Jan Myrdal konstaterar att Nya Tider är mer sanningsenliga än DN

Detta får jag nys om via Anders Romelsjö – Debatt om yttrandefrihet, Nya Tider, DN och nazism och Myrdals konstaterande är egentligen inte konstigt. Jan Myrdal är för jämlikhet och är en känd och kontroversiell författare som driver saker till sin spets med välgrundade åsikter, en författare som ständigt refuseras av DN.

Nu är det så att DN är en tidning ägd av Bonnierfamiljen. Denna familj har förmodligen lojaliteten hos kolonialismen, imperialismen, USA och Israel, och är förmodligen alls INTE eniga i den “sanning” som vänstermänniskorna Jan Myrdal eller Anders Romelsjö vill förmedla.

På samma vis som Jan Myrdal refuserades ville sannolikt DN, precis som annan massmedia med moraliskt tveksamma ägarförhållanden kopplade till Nato-intressen, inskränka Nya Tiders yttrandefrihet på en bokmässa i Göteborg.

Detta handlar inte enbart om Nya Tider eller ens skillnader i politiska åsikter eftersom mediemogulerna av rent konkurrensmässiga intressen givetvis vill inskränka yttrandefriheten även för andra publikationer i butiker och pressbyråer.

Detta är alltså även ett resultat av konkurrens att de stora mediemogulerna vill krossa de små tidningarna oavsett om de är höger, vänster, nationella eller internationalister rent politiskt, inte enbart en politisk agenda.

Denna monopolistiska inskränkning av yttrandefriheten sker naturligtvis även genom de delar som tidningarna lögnaktigt kallar “fri debatt” på sina insändarsidor. Denna “fria debatt” är naturligtvis allt annat än “fri” och styrs av tidningarnas politiska agendor, vilken naturligtvis styrs av ägarförhållandena. Även på Internet är dessa s.k. “fria forum” och kommentarsfält hårt censurerade.

När sedan politiker, massmedia och andra aktörer, ex. Google, planerar stegvisa smygande inskränkningar av yttrandefriheten för alternativ media drar man osökt parallellen till Sovjetunionens kommunistiska styrning av media-innehållet.

Man konstaterar kallt att skillnaden i beteendet i praktiken är minimal, även om det demokratiskt styrda kommunistpartiets censur för folkets väl och mediemogulernas odemokratiska styrning genom sin censur mot folkets verkliga demokrati, givetvis i praktiken är annorlunda.

Det är sant att vi fortfarande har en relativt hög nivå av yttrandefrihet i Sverige, men det är de sittande mediemogulerna, de sittande politikerna och chefredaktörerna som i praktiken styr mängden och kvaliteten på det opinionsbildande material som folket de facto får tag på i TV-burken, i butiker och i pressbyråer.

Men de styr inte alla. Långtifrån. Undantaget är den växande skara individer som själva uppsöker nya alternativa medier som ex. Nya Tider eller Avpixlat via Internet eller ex. blir medlemmar i tidningen Flamman där läsarna själva äger tidningen och direkt kan påverka dess innehåll, tidningar som inte behöver ta hänsyn till mediemogulernas agenda.

Visserligen är yttrandefriheten tydligt snedvriden i Sverige och därmed även demokratin, men många människor börjar vakna. Visserligen har många fastnat i jagandet av fantasifigurer i Pokemongo-appen, i de amerikanska spion-apparna Facebook, Messenger eller Whatsapp, i en slags distraktion, en slags ny religion, en verklighetsflykt från de alltmer växande sociala problemen.

För många hamnar, p.g.a. av EU-kapitalismens frihandel/fulhandel, i arbetslöshet, utbrändhet och sjukdom samtidigt som de ser problemen som växer i samhället och de flyr då antingen verkligheten eller måste anstränga sig en aning för att se sanningen, d.v.s. ställa sig frågande till vad som sker och varför massmedierna inte beskriver den verklighet de upplever.

Det är därför inte konstigt att man numera ser att många t.o.m. ratar de gratistidningar som mediemogulerna bönar och ber om att de ska läsa genom att just göra dem helt gratis. Och varför ska de läsa en slags kopia av samma desinformation genom DN eller Aftonbladet och dessutom betala för det?

