Nedan har jag tagit upp sju oxymoroner. Anledningen att jag tar upp fenomenet oxymoroner, d.v.s. självmotsägelser, är ett Youtubeklipp från SwebbTV där Karl-Olov Arnstberg, professor i Etnologi, Jan Tullberg, Docent i Företagsekonomi och Jan Sjunnesson, fri skribent och folkbildare, med intressanta internationella erfarenheter, mycket hövligt poängterar några oxymoroner i svensk politk.
Även ett Youtube-klipp om ”pladdermajan” Annie Lööf från den f.d. socialdemokraten Jan Milld som belyser saken på ett logiskt men hårt vis är intressant. Men för balansens och objektivitetens skull är den första och sista oxymoronen som jag presenterar nedan förhoppningsvis oxymoroner som även herrarna ovan kan ha nytta av att känna till och kanske meditera på?
Men jag inser, tack vare de förnuftiga herrarna ovan och även genom Annie Lööfs floskler och oxymoroner, samt genom meditation i stillhet, att de oxymoroner som de tagit upp gravt infiltrerat både fulmedia och den politiska retoriken så till den milda grad att svenska politiker visserligen framstår som ”känslomässigt goda”, men naturligtvis samtidigt framstår som mindre kompetenta i att applicera sin ”godhet” förnuftigt.
Till ”pladdermajornas” försvar ligger att de åtminstone försöker vara, eller åtminstone försöker framstå som ”känslomässigt goda”, men det finns således en uppenbar obalans i svensk fulmedia och inom politiken. Förnuft och känsla måste sannolikt balanseras bättre om vi inte ska landa i det kaos som Janne Josefsson så modigt varnar för i detta Youtube-klipp!
Så. Vad betyder oxymoron? – Oxymoron betyder självmotsägelse och kommer av grekiskans ”oxy” som betyder typ ”skarp” eller ”vass” och ”moron” som betyder typ ”dum” eller slö, och möjligtvis anspelar på europers åsikt om morernas dumhet. Oxymoron betyder således ”Skarpdum” eller möjligtvis ”spetsfundigt dum”.
Här har jag gjort en liten lista på speciellt intressanta oxymoroner med allvarliga politiska konsekvenser:
1. Hållbar tillväxt – En väl repeterad oxymoron. Men hur många vet egentligen att det är en oxymoron? Birger Schlaug och jag vet, även om endast väldigt få driver ett parti som tar tag i saken, i princip endast Vetenskapliga partiet.
Oxymoronen ”hållbar tilväxt” verkar ha blivit ett blint religiöst/ekonomiskt mantra i svensk politik, p.g.a. människans oförmåga att tänka ekologiskt långsiktigt. Girigbukar som ser på miljöpåverkan i njutånger har förmodligen skapat oxymoronen för att lura sig själva.
Men tanken på evig tillväxt och hållbarhet samtidigt är naturligtvis naivt absurd och det faktumet försvinner inte p.g.a. en uppfunnen oxymoron. En matematiker förstår det genom att räkna på det och ge talande exempel ur verkligheten. En biolog ser självmotsägelsen i naturen där saker tillväxer till en viss punkt för att sedan nedväxa, likt lodjurens och hararnas populationsnivåer.
En arkeolog ser oxymoronen i utgrävningar från utdöda civilisationer som först vuxit exponentiellt för att sedan försvinna tillsammans med träden och utrotandet av djurarter.
En schackintresserad persisk kung/kalif/imam såg förmodligen inte oxymoronen innan det var för sent även om uppfinnaren av schackspelet hade en mycket upplysande intelligent önskan.
Många intelligenta människor ser populationstillväxtens ohållbarhet även om den blint religiöse eller ekonomiskt indoktrinerade nationalekonomen naturligtvis har svårare att inse problemet.
2. Religionsfrihet – En nästan helt fridlyst oxymoron. Så länge religionen medger att människor får tro vad de finner trovärdigt så står naturligtvis inte religion i motsats till frihet. Möjligheten till frihet från religion existerar i harmoni med religionsfriheten. Kristendomen i Sverige står ex. inte mot människors frihet idag i någon större utsträckning, förutom kanske genom tvångsdöpandet och tvångsanslutningen av barn.
