likhet med de där händelserna. Sant, processen är ganska annorlunda. Tyska fascismen uppstod ur förnedringen av kapitulera i första världskriget, ockupationen av Ruhr från Frankrike och Belgien 1923-25, den fruktansvärda ekonomiska krisen 1929, eländet för miljontals arbetslösa. Israel är segerrikt i sina frekventa militära aktioner, vi lever bekväma liv. De faror som hotar oss är av en helt annan karaktär. De härrör från våra segrar, inte från våra nederlag.

Faktum är att skillnaderna mellan Israel idag och Tyskland på den tiden är mycket större än likheterna. Men dessa likheter finns, och generalen gjorde rätt i att peka ut dem.

Jag noterar att Israel lider av samma segervisshet som föregick det tyska nederlaget vid Stalingrad, trots att ex. Libanon inte låter sig invaderas och tydligt visat att de alls inte är underlägsna Israel i kampduglighet.

Diskrimineringen mot palestinierna i praktiskt taget alla områden i livet kan jämföras med behandling av judarna i den första fasen av Nazityskland. (Den förtrycket av palestinierna i de ockuperade områdena liknar mer behandling av tjeckerna i ”protektorat” efter München svek.)

Regnet av rasistiska propositioner i Knesset, de som redan antagits och de som är på gång, påminner starkt de lagar som antogs av Reichstag i början av nazi-regimen. Vissa rabbiner kräver bojkott av arabiska butiker. Likt då. Uppmaningen ”Död åt araberna” (”Judah verrecke”?) hörs regelbundet vid fotbollsmatcher.

En parlamentsledamot har krävt separation av judiska och arabiska nyfödda på sjukhus. En rabbin har förklarat att Goyim (icke-judar) skapades av Gud för att tjäna judarna. Våra utbildnings- och kulturministrar är upptagna med att undertrycka skolor, teater och konst till en högerextrem linje, något som på tyska kallas Gleichschaltung. Högsta domstolen, Israels stolthet, attackeras obevekligt av justitieministern. Gazaremsan är ett enormt getto.

För de läsare som inte förstår det tyska ordet ”Gleichschaltung” så betyder det på svenska ungefär ”likriktning”. I Sverige upplever vi idag denna likriktning fast på ett obalanserat omvänt sätt jämfört med Israel. Den fascism som Israeler står för i Palestina kan i Sverige endast jämföras med den fascism som islamister står för i Sverige, en fascism som mörkläggs av svensk massmedia.

Till skillnad från palestinerna som har ett lagligt nationellt anspråk på det land som stulits, enligt FN, har de muslimer som kastar sten på svensk polis inget rättmätigt rättsligt krav på svenskt territorie och saknar oftast verkliga flyktingskäl, samt är varmt välkomna åter till sina egna territorier. Invällande muslimers anspråk på det som i dag i Sverige kallas för ”no go”-zoner baserar sig enbart på medeltida sekteristiska strofer, precis likt de sekteristiska strofer som Israels demokratiskt valda använder för att olagligen invadera Palestina.

Naturligtvis skulle ingen i sitt sinnes fulla bruk ens tillnärmelsevis jämföra Netanyahu till führern, men det finns politiska partier här som gör 0 och avger en stark fascistisk lukt. Det politiska slöddret som befolkar Netanyahus nuvarande regering kunde lätt ha funnit sin plats i den första nazi-regeringen.

En av de huvudparollerna för vår nuvarande regering är att ersätta den ”gamla eliten”, som anses alltför liberal, med en ny. En av de huvudsakliga nazi-slagorden var att ersätta ”das System”.

Just detta argument av Uri Avnery ser jag inte som en relevant jämförelse. Att ersätta ett korrupt system kan naturligtvis leda till något bra i fall det nya blir bättre än det gamla, såsom Sveriges diktatur under krigskåta kungar ersattes av demokrati, vilket successivt ledde till en period av demokratisk nationell demokrati som gav rättvis jämlikhet och välstånd till Sveriges alla medborgare, innan novemberrevolution och frihandel började förstöra den saken. Vi hade innan detta ett system där vi med en arbetslöshet på ca 2% gladeligen hjälpte de torterade människor som tvingades fly Pinochets USA-stödda fascistdiktatur och vi gav dem möjlighet till arbete och integration i Sverige, även om många av dessa invandrare nu överger Sverige.

Som barn var två av mina allra bästa klasskompisar chilenare och två söta tjejer i klassen kom från Chile, även om denna typ av invandring inte medförde sekteristiska strofer, skränande i minareter, skäranadet i oskyldiga barns genitalier, blodsugande av barns penisar, pedofili eller mord på otrogna. För när ett folk ersatt medeltida sekteristiskt system med vetenskaplighet, oavsett var de kommer ifrån, kan det leda till något gott också och det har inget med egen uppfattning om ras eller bakgrund att göra alls.

FÖRRESTEN, när nazisterna kom till makten, var nästan alla högt uppsatta officerare i den tyska armén pålitliga anti-nazister. De övervägde även en kupp mot Hitler. Deras politiska ledare avrättades summariskt ett år senare, när Hitler likviderade sina motståndare i sitt eget parti. Vi får höra att General Golan nu skyddas av en personlig livvakt, något som aldrig har hänt en general i Israels Annaler.

Detta är heller inget gott argument. Alla ledare skyddas ständigt av sina underordnade. Ledaren betraktas alltid som den mest värdefulle individen och är därför det mest eftertraktade målet för fienden. Mängden skydd beror av hotbilden. Nu är Ya’ir Golan givetvis ett mål för judiska extremister. Att ingen israelisk general varit i behov av särskilt skydd tidigare är endast ett bevis på att ingen viktig israelisk general tidigare sagt något kontroversiellt om Israels Nazi-beteende i syfte att dra nya ledningar i israelernas tankemönster.

