Vad är Tystnad? – Ett ökat medvetande om den politiska korrektheten och dess skränande motsats

Innan du läser vidare, se till att det är tyst där du befinner dig…

Tag gärna en minuts tystnad och andas djupt, gärna längre…

…för det är som om tystnaden talar mer tydligt än någon annat ljud.

Tystnad är rent vetenskapligt frånvaron av hörbara vibrationer i luften.

Människor som har svårt att inse värdet av tystnaden väljer ofta ett ständigt malande genom medier, musik eller sociala medie- plattformar. Det är synd. Alla bör verkligen få prova på befrielsen av verklig tystnad i meditation.

Ibland verkar människor ha en slags rädsla för tystnaden, men är man inte tyst ibland finns det heller aldrig tid för reflektion och då kan man heller inte utnyttja kraften i sin egen medvetenhet till fullo och inte se sanningen. Med ”sanning” menar jag även förmågan att förstå vad som är mer sannolikt.

Man ska alltså inte vara rädd för tystnad, tvärtom! Ska man vara rädd för något så är det definitivt motsatsen, dvs. att man inte får alla de fördelar som tystnaden kan ge.

Visserligen kan man ta in uppgifter om verkligheten från ex. en lärare eller en TV som bombarderar oss med information eller desinformation, men utan en avsatt tid för tystnad finns ingen tid för reflektion, ingen tid för att avgöra vad som är sanning, vad som är obekräftat och vad som är ren lögn.

Blotta mängden av repeterad information ex. via en TV, politiska partier, religösa sekter eller tom. en sekt som kallar sig vetenskaplig går helt enkelt inte att värja sig mot utan att man först skyddar sig med tystnad i stillhet.

Utan en balans av alternativ information, eller mörkad information, är det givetvis ännu svårare att själv utröna vad som är bäst eller mest sannolikt. Tystnaden och öppenhet för alternativa sanningar är helt enkelt lögnens och mörkrets fiende, samt ljusets och sanningens vän.

Tystnaden inuti huvudet är befrielsen och början på ökad medvetenhet. Ökad medvetenhet gynnar oss alla. Tystnaden är därför allas vår vän och att söka den och finna den är därför allas vår uppgift tillsammans.

Meditation är grunden för ett klartänkt vaket sinne. Tystnaden man finner i meditation är som välsmakande nektar för hjärnan och vill du bli mentalt medveten och ha mentalt medvetna människor att styra din organisation, ditt parti, ditt land och vår värld så är det en organisation som värderar tystnad och meditation i stillhet du verkligen bör leta efter!

Med meditation i tystnad kan du nämligen koppla om i hjärnans sätt att fungera så du börjar fungera på rätt sätt, så din hjärna tänker rätt i flera led och så att du kan föreställa dig en bättre värld, vad som krävs, samt börjar handla allt mer efter dina egna principer.

I sådan tystnad kan du dessutom få kreativa ingivelser som kan föra utvecklingen framåt. Du kan börja se sanningar som tidigare gått dig förbi och du kan få fantastiska spirituella upplevelser som kan påverka din känslomässiga motivation positivt.

Så hur gör du för att få tystnad?

Först ordnar du det tysta rummet, kanske går med i en organisation för tystnad eller så går du ut i den lugna naturen och sätter sig i enskiljdhet under ett träd som Buddha lär ha gjort, eller i en öken såsom Jesus lär ha gjort.

Ljuden i naturen är inte tystnad, men vid dessa naturliga ljud vänjer man sig. Tystnaden i sinnet är likt en gong-gongs vibrationer som sakta klingar ut. Frid och tystnad infinner sig i längre och längre perioder.

Mellan dessa allt längre perioder av tystnad kommer lösningar på problem fram, lögner avslöjas och nya sanningar visar sig i tydlighet. Tankar som är oviktiga kan släckas ut av dig, om du så önskar. Dåligt underbyggda cirkelbevis kan man börja skratta åt och egna missförstånd kan bli riktigt komiska. I tystnaden kan man ex. inse att rädsla är naturligt ur ett kortsiktigt överlevnadsperspektiv men blir ologiskt i ett längre astronomiskt perspektiv.

I tystnaden kan man ställa rimliga frågor och eventuellt avfärda orimliga konspirationsteorier och fundera vidare på mer rimliga och viktiga konspirationsteorier om man nu vill det. I tystnad kan man söka mer information djupt i sitt inre och från tidigare minnen kan man ofta enkelt avfärda ren desinformation.

I meditation och tystnad kan även egot självt skalas av likt när man skalar en lök, samt liksom fortsätter skala lager för lager. Ju närmare centrum man kommer, desto mindre ego och desto mer sanning finns att finna för den vetgirige, samtidigt som man kanske vill gråta en skvätt, men också kan börja skratta.

I tystnaden finns många nya insikter, men så finns det tystnad som är dålig också.

Tänk om du arbetar i ett företag eller en organisation och du upptäcker att något är fundamentalt fel, men inte vågar säga sanningen och inte vågar erbjuda en positiv lösning. Sådan tystnad är dålig, för man kan alltid säga sanningen på ett vänligt och bra sätt och samtidigt erbjuda alternativa lösningar, även om man gör det anonymt.

Eller tänk på den dåliga tystnad många politiker beslutat sig för pga. sk. ”politisk korrekthet” som givetvis ofta resulterar i dess motsats, dvs. extremt skränande ”politisk inkorrekthet”, ex bombliberalism som sliter armar och ben av oskyldiga små barn.

Det är givetvis inget som är korrekt i sig med s.k. ”politisk korrekthet”, givetvis ej heller skränande negativ ”politisk inkorrekthet”, och då talar jag inte ens om kraftfulla ord som signalerar en persons känslomässiga tillstånd när psykopater har utfört sina dåd mot oskyldiga. I politiken får det inte finnas tabun, men dessa båda fenomen av tanklöshet och taktlöshet är blott ett sätt att underkasta sig det rådande mediamaskineriet, den tredje statsmakten, ägt av några få, och den lögnaktiga agenda de skapat.

Den tredje statsmakten, dvs. mediamonopolets ägare och deras anställda jounalister, gör ännu oftast inget verkligt journalisktiskt arbete. Det är tragiskt. De mediterar sannolikt ej heller i tystnad och oftast undersöker de inte någonting på djupet innan de producerar sina alster utan agerar mestadels likt stressade elektriska kaniner som far mellan teleprintern och andra ägda mediakanaler, eller så agerar de ”politiskt korrekta” politruker åt olika partier, utvalda av ägarna. Dessa sk. ”journalister”, som inte följer jounalisternas egna gyllene regler, fruktas dock av många fega politiker, eftersom politikerna ofta lever kortsiktigt på deras frukter, d.v.s. din röst i valet och de alltför feta politikerarvoden detta ger.

I Vetenskapliga partiet fruktar vi dock inte mediamonopolets jounalister. Istället upplyser vi dem och alla andra om deras belägenhet och bojkottar givetvis deras arbetsgivare och ägare, för att uppmuntra till nya media-initiativ, som vaket värerar sanningen högre. Dessa mer vakna och fria mediakanaler finns i sidospalten och de möts oftast med föraktfull tystnad eller smutskastning av mediamonopolets jounalister.

Dessa journalister går även ofta under benämningen ”PR-konsult” eftersom de ofta säljer sin publika raljering till högstbjudande. De finns även inom bloggosfären. Deras speciella förmåga är att med sina alster lura dig att tro på evident osanna påståenden.

Dessa individer bryr sig inte om sanningen ännu. Hade de brytt sig om vad som är sanningen så hade de mediterat ordentligt i tystnad och deras alster hade haft ett högre medvetande, samt hade skapat verkligt intressanta infallsvinklar och diskussioner som hade varit bra för mänskligheten.

Men vad som också är viktigt att förstå är att många motståndare till den ”politiska korrektheten”, ex. bloggare och alternativa mediakanaler som skränar negativt och politiskt inkorrekt, som någon slags motvikt, blott fungerar likt vargar som skrämmer fåren tillbaka in i flocken, vilken då medvetet eller omedvetet lever kvar i sina villfarelser, i tron på att de måste välja villfarelse. Det måste man inte.

Sanningen är att dessa ”motkrafter” oftast är för negativa för att leda till någon ny rörelse eller så är författarna för fega eller för prestigefulla för att följa, eller ens berömma, de som startar nya och bättre initiativ. Även till synes vakna sanningsägare behöver alltså meditera i tystnad för att nå maximal effektivitet.

Både ”politisk korrekthet” och dess motsats kan alltså vara dåliga fenomen. De är helt enkelt försmutsningar av det deliberativa vetenskapliga och upplysta samtalet.

”Politisk korrekthet”, denna dåliga typ av tystnad är påtvingad mentalt av apflocken, likt en slags partipiska eller ett slags samhällspiska som låser in människors medvetande, så att de lyder invanda mönster och inte tänker självständigt. Ibland är det upplevda tabu-kulturer inom partier som styr detta dåliga fenomen. Inte ens ledarskapet självt vågar utmana dessa tabun i sin jakt på positioner och karriär. Sekterismen gör att de förblir tysta.

Att nedlåtande kalla det ”hjärntvätt” vore egentligen felaktigt eftersom att tvätta ur hjärnan och samhället från villfarelser genom tystnad i stillhet vore en riktigt bra ”hjärntvätt”. Nej. Detta bör absolut kallas för hjärnförsmutsning, grupptänk eller masshysteri.

Denna ”politiska korrekthet”, eller dess motsats, cementeras givetvis lätt i sina skyttegravar i s.k. ”bekräftelsefördomar” och s.k. ”skuld genom sammankoppling”. Dessa ovetenskapliga villfarelser tenderar lätt att bli allt mer extrema och ständigt påhejade inom det egna s.k. ”grupptänket”. Den blir en osund hjärnförsmutsning och splittring som inte gynnar någon på lång sikt, allra minst barnen och framtidens generationer.

När sådan improduktivitet, dvs. politisk korrekthet och dess motsats, kan bearbetas i tystnad kan man med sin ökade mevetenhet finna balansen mellan dem och någonstans där ligger ofta rimligheten, även om rimligheten ibland ligger helt och hållet på ett högre plan, långt från de båda hjärnförsmutsade skyttegravarna.

Tystnad på rätt sätt leder alltså till balans och rimlighet, men också ofta till ett högre medvetande, högt över det meningslösa slaktfältet.

I en demokrati med yttrandefrihet kan man ibland välja att vara tyst och lyssna på olika sidor av en politisk fråga och sedan överväga i tystnad vad som är en rimlig lösning. För vad är det egentligen för mening med kommunikation eller ens demokrati om vi inte i tystnad och stillhet lyssnar och tänker på andra människors känslor och argument och eventuellt undersöker vad som sagts INNAN vi har åsikter om någonting alls?

Men sedan kan tystnad bli för lång också. De beror ofta på feghet. Förakta sådan feghet för sådan tystnad är dålig! Någonstans måste tystnaden leda till att tanken kommer till nya slutsatser! Du måste ha modet att släppa fram nya lösningar! Tystnad får inte ske genom egen inskränkning av yttrandefrihet, speciellt inte när man faktiskt har frihet att yttra sig, helt utan fobier skapade av verkligheten självt i länder som saknar yttrandefriheten.

Tystnad kan också vara respektfullt och en överlevnadsstrategi utan att bli kallad feg. Yttrandefriheten inskränks ofta av olika makthavare, även av religiös fanatism, men detta sker helt utan att vi behöver inskränka oss själva från att åtminstone tänka fritt i tystnad, eller kunna nå ut anonymt med vad vi vill säga.

Om vi inte kommer till politiskt korrekta slutsatser när vi tänker i stillhet, men ändå har modet att ta steget lugnt, balanserat och sansat, ja, då kan mer sannolika slutsatser till slut balansera allt, även den politiska korrektheten och dess motsats, samt även balansera politiken och även tystnaden i sig, för man kan alltid angripa ett fenomen utan att vara ohövlig. Man kan alltid ställa frågor som är hövliga som höjer medvetandet även hos den mest hjärnförsmutsade individen.

Yttrandefrihet med respekt innebär alltså ibland att det kan vara intelligent med tystnad. Man kan kanske rita den där teckningen eller skriva den där boken som bryter tabun, kanske skratta gott eller njuta av det, kanske t.o.m. skicka ut den anonymt och glädja sin omgivning med den, men man bör kanske inte urskiljningslöst visa upp den för människor som saknar just sådan humor och har en mer medeltida syn på hur man behandlar kättare?

I tystnad inser man att en majoritet av alla människor egentligen innerst inne är ganska fredliga och humorstiska människor som tar det mesta med en klackspark, bara de lugnar ner sig och har motivationen att bli mer medvetna, men i tystnad inser man också att det finns människor med ett helt annat humör som gett sig katten på att ligga kvar på en mer medeltida nivå av humor. Tystnad om vissa saker är därför ofta väldigt intelligent även om 94-99% av alla människor klarar av det mesta utan att drabbas av psykopati.

Tystnad kan också bero av ”kognitiv dissonans” dvs. om man under en längre tid av sitt liv trott på något som visar sig vara lögn men inte kan acceptera det. Ex. en religös som blir ateist, ex. en meterolog som inser att den globala uppvärmingen är naturlig och har skett förr, ex. att isbjörnarna har varit utan is ett flertal gånger förrut men ändå inte dött ut, eller ex. en patient som inser att läkaren som han upphöjt till någon slags gud provocerar och ljuger på försäkringskassans order, eller ex. en inbiten tidningsläsare som inser att tidningen han läser är full med lögner från olika intressenter, eller ex. när en person i en direktdemokrati inser att de andra personerna inte vill tänka och resonera deliberativt eller vetenskapligt innan de i blindo tycker och trycker.

Den ”kognitiva dissonansen” uppstår alltså när grunden för ens uppfattade verklighet rycks bort under fötterna och man drabbas av en chock. Tystnad, reträtt och meditation kan bota detta tillstånd och balansen kan återupprättas genom acceptansen av mer sannolika förklaringar.

Denna text producerades i tystnad, mellan olika perioder av tystnad.

Med vänlig hälsning
Martin Gustavsson
Vetenskapliga partiet