Psykologi – Billy och Birger – Vad kan vi lära om människoapans kortsiktighet och intelligens?

Att en psykolog som Billy Larsson och en politisk påläggskalv som Birger Schlaug har svårt att förstå klimatfrågan har jag full förståelse för. Den ligger nämligen utanför deras kompetensområde, och sannolikt utom räckhåll rent intelligensmässigt, men likväl lär jag mig av dem idag, såsom man kan lära sig mycket av människor som betraktas som idioter av andra. Det handlar om människoapans kortsiktighet, även om Vetenskapliga partiet faktiskt såg långsiktighet i valet.

Vetenskapliga partiet fick nämligen 7 röster genom Valsamverkanspartiet enligt val.se, p.g.a sin långsiktighet vad gäller ekologisk hållbarhet, och p.g.a sin samarbetsförmåga, p.g.a. andra småpartiers människoapors oförmåga att se igenom en mängd ohållbara argumentationsfel, och kanske p.g.a. käbblet från höger- och vänsterblocket, och kanske på den upplevda mörkningen av alla småpartier i fulmedia, och kanske p.g.a. höger- och vänsterblockets mobbning av över 1 miljon människoapor som fått nog nu, vars röster p.g.a. mobbningen därför är att betrakta som fullkomligt bortkastade röster. Så visst finns det 7 st långsiktiga intelligenta människor som stöder något nytt, fräscht och mer långsiktigt, istället för att rösta på uppenbara floskler, självmotsägelser och osanningar.

Jag har skrivit en hel del om klimat, klimatbluffen, klimathotet och klimatalarmism, och rekommenderar en återgång till EKOLOGISK HÅLLBARHET som huvudfokus för den gröna rörelsen, INTE kärnkraft eller frihandel, som gör oss sårbara och icke-ekologiska. Tyvärr har jag repeterat detta i princip helt utan reaktion från människor som påstår sig vara ”miljömedvetna”. De tycks vara drabbade av avstängda kommentarsfält, tunghäfta och sannolikt en kognitiv dissonans, om vi nu ska ”psykologisera” det hela.

Det är en märklig upplevelse. Kommentarsfältet här är vidöppet för kommentarer och länkningar. De är bara att logga in på WordPress.com, skaffa sig en gratisblogg plus en användare. WordPress driver f.ö. hela 32% av nätet, är GPL och rekommenderat av FSF, vilket verkligen borde locka fler ”fria” människor att gå med och kommentera helt fritt.

Men vad har Billy och Birger då lärt mig idag. Jo, att gemene man INTE kan tänka långsiktigt. Gemene man tillhör tydligen ett slags lägre stående apvidunder, enligt Billy och Birger, medan de som kan tänka långsiktigt alltså tycks tillhöra en darwinistiskt högre stående människo-apa med mycket högre intelligens.

Vi 7st som kan tänka långsiktigt på framtidens generationer måste alltså formulera vårt gemensamma politiska mål om det bästa för framtidens generationer på ett mycket mer enklare och mer kortsiktigt vis, om jag förstått Billy och Birger rätt, allt för att Billy Birger och andra apvidunder ska förstå, så låt mig göra ett försök så att Billy och Birger och alla andra apvidunder faktiskt ska förstå!

• Fred, kärlek och förståelse till alla.
• Alla många olika kul kulturer ska finnas kvar att uppleva för de som vill resa och hälsa på dem.
• Alla ska få det bättre, färre ska mördas och fler ska bli lyckligare.
• Vi ska ha alla trevliga djur kvar i naturen.
• Vi ska trivas mer tillsammans i en sund miljö.
• Alla ska få pengar och mer miljövänliga prylar.
• Alla, även miljötalibaner, ska få köra elbil och elcykel hur fort man vill.
• Maten ska bli nyttigare och vi ska ha stora lager med mat.
• Medierna ska tala mer sanning och alla som vill ska kunna dementera eller kommentera.
• Barnen ska bli intelligentare.
• Alla ska få ha mer kul.
• Alla ska slippa sekterism och slippa sjunga eller lyssna på ”We shall overcome”!
  Mer om den här politiken

Mer om kortsiktighetens psykologi:
http://schlaug.blogspot.com/2018/11/klimatkatastrofens-psykologi-och.html

Och en liten dikt till Billy och Birgers ära!

Nidvisa till människan

(av Nils Ferlin, ur busen Fabians poesialbum)

Jag är ett stackars djur som tappat svansen,
som min kusin, den fredlige schimpansen.
Min fader Adam gick i Edens Lunder
som något oförgätligt apvidunder.

Rätt solo var han av sitt slag och släkte
en konstprodukt som många frågor väckte.
Hans ögon lyste lika små som röda,
stor var hans brunst – som hans talang att döda.

Där kom en lurvig, brun gorillahane …
… en sten i hjärnan vart hans fall och bane.
Men honan log – thy hon fick länge leva,
och skriften skriver hennes namn som Eva.

Vår moder Eva var en grann tjinona,
en liten smidigt växt gorillahona.
Hon födde Adam barn och knäckte nötter
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter.

Och tiden gick och Adams barn och söner
degenererades och uppfann böner,
och uppfann samhällsskick, polis och lagar
och gjorde slut – totalt – på Paradisets dagar.

Och blevo myror blott i jättestackar,
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar …
– Du alltets medelpunkt, som det är skrivet,
du frågetecken för dig själv och livet,

du senapskorn på världens åkrar, gödda
av det förmultnade och det förblödda,
du människa, du manifestationen
av Han som bor i tron och religionen.

till slut så är du dock, du jordens konung,
trots dina skalders rökelse och honung,
en stackars apa blott på dekadansen
som tappat både sinnesron och svansen.