Visserligen kan flitig indoktrinering i hem och kyrka bli ett handikapp för individen i ett modernt samhälle, men barnet har naturligtvis rätt att gå ur kyrkan när barnet vill det och riskerar inte dösstraff i dagens kristendom. Att en familj tror på något icke-materiellt inkräktar således inte nämnvärt på någons annan människas frihet även om religiös indoktrinering givetvis kan motverka ett vetenskapligt tankesätt.
Men om religionens påbud påverkar samhället så att demokratiska friheter hotas så blir naturligtvis ordet religionsfrihet en oxymoron. Så är det idag och det beror, som vi alla vet, främst på extrema islamister. Detta är en tro som givetvis inte hör hemma i ett fritt demokratiskt samhälle men förmodligen passar bättre i Saudiarabien eller möjligtvis på mentalsjukhus då det kan vara samhällsfarligt.
Men så länge varje individ kan välja att vara fri från religionstvång, samtidigt vara fri att tro vad den själv finner trovärdigt utan påtryckningar av religiösa sekter, samt att individen känner frihet att agera hur den vill, utan att allvarligt skada någon annan människa, då kan man tala om religion och frihet i samma ordkombination.
Friheten för religionens ledare att förtrycka kvinnan har ex. inget med ”frihet” att göra för kvinnan, men är ett förtryck. Samma sak med barngifte. Det är religion som tar ifrån barnen deras frihet. En religion som förbjuder tvivel på olika gudars existens, förbjuder uttryck av ateism eller direkt förtrycker andra troende har naturligtvis heller inget med ”frihet” att göra.
3. Alla människors lika värde – Varje individ värderar sin omgivning. Värderar man olika individer kommer man nästan alltid fram till att olika individer har olika värde i olika avseenden. Värdeomdömet är personligt och beror av hur vi viktar olika egenskaper hos andra människor.
Vill man att samhället ska åstadkomma absolut lika värdering av alla människor ekonomiskt så eftersträvar vi naturligtvis kommunism, d.v.s. benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov, men det är knappast detta som ”den goda” Centerpartisten eller icke-socialistiske S, MP eller Allianspolitikern menar när de använder oxymoronen.
Likväl använder ofta politikerna olika oxymoroner som absoluta sanningar ändå för att framstå som goda. Vi kan även titta på oss själva. Avgör inte våra egna tankar om vad som är ”godhet”, våra intentioner och våra handlingar, hur vi värderar oss själva innan vi somnar varje kväll? Utgör inte vårt eget värdeomdöme, om oss själva, själva huvudkudden?
Är vi inte olika värdiga ett gott eftermäle när vi dör beroende på våra handlingar när vi levde? Är det inte en stor skillnad på individen Olof Palme som verkade för fred och demokrati i världen och på Quisling som agerade medlöpare till en utländsk invasionsarmé som krossade flera demokratier? Jo. Självklart värderar vi dessa två människor olika.
De journalister och politiker som idag agerar medlöpare till världens i särklass största kriminella företag, som alls inte respekterar ”alla människors lika värde”, tycker naturligtvis illa om sig själva innerst inne. Hur skulle de kunna göra något annat?
De går kanske den moraliskt felaktiga vägen av egen girighet, kanske p.g.a. underkastelsen under en partipiska, kanske p.g.a. hot eller olika former av utpressning, men de vet att de gör fel. Historien är relativt tydlig med hur dessa individer kan komma att dömas och värderas i framtiden.
Ökar vår inre värdering av ”vår godhet” om vi röstar på partier som möjliggör att vi spenderar våra gemensamma skattepengar på asylbaroners försäljning av boenden eller ökar vårt ”goda värde” mer om vi hjälper långsiktigt och lokalt för att lösa de grundproblem som människor flyr ifrån?
Problemen som människor flyr ifrån kan ex. vara religiöst sekteristiska invasionsarméer, understödda av de som vill störta demokratier. Problemet kan vara handelsavtal eller diktaturer som gör människor fattiga. Problemet kan vara sekteristiska religioner som leder till barnavel in-absurdum, påföljande överbefolkning och fattigdom.