Folk börjar nu vakna via sina telefoner och datorer. De läser helt annan alternativ media som har bättre förklaringar på den misär och olust som de upplever och detta kommer naturligtvis i förlängningen sannolikt få effekt. Min egen förhoppning är att det kan bli en samlad och enig effekt och inte en splittrad effekt där nationella och socialister bekämpar varann, men där de enas på två viktiga punkter:

1. Revolutionen mot mediemogulerna och storkapitalet, såväl som mot repressiva diktaturer som splittrar folken, måste vara nationell och demokratisk i varje land och värna det egna folket och de egna medborgarna såväl som invandrade medborgare som vill integreras i en gemensam och fredlig kultur. När alla nationer lyckats är denna revolution internationell. Kulturer som inte är förenliga med den nationella kulturen som råder kan inte ges någon plats i en nationell s.k. “mångkultur”.

2. Fascistiska religioner/ideologier måste bekämpas, eftersom de låser in människor genom sekterism, hot och våld. Därmed förhindrar de människors verkliga frihet, deras yttrandefrihet, deras demokratiska friheter och deras verkliga kulturella frihet och deras trosfrihet. Hitlertyskland, Sionistisrael, Wahhabbismen, Salafismen och Stalins diktatoriska skräckvälde såväl som USA-regimens odemokratiska imperialism, vilken bestyckar terrorister med vapen, måste bekämpas av folken demokratiskt och nationellt.

Nu skulle man givetvis kunna anse att Jan Myrdal kan publicera sina alster utan refusering någon annanstans än i DN och det är precis det han har gjort i Nya Tider. Men se! Då blir DN och mediemogulerna skrajsna. För tänk om alla skulle börja göra som Jan Myrdal, nämligen överge DN och all annan massmedia ägd av de mediemoguler eller politiker som splittrar och krossar folket med sin tomma retorik? Då skulle folket vinna och mediemogulerna och de korrupta politikerna förlora.

För är det inte så att massmediemogulerna och deras blint lojala skräpjournalister och politikerna är ute efter att splittra Sveriges medborgare på olika vis i en ofruktsam konflikt mot varann? Främjar de inte att de nya glåporden utgörs av ord som ex. “rasism” och “kommunism”, glåpord mot “nationell självkänsla” och mot “jämlikhet”, ord som i sin förvanskade form splittrar arbetarklassen i två läger, helt utan att man beskriver den verkliga betydelsen av dessa ord, men istället försmutsar dem med andra betydelser?

Så jag upplyser er alla om, återigen, att man inte behöver vara politiskt högervriden, “högerextrem” eller “konservativ” för att vara skeptiker till den förda invandringspolitiken. Nej. För när den naiva migrationspolitiken gjort tillräckligt många asylbaroner tillräckligt rika och riktigt många människor dött i Medelhavet och tillräckligt många terrorister detonerat i våra storstäder kan man alltså enas om att det är idioti, helt oavsett politisk hemvist.

Att “konservativa” och “högerextrema” råkar vara emot samma sak som oss jämlikhetsförespråkare beror på samma fenomen som att nästan ingen vill äta bajs. En naiv kostsam migrationspolitik och bajs smakar nämligen inte jordgubbstårta, även om den är dyr, oavsett från vilken vinkel man angriper den med tårtspaden.

Gruppen eller etniciteten avgör således inte hur man ser på en naiv migrationspolitik. Man kan vara från Somalia, vara brun som choklad, likt Mona Walter, den numera kristna apostaten, och samtidigt vara emot invandringen av extrema islamister, vars texter hon känner väl till, men som hon föraktar.

Och även om man skulle vara rasist, d.v.s. ser sin egen ras som högre stående, oavsett vilken ras nu detta skulle vara, så kan man givetvis vara skeptisk till den förda extrem-islamistiska massmigrationspolitiken till Sverige eftersom man naturligtvis kan ha vilken etnicitet/ideologi/religion som helst och samtidigt vara emot extrem islamism, eftersom extrem islamism betyder terrorism, krig och elände, precis som fascismen, nazismen, sionismen eller vilken annan sekteristisk extremism som helst.

Således kan ett motstånd mot den förda migrationspolitiken, helt enkel, betyda att man har förnuft och känsla och är för ett vetenskapligt samhälle, fred och inte vill ha fler drunkningsolyckor i Medelhavet, samt att de extrema islamisterna ska utvandra dit där de hör hemma religiöst och kulturellt. Ju fler som bryr sig i varje nation att ta kål på den extrema migrationspolitiken och mediemogulernas lögner, desto bättre resultat får vi givetvis både nationellt och internationellt.