Schlauggate – Är det hackerns eller Birger Schlaugs positivitet till sekterism vi ser?

Har Birger Schlaug (blogg öppen igen) indirekt bjudit in kriminella och terrorister på middag och sedan stängt ner sin egen hemsida med ursäkten att den blivit ”hackad”? Det verkar inte bättre. Visst kan jag ha fel, men jag har på känn att detta kan vara av enormt nyhetsvärde, men naturligtvis även intressant för SÄPO i fall mannen verkligen menar det som stod på hemsidan innan den togs ner och utifall den INTE är skrivet av av en ”hacker”.

(Hela Birger Schlaugs bloggpost är citerad och kommenterad strax efter den passande lilla dikten)

Naturligtvis är inte de två sista eventuella intellektuella kullerbyttorna på en avdankad politikers blogg något att lyfta på ögonbrynen åt jämfört med vad aktiva politiker och massmedia pysslar med i maskopi med världens mest kriminella företag som någonsin existerat på planeten, men ändå. Det är stort nog.

Hur snubblar jag över detta scoop? Jo. Det hela börjar när jag ska följa en länk in på Birger Schlaugs hemsida och upptäcker att den är nedtagen. Så jag skriver en bloggpost om saken med egna spekulationer, men så kommer jag på att han och/eller hans fru har en Facebooksida som heter ”Birger Schlaug – Din vän i alla väder”. Där finner jag att:

”Birgers blogg är kapad, den är nedstängd, öppnas den igen sker det utan Birgers medverkan.”

Detta leder mig till en artikel i DN inkl. ett foto med vad ser ut som ett lismande eller skrajset flin på Birger Schlaug. I DN av alla tidningar dessutom!!! Ni vet väl att tidningen DN ägs av den beryktade Bonnierfamiljen och att i DN desinformerar Wolodarski grovt. Chefredaktören för DN, Peter Wolodarski, är utsedd till årets förvillare … och ej ännu är benådad.

Just denna tidning väljer Birger Schlaug att publicera sig i. Varför? Vill han förvilla oss eller någon annan? I så fall varför? Det Birger vet är att DNs styrka inte ligger i undersökande journalistik. Tvärtom. Jag spekulerar i att just en vilja att desinformera således är orsaken till valet av tidningen DN.

(Jag spekulerar först i att Birger Schlaug antingen skäms över att han gett det borgerliga Sverigedemokraterna beröm lite för tidigt i den sista bloggposten, vilket framgår av ”Onkel Olof” i bloggpostens kommentarsfält med påföljande kommentar av ”hackaren” eller Birger Schlaug (om man kombinerar länken med Web Archive), vilket leder oss fram till att Sverigedemokraternas förslag förmodligen är ett borgerligt förslag beroende på val av skattesatser, således precis lika borgerligt som dagens borgerliga DN och borgerliga EU-positiva Miljöparti.)

Men efter en djupare titt inser jag att det förmodligen är betydligt mer sannolikt att det handlar om den näst sista artikeln med påföljande kommentarer och att detta helt enkelt lett till att Birger Schlaug eller ”hackern” i själva verket indirekt menar att han gärna vill föra interna hemliga samtal på tu man hand med de extrema våldsamma sekter som nämns i artikeln, vilka han eller ”hackern” samtidigt kallar ”vedervärdiga”, hellre än att sitta tillsammans med mer demokratiskt lagda personer och resonera, ett resonemang som kanske lett till att han helt sonika blivit kontaktad av sekterna i fråga och inbjuden för just de samtal han (eller ”hackern”) de facto välkomnat? Det är naturligtvis inte helt otroligt.

Reaktionen har kanske lett till en s.k. kognitiv dissonans, retroaktiv insikt eller en rädsla så stor att han kanske fått ett mentalt sammanbrott och han har då valt att stänga ner alltihop. Mänskligt. Är då detta en nyhet värd att utreda vidare i klass med ex. Aftonbladets förlorade heder av Dan Josefsson? Kanske det? Det beror på orsaken. Begynnande senilitet är också en reell möjlighet. Jag är ingen psykolog, men senilitet framstår som en osannolik orsak (om det är Schlaug som skrivit det). Texten är nämligen visserligen fullkomligt makaber men samtidigt fullkomligt glasklar och helt i Shlaugs egen stil.