4. Man ska inte ställa människor mot varandra – Den oxymoronen syns nästan inte, den låter faktiskt riktigt bra, men politik är de facto viljan att ställa olika demokratiska intressen mot varandra. Bakom dessa intressen finns människor. Socialism står i motsats till kapitalism. Demokrati står i motsats till handelsavtal som sänker demokratin, ex. EU och TTIP.
Demokrati står i motsats till religiösa kalifat och till diktatur. När politikerna sänker välfärden och ökar arbetslösheten i samhället och samtidigt skuldsätter landet för att finansiera asylbaroners boendeindustri och extremistiska imamers religösa byggnadsverk så ställer de naturligtvis människor mot varandra. I politiken ställs människor mot varann.
Två andra oxymoroner som kan vara intressanta att fundera på i sammanhanget är naturligtvis:
5. Horder av ensamkommande migrerande barn – Kan ”horder” vara eller komma ”ensamma”? Är det verkligen rimligt att anta att alla dessa ”barn” verkligen är både föräldralösa och släktlösa eller är det i 99% av fallen frågan om s.k. ”ankarbarn” eller ens ”barn”?
6. Vuxna barn – När ett ”barn” har kraftig skäggväxt, likt en ”vuxen”, är det då ett ”barn”?
7. Socialkonservatism – Vad för slags oxymoron är det? Sverigedemokraterna brukar kalla sig detta. Är det en oxymoron? De ”konservativa” och ”nykonservativa” anses tillhöra borgerligheten, d.v.s. de som vill nedmontera demokrati, socialism och vill sänka skatter på bekostnad av välfärd.
De konservativa var emot kvinnans frigörelse och de är emot sänkt arbetstid, medan de som vill skapa mer social välfärd för folket, genom skatter som bekostar välfärd, brukar kalla sig ”social” eller ”socialister”.
Den demokratiska socialismen skapade den goda välfärden, enligt Stefan Jarl i hans film
Godheten. ”Socialkonservatism” framstår således som oxymoronen Moderatkommunism, vilket här parodieras av Peter Wahlbeck.
Kan vi läka problemet med oxymoronerna? – Jag tror att enda sättet att läka ut detta politiskt korkade oxymoron-fenomen är att synliggöra oxymoronerna och att tillåta oss att tala om dem på ett förnuftigt och känslomässigt korrekt sätt. Endast så kan diskussionen bli värdig en demokrati igen. Så vill du läka Sverige från politiska oxymoroner så dela genast med dig av denna bloggpost!
MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Vetenskapliga partiet
Mer om oxymoroner:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxymoron
https://sv.wiktionary.org/wiki/oxymoron
https://www.flashback.org/t1478807
http://www.aspergerforum.se/oxymoroner-t19817.html
http://www.lexiophiles.com/svenska/oxymoron-%E2%80%93-en-enkel-paradox
http://www.oxymoronlist.com/
vetenskapligapartiet.wordpress.com 
Den senaste stora floskeln/oxymoronen jag upptäckt är det nedsättande ordet “islamofobi” ofta riktad mot religionskritiker, mot kristna eller mot nationella, vilka alls oftat INTE har någon “fobi”, d.v.s. alls inte har någon irrationell rädsla, men faktiskt har det stora modet att ta upp kritik mot islam trots att de kan bli hotade med döden av extrema islamister för detta, speciellt om de lämnat islam som apostater ex. för ateismen, likt Ayaan Hirsi Ali. Det är därför jag även tagit upp den saken här i Citat om religionskritik.
En annan stor oxymoron jag återuppupptäckt i samband med mina undersökningar om ordet “islamofobi” är “Svenska Wikipedia”. En “wiki” kan enligt beteckningen editeras av användarna, men Svenska Wikipedia kan alls inte förändras på ett rimligt vis eller förtydligas, för denna “wiki” vaktas ofta av politruker/administratörer för att just dölja ordens verkliga betydelser, sannolikt av politiska korrupta skäl.
En nedsättande floskel som ofta används nedsättande är ordet “rasism” och det används oftast mot kritiker till mass-invandring av muslimer, ex. mot Sverigedemokraterna, trots att detta handlar om skilda religioner och skilda moraluppfattningar, inte om “ras”. Visserligen gör de en nedvärdering av annan moraluppfattning än sin egen, vilket de allra flesta gör, men muslimer tillhör bevisligen massvis med olika raser/etniciteter, precis som ex. Sverigedemokraterna gör.