Generalen nämnde inte ockupationen och bosättningarna, som är under armé-styre. Men han nämnde episoden som inträffade strax innan han gav detta tal, och som fortfarande skakar Israel nu i det ockuperade Hebron, under armé-styre, såg en soldat en allvarligt skadad palestinier ligga hjälplös på marken, gick fram till honom och dödade honom med ett skott i huvudet. Offret hade försökt att angripa några soldater med en kniv, men utgjorde inte ett hot mot någon längre. Detta var en tydlig överträdelse av arméns stående order, och soldaten har dragits inför krigsrätt.

Det intressanta i sammanhanget är att palestiniern hade internationell laglig rätt att, enligt FN, attackera de invaderande soldaterna på palestinskt territorie, i synnerhet i fall han bar uniform, men att soldaten bröt mot både israelisk lag och krigets internationella lagar, något som givetvis kan leda till en Nürnbergprocess i framtiden. Samtidigt måste man fråga sig om inte ett snabbt slut var mer humant än livslång tortyr i israeliskt fängelse eller att eventullet tvingas utgöra reservdelsmänniska åt rika israeler. Det är t.o.m. möjligt att palestiniern bad om att få bli avrättad i hopp om att komma till sina 72 jungfrur om individen tillhörde just den sekten.

Ett vrål gick runt inom landet: soldaten är en hjälte! Han borde dekoreras! Netanyahu ringde upp sin far för att försäkra honom om hans stöd. Avigdor Lieberman tog sig in i den trånga rättssalen för att uttrycka sin solidaritet med soldaten. Några dagar senare utsåg Netanyahu Lieberman som försvarsminister, det näst viktigaste ämbetet i Israel.

Dessförinnan fick General Golan robust stöd både från försvarsminister Moshe Ya’alon och stabschefen, Gadi Eisenkot. Förmodligen var det den direkta orsaken till att sparka ut Ya’alon och utnämnina Lieberman i hans ställe. Det liknade en kupp.

Det är anmärkningsvärt, men ändå förståeligt. Opinionen styr politikernas populistiska utspel och agerande i demokratier såväl som i oligarkier eller diktaturer. Om det gynnar populariteten kommer politikern agera, speciellt om det inte strider mot någon lag. Kappan vänds enligt vindriktningen. Problemet med Israel är således israelernas eget medvetande. Ledarna som väljs är ett resultat av folkets vilja.

Men personligen undrar jag om inte de videofilmer som filmatiserat den obeväpnade unge palestinierns död av en israelisk prickskytt när han söker efter sina försvunna föräldrar i resterna av Gaza eller den videofilm som visar hur en israelisk prickskytt glädjs av att skjuta prick på ett paletsinskt barn på ett tak är ännu mer talande vad gäller den fascism som genomsyrar den israeliska sekteristiska demokratin?

Likväl utgör Ya’ir Golan, från och med nu, ett politiskt alternativ för den vakne moderne israelen.

Det verkar som om Golan är inte bara är en modig officer, men en profet också. Inkluderingen av Liebermans parti i regeringskoalitionen bekräftar Golans svartaste farhågor. Detta är ett dödligt slag till mot den israeliska demokratin.

Jag antar att jämförelsen avser det tyska valet 1933 som ledde till koalitionen mellan de fyra högerpartierna Nazisterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna.

Är jag dömd att bevittna samma process för andra gången i mitt liv? Är det denna incident som hetsade generalen att tala ut och varna landet? Jag kan bara ge honom min honör.

Förmodligen är Uri Avnery dömd till det och med tyskt facit i hand borde generalen försöka bilda ett politiskt parti i syfte att rädda landet, samt skaffa fler livvakter. Problemet är väl sannolikt endast att det kommer saknas demokratiskt stöd, hos den förskrämda sekteristiska befolkningen, för den förändring som Israel och Palestina behöver för att kunna vinna freden innan Israel förvandlas till ett nytt Stalingrad.

”Imagine no religion!”
/John Lennon

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet

Annonser

11 reaktioner på ”Omkoppling av Tankemönster – Två Israeler jämför Israel med Nazismen under Hitler

  1. Ping: Lördagsbio | corneliadahlberg

  2. Ping: Politisk satir – God Jul med ett julrim och ett politiskt satiriskt julkort | Vetenskapliga partiet

  3. Ping: Kritiskt svar till Elisson och Norberg – Om Olof Palmes härliga vänner i tidningen Metro | Vetenskapliga partiet

  4. Ping: Ungern – Bloomberg krossar glaset till antisemitism-megafonen | Vetenskapliga partiet

  5. Ping: Apartheidstaten Israel – FN:s generalseketerare kritiseras internt av Rima Khalaf som avgår i protest | Vetenskapliga partiet

  6. Ping: Kritik – Vetenskapliga partiet slutar härmed att länka till Avpixlat | Vetenskapliga partiet

  7. Ping: Avpixlat – En sanningssägande tidning blir till fejkad nyhetsförmedling | Vetenskapliga partiet

  8. Ping: JAG PROTESTERAR högljutt mot Israel-lobbyn, för SANNINGEN & VÄRLDSFREDENS skull. | Vetenskapliga partiet

  9. Ping: Kan etnisk överlevnad såväl som nationalism vara moraliskt riktig och göra en nation rikare? | Vetenskapliga partiet

  10. Ping: Svensk översättning av Pat Condells video om hur Europa begår självmord – Halva problemet | Vetenskapliga partiet

  11. Ping: Facebook förfaller i omoraliskt bokbåls-beteende – Censurerar Newsvoice | Vetenskapliga partiet

Skaffa ett gratis Wordpress-konto och kommentera här!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s