Guluzar Tarhan Selvi medverkande i ”Varken Hora eller Kuvad” är chockad över den extrema islamismen i Sverige

Jag blev helt chockad när jag såg resultatet, säger Guluzar Tarhan Selvi från organisationen Varken hora eller kuvad, enligt Avpixlat och den Israelvänliga Göteborgsposten, en tidning som till största delen äga av Hjörne-familjen med judisk bakgrund samt en viss Meyer, ett tyskt-klingande namn.

Enligt Selvi och organisationen Varken hora eller kuvad, i vilken den sekulära s.k. “muslimen” och Vänsterpartisten Amineh Kakabaveh från kurdistan medverkar, har ca 10 % av ungdomarna i Göteborgs segregerade förorter sympatier med extrema islamistiska organisationer, något som familjen Hjörne alltså via sin chefredaktör och journalister förmedlar, fastän deras s.k.”liberala” tidning med stor sannolikhet är medskyldig till att det är just så eftersom de fördömer nationalister som vill skydda Sverige genom protektionism, samt talar nedlåtande om socialister som vill mildra klassklyftorna i samhället, klassklyftor som generellt sett orsakar kriminellt beteende enligt de allra flesta forskarstudier.

Jag skriver “muslim” inom citationstecken eftersom Amineh valt denna beteckning av sig själv trots att hon själv i många avseenden avviker gravt från Muhammeds detaljerade lagar genom sitt feministiska och socialistiska ställningstagande och således sannolikt inte skulle betraktas som någon bra “muslim” av Muhammed själv om hon levde på hans tid eller levde i ett samhälle som applicerade Sharia, likt IS.

Naturligtvis kan inte heller svenskarna och de flesta Vänsterpartister, som i realiteten är nyateistiska, betraktas som “kristna”. För inte ens de som kallar sig “kristna” skulle i någon större omfattning kunna anses följa Jesus budskap såsom de tänker och agerar, ex. när de röstar på partier som röstar för krigshetsande partier, eller röstar för ”liberal” s.k. “frihandel” som slår ut fattiga bönders ekonomi, eller när de röstar för dräpande massmigration som dränker tusentals människor inkl. barn i Medelhavet. Nej. Det handlar absolut INTE om en fest på Medelhavet såsom Petterssons blogg påstår. De uttrycker bara sin glädje av att de inte har spolats iland döda utmed Medelhavets stränder.

Guluzar Tarhan Selvi är chockad. Själv är jag inte chockad. Jag har uppfattat problemet som stort länge eftersom jag har vidöppna ögon, tagit mig en djupare titt på Islams olika våldsamma kvinnoförtryckande strofer inkl. Muhammeds Sharia-lagar, samt läser alternativ media som inte försöker dölja det uppenbara problemet, såsom Sverigefientlig och omoraliskt människofientlig fulmedia gör.

Att svenska politiker tillsammans med dessa fulmedier samtidigt nedmonterar skola, vård och omsorg i EU:s nyliberala skattesänkarrace mot bottnen, och medvetet ökar arbetslösheten på olika vis, har naturligtvis inte hjälpt till heller. Detta kan radikalisera vem som helst, även svenskar som utsätts, då ofta genom svenska, kristet religiösa eller identitära organisationer som fångar upp de förtvivlade individerna och deras missnöje med den situation som politikeradeln skapat.

Dessa svenska, kristet religiösa eller identitära organisationer kallas ofta nedsättande för “rasistiska” “nazistiska” eller “högerextrema” av fulmedia även om det kan handla om helt vanliga nationella, Sverigevänliga önskningar eller helt enkelt självbevarelsedrift. Ibland handlar det även om socialistiska och ekologiska organisationer såsom ex. Nordiska motståndsrörelsen, en organisation vars medlemmar funderat på en mjukare profil för att nå sina demokratiska mål.

Motståndet hos Sverigevänner är ofta mot religiösa strofer eller kulturella beteenden som kan vara förargelseväckande för svenskar, således handlar det varken om “ras” eller “rasism”, d.v.s. uppvärderingen eller nedvärderingen av någon etnicitet baserat på härkomst, vilket fulmedia ständigt påstår. Motståndet kan även handla om en vilja att bevara sin egen identitet och kultur eller vara rent anti-rasistisk då många uppfattar att den svenska etniciteten diskrimineras genom s.k. ”positiv särbehandling”.