Självmotsägelsen att säga “rasism” mot invandrade kristna eller ateistiska Sverigedemokrater, vilka tillhör andra raser än den ariska rasen eller de etniskt svenska människorna, ett parti som dessutom har nolltolerans mot rasism, blir således extrem.
En annan floskel som brukar dras genom fulmedia är att de flesta muslimer är bra och fredliga människor, en floskel som visserligen stämmer. Kanske är ca 90% någolunda “bra” om vi nu använder det värdeomdömet. Floskeln är, enligt min mening, skapad för att undvika analyser om vad de andra, kanske 10% av muslimerna, står för och varför.
Floskeln påminner en hel del om argumentet att de flesta tyska nazister var bra och fredliga människor och alls inte ville mörda judarna. I Koranen såväl som i Mein Kampf står det en hel del anti-judiskt vilket naturligtvis skapar handlingsmönster hos de med sekteristisk läggning. Det är naturligtvis detta som ska diskuteras, inte de mentalt friska muslimerna som kallar sig “muslimer” mest för att undvika problem med potentiellt farliga sektmedlemmar i familjen eller vänkretsen.
Floskeln: ”de flyr för sina liv”
Ytterligare en floskel som upptäckts av skribenten Leif V Erixell:
Hög tid för ett korrekt språkbruk i migrationsdebatten, del II
Noterar att de IS-soldater som lägger ner vapnen och springer välrakade ut ur östra Aleppo, plötsligt befinner sig i den fredliga delen av Syrien.
Floskeln ”mångkultur” som fått härja fritt i girigbuksmedia, ägd av intressen som inte är lojala med Sverige, är ett mycket stort problem.
Många olika kulturer kan inte existera i harmoni. Den sekuläre Kent Ekeroth kan förmodligen existera i harmoni i Sverige utan att bryta lagar… om han inte låter sig provoceras… men diametralt skilda kulturer kan inte existera i Sverige utan konflikt.
Vissa kan inte få gifta sig med sexåringar och andra inte eftersom det för dem blir sexuellt utnyttjande av minderårig. Vissa kan inte ha tillåtelse att skära i genitalierna på oskyldiga barn och andra inte, p.g.a. att det är uppenbar barnmisshandel. Det är uppenbart.
Många olika kulturer kan heller inte existera om de blandas med varann, eller om en kultur tar över och förbjuder alla andra kulturer i världen såsom många sekter vill göra och gör på olika vis.
Ordet ”mångkultur” är således en konfliktskapare och leder heller inte till ”mångkultur” på någon längre sikt och är därför bevisligen en självmotsägelse.
Ordet ”rasism” i sig självt är en slags självmotsägelse. Är olika raser för existensen av sina egna raser kan det idag felaktigt kallas rasism, men samtidigt om alla skulle vara för rasernas totala sammanblandning så skulle alla utrota alla sina raser vilket också skulle kunna kallas rasism.
”Högerpopulism” är ett tveksamt ord, dels för att ordet ”populist” är utmärkt ord som gjorts om till ett skällsord av monopolkapitalets fulmedier. Evidenset är att Populistpartiet var ett amerikansk vänsterparti i USA. Populist var således ett positivt ord förrut. Monopolkapitalet har via fulmedia gjort om ordet populist till ett nedsättande kontrollord mot den politiker som faktiskt vill genomföra folkviljan och folkviljan vill ex. ta oss ut ur det monopolkapitalistiska EU-eländet och sträva mot ett nordiskt förbund, enligt Folkrörelsen Nej till EU, så ”högerpopulist” är därför egentligen en oxymoron, en självmotsägelse. Ordet ”vänsterpopulist” är inte en självmotsägelse, eftersom en äkta populism/demokrati som tillfredsställer populationens/majoritetens (>99%) rimliga önskningar, på bekostnad av fåtalet monopolkapitalister (<1%) givetvis vore vänsterpolitik i förhållande till dagens högerpolitik som gör denna extrema minoritet av girigbukar ännu rikare.
Reblogga detta på Life, Death and all between.