Med tanke på att Birger Schlaug varit partiledare för Miljöpartiet, samt hans ständiga medverkan i den lögnaktiga massmedian, samt hans eget bloggande, samt ständiga länkande till denna lögnaktiga massmedia så anser jag att scoopet ligger på samma nivå, kanske t.o.m. på en något högre nivå.

Fadäsen ser faktiskt inte ut att bero på senilitet eller på en ”hacker” och Schlaug tillhör fortfarande kategorin massmedial påläggskalv och politikeradel även om han svamlar och det är han absolut inte ensam om i Sverige på något minsta vis.

Det eventuella samhällshotet i just Schlaugs fall är att hemligt mingel med terrorister/sektmedlemmar i syfte att försöka förstå dem, utgör en risk för minskad yttrandefrihet och minskad demokrati för oss alla, genom de minglande sociala metoder som terroristerna arbetar efter, medan i Aftonbladets förlorade heder av Dan Josefsson var det enda verkliga hotet att drabbas av stressrelaterad sjukdom p.g.a. den stress som Alexandra Pascalidou fick uppleva genom att tro sig vara mordhotad på riktigt av nazister, vilket visade sig vara en fabricerad lögn initierad av en journalist på Aftonbladet.

Jämför man konsekvenserna av de båda nyheterna är det således mycket intressant. Magsår på en kvinna jämfört med införande av sektstyrd diktatur eller totalt inbördeskrig mellan demokratins försvarare och sektens pådrivare…

Dikten som jag finner i kommentarerna till bloggposten belyser problemet:

En ideologilös gosse satt och tänkte
att han ville äga gårdar & ha makt
och därför inte riktigt märkte
bekymren med sin status-jakt

Gossen påminde om en ”hal termit”
som hade slippriga svar på allt
han förvandlade guld till sxxt
& förvärrade läget tusenfallt

Och det är sannolikt insikten om det slippriga svaret på historien av den ideologilöse partilöse gårdsägande och handelsbolagsägande Schlaug, likt en ”hal termit” som tydligen lite avdankat, kreativt och okoncentrerat halkat in på ett felaktigt retoriskt bananskal, sannolikt p.g.a. vänskapskorruption med sektmedlemmen i fråga, vilket lett till nertagningen, inte någon ”hackning”. Detta är själva scoopet, anser jag.

Låt mig citera och kommentera ur artikeln som publicerades på Birger Schlaugs blogg tisdagen den 19 april 2016 som handlar om ”förlusten som uppstår” när någon med kopplingar till en våldsam sekt reser sig upp och går…

(Namn på personer och diverse sekter har jag anonymiserat inom hakparenteser för den goda smakens skull. Oavsett vilken våldsbejakande kriminell sekt det hade gällt hade det naturligtvis varit exakt samma sak. Den som vill ha hela texten inkl. kommentarer kan gå in på Web Archive eller be om dem via kommentarsfältet.)

”[En miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] avgick. Den avslutande scenen började med en fest där han var inbjuden, en del menar att han borde rest sig och gått därifrån då han borde observerat att några av gästerna var ledande figurer i organisationer med vedervärdiga åsikter.”

Jo. Just så är det. Det tycker nog de flesta. Speciellt de som känner till vilka individer det handlar om. Men Birger (eller hackern) försöker då att vända på det.

”Häromdagen fick jag en fråga på tåget: Hur hade du gjort? Hade du suttit kvar? Mitt svar: Nej, inte suttit kvar vid mitt bord utan föreslagit att jag fått sitta vid bordet där de vedervärdiga satt. Medresenären såg frågande ut, trodde att jag skämtade. Inte ska man väl prata med neofascister…”

….”hackern” eller Birger fortsätter:

”Jag skämtade inte. Hade jag hamnat på en middag och upptäckt att en av de övriga som var inbjuden var ordförande i en förening med vedervärdiga åsikter så hade jag definitivt inte rest mig och gått. Tvärtom, jag hade verkligen försökt få plats vid dennes bord för att samtala öga mot öga. Vilket alltid visat sig vara bättre än att tala i flock och i offentlighet.”

Här i legitimerar ”hackaren”(eller Birger) inofficiella samtal med de terrorister som motverkar demokrati och yttrandefrihet. Han legitimerar även indirekt hemliga och odemokratiska möten samtidigt, ex. Bilderbergruppen, i vilken annat vedervärdigt och moraliskt tvivelaktigt diskuteras helt utan folkets insyn, vilket givetvis också motverkar demokrati och yttrandefrihet.