Den extrema massmigrationen per capita, jämfört med andra länders blygsamma mottagande, som skett till Sverige har kommit från områden som har stora problem med extrem islamism och jag har sett att arten på buset på sistone varit av en helt annan art än tidigare. Stenkastning mot polis och mot räddningspersonal, samt bilbränder, samt i Växjö även fyrverkerier som skjutits mot en retirerande polis, något som tidigare varit ett fullkomligt otänkbart beteende i Sverige.

Även när apostaten och den somalisvenskan Mona Walter besöker segregerade storstadsområden kan man tydligt se att det finns många manliga individer med extremreligösa attityder, individer som uppmanar henne att ta på sig slöja.

Med tanke på att den svenska politikeradeln tillåtit religiösa friskolor och byggandet av moskéer, samt att radikaliseringen fått fortgå relativt ostört, ex. via amerikanska sociala spion-nätverk som Facebook, Whatsapp, så är jag inte förvånad över dessa extremreligiösa attityder hos ungdomarna i Sverige, ej heller förvånas jag av den stora rekryteringen från Sverige till USAs proxykrig mot demokratiska krafter i Syrien och Irak.

En annan sak som tyder på att extremreligiositeten, och den fascism den för med sig, kan bli ett växande problem är det faktum att pisa-resultaten sjunkit. De som inte riktigt hänger med har förmodligen lättare för att låta sig luras till extremreligiositet i allmänhet och de har även sannolikt en tendens av att tillväxa snabbare än andra populationer. De är inte svårt att förstå. De extremreligiösa tror att Demiurgen är den som ska bestämma barnafödandet, inte preventivmedel.

Jag noterar kallt att ordet “islamofobi” som syftar till att nedvärdera de som är kritiska till islam bör ändras till exempelvis “islamkritiker” då det inte längre handlar om en “fobi”, alltså ingen psykologisk störning som påverkar individens liv negativt och inskränker dem på något vis, förutom m.a.p de reella faror som islam och politikeradelns politiska beslut faktiskt skapat i Sverige för både s.k. “muslimer”, ”judar”, ”kristna” och nyateister.

Även om problemet med islam i Sverige säkerligen till stor del beror på den extrema segregering som politikeradeln medvetet skapat i förorterna genom massinvandring, den fula frihandels-politiken som drabbat många fattiga religiösa i världen, samt den krigshandels-politik som uppmuntrar till de krig och den förödelse som människor flyr ifrån, så är rädslan mot radikaliserade muslimer och islam inte ogrundad, men rentutav en reell överlevnadsinstinkt m.a.p. rent statistiska samband.

Den förväntade reaktionen när man betraktar vad som sker runtom i världen kan man spekulera i. Kommer mentalsjukhusen och fängelserna bli välfyllda med extremreligiösa muslimer? Kommer muslimer i större utsträckning låsas ute från arbetsplatser, diskrimineras, avvisas och deporteras? Kommer apostasi från islam till andra religioner och till ateismen tillväxa? Kommer IKEA-incidenter, detonationer i storstäder kring julhandeln, samt LIC-krigsföring öka i intensitet i Sverige?

Om konflikten eller inbördeskriget blir lika stort mot Sveriges demokrati som mot Syriens demokrati beror således på antalet extrema islamister som tillåts tillväxa i Sverige, samt på USA:s, Saudiarabiens och Qatars stöd av dessa terroristiska extremislamistiska proxy-arméer och på huruvida Sveriges alltför generösa flyktingpolitik kommer uppfattas av muslimerna generellt med ödmjuk tacksamhet eller om generositeten kommer betraktas som en dumhet eller svaghet av de extremistiska islamisterna kan utnyttja?

Newsvoice chefredaktör påstår att han inte är islamofob. Det påstår jag också. Att någon som läser fulmedia kommer påstå att jag är “Islamofob” är visserligen väntat, även om jag inte anser att jag har någon “fobi” mot islam, enligt vad ordet ”fobi” betyder. Jag ser heller inte ner på någon som skulle drabbas av sådan ”fobi”, ex. en kristen från Syrien som fått sin familj mördad av IS. Jag konverserar gärna med sekulära muslimer och har träffat en hel del bra sådana, men den som inte med öppna ögon vill se vad som sker i världen är enligt min egen mening synnerligen “Islamonaiv”.

Kanske är det dags för en ny organisation som heter “Varken islamofob eller islamonaiv”?