”Sådana som hotar sina medmänniskor, som är stolta över att ha mördat, borde aldrig dinera utan att få höra andra åsikter. Aldrig.”

Det må man tycka även om ex. Henry Kissinger eller andra svenska statsministrar, både som ”hacker” (eller Birger), men borde inte dessa verkliga åsikter då istället presenteras offentligt ex. i alternativ media eller lögnmedia? Sker det? Nej. Ej heller i denna artikel sker det mer än med ordet ”vedervärdig” dock helt utan att ange vad det är som är just vedervärdigt i detalj. Den som vill hitta det vedervärdiga kan finna namnen på sekterna och och söka sig vidare själv!

”Mina avsikter med att stanna kvar, sätta mig vid bordet, skulle vara att såväl markera mitt avståndstagande till åsikter jag starkt ogillar som att försöka förstå hur den andres värderingar är skapade, hur de växt fram och på vilket sätt motiven att hata andra ser ut just för den middagsgäst som utgjorde min politiska motsats.”

Låt mig då för ”hackaren” eller Birger förklara sekterism! Vi har rätt, alla andra har fel – Så tänker sektmedlemmen. Vår bok är den gudibehagliga boken, alla andra är otrogna. Varför skulle en sektmedlem ens lyssna på en otrogen?

”Jag skulle, precis som [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] skulle haft, ha allt att vinna. Att försöka skrapa ett sår på ytan om inte annat. Ett nyttigt sår.”

Birger eller ”hackaren” skulle givetvis riskera halal-slakt om denne mot förmodan var så ointelligent att denne kritiserade sektens strofer inför en av de duktigt indoktrinerade. Detta är naturligtvis problemet. De sekter som nämns mördar med sektens skrifter som stöd.

”Skulle samtalet urarta, vilket det faktiskt sällan gör när man talar öga mot öga utanför offentlighet där skådespelet ligger på is, skulle det inte vara jag som skulle resa mig i vredesmod, utan den andre. Att låta den andre, den med vedervärdiga åsikter, vara kvar och kunna dominera en middagsbjudning genom att själv resa mig och gå vore att förlora. Man ska aldrig förlora mot sådana som har vedervärdiga åsikter. Jag har skrivit om detta tidigare i samband med den beryktade iftar som [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] var inbjuden till.”

Jo du. Kanske skulle personen inte bara resa sig, men även dra ett vapen i syfte att halal-slakta ”hackaren”, [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] eller rentutav Birger? Att dominera den situationen innebär att man är beredd att slakta först eller bli ett offer. Sådan är den sekt som anser att världen tillhör sekten och att den egna sekten är utvald av den gudibehaglige guden. (Sekten i fråga är tyvärr inte ensam sekt om den saken.)

”Att vända ryggen till innebär bara att den med de vedervärdiga åsikterna kan kapsla in sig än mer i sin bubbla, sin värderingsvärld där hen lever sitt liv med likasinnade. Det är är tydligen den strategin som krävs av medieestradörer.”

Birger eller ”hackaren” hycklar nu och svammlar, för vi vet alla att sekterism inte kan läkas ut vid ett middagsbord lika lite som en läkare kan läka den patient som inte vill bli läkt, eller lika lite som den utan sjukdomsinsikt kommer ansöka om mental rehabilitering ur en mentalt sjuk sekt. Boten kommer inifrån sektmedlemmen själv ex. i meditation skiljd från sekten.

”Gamla kommunister från Östtyskland ålades att inte tala med västerlänningar, de skulle hålla sig på sin kant, de skulle inte bli infekterade av värderingar som kunde fräta på deras egna. Att ledarskribenter, politiker och – höll jag på att säga, och skrev det visst också – politruker anser att det vore förfärligt om [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] på en mer eller mindre privat fest talade med människor med vedervärdiga åsikter och turkisk bakgrund ter sig för mig både kontraproduktivt och absurt. Men så är jag inte politiker heller. Det värsta är att jag hade samma uppfattning när jag var politiker. Prata med sina politiska fiender, ju värre de är desto viktigare att inte låta dem leva i sin fredade bubbla.”

Så jag frågar ”hackaren” eller Birger om inte gränsen går någonstans ändå? Jag anser att den går vid de demokratiska värderingarna och att man för samtal med de människor som åtminstone försöker ge intrycket av att försöka hålla sig inom landslagar och anständighet, ex. andra demokratiska partiers representanter, således inte notoriskt kriminella eller extremister som vill störta demokratin och införa diktatur eller kalifat?

Man är också glada för att [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] inte satt vid samma bord som den vedervärdige. Skulle inte [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] klarat det? Är man orolig över att [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] inte skulle vilja ta den konflikten? Är det så att han kanske är konflikträdd i umgänget med människor med turkisk bargrund? I hur många frågor har [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] tagit strid under sina år i riksdagsgruppen – var det kanske för hans låga profil och följsamhet han blev vald till gruppledare för riksdagsgruppen? Och är det verkligen sant att Gustav Fridolin – som det påstås i boken Dom blev som de andra – skulle avstått från att kandidera som språkrör om [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] ställt upp? Det lilla jag känner av [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] får mig att tro att han aldrig skulle ställa upp, det lite mer jag känner av Gustav får mig att tro att det inte är sant.

Det är när jag byter ut namnet mot vad personen faktiskt är som ”hackarens” eller Schlaugs ologiska kullerbytta blir ännu mer tydlig.

”Det är uppenbarligen tur att jag inte är statsråd. För jag samtalar – på middagar eller konstiga mingel – hellre med de som inte delar mina värderingar än med de som delar mina värderingar. Även om de jag hellre pratar med har värderingar som är vedervärdiga. Jag är övertygad om att mina värderingar, som också – antar jag – är Miljöpartiets värderingar är mer hållfasta än sådana som bygger sina på de idéer som bärs av obskyra organisationer, som manar till död och är stolta över att skapa gravplatser.”

Det är just det som är problemet i ett nötskal. Miljöpartiet håller fast vid en obskyr sekteristisk organisation. Inget retoriskt svamlande kan få ordning på den saken. Sverigedemokraterna har haft rätt. Schlaug har haft fel. Men när den insikten landar i en dikt kan man således inte göra en pudel, ex. kalla sig själv naiv, ändra åsikt och förpassa sekten dit den hör hemma. Neeeej! Det vore natrligtvis en prestigeförlust så vi stänger ner bloggen, ringer DN istället och ljuger ihop något tills röken lagt sig, så vi kan svamla på i vanlig ordning till MP-sektens förtjusning.

”Att försöka förstå är inte att acceptera. Att försöka förstå ger ökad förmåga att vinna. Då måste man tala med de man inte älskar, till och med med sådana vars åsikter man avskyr. Därför var det synd att inte [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] kände igen de figurer han borde ägnat måltiden åt att samtala med – att samtala är att lyssna, försöka förstå men inte jamsa med. Vare sig av artighet eller diplomati eller konflikträdsla. Men förmodligen hade medieestradörer inte accepterat det heller.”

Så bra att ”hackern” eller Birger vill förstå! Läs då på vad det faktiskt står i sektens skrifter eller lyssna på några apostater som lämnat sekten! Det är nu hög tid att sluta lyssna på och gulla med sektens egna lögnare.

”Så avslutades [den sektkopplade miljöpartistens] tid som statsråd. Händelser som blivit till incidenter hade blivit alltför många, – en del kanske vreds till oigenkännlighet? Och [den sektkopplade miljöpartistens] informations- och pressavdelning verkade vara över måttan inkompetent och tondöv. Totalbilden blev som den blev. Avgång blev nödvändig. För både [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] och regeringen. Trots att han förmodligen betalat sin tevelicens och inte haft svart arbetskraft boende i källaren – det var sådant, förutom allmän arrogans, som borgerliga statsråd tvingats avgå för.”

Det kan ha varit så att informations- och pressavdelningen på MP faktiskt försökte skademinimera och att ”hackern” eller Birger med detta inlägg försmutsade MPs nödvändiga reningsbad, något som jag faktiskt ser positivt på, men låt oss inse faktum. MP kan inte renas. Det är kört. Skit kan inte bli guld. Det är för sent för både MP och Birger Schlaug. Rutten fisk kan inte bli färsk fisk. Inte ens om hela partiet går i meditationsreträtt ser det ljust ut, för alla kommer inte ut upplysta likt Buddha från reträtter heller. Och även om det mot förmodan skulle ske upplysning, har man ett solkigt parti som aldrig någonsin kommer få sin glans tillbaka, p.g.a. av alla miljövidriga turer.

”[En miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] skriver i Expressen – jag har ingen anledning att inte tro att det han skriver är hans uppriktiga mening. Själv har jag mött människor med turkisk bakgrund som kallat [en miljöpartist med kopplingar till en våldsam sekt] för [rasistiskt tillmäle], på temat att han är feminist och försvarar homosexuellas rättigheter. [En våldsam sekt] lär vara nöjda, de har fått uppmärksamhet. [Sektmedlemmar i en annan våldsam sekt] är säkert också nöjda, de kan sprida varianten att [sektmedlemmar] diskrimineras också i regeringen. Säkert är [en socialdemokratisk person med kopplingar till en våldsam sekt] och många andra också nöjda. Regeringen får andrum tills jakten på någon annan snart börjar… Sådant är livet för regeringar. På gott och ont.”

Det är naturligtvis svårt att tillhöra sekten och försvara ex. jämställdhet och HBTQ såsom sektens strofer är skrivna utan att bli kallad saker från sektens medlemmar. Det är klart som korvspad för den som läst på.

”Kommentarsfältet är öppet på försök efter en tids nedstängning. Kommenterar ni så vore jag tacksam om ni som vanligt låtsas att ni sitter vid ett köksbord och talar med varandra – och dessutom ska tillbringa dagen med varandra, med lunch, middag och kvällsfika på en brygga en varm sommarkväll.”

Jag noterar att nedstängningen kommit i två steg likt en raket på väg till månen.

—

Nu till medborgarjournalisten som skrivit denna post om det är av intresse:

Hej! Martin heter jag.

Jag är en f.d. miljöpartist, precis som Birger Schlaug. Jag sympatiserar faktiskt med många av de saker som Birger själv SÄGER SIG sympatisera med och jag kritiserar Miljöpartiet precis som Birger. Jo. Anledningen att jag anser att denna diskussion ska upp på bordet är att jag anser att han agerat förrädare mot ekologin ända sedan han hade kännedom om Ekologiska partiet.

Det är därför han är en skurk i mina ögon. Han gick nämligen inte med i Ekologiska partiet vid denna tidpunkt även om han kände väl till att det i detta ögonblick fanns en reell chans att sänka bombhögerns infiltratörer som påbörjat den långa processen att sänka den gröna rörelsens ideal.

Sedan ledde han det parti som vandrade allt längre högerut på den politiska höger-vänster-skalan och allt mer bort från miljövänlighet kongress efter kongress i den interna jakten på ministerposter i riksdagen och i Bryssel. Att han själv inte gjorde det saknar betydelse. Han legitimerade de som gjorde det genom att företräda dem likt ett oskyldigt lamm.

Därefter ser det ut som om han och hans fru valt att starta handelsbolaget Provoka, sälja sina böcker, blogga och hålla föredrag via sin blogg istället för att starta ett nytt parti. Ett nytt parti som gör allt det han dillat om vore något som möjligtvis skulle kunna återupprätta hans heder, tja, minus att mingla med terrorister och kanske minus att fördömma det enda parti i riksdagen som helt tydligt inte gör det.

Han har heller inte valt att stödja det nya gröna utbrytarparti som startades som hette Gröna partiet, ej heller har han stöttat Vetenskapliga partiet, ej heller Ekosolid, partier som faktiskt försöker att ingenjörsmässigt lösa flera av de problem som han ständigt klagar på men ändå aldrig gör något åt.

Innan jag beslutade mig för publicera gav jag honom ytterligare en chans via Facebook att starta ett valsamverkande ekologiskt parti. Han tog den inte, men samtidigt hade man knappast kunna lita på honom ens om han hade gått med på detta, med tanke på hans historik.

Det är därför jag idag väljer att publicera denna nyhet. I hopp om att människor ska flytta fokus, koppla om i hjärnkontoren och börja agera politiskt för mer ekologi på riktigt. Det är precis det som Vetenskapliga partiet handlar om. Jag får inget betalt för det arbete jag lagt ner på detta. Jag gör det för framtidens generationers väl. Mitt mål är att framtidens barn och ungdomar ska kunna skilja på guldbeklädd sekteristik skit, naiv skit, falsk vänskap och på riktigt guld.

Med vänlig hälsning